FördrS 90-91/2007

Avtal mellan Finlands regering och Australiens regering för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och för att förhindra kringgående av skatt

SYNTETISERAD TEXT AV KONVENTIONEN OCH AVTALET MELLAN FINLANDS REGERING OCH AUSTRALIENS REGERING FÖR ATT UNDVIKA DUBBELBESKATTNING BETRÄFFANDE SKATTER PÅ INKOMST OCH FÖR ATT FÖRHINDRA KRINGGÅENDE AV SKATT

I detta dokument presenteras en syntetiserad text för tillämpning av det den 20 november 2006 undertecknade avtalet mellan Finlands regering och Australiens regering för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och för att förhindra kringgående av skatt (“avtalet”), sådant det lyder anpassat genom den av Republiken Finland och Australien den 7 juni 2017 undertecknade multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster (”konventionen”).

Detta dokument har upprättats i samråd med det Australiensiska skatteverket, och det innehåller en samsyn om de anpassningar som gjorts i avtalet genom konventionen.

Dokumentet har upprättats på basis av Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Australiens ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 26 september 2018. Ställningstagandena till konventionen får ändras på det sätt som anges i konventionen. Ändringar i ställningstagandena till konventionen kan ändra på hur konventionen inverkar på avtalet.

Avtalets och konventionens autentiska författningstexter har företräde och de förblir de tillämpliga författningstexterna.

De bestämmelser i konventionen som ska tillämpas på bestämmelserna i avtalet ingår i dokumentets text i lådor i samband med de relevanta bestämmelserna. De lådor som innehåller konventionens bestämmelser har i regel tillfogats i den ordning som de har i OECD:s modellskatteavtal från år 2017.

Texten i konventionens bestämmelser har ändrats så, att terminologin i konventionen har anpassats till terminologin i avtalet (exempelvis ”skatteavtal som omfattas” och ”avtal”, ”avtalsslutande jurisdiktioner” och ”avtalsslutande stater”) för att det ska vara lättare att förstå konventionens bestämmelser. Syftet med den ändrade terminologin är att öka dokumentets läsbarhet, och inte att ändra substansen i konventionens bestämmelser. På motsvarande sätt har det gjorts ändringar i delar av sådana bestämmelser i konventionen som beskriver existerande bestämmelser i avtalet: det beskrivande språket har ersatts med hänvisningar till de existerande bestämmelserna för att öka läsbarheten.

I samtliga fall ska hänvisningar till avtalets bestämmelser eller till avtalet förstås som hänvisningar till avtalet sådant det lyder anpassat genom konventionens bestämmelser, till den del som de ifrågavarande bestämmelserna i konventionen har trätt i kraft.

Inledande av tillämpningen av konventionens bestämmelser

De bestämmelser i konventionen som är tillämpliga på detta avtal träder inte i kraft samma datum som avtalets ursprungliga bestämmelser. Bestämmelserna i konventionen kan tillämpas från olika datum beroende på skatteslaget (skatter som innehålls vid källan eller andra skatter som tas ut) och de val som Republiken Finland och Australien har gjort i sina ställningstaganden till konventionen.

Datum för deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument: Republiken Finland den 25 februari 2019 och Australien 26 september 2018.

Konventionen träder i kraft för Republiken Finlands del den 1 juni 2019 och för Australiens del den 1 januari 2019.

Alltigenom detta dokument ges det detaljerad information om de datum på eller efter vilka respektive bestämmelse i konventionen tillämpas på avtalet.

Hänvisningar

Konventionens autentiska författningstexter hittas på webbsidan för konventionens depositarie (OECD):

- på engelska: http://www.oecd.org/tax/treaties/multilateral-convention-to-implement-tax-treaty-related-measures-to-prevent-BEPS.pdf; och

- på franska: http://www.oecd.org/fr/fiscalite/conventions/convention-multilaterale-pour-la-mise-en-oeuvre-des-mesures-relatives-aux-conventions-fiscales-pour-prevenir-le-BEPS.pdf.

Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Australiens ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 26 september 2018 hittas på webbsidan för depositarien för konventionen (OECD): http://www.oecd.org/tax/treaties/beps-mli-signatories-and-parties.pdf

På OECD:s webbplats finns en allmänt tillgänglig jämförelsedatabas gällande konventionen: http://www.oecd.org/tax/treaties/mli-matching-database.htm

Lagen om den multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster har publicerats i Finlands författningssamling 231/2019 https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2019/20190231

Statsrådets förordning om ikraftträdandet av konventionen samt lagen och den svenska konventionstexten (översättning) har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 21-22/2019 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190021.pdf och https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190022.pdf

Finansministeriets meddelande om ikraftträdandet av konventionen i Australien har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 32/2019 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190032.pdf

Det den 20 november 2006 undertecknade avtalet mellan Finlands regering och Australiens regering för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och för att förhindra kringgående av skatt har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 91/2007 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2007/20070036.pdf

Notväxling den 20 maj och 30 oktober 2013 FördrS 82/2013 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2013/fds20130082.pdf

(Översättning)

Avtal mellan Finlands regering och Australiens regering för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och för att förