FördrS 1-2/1970

Avtal mellan regeringen i Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irland samt Republiken Finlands regering för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt

SYNTETISERAD TEXT AV KONVENTIONEN OCH AVTALET MELLAN REPUBLIKEN FINLANDS REGERING OCH REGERINGEN I FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORD-IRLAND FÖR FÖRHINDRANDE AV DUBBELBESKATTNING AV INKOMST OCH FÖRMÖGENHET SAMT KRINGGÅENDE AV SKATT

I detta dokument presenteras en syntetiserad text för tillämpning av det den 17 juli 1969 undertecknade avtalet mellan Republiken Finlands regering och regeringen i Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irland för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt samt protokollen undertecknade den 17 maj 1973, 16 november 1979, 1 oktober 1985, 26 september 1991 och 31 juli 1996 (”avtalet)”, sådant det lyder anpassat genom den av Republiken Finland och Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irland den 7 juni 2017 undertecknade multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster (”konventionen”).

Detta dokument har upprättats i samråd med den behöriga myndigheten i Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irland, och det innehåller en samsyn om de anpassningar som gjorts i avtalet genom konventionen.

Dokumentet har upprättats på basis av republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 29 juni 2018. Ställningstagandena till konventionen får ändras på det sätt som anges i konventionen. Ändringar i ställningstagandena till konventionen kan ändra på hur konventionen inverkar på avtalet.

Avtalets och konventionens autentiska författningstexter har företräde och de förblir de tillämpliga författningstexterna. Trots att avtalet såsom det presenteras i denna syntetiserade text för läsbarhetens skull omfattar de ändringar till det ursprungliga avtalet från 1969 som finns i protokollen (undertecknade den 17 maj 1973, 16 november 1979, 1 oktober 1985, 26 september 1991 och den 31 juli 1996), förblir avtalet från 1996 och protokollen (undertecknade den 17 maj 1973, 16 november 1979, 1 oktober 1985, 26 september 1991 och den 31 juli 1996) de tillämpliga författningstexterna.

De bestämmelser i konventionen som ska tillämpas på bestämmelserna i avtalet ingår i dokumentets text i lådor i samband med de relevanta bestämmelserna. De lådor som innehåller konventionens bestämmelser har i regel tillfogats i den ordning som de har i OECD:s modellskatteavtal från år 2017.

Texten i konventionens bestämmelser har ändrats så, att terminologin i konventionen har anpassats till terminologin i avtalet (exempelvis ”skatteavtal som omfattas” och ”avtal”, ”avtalsslutande jurisdiktioner” och ”avtalsslutande stater”) för att det ska vara lättare att förstå konventionens bestämmelser. Syftet med den ändrade terminologin är att öka dokumentets läsbarhet, och inte att ändra substansen i konventionens bestämmelser. På motsvarande sätt har det gjorts ändringar i delar av sådana bestämmelser i konventionen som beskriver existerande bestämmelser i avtalet: det beskrivande språket har ersatts med hänvisningar till de existerande bestämmelserna för att öka läsbarheten.

I samtliga fall ska hänvisningar till avtalets bestämmelser eller till avtalet förstås som hänvisningar till avtalet sådant det lyder anpassat genom konventionens bestämmelser, till den del som de ifrågavarande bestämmelserna i konventionen har trätt i kraft.

Inledande av tillämpningen av konventionens bestämmelser

De bestämmelser i konventionen som är tillämpliga på detta avtal träder inte i kraft samma datum som avtalets ursprungliga bestämmelser. Bestämmelserna i konventionen kan tillämpas från olika datum beroende på skatteslaget (skatter som innehålls vid källan eller andra skatter som tas ut) och de val som Republiken Finland och Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irland har gjort i sina ställningstaganden till konventionen.

Datum för deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument: Republiken Finland den 25 februari 2019 och Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irland den 29 juni 2018.

Konventionen träder i kraft för Republiken Finlands del den 1 juni 2019 och för Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irlands del den 1 oktober 2018.

Alltigenom detta dokument ges det detaljerad information om de datum på eller efter vilka respektive bestämmelse i konventionen tillämpas på avtalet.

Hänvisningar

Konventionens autentiska författningstexter hittas på webbsidan för konventionens depositarie (OECD):

- på engelska: http://www.oecd.org/tax/treaties/multilateral-convention-to-implement-tax-treaty-related-measures-to-prevent-BEPS.pdf och

- på franska: http://www.oecd.org/fr/fiscalite/conventions/convention-multilaterale-pour-la-mise-en-oeuvre-des-mesures-relatives-aux-conventions-fiscales-pour-prevenir-le-BEPS.pdf

Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 29 juni 2018 hittas på webbsidan för depositarien för konventionen (OECD): http://www.oecd.org/tax/treaties/beps-mli-signatories-and-parties.pdf

På OECD:s webbplats finns en allmänt tillgänglig jämförelsedatabas gällande konventionen: http://www.oecd.org/tax/treaties/mli-matching-database.htm

Lagen om den multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster har publicerats i Finlands författningssamling 231/2019 https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2019/20190231

Statsrådets förordning om ikraftträdandet av konventionen samt lagen och den svenska konventionstexten (översättning) har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 21-22/2019 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190021.pdf och https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190022.pdf

Finansministeriets meddelande om ikraftträdandet av konventionen i Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irland har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 47/2019 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190047.pdf

Det den 17 juli 1969 undertecknade avtalet mellan Republiken Finlands regering och regeringen i Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irland för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 2/1970. Länk till den finskspråkiga versionen https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1970/19700002

Protokollet mellan Republiken Finlands regering samt regeringen i Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irland om ändring av det i London den 17 juli 1969 undertecknade avtalet för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 31/1974. Länk till den finskspråkiga versionen https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1974/19740031

Protokollet mellan Republiken Finlands regering samt regeringen i Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irland om ändring av det i London den 17 juli 1969 undertecknade avtalet för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt, i dess ändrade lydelse enligt det i London den 17 maj 1973 undertecknade protokollet har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 26/1981. Länk till den finskspråkiga versionen https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1981/19810026

Protokollet mellan Republiken Finlands regering samt regeringen i Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irland om ändring av det i London den 17 juli 1969 undertecknade avtalet för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt, i dess ändrade lydelse enligt de i London den 17 maj 1973 och den16 november 1979 undertecknade protokollen har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 8/1987. Länk till den finskspråkiga versionen https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1987/19870008

Protokollet mellan Republiken Finlands regering samt regeringen i Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irland om ändring av det i London den 17 juli 1969 undertecknade avtalet för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt, i dess ändrade lydelse enligt de i London den 17 maj 1973, den 16 november 1979 och den 1 oktober 1985 undertecknade protokollen har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 2/1992. Länk till den finskspråkiga versionen https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1992/19920002

Protokollet mellan Republiken Finlands regering samt regeringen i Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irland om ändring av det i London den 17 juli 1969 undertecknade avtalet för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt, i dess ändrade lydelse enligt de i London den 17 maj 1973, den 16 november 1979, den 1 oktober 1985 och den 26 september 1991 undertecknade protokollen har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 63/1997. Länk till den finskspråkiga versionen https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1997/19970063

(Översättning)

Avtal mellan regeringen i Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irland samt Republiken Finlands regering för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt

Republiken Finlands regering och regerin­gen i Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irland,

[Ersatt med artikel 6 stycke 1 i konventionen]

[vilka önskar ingå ett nytt avtal för förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet samt kringgående av skatt;]

Följande artikel 6 stycke 1 i konventionen ersätter den text i ingressen till detta avtal där det nämns att syftet med detta avtal är att undvika dubbelbeskattning:1
(Översättning)
ARTIKEL 6 I KONVENTIONEN – SYFTET MED ETT SKATTEAVTAL SOM OMFATTAS

Som har för avsikt att undanröja dubbelbeskattning beträffande de skatter som omfattas av [detta avtal], utan att skapa förutsättningar för icke-beskattning eller minskad skatt genom skatteflykt eller skatteundandragande (däri inbegripet genom s.k. treaty shopping, som syftar till att personer med hemvist i tredje jurisdiktioner indirekt ska komma i åtnjutande av förmåner enligt [avtalet]);

har överenskommit om följande:

Artikel 1
Personligt tillämpningsområde

Detta avtal tillämpas på personer, som är bosatta i någondera av de avtalsslutande staterna eller i båda staterna.

Artikel 2
I avtalet avsedda skatter

1. De skatter, på vilka detta avtal tillämpas, är:

a) I Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irland:

(i) inkomstskatten;

(ii) bolagsskatten;

(iii) skatten på oljeinkomst; och

(iv) skatten på försäljningsvinst;

b) I Finland:

(i) de statliga inkomstskatterna;

(ii) inkomstskatten för samfund;

(iii) kommunalskatten;

(iv) kyrkoskatten;

(v) källskatten på ränteinkomst;

(vi) källskatten för begränsat skattskyldig; och

(vii) den statliga förmögenhetsskatten.

(FördrS 62–63/1997)

2. Avtalet skall likaledes tillämpas på alla skatter av samma eller väsentligen likartat slag, vilka efter under tecknandet av detta avtal i någondera av de avtalsslutande staterna påföres utöver eller i stället för de för närvarande utgående staterna. De behöriga myndigheterna i de båda avtalsslutande staterna skall meddela varandra i skattelagstiftningen företagna ändringar. (FördrS 62–63/1997)

Artikel 3
Allmänna definitioner

1. Såframt icke sammanhanget annat påkallar, skall i det ta avtal:

a) uttrycket "Förenade Konungariket" åsyfta Storbritannien och Nord-Irland jämte de områden utanför Förenade Konungarikets territorialhav, vilka enligt internationell rätt och lagarna om Förenade Konungarikets kontinentalsockel har definierats eller kommer att definieras såsom område inom vilket Förenade Konungariket må utöva sina rättigheter till havsbottnen, det inre därav samt dessas naturtillgångar;

b) uttrycket "Finland" åsyfta Republiken Finland jämte de områden utanför Finlands territorialhav inom vilka Finland enligt internationell rätt och lagarna om Finlands kontinentalsockel må utöva sina rättigheter till havsbottnen, det inre därav samt dessas naturtillgångar;

c) uttrycket "medborgare" åsyfta:

(i) i fråga om Förenade konungariket brittisk medborgare eller brittisk undersåte som inte har medborgarskap i något annat land eller territorium inom Samväldet, under förutsättning att han har hemvisträtt i Förenade konungariket, och juridisk person eller annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i Förenade konungariket;

(ii) i fråga om Finland fysisk person som har medborgarskap i Finland samt juridisk person och annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i Finland;

(FördrS 1–2/1992)

d) uttrycket "skatt i Finland" avse i Finland påförd skatt, på vilken detta avtal med stöd av artikel 2 tillämpas. Uttrycket "skatt i Förenade Konungariket" avser i Förenade Konungariket påförd skatt, på vilken detta avtal med stöd av artikel 2 tillämpas;

e) uttrycket ”skatt " åsyfta skatt i Finland eller skatt i Förenade Konungariket, allteftersom sammanhanget kräver;

f) uttrycken "avtalsslutande stat" och "den andra avtalsslutande staten" åsyfta Finland eller Förenade Konungariket allteftersom sammanhanget kräver;

g) uttrycket "person" inbegripa fysisk person, bolag och annan sammanslutning, men inbegriper inte sammanslutning som vid beskattningen i någondera avtalsslutande staten inte behandlas såsom juridisk person; (FördrS 1–2/1992)

h) uttrycket "bolag" avse alla juridiska personer och alla sammanslutningar, vilka i skattehänseende behandlas såsom juridiska personer;

i) uttrycken "företag i avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyfta ett företag, som bedrives av person; som är bosatt i avtalsslutande eller den andra avtalsslutande staten, alleftersom sammanhanget kräver;

j) uttrycket ”behörig myndighet” avse i Finland finansministeriet eller av detta befullmäktigad representant, och i Förenade Konungariket skatteförvaltningens kommissionärer eller av dessa befullmäktigad representant. (FördrS 62–63/1997)

2. Då avtalsslutande stat tillämpar detta avtal, skall såvitt icke sammanhanget annat förutsätter, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke i detta avtal annorlunda angivits, anses ha den betydelse som uttrycket har enligt den ifrågavarande statens lagstiftning rörande sådana skatter, som avses i detta avtal.

Artikel 4
Beskattningsteknisk hemort

1. Försåvitt icke annat föranledes av punkterna 2 eller 3 av denna artikel åsyftas i detta avtal med uttrycket "i avtalsslutande stat bosatt person" varje person, som enligt vederbörande stats lagstiftning är därstädes skattepliktig på grund av bostad, varaktig vistelse, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet; uttrycket avser icke fysisk person, som i sagda stat är skattepliktig endast om han erhåller inkomst från därstädes belägna källor. Uttryckena "i Finland bosatt person" och "i Förenade Konungariket bosatt person" skall tolkas i enlighet härmed,

2. Är fysisk person i enlighet med bestämmelserna i punkt 1 av denna artikel bosatt i båda avtalsslutande staterna, bestämmes hans ställning enligt följande:

a) Han anses vara bosatt. i den avtalsslutande stat, i vilken han till sitt förfogande har en stadigvarande bostad. Har han till sitt förfogande en stadigvarande bostad i båda staterna, anses han vara bosatt i den avtalsslutande stat, med vilken han har de fastaste personliga och ekonomiska förbindelserna (centrum för livsintressena).

b) Om det icke kan avgöras i vilkendera avtalsslutande staten vederbörandes centrum för livintressena är beläget, eller om han icke har stadigvarande bostad till sitt förfogande i någondera staten, anses han vara bosatt i den stat där han sedvanligt vistas.

c) Vistas vederbörande sedvanligt i båda staterna eller vistas han icke sedvanligt i någondera av dem, anses han vara bosatt i den stat, i vilken han är medborgare.

d) Är vederbörande medborgare i båda staterna eller är han icke medborgare i någondera av dem, skall de behöriga myndigheterna i de båda staterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse. (FördrS 62–63/1997)

3. Är någon annan än en fysisk person enligt bestämmelserna i punkt 1 av denna artikel bosatt i båda staterna, skall denne anses vara bosatt i den avtalsslutande stat, där platsen för dess faktiska ledning är belägen.

Artikel 5
Fast driftställe

1. Med uttrycket ”fast driftsställe” avses i detta avtal en stadigvarande plats för affärsrörelse där företagets verksamhet helt eller delvis utövas.

2. Såsom fast driftställe anses särskilt:

a) platsen för företagets ledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik

e) verkstad;

f) gruva, stenbrott eller annan plats för tillvaratagande av naturtillgångar;

g) plats för byggnads- eller installations­ arbete, som varar mer än tolv månader.

3. Fast driftställe skall icke anses innefatta:

a) användning av utrymmen endast för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehav av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för lagring g, utställning eller utlämnande;

c) innehav av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för bearbetning eller förädling genom ett annat företags försorg;

d) innehav av en stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företagets räkning;

e) innehav av en stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för att för företagets räkning ombesörja reklam, sköta informationsverksamhet, bedriva vetenskaplig forskning eller utöva annan liknande verksamhet av förberedande eller biträdande art.

4. Företag i den ena avtalsslutande staten anses ha ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, om dess verksamhet i denna andra avtalsslutande stat omfattar förmedling av i artikel 18 avsedda artisters eller idrottsmäns tjänster;

5. Person som är verksam i avtalsslutande stat för ett företag i den andra staten men icke är sådan oberoende representant, som avses i punkt 6 i denna artikel, anses såsom ett fast driftställe i den förstnämnda staten, om han innehar och i den förstnämnde staten regelbundet använder sig av fullmakt att sluta avtal i företagets namn och verksamheten icke är begränsad till inköp för företagets räkning.

6. Företag i avtalsslutande stat anses icke ha ett fast driftställe i den andra staten enbart på den grund, att företaget idkar affärsverksamhet i den andra staten genom förmedling av en mäklare, kommissionär eller annan självständig representant, om dessa personer därvid fullgör uppdrag, vilka ingår i deras normala affärsverksamhet.

7. Enbart den omständigheten, att ett bolag i avtalsslutande stat innehar bestämmanderätten i eller underlyder ett i den andra staten bosatt bolag eller som utför affärstransaktioner i denna andra stat (genom ett fast driftställe eller annars) skall icke i och för sig medföra att någotdera bolaget betraktas såsom ett fast driftställe för det andra bolaget.

Artikel 6 (FördrS 62–63/1997)
Begränsning av skattelättnader

Är inkomst eller realisationsvinst enligt någon bestämmelse i detta avtal helt eller delvis befriad från skatt i Finland och en fysisk person enligt den lagstiftning som gäller i Förenade konungariket är skyldig att betala skatt endast för den del av inkomsten eller realisationsvinsten som överförts till Förenade konungariket eller tagits emot där, tillämpas i Finland skattelättnad enligt detta avtal endast på den del av inkomsten eller realisationsvinsten som överförts till Förenade konungariket eller tagits emot där.

Artikel 7 (FördrS 7–8/1987)
Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som i en avtalsslutande stat bosatt person förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk och skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. a) Om inte bestämmelserna i punkterna b och c nedan föranleder annat, har uttrycket ”fast egendom” den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

b) Uttrycket ”fast egendom” inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda invertarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång.

c) Fartyg och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i punkt 1 av denna artikel tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta fast egendom som bolaget äger eller arrenderar, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen

5. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 av denna artikel tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständigt personligt arbete.

6. Bestämmelserna i punkt 4 av denna artikel tillämpas även på inkomst på grund av sådan företag tillhörig besittningsrätt som avses i sagda stycke och på grund av inkomst av sådan besittningsrätt som har direkt samband med fast egendom som används vid självständigt personligt arbete.

Artikel 8
Affärsinkomst

1. Inkomst av företag i avtalsslutande stat beskattas enbart i denna stat, såvida företaget icke bedriver rörelse i den andra staten från ett där beläget fast driftställe. Bedriver företaget rörelse på det nyss angivna sättet, må den andra staten beskatta företagets inkomst, men endast den del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Bedriver företag i avtalsslutande stat rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe, skall i vardera staten till det fasta driftstället hänföras den inkomst, som driftstället skulle ha kunnat medföra, om det skulle ha varit ett fristående företag med samma eller liknande verksamhet, bedriven under samma eller liknande villkor, samt driftstället självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst skall avdrag medgivas för kostnader som erlagts för det fasta driftställets räkning (andra kostnader än de, vilka icke skulle vara avdragsgilla, om driftstället skulle vara ett fristående företag), häri inbegripna jämväl kostnaderna för företagets ledning och allmänna förvaltning oavsett om kostnaderna erlagts i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. Vad i punkt 2 av denna artikel föreskrives skall emellertid i den mån i avtalsslutande stat inkomst, hänförlig till ett fast driftställe, enligt på lag baserad praxis fastställts, på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, icke utgöra hinder för att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestämmes genom ett dylikt brukligt förfarande. Fördelningssätet skall likväl härvid leda till ett resultat, som överensstämmer med de i denna artikel fastställa principerna.

5. Inkomst skall icke anses hänförlig till ett fast driftställe enbart av den anledningen att det fasta driftstället inköpt varor för företagets räkning.

6. Vid tillämpning av bestämmelserna i föregående punkter skall till fast driftställe hänförlig inkomst bestämmas genom samma förfarande år från år, såvida icke giltiga skäl annat föranleder.

7. Omfattar inkomst sådana poster, som behandlas särskilt för sig i andra artiklar av detta avtal, skall bestämmelserna i denna artikel icke inverka på föreskrifterna i sagda artiklar.

Artikel 9
Sjöfart och luftfart

I avtalsslutande stat bosatt person beskattas för inkomst av utövande av sjöfart eller luftfart endast i sagda stat, förutom för den inkomst, som erhållits av fartygs eller luftfartygs resor vilka företagits enbart till platser i den andra avtalsslutande staten.

Artikel 10 (FördrS 62–63/1997)
Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stal direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit, det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar - och i överensstämmelse därmed beskattarinkomst, för vilken ett företag i den andra avtal slutande staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor om avtalats mellan företagen hade varit sådana om skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp om påförts för inkomsten där, om denna andra stat är överens om att beskattningen av inkomsten är berättigad enligt bestämmelserna i punkt 1 av denna artikel såväl principiellt om i fråga om beloppet. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

Artikel 11 (FördrS 62–63/1997)
Dividend

1. Dividend från bolag bosatt i en avtalsslutande stat till person om är bosatt i den andra avtalsslutande staten och om bar rätt till dividenden beskattas endast i denna andra stat.

2. Med uttrycket "dividend" förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag som enligt skattelagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget är bosatt jämställs med inkomst av aktier. Uttrycket omfattar även annan inkomst (med undantag för ränta eller royalty om är undantagen från skatt enligt bestämmelserna i artikel 12 eller 13 i detta avtal) som enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där det utbetalande bolaget är bosatt behandlas som dividend eller vinstutdelning från ett bolag.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte, om den som har rätt till dividenden är bosatt i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där det bolag som betalar dividenden är bosatt från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grand av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fä ta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 8 respektive artikel 15.

[Har ersatts med artikel 7 stycke 1 i konventionen2]

[4. Om den som har rätt till dividenden är bo att i en avtals lutande stat och äger 10 procent eller mer av det slag av aktier på vilka dividenden betalas och personen i fråga inte har att erlägga skatt på den i denna stat, tillämpas inte punkt l av denna artikel på dividenden till den del denna kan ha betalats endast av vinst som det utbetalande bolaget förvärvat eller annan inkomst som det uppburit under en tidrymd om utgått minst tolv månader före den relevanta dagen. Vid tillämpningen av denna punkt åsyftar uttrycket "relevant dag" den dag då den om har rätt till dividenden blev ägare till 10 procent eller mer av ifrågavarande slag av aktier. Denna punkt tillämpa endast, om aktierna förvärvade främst i syfte att erhålla förmån enligt denna artikel och inte av bona fide affärsmässiga skäl.]

5. Om bolag bosatt i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i den mån dividenden betalas till per on bosatt i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betala, äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och inte heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt om utgår på bolagets icke utdelade vin t, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

Artikel 12
Räntor

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till i den andra avtalsslutande staten bosatt person, beskattas endast i denna andra stat, om personen har rätt till räntan. (FördrS 1–2/1992)

2. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av värdepapper som utfärdats av staten, obligationer eller debentures, antingen de säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen de medför rätt till andel i vinst eller inte. Uttrycket åsyftar även inkomst av varje annat slags fordran liksom annan inkomst som enligt skattelagstiftningen i den stat från vilken inkomsten härrör jämställs med inkomst av försträckning. Uttrycket ''ränta" inbegriper inte inkomst som behandlas som vinstutdelning enligt bestämmelserna i artikel 11. (FördrS 1–2/1992)

3. Bestämmelserna i punkt 1 av denna artikel tillämpas inte, om den som har rätt till räntan är bosatt i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpa bestämmelserna i artikel 8 respektive artikel 15. (FördrS 1–2/1992)

4. Den i punkt 1 av denna artikel avsedda befrielsen från skatt tillämpas icke på ränta på någon som helst fordringsrätt, som salubjudes på börsen, om ägaren till ränteförmånen (FördrS 62–63/1997)

a) icke för den erlägger skatt i den avtalsslutande stat i vilken han är bosatt; och

b) säljer (eller uppgör försäljningsavtal över) fordringsrätt på vilken räntan influtit, inom tre månader räknat från den dag då han förvärvat fordringsrätten.

5. Överstiger på grund av särskilt förhållande mellan betalaren och den förmånstagande ägaren eller mellan dem båda och tredje person det erlagda räntebeloppet, med beaktande av den skuld räntan baserar sig på, det belopp, som skulle ha avtalats mellan betalaren och ägaren till förmånen om dylikt särskilt förhållande icke skulle ha förelagt, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på det sistnämnda beloppet. I sådant fall beskattas den överskjutande delen enligt lagarna i vederbörande avtalsslutande stat med beaktande av övriga bestämmelser i detta avtal. (FördrS 62–63/1997)

[Har ersatts med artikel 7 stycke 1 i konventionen3]

[6. Tämän artiklan määräyksiä ei sovelleta, jos saaminen, jonka perusteella korko maksetaan, on syntynyt tai siirretty pääasiassa tässä artiklassa myönnetyn edun saamiseksi eikä vilpittömässä mielessä kaupallisista syistä. (FördrS 62–63/1997)]

Artikel 13
Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till i den andra avtalsslutande staten bosatt person, beskattas endast i denna andra stat om personen har rätt till royaltyn. (FördrS 1–2/1992)

2. Med uttrycket "royalty" avses i denna artikel varje slag av betalning, som uppbäres såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk ( däri inbegripet biograffilmer samt filmer och band avsedda för radio- och televisionsutsändningar), patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller tillverkningsanvisning ävensom för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysningar om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

3. Bestämmelserna i punkt I av denna artikel tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn är bosatt i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 8 respektive artikel 15. (FördrS 1–2/1992)

4. Utan hinder av punkt 5 av denna artikel skall bestämmelserna i avtalsslutande stats lagstiftning, enligt vilka av bolag erlagt royalty såsom utgörande utdelning av vinst ej skall beaktas som avdrag vid uträknandet av bolagets skattepliktiga inkomst, icke tillämpas på royalties, som skall erläggas till person, bosatt i elen andra avtalsslutande staten. Det ovan sagda skall icke tillämpas på royalties, vilka i elen andra avtalsslutande staten bosatt bolag erhållit eller äger i egenskap av förmånstagare, då

a) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av det bolag som utbetalar royalty och det bolag som i egenskap av ägare till royaltyförmånen; och

b) över 50 procent av röstetalet i det bolag, som i egenskap av förmånstagare äger royaltyn, direkt eller indirekt kontrolleras av person eller personer bosatta i elen avtalsslutande stat där det bolag som utbetalar royaltyn är bosatt.

5. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet överstiger av vilken som helst orsak det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal. (FördrS 1–2/1992)

[Har ersatts med artikel 7 stycke 1 i konventionen4]

[6. Bestämmelserna i denna artikel tillämpas inte, om den rättighet eller egendom som ger upphov till royaltyn tillkommit eller överlåtits huvudsakligen i syfte att erhålla förmån enligt denna artikel och inte av bona fide affärsmässiga skäl. (FördrS 1–2/1992)]

Artikel 14 (FördrS 7–8/1987)
Försäljningsvinst

1. Vinst, som i en avtalsslutande stat bosatt person förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som anges i artikel 7 punkt 2 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Vinst, som person bosatt i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av:

a) aktie eller annan andel i bolag, med undantag för aktier som noteras på en godkänd fondbörs, av vars värde mer än hälften direkt eller indirekt härrör från fast egendom som är belägen i den andra avtalsslutande staten, eller

b) andel i sammanslutning eller förmögenhet förvaltad till förmån för annan person (trust), var tillgångars värde till mer än hälften härrör från fast egendom om är belägen i den andra avtalsslutande staten eller av aktie eller annan andeI i bolag som avses i punkt a) ovan, får beskattas i denna andra stat.

(FördrS 62–63/1997)

3. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utföra självständigt personligt arbete, som i en avtalsslutande stat bosatt person har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med överlåtelse av hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

4. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 3 av denna artikel beskattas vinst, som i en avtalsslutande stat bosatt person förvärvar på grund av överlåtelse av fartyg eller luftfartyg som används i internationell trafik samt lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant fartyg eller luftfartyg, endast i denna stat.

5. Vinst, som i en avtalsslutande stat bosatt person förvärvar på grund av överlåtelse av rätt till tillgångar som framkommer genom utforskningen eller utnyttjandet av havsbottnen, dennas underlag och. dessas naturtillgångar, belägna i den andra avtalsslutande staten, däri inbegripen rätt till andel i eller förmån av sådana tillgångar, eller på grund av överlåtelse av andelar vilkas värde helt eller till största delen direkt eller indirekt härrör av sådan rätt, får beskattas i denna andra stat.

6. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i föregående punkter av denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren är bosatt.

7. Bestämmelserna i punkt 6 av denna artikel berör inte en avtalsslutande stats rätt att enligt sin egen lagstiftning beskatta vinst på grund av överlåtelse av egendom som sådan i den andra avtalsslutande staten bosatt fysisk person erhållit, som varit bosatt i den förstnämnda avtalsslutande staten vid någon tidpunkt under en femårsperiod omedelbart före överlåtelsen av egendomen.

Artikel 15
Självständigt personligt arbete

1. Inkomst, som förvärvats av en i avtalsslutande stat bosatt person genom utövande av fritt yrke eller annan därmed jämförbar självständig verksamhet, skall beskattas endast i denna stat, om han icke i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för utövandet av verksamheten. Har han en sådan stadigvarande anordning, må den del av inkomsten, som är hänförlig till denna anordning, beskattas i denna andra stat.

2. Uttrycket "fritt yrke" innefattar speciellt självständig verksamhet av vetenskaplig, litterär, konstnärlig, pedagogisk eller undervisningsmässig art samt självständig verksamhet såsom läkare, advokat, ingenjör arkitekt, tandläkare och revisor.

Artikel 16
I arbetsavtalsförhållande utfört arbete

1. Om icke annat föranledes av bestämmelserna i artiklarna 17, 19, 20, 21 och 22 av detta avtal, skall löner, arvoden och andra liknande vederlag, som person bosatt i avtalsslutande stat uppbär för personligt arbete, beskattas endast i denna stat, såvida icke arbetet utförts i elen andra avtalsslutande staten. Har arbetet utförts i den andra staten, må vederlaget härför beskattas i denna andra stat.

2. Oberoende av bestämmelsenia i punkt 1 av denna artikel skall vederlag, som i avtalsslutande stat bosatt person uppbär för arbete som utförts i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i förstnämnda stat, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under en tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, och (FördrS 62–63/1997)

b) vederlaget betalas av eller på uppdrag av en arbetsgivare, som ej är bosatt i denna andra stat, och

c) vederlaget ej såsom omkostnad belastar ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning, som arbetsgivaren har i denna andra stat.

3. Utan hinder av stadgandena ovan i denna artikel må vederlag för personligt arbete, som utförts ombord på fartyg eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat, i vilken den som uppbär intäkterna av fartygets eller luftfartygets verksamhet är bosatt.

Artikel 17
Styrelsearvoden

Styrelsearvoden eller liknande vederlag, som uppbäres av person, bosatt i avtalsslutande stat i egenskap av styrelseledamot i bolags styrelse eller förvaltningsorgan i den andra avtalsslutande staten, må beskattas i denna sistnämnda stat.

Artikel 18
Konstnärer och idrottsmän

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 eller 16 av detta avtal må inkomst, som professionella konstnärer, såsom skådespelare, filmskådespelare, radio- eller televisionsartister och musiker ävensom idrottsmän förvärvar i denna sin yrkesutövning, beskattas i den avtalsslutande stat, i vilken denna verksamhet utövats.

Artikel 19 (FördrS 62–63/1997)
Pension, livränta och ersättningar på grund av social trygghet

1. Om inte bestämmelserna i artikel 20 punkt 2 föranleder annat, beskattas

a) pension och annan liknande betalning som härrör från en avtals lutande stat,

b) förmån, oavsett om den är periodisk eller utgår i form av engångsersättning, som betalas enligt socialförsäkringslagstiftningen i en avtalsslutande stat eller enligt en allmän ordning för annan social trygghet om gäller i en avtalsslutande stat, eller

c) livränta om härrör från en avtalsslutande stat,

endast i denna avtalsslutande stat.

2. Med uttrycket ”livränta” förstås i denna artikel et fastställt belopp som periodiskt betalas till fysisk person på fastställda tider under personens livstid eller under en angiven eller fastställbar tidrymd och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa betalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande vederlag i pengar eller pengars värde.

Artikel 20 (FördrS 7–8/1987)
Offentlig tjänst

1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar, offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, dess politiska underavdelningars, offentliga samfund eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om arbetet utförs i denna stat och personen i fråga är bosatt i denna stat och

1) är medborgare i denna stat; eller

2) inte blev bosatt i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättande av, en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar, offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på. grund. av arbete som utförts i denna stats, dess politiska underavdelningars, offentligrättsliga samfunds eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om personen i fråga är bosatt och medborgare i denna stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 16, 17 och 19 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedriv av en avtalsslutande stat, des politiska underavdelningar, offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter.

Artikel 21
Studerande

1. Fysisk person, bosatt i avtalsslutande stat omedelbart före sin vistelse i den andra avtalsslutande staten skall, då han tillfälligt vistas i denna andra avtalsslutande stat enbart:

a) såsom studerande vid universitet, högskola, skola eller annan undervisningsanstalt; eller

b) såsom praktikant inom affärsbranschen, industrin, jord- eller skogsbruket; eller

c) såsom mottagare av stipendium, understöd eller bidrag från religiös, välgörenhetsvetenskaplig eller pedagogisk organisation i huvudsakligt syfte att idka studier;

icke beskattas i den andra avtalsslutande staten:

(i) för belopp, vilka han från utlandet mottagit för sitt uppehälle, sina studier eller utbildning;

(ii) för stipendium, understöd eller bidrag; eller

(iii) för vederlag för i denna andra stat utfört arbete, om arbetet är hänförligt till hans studier eller praktik eller om vederlaget inflyter av förtjänst som bör anses skäligen nödvändig för hans uppehälle och utbildning.

2. I punkt 1 av denna artikel avsedda förmåner är i kraft endast så lång tid som förverkligandet av vistelsens syfte rimligtvis eller sedvanligt kan anses kräva. Under inga omständigheter får någon åtnjuta i sagda punkt avsedda förmåner under en längre tid än fem år.

3. Fysisik person, som är eller som omedelbart före sin vistelse i avtalsslutande stat var bosatt i den andra avtalsslutande staten och som befinner sig i förstnämnda stat såsom mottagare av stipendium, understöd eller bidrag av religiös, välgörenhets-, vetenskaplig eller pedagogisk organisation i syfte att under högst två års tid huvudsakligen utföra forskningsarbete, skall icke i elen först nämnda avtalsslutande staten beskattas för stipendiet, understödet eller bidraget.

Artikel 22
Lärare

Professor eller lärare, som vistas i avtalsslutande stat under en period av högst två år for att där undervisa vid universitet högskola, skola eller annan undervisningsanstalt i denna avtalsslutande stat och som är eller omedelbart före vistelsens början var bosatt i den andra avtalsslutande staten, beskattas icke för sådant vederlag för undervisningen i den förstnämnda staten, för vilket han är skattskyldig i den andra avtalsslutande staten.

Artikel 23 (FördrS 1–2/1992)
Annan inkomst

1. Inkomst (med undantag för inkomst som betalas av förmögenhet som förvaltas till förmån för annan person (trust) eller som tillhör oskiftat dödsbo) som i en avtalsslutande stat bosatt person förvärvar och som inte uttryckligen nämns i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Bestämmelserna i punkt 1 av denna artikel tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 7 punkt 2, om mottagaren av inkomsten är bosatt i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 8 respektive artikel 15.

Artikel 24 (FördrS 7–8/1987)
Förmögenhet

1. Förmögenhet bestående av sådan fast egendom om anges i artikel 7 punkt 2, vilken i en avtalsslutande stat bosatt person innehar och vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Förmögenhet bestående av

a) aktie eller annan andel i bolag med undantag för aktier som notera på en godtagen fond bör av vars värde över hälften direkt eller indirekt härrör från fast egendom som är belägen i den andra avtalsslutande staten, eller

b) andel i en sammanslutning eller fond, vars tillgångar värde huvudsakligen härrör från fast egendom om är belägen i den andra avtalsslutande staten eller av aktie eller annan andel i bolag som avses i punkt a) ovan,

får beskattas i denna stat.

(FördrS 62–63/1997)

3. Förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtals lutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständigt personligt arbete, som i en avtalsslutande stat bosatt person har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

4. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 3 av denna artikel beskattas förmögenhet bestående av fartyg eller luftfartyg, som används i internationell trafik samt av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant fartyg eller luftfartyg, endast i den avtalsslutande stat där den som bedriver verksamheten är bosatt.

5. Alla andra slag av förmögenhet, som i en avtalsslutande stat bosatt person innehar, beskattas endast i denna stat.

Artikel 25
Eliminering av dubbelbeskattning

1. Försåvitt icke annat föranledes av bestämmelserna i Förenade Konungarikets lagstiftning om avräkning från skatt i Förenade Konungariket av skatt, som skall erläggas inom område utanför Förenade Konungariket, (vilket icke inverkar på den allmänna princip som anförts här)

a) skall skatt i Finland, som påföres enligt finsk lag och i enlighet med detta avtal direkt eller genom förskottsinnehållning, inkomst eller beskattningsbar försäljningsvinst, härrörande från källor i Finland (med undantag av skatt på inkomst, för vilken erlägges dividend) avräknas från skatt, vilken i Förenade Konungariket påförts samma inkomst eller beskattningsbara försäljningsvinst som elen i Finland påförda skatten gäller;

b) i fråga om dividend som ett i Finland bosatt bolag betalar till ett i Förenade konungariket bosatt bolag som direkt eller indirekt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden, skall vid avräkningen (utöver finsk skatt som avräknas enligt bestämmelserna i punkt a) i denna artikel) beakta den finska skatt som bolaget har att betala på den vinst av vilken di viden den betalas. (FördrS 62–63/1997)

2. Om inte bestämmelserna i finsk lagstiftning om undanröjande av internationell dubbelbeskattning föranleder annat (vilket inte skall påverka den allmänna princip som anges här), undanröjs dubbelbeskattning i Finland på följande sätt:

a) Om person bosatt i Finland förvärvar inkomst eller skattepliktig försäljningsvinst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Förenade konungariket, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt b) nedan föranleder annat, från denna person finska skatt avräkna ett belopp motsvarande den katt i Förenade konungariket om betalats enligt lagstiftningen i Förenade konungariket och j överenstämmelse med avtalet, beräknad på samma inkomst eller försäljningsvinst om den på vilken den finska skatten beräknas.

b) Dividend från bolag bosatt i Förenade konungariket till bolag bosatt i Finland är undantagen från finsk katt, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden.

c) Om i Finland bosatt person förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i artikel 19 eller 20 beskattas endast i Förenade konungariket, är inkomsten undantagen från finsk skatt. Finland får emellertid vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.

(FördrS 62–63/1997)

3. Vid tillämpning av punkt l av denna artikel betraktas inkomst och försäljningsvinst, som person bosatt i Förenade Konungariket upp bär och vilken i enlighet med detta avtal må beskattas i Finland, såsom härrörande från källor i Finland.

Artikel 26 har strukits genom fördraget (FördrS 62–63/1997).
Artikel 27
Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i avtalsslutande stat skall icke i den andra avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller någon därmed sammanhängande förpliktelse av annat slag eller mer tyngande än medborgarna i den senare staten under samma förhållande är eller kan bli underkastade.

2. Beskattningen av ett fast driftställe, som företag i avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat icke vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver liknande verksamhet.

3. Företag i avtalsslutande stat, vars kapital direkt eller indirekt antingen helt eller delvis äges av en i den andra avtalsslutande staten bosatt person eller av där bosatta personer eller varöver sagda personer på nämnt sätt bestämmer, må i den förstnämnda staten icke påföras andra eller tyngre skatter, eller till beskattningen anslutna förpliktelser än andra liknande företag i sagda stat är eller kan bli underkastade.

4. Då vid beskattning i Förenade Konungariket skall bestämmas huruvida ett bolag skall anses vara ett slutet bolag, omfattar uttrycket "erkänd fondbörs" Helsingfors Fondbörs.

5. Ingenting i denna artikel skall anses medföra förpliktelse för avtalsslutande stat att medgiva annorstädes bosatta fysiska personer sådana personliga avdrag, lättnader eller nedsättningar, vilka medgives i sagda stat bosatta fysiska personer eller att förplikta Förenade Konungariket att bevilja Finland bosatt bolag större lättnad i fråga om inkomstskatt på dividender, vilka erhållits av ett i Förenade Konungariket bosatt bolag, än det förstnämnda bolaget kan vara berättigat att erhålla på grund av artikel 11 av detta avtal.

6. Uttrycket "beskattning" avser i denna artikel skatter av varje slag.

Artikel 28
Ömsesidigt avtalsförhållande
[HAR ERSATTS MED artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen]

[1. Anser i avtalsslutande stat bosatt person att i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna vidtagits åtgärder, vilka för honom medfört eller kommer att medföra en mot detta avtal stridande beskattning, må han, oberoende av de enligt sagda staters interna lagstiftning honom förbehållna rättsmedlen, göra framställning i saken hos behörig myndighet i den stat, i vilken han är bosatt.(FördrS 62–63/1997)]

Följande artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen ersätter artikel 28 stycke 1 i detta avtal:5
(Översättning)
ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE

Om en person anser att en eller båda [avtalsslutande staterna] vidtagit åtgärder som för denne medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i [detta avtal], kan denna person, utan att det påverkar personens rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa [avtalsslutande staters] interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i någon av de [avtalsslutande staterna].

Följande artikel 16 stycke 1 andra meningen i konventionen tillämpas på och ersätter bestämmelser i detta avtal:6
(Översättning)
ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE

Saken ska läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga först fick vetskap om den åtgärd som gett upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i [avtalet].

2. Finner den behöriga myndigheten framställningen grundad, men icke själv kan åstadkomma en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i elen andra avtalsslutande staten så att en mot detta avtal stridande beskattning undvikes. (FördrS 62–63/1997)

Följande artikel 16 stycke 2 andra meningen i konventionen tillämpas på detta avtal: 7
(Översättning)
ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE

Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de [avtalsslutande staternas] interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall eftersträva att genom ömsesidig överenskommelse undanröja svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan också överlägga för att överväga åtgärder i syfte att motarbeta missbruk av bestämmelserna i avtalet.(FördrS 62–63/1997)

Följande artikel 16 stycke 3 andra meningen i konventionen tillämpas på detta avtal:89
(Översättning)
ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE

De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte regleras i [avtalet].

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna må i det syfte som avses i de föregående punkterna för att uppnå en överenskommelse rådgöra direkt med varandra. (FördrS 62–63/1997)

Följande del VI i konventionen tillämpas på detta avtal:1011
(Översättning)

DEL VI. SKILJEFÖRFARANDE

Artikel 19 i konventionen (Obligatoriskt bindande skiljeförfarande)

1. I fall då:

a) en person enligt [artikel 28 stycke 1 i detta avtal] har lagt fram en sak för den behöriga myndigheten i en [avtalsslutande stat] i enlighet med anledning av att åtgärder i den ena [avtalsslutande staten] eller båda [avtalsslutande staterna] för personen medfört beskattning i strid med bestämmelserna i [avtalet], och

b) de behöriga myndigheterna inte kan nå överenskommelse för att lösa saken enligt [artikel 28 stycke 2 i avtalet] inom en period av två år med början på den dag som anges i [artikel 19 stycke 8 eller 9 i konventionen], beroende på vad saken avser (om inte de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] före utgången av denna tidsfrist har enats om en annan tidsfrist i fråga om denna sak och har meddelat den person som har lagt fram saken om sådan överenskommelse),

alla olösta frågor i saken ska, om personen skriftligen begär det, hänskjutas till skiljeförfarande på det sätt som anges i [del VI i konventionen], i enlighet med de regler eller förfarandesätt som de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] har kommit överens om enligt bestämmelserna i [artikel 19 stycke 10 i konventionen].

2. Om en behörig myndighet har skjutit upp det förfarande vid ömsesidig överenskommelse som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen] på grund av att en eller flera samma frågor i saken är anhängiga i domstol eller administrativ besvärsinstans, kommer den tidsfrist som anges i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] sluta löpa tills antingen ett slutligt beslut har meddelats av domstolen eller administrativa besvärsinstansen eller saken har skjutits upp eller återkallats. Om den person som har lagt fram saken och en behörig myndighet har kommit överens om att skjuta upp förfarandet vid ömsesidig överenskommelse, så slutar den tidsfrist som anges i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] att löpa till dess att uppskovet har återkallats.

3. Om båda behöriga myndigheterna är eniga om att en person som direkt berörs av saken inte i tid har lämnat väsentliga kompletterande uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt efter att den tidsfrist som bestäms i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] har börjat löpa, ska tidsfristen i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] förlängas med sådan tid som motsvarar den tidsperiod som börjar den dag då uppgifterna begärdes och sluter den dag då de lämnades.

4. a) Avseende de frågor som har hänskjutits till skiljeförfarande, ska skiljedomen genomföras genom ömsesidig överenskommelse beträffande den sak som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen]. Skiljedomen är slutlig.

b) Skiljedomen ska vara bindande för båda [avtalsslutande staterna] utom i följande fall:

i) om en person som direkt berörs av saken inte godkänner den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen. I sådant fall ska de behöriga myndigheterna inte längre behandla saken. Den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen i saken ska anses inte ha godkänts av en person som direkt berörs av saken om inte någon person som direkt berörs av saken, inom 60 dagar efter den dag då ett meddelande beträffande den ömsesidiga överenskommelsen skickats till personen, återkallar alla frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen från en domstol eller administrativ besvärsinstans eller på annat sätt avslutar ett pågående förfarande vid en domstol eller administrativa förfaranden avseende dessa frågor på ett sätt som överensstämmer med den ömsesidiga överenskommelsen.

ii) om ett slutligt beslut av domstolarna i någon av de [avtalsslutande staterna] fastslår att skiljedomen är ogiltig. I sådant fall ska begäran om skiljeförfarande enligt [artikel 19 stycke 1 i konventionen] inte anses ha blivit lämnad och skiljeförfarandet ska anses inte ha skett (utom vid tillämpningen av artiklarna 21 (Sekretessen beträffande skiljeförfarande) och 25 (Skiljeförfarandets kostnader) [i konventionen]. I sådant fall kan en ny begäran om skiljeförfarande göras utom då de behöriga myndigheterna är överens om att inte tillåta en ny begäran.

iii) om en person som direkt berörs av saken fortsätter rättstvisten i någon domstol eller administrativ besvärsinstans beträffande de frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen.

5. Den behöriga myndighet som tog emot den ursprungliga begäran om ömsesidig överenskommelse såsom anges i [artikel 19 stycke 1 punkt a i konventionen], ska inom två kalendermånader från dess mottagande:

a) skicka ett meddelande till den person som har lagt fram saken att den har tagit emot begäran; och

b) skicka ett meddelande om denna begäran, tillsammans med en kopia av begäran, till den behöriga myndigheten i den andra [avtalsslutande staten].

6. En behörig myndighet ska inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot begäran om ömsesidig överenskommelse (eller en kopia därav från den behöriga myndigheten i den andra [avtalsslutande staten]) antingen:

a) meddela den person som har lagt fram saken att den har tagit emot de uppgifter som är nödvändiga för att utreda saken grundligt; eller

b) begära kompletterande uppgifter från denna person i detta syfte.

7. Om en eller båda de behöriga myndigheterna har enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen] begärt att den person som har lagt fram saken ska lämna kompletterande uppgifter som är nödvändiga för att kunna utreda saken grundligt, ska den behöriga myndigheten som begärde de kompletterande uppgifterna, inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot de kompletterande uppgifterna, meddela denna person samt den andra behöriga myndigheten antingen:

a) att den har mottagit de begärda uppgifterna; eller

b) att några av de begärda uppgifterna ännu saknas.

8. Om ingen av de behöriga myndigheterna har begärt kompletterande uppgifter enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen], är den begynnelsedag som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen] den tidigare av:

a) den dag då båda behöriga myndigheter har meddelat den person som har lagt fram saken enligt [artikel 19 stycke 6 punkt a i konventionen]; och

b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att den behöriga myndigheten i den andra [avtalsslutande staten] har meddelats enligt [artikel 19 stycke 5 punkt b i konventionen].

9. Om kompletterande uppgifter har begärts enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen], är den begynnelsedag som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen] den tidigare av:

a) den senaste dag då de behöriga myndigheter som har begärt kompletterande uppgifter har meddelat den person som har lagt fram saken och den andra behöriga myndigheten enligt [artikel 19 stycke 7 punkt a i konventionen]; och

b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att båda behöriga myndigheterna har tagit emot alla uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt av den person som har lagt fram saken.

Om emellertid en eller båda behöriga myndigheterna skickar ett sådant meddelande som avses i [artikel 19 stycke 7 punkt b i konventionen], ska ett sådant meddelande behandlas som en begäran om kompletterande uppgifter enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen].

10. De behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] skall genom ömsesidig överenskommelse enligt [artikel 28 i avtalet] enas om sättet att tillämpa bestämmelserna i [del VI i konventionen], inklusive vilka uppgifter som är nödvändiga för att varje behörig myndighet ska kunna utreda saken grundligt. Sådan överenskommelse ska träffas före den dag då de olösta frågorna i en sak tidigast kan hänskjutas till skiljeförfarande och kan ändras därefter.

12. Utan hinder av övriga bestämmelserna i [artikel 19 i konventionen ska]

a) en olöst fråga som härrör från ett fall av ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet för den process för skiljeförfarande som föreskrivs i [konventionen] inte hänskjutas till skiljeförfarande om ett beslut i denna fråga redan har meddelats av domstol eller administrativ besvärsinstans i någon av de [avtalsslutande staterna];

b) skiljeförfarandet avslutas om ett beslut beträffande denna fråga meddelas av allmän domstol eller administrativ besvärsinstans i en av de [avtalsslutande staterna], vid någon tidpunkt efter det att begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna].

Artikel 20 i konventionen (Utnämning av skiljemän)

1. [Artikel 20 stycke 2—4 i konventionen]ska tillämpas i fråga om [del VI i konventionen] om inte de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] kommer överens om andra regler.

2. Följande regler ska styra utnämningen av ledamöter till en skiljenämnd:

a) Skiljenämnden ska bestå av tre ledamöter som är fysiska personer vilka har sakkunskap eller erfarenhet i internationella skattefrågor.

b) Varje behörig myndighet ska utse en ledamot till skiljenämnden inom 60 dagar från dagen för begäran om skiljeförfarande enligt [artikel 19 stycke 1 i konventionen]. De två utsedda ledamöterna ska inom 60 dagar från det att den sista ledamoten utsågs utse en tredje ledamot som ska vara skiljenämndens ordförande. Ordföranden ska inte vara medborgare eller ha hemvist i någon av de [avtalsslutande staterna].

c) Varje ledamot som utsetts till skiljenämnden ska vara opartisk och oberoende av de [avtalsslutande staternas] behöriga myndigheter, skatteförvaltningar och finansministerier samt alla de personer som direkt berörs av fallet (såväl som deras rådgivare) vid tidpunkten för godkännande av utnämningen, upprätthålla sin opartiskhet och sitt oberoende under hela processen och, för en skälig tidsperiod därefter, undvika alla sådana handlingar som kan skada uppfattningen om skiljemännens opartiskhet och oberoende i fråga om processen.

3. Om den behöriga myndigheten i en [avtalsslutande stat] inte utser en ledamot till skiljenämnden på det sätt och inom de tidsperioder som anges i [artikel 20 stycke 2 i konventionen] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna], ska en ledamot utses på denna behöriga myndighets vägnar av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [avtalsslutande staterna].

4. Om skiljenämndens två ursprungliga ledamöter inte utser ordförande på det sätt och inom de tidsperioder som specificeras i [artikel 20 stycke 2 i konventionen] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna], ska ordföranden utses av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [avtalsslutande staterna].

Artikel 21 i konventionen (Sekretess vid skiljeförfarande)

1. Uteslutande för tillämpningen av bestämmelserna i [del VI i konventionen] och de bestämmelser i [avtalet] samt de [avtalsslutande staternas] interna lagstiftning som berör utbyte av upplysningar, sekretess och administrativ handräckning, ska ledamöter i skiljenämnden och maximalt tre anställda per ledamot (och blivande skiljemän endast till den del som är nödvändigt för att verifiera deras förmåga att uppfylla de krav som ställs på skiljemän) anses vara personer eller myndigheter för vilka upplysningar kan yppas. Upplysningar som skiljenämnden eller blivande skiljemän har mottagit och upplysningar som de behöriga myndigheterna har mottagit av skiljenämnden ska anses vara upplysningar som utbyts i enlighet med de bestämmelser i [avtalet] som berör utbyte av upplysningar och administrativ handräckning.

2. De behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] ska säkerställa att skiljenämndens ledamöter och deras anställda skriftligen, innan de börjar deras verksamhet i skiljeförfarandet, går med på att behandla alla upplysningar som berör skiljeförfarandet i enlighet med de skyldigheter rörande sekretess och tystnadsplikt som beskrivs i de bestämmelser i [avtalet] som avser utbyte av upplysningar och handräckning samt i enlighet med tillämpliga lagar i de [avtalsslutande staterna].

Artikel 22 i konventionen (Lösning av en sak före skiljeförfarandets slut)

Vid tillämpningen av [del VI i konventionen] och de bestämmelser i [avtalet] som föreskriver att saker ska lösas genom ömsesidig överenskommelse, ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse samt skiljeförfarandet i fråga om en sak avslutas om vid någon tidpunkt efter det att en begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna]:

a) de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] träffar en ömsesidig överenskommelse för att lösa saken; eller

b) den person som har lagt fram saken återkallar begäran om skiljeförfarande eller begäran om ömsesidig överenskommelse.

Artikel 23 i konventionen (Typ av skiljeförfarande)

1. Om inte de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] ömsesidigt kommer överens om andra regler ska följande regler tillämpas i fråga om skiljeförfarande enligt [del VI i konventionen]:

a) När en sak har lagts fram för skiljeförfarande ska den behöriga myndigheten i varje [avtalsslutande stat], senast den dag som har överenskommits, till skiljenämnden lämna över ett förslag till beslut som behandlar alla olösta frågor i saken (med beaktande av alla överenskommelser som tidigare träffats i saken mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna]). Förslaget till beslut ska, för varje justering eller liknande fråga i saken, begränsas till en fördelning av specifika penningbelopp (till exempel av inkomst eller kostnad) eller, om det preciseras, den högsta skattesats som har använts enligt [avtalet]. Om de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] inte har nått en överenskommelse i en fråga som berör förutsättningarna för tillämpningen av en bestämmelse i [avtalet] (härefter en "tröskelfråga"), såsom huruvida en fysisk person har hemvist eller status som fast driftställe, kan de behöriga myndigheterna lägga fram alternativa förslag till beslut beträffande frågor vars avgörande är beroende av utfallet i sådana tröskelfrågor.

b) Den behöriga myndigheten i varje [avtalsslutande stat] kan även lämna in stöddokument med dess ståndpunkter för övervägande av skiljenämnden. Varje behörig myndighet som lägger fram ett förslag till beslut eller ett stöddokument med dess ståndpunkter, ska lämna en kopia till den andra behöriga myndigheten senast den dag då förslaget till beslut eller stöddokumentet med dess ståndpunkter ska ha lämnats. Varje behörig myndighet får även, senast den dag som har överenskommits, lämna in ett svar till skiljenämnden avseende det förslag till beslut eller stöddokument med ståndpunkter som har lämnats av den andra behöriga myndigheten. En kopia av alla svar ska lämnas till den andra behöriga myndigheten senast den dag då svaret ska ha lämnats.

c) Skiljenämnden ska såsom sitt beslut välja ett av de förslag till beslut som har lagts fram av de behöriga myndigheterna avseende varje fråga och alla tröskelfrågor och ska inte lämna någon grund eller annan förklaring till beslutet. Skiljedomen antas med enkel majoritet av ledamöterna i skiljenämnden. Skiljenämnden ska skriftligen meddela sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna]. Skiljedomen ska inte ha något prejudicerande värde.

5. Innan skiljeförfarandet påbörjas ska de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] säkerställa att varje person, och deras rådgivare, som har lagt fram saken skriftligen samtycker till att inte yppa till andra personer några uppgifter som tagits emot under processen för skiljeförfarande, från någon behörig myndighet eller från skiljenämnden. Om den person som har lagt fram saken, eller någon av dennes rådgivare, vid någon tidpunkt efter att begäran om skiljeförfarande har lagts fram och innan skiljenämnden har meddelat sitt beslut till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] väsentligt bryter mot överenskommelsen om tystnadsplikt ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse enligt [avtalet] som omfattas samt skiljeförfarandet enligt [del VI i konventionen] avslutas i fråga om denna sak.

Artikel 24 i konventionen (Överenskommelse om en annan lösning)

2. Utan hinder av [artikel 19 stycke 4 i konventionen], ska en skiljedom enligt [del VI i konventionen] inte vara bindande för de [avtalsslutande staterna] och ska inte genomföras, om de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] kommer överens om ett annat beslut beträffande alla olösta frågor inom tre kalendermånader från det att skiljedomen har meddelats till dem.

Artikel 25 i konventionen (Skiljeförfarandets kostnader)

I ett skiljeförfarande enligt [del VI i konventionen] ska avgifter och utgifter av ledamöterna i skiljenämnden samt alla kostnader som de [avtalsslutande staterna] i samband med skiljedomsförfarandet har ådragit sig, bäras av de [avtalsslutande staterna] på ett sätt som bestäms genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna]. I avsaknad av en sådan överenskommelse ska varje [avtalsslutande stat] bära sina egna utgifter och kostnader för den ledamot i skiljenämnden som den har utsett. Kostnaden för skiljenämndens ordförande och andra utgifter för skiljeförfarandet ska bäras av de [avtalsslutande staterna] i lika delar.

Artikel 26 i konventionen (Förenlighet)

2. En olöst fråga som härrör från sådan sak beträffande ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet av det skiljeförfarande som anges i [del VI i konventionen], ska inte hänskjutas till skiljeförfarande om frågan faller inom en sakfråga för vilken en skiljenämnd eller ett liknande organ har tidigare bildats i enlighet med en bilateral eller multilateral konvention som föreskriver obligatoriskt bindande skiljeförfarande av olösta frågor som härrör från en sak beträffande ömsesidig överenskommelse.

3. [Inget] i [del VI i konventionen] ska påverka fullgörandet av de mer omfattande förpliktelser i fråga om skiljeförfarande av olösta frågor som uppkommer i samband med en ömsesidig överenskommelse som följer av andra konventioner till vilka de [avtalsslutande staterna] är eller kommer att bli parter.

Artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen (Saker som kan bli föremål för skiljeförfarande)

I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Republiken Finland följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen:

1. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] de saker i vilka ingår tillämpning av interna regler mot undvikande av skatt i någon [av de avtalsslutande staterna]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser mot undvikande av skatt 27–30 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), 6 a § 9 mom. och 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) samt lagen om beskattning av delägare i utländska bassamfund (1217/1994). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.

2. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] de saker vilka omfattar ett förfarande för vars del den skattskyldige eller en person som agerar på dennes vägnar har konstaterats av en domstol skyldig till skattebedrägeri eller annat brott i någon [av de avtalsslutande staterna]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser 29 kap. 1–4 § i strafflagen (39/1889). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.

3. Republiken Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] frågor beträffande inkomst eller förmögenhet, om dubbelbeskattning inte förekommer. Dubbelbeskattning betyder att båda [avtalsslutande staterna] har för samma inkomst eller förmögenhet påfört skatter som ger upphov till antingen tilläggsbetalning av skatt, utvidgning i skattskyldigheten eller annullering eller minskning av förluster som skulle kunna användas för att kvitta beskattningsbara vinster.

4. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen]

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), de fall där den beskattningsbara händelsen har skett före referensdatum,

b) i fråga om alla andra skatter de fall vilka berör skatter som tas ut under skatteperioder som har börjat före referensdatum.

Det i denna reservation avsedda referensdatumet är den senaste av följande:

i) den dag då man börjar tillämpa konventionen i båda [avtalsslutande staterna] avseende den ifrågavarande skatten,

ii) den 1 januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien har delgett sådan återkallande av en reservation eller en notifikation som leder till att [del VI i konventionen] är tillämplig i fråga om båda [avtalsslutande staterna]; och

iii) avseende ett fall som skulle omfattas av tillämpningsområdet för skiljeförfarande efter det att man har börjat tillämpa [del VI i konventionen] i fråga om båda [avtalsslutande staterna] på grund av återkallande av en reservation som avses i artikel 28 stycke 2 eller artikel 19 stycke 12 [i konventionen], den första januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien delgett sådan återkallande av en reservation.

5. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] alla de saker i vilka en ansökan har lämnats på grund av konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (90/436/EEG) - såsom den lyder förändrad – eller på grund av andra dokument som har godkänts av Europeiska unionens medlemsstater eller på grund av nationella bestämmelser för att verkställa dessa.

Artikel 29
Utbyte av upplysningar

De avtalsslutande staternas behöriga myndigheter skall utbyta sådana. upplysningar (vilka i enlighet med vederbörande skattelagar inom ramen för den allmänna administrationen står till deras förfogande), vilka är nödiga för verkställigheten av bestämmelserna i detta avtal eller för förhindrande av skatteförsnillningar eller för verkställigheten av administrativa bestämmelser i syfte att förhindra kringgående av skatt för de i detta avtal avsedda skatternas del. Sålunda utbytta upplysningar skall hållas hemliga, men må likväl yppas för sådana personer ( domstolar och förvaltningsmyndigheter medräknade), vilka det åligger att fastställa, uppbära eller indrivna i detta avtal avsedda skatter samt att väcka av dem föranledda åtal. Upplysningar, vilka skulle kunna blotta till affärsverksamhet hänförlig hemlighet eller en industri- eller yrkeshemlighet eller ett förfaringssätt, må emellertid icke utbytas. (FördrS 62–63/1997)

Artikel 30
Territoriellt tillämpningsområde

1. Detta avtal må, antingen i dess helhet eller med vissa jämkningar, utvidgas till att avse även varje område, för vars internationella förbindelser någondera avtalsslutande staten är ansvarig och uppbär skatter, vilka väsentligen är likartade med dem, som avses i detta avtal. Varje sådan utvidgning av avtalet träder i kraft den dag och med de förbehåll och villkor, inbegripet även villkor angående giltighetstiden, som bestämmes och överenskommes medan de avtalsslutande staterna genom notväxling på diplomatisk väg.

2. Har mellan de avtalsslutande staterna icke annorlunda överenskommits, upphör avtalet, då dess giltighetstid utgår, även att gälla beträffande varje territorium till vilket dess giltighet enligt denna artikel utvidgats.

Artikel 30 A (FördrS 7–8/1987)
Bestämmelser som tillämpas på viss verksamhet utanför kusten

1. Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal tillämpas bestämmelserna i denna artikel i fråga om verksamhet som bedrivs utanför kusten (i denna artikel benämnd "offshore-verksamhet") i samband med utforskningen eller utnyttjandet av havsbottnen, dennas underlag och dessas naturtillgångar, belägna i en avtalsslutande stat.

2. Ett företag i en avtalsslutande stat som bedriver offshore-verksamhet i den andra avtalsslutande staten anses, om inte punktera 3 och 5 av denna artikel föranleder annat, bedriva rörelse i denna andra stat från där beläget fast driftställe.

3. Bestämmelserna i punkt 2 av denna artikel tillämpas inte om offshore-verksamheten bedrivs i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 30 dagar under en tidrymd av tolv månader. Vid tillämpningen av denna punkt iakttages följande.

a) I fall då ett företag i en avtalsslutande stat som bedriver offshore-verksamhet i den andra avtalsslutande staten har intressegemenskap med en annat företag som bedriver väsentligen Likartad offshore-verksamhet där, anses det förstnämnda företaget bedriva all sådan verksamhet som det sistnämnda företaget bedriver. Denna regel gäller emellertid inte i den mån den sistnämnda verksamheten bedrivs under samma tid som det förstnämnda företagets egen verksamhet;

b) Ett företag anses ha intressegemenskap med ett annat företag om det ena företaget direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av det andra företaget eller äger del i detta företags kapital eller om samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av båda företagen eller äger del i dessa företags kapital.

4. En i en avtalsslutande stat bosatt person, som i den andra avtalsslutande staten utövar offshore-verksamhet i form av fritt yrke eller annan därmed jämförbar självständig verksamhet, anses utöva denna verksamhet från stadigvarande anordning i denna stat. Inkomst som i en avtalsslutande stat bosatt person förvärvar genom att utöva sådan verksamhet i den andra avtalsslutande staten, beskattas emellertid inte i denna andra stat om verksamheten utövas i denna andra stat under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 30 dagar under en tidrymd av tolv månader.

5. Inkomst, som i en avtalsslutande stat bosatt person förvärvar genom transport av förnödenheter eller personal med fartyg eller luftfartyg till plats där offshore-verksamhet bedrivs, eller genom användning av bogserbåt eller särskilt fartyg som assisterar vid ankring i samband med sådan verksamhet, beskattas endast i den avtalsslutande stat där personen är bosatt.

6. a) Om inte bestämmelserna i punkt b av denna punkt föranleder annat, får lön och annat liknande vederlag som i en avtalsslutande stat bosatt person uppbär på grund av anställning i samband med offshore-verksamhet som bedrivs i den andra avtalsslutande staten, i den mån arbetet utförs utanför kusten i denna andra stat, beskattas i denna andra stat.

b) Lön och annat liknande vederlag som i en avtalsslutande stat bosatt person uppbär på grund av arbete som utförs ombord på fartyg eller luftfartyg som transporterar förnödenheter eller personal till plats där offshore-verksamhet bedrivs i en avtalsslutande stat eller på grund av arbete som utförs ombord på bogserbåt eller särskilt fartyg som assisterar vid ankring i samband med sådan verksamhet, får beskattas i den avtalsslutande stat där den person som förvärvar inkomsten av fartygets eller luftfartygets användning är bosatt.

Följande artikel 7 stycke 1 i konventionen ersätter artikel 11 stycke 4 i detta avtal, artikel 12 stycke 6 i detta avtal och artikel 13 stycke 6 i detta avtal:12
(Översättning)
ARTIKEL 7 I KONVENTIONEN – FÖRHINDRANDE AV AVTALSMISSBRUK (PPT-bestämmelse)

Utan hinder av bestämmelserna i [avtalet] ska en förmån enligt [avtalet] inte ges i fråga om en inkomst eller förmögenhetstillgång, om det med hänsyn till alla relevanta fakta och omständigheter rimligen kan antas att ett av de huvudsakliga syftena med det arrangemang eller den transaktion som direkt eller indirekt resulterade i denna förmån var att få denna förmån, utom då det fastställs att det under dessa omständigheter skulle vara förenligt med ändamål och syfte av de relevanta bestämmelserna i [avtalet] att förmånen ges.

Artikel 31
Ikraftträdandet

1. Detta avtal skall ratifieras och ratifikationshandlingarna skall utväxlas i. Helsingfors så snart som möjligt.

2. Avtalet träder i kraft trettio dagar efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna och gäller därefter:

a) i Förenade Konungariket:

(i) beträffande inkomstskatten (tilläggsskatten däri inbegripen) och skatten på försäljningsvinst, som hänför sig till varje beskattningsår, som börjar den 6 april 1968 eller senare;

(ii) beträffande bolagsskatten, som hänför sig ti:11 varje beskattningsår, som börjar den 1 april 1968 eller senare:

b) i Finland:

beträffande finsk skatt vid beskattning som verkställes elen 1 januari! 1969 eller senare på grund av inkomst eller förmögenhet året 1968 eller därefter.

3. Den i punkt 4 av denna artikel avsedda, mellan regeringen i Republiken Finlands samt Förenade Konungariket Storbritannien och Nord-Irland regering den 12 december 1951 undertecknade överenskommelsen till förhindrande av dubbelbeskattning av inkomst och kringgående av inkomstskatt, i den lydelse den fått genom det i London den 16 juni 1966 undertecknade tilläggsprotokollet (som härefter benämnes "1951 års överenskommelse") upphör att gälla beträffande de skatter, på vilka detta avtal enligt punkt 2 av denna artikel tillämpas.

 4. Om icke annat föranledes av punkt 5 av denna artikel skall, då någon bestämmelse i 1951 års överenskommelse" skulle ha medgivit större lättnad i fråga om skatt, denna bestämmelse fortfarande gälla alla de skatte- eller räkenskapsår, som begynt före detta avtals ikraftträdande.

5. Bestämmelserna i punkt 2 a och 2 b samt punkt 3 och 4 av denna artikel tillämpas icke på dividend, utan bestämmelserna i detta avtal gäller, och "1951 års överenskommelse" upphör att gälla beträffande dividender, vilka utbetalas elen dag detta avtal träder i kraft eller därefter.

6. 1951 års överenskommelse" upphör att gälla elen sista dagen, under vilken den i enlighet med bestämmelserna man i denna artikel ännu tillämpas. (FördrS 1–2/1992)

Artikel 32
Upphörandet

Detta avtal är i kraft till dess detsamma uppsagts av endera avtalsslutande staten. Vardera avtalsslutande staten må på diplomatisk väg uppsäga avtalet minst sex månader före utgången av vilket som helst kalenderår efter år 1972. I händelse av sådan uppsägning skall avtalet upphöra att vara i kraft:

a) I Förenade Konungariket:

(i) i fråga om inkomstskatt (och tilläggsskatt) och skatt på försäljningsvinst för beskattningsår, som begynner den 6 april eller senare under det kalenderår, som följer efter året, under vilket meddelandet on uppsägning gavs;

(ii) i fråga om bolagsskatt för räkenskapsår, som begynner den 1 april eller senare under det kalenderår, som följer efter året under vilket meddelandet om uppsägning gavs,

b) I Finland:

beträffande skatt i Finland för skatteår, som begynner den 1 januari det kalenderår, som följer efter uppsägningsåret, eller senare under det på uppsägningen följande kalenderåret.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill behörigen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.

Uppgjort i två exemplar i London den 17 juli 1969 på finska och engelska språken, vilka båda avtalstexter äger lika vitsord.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.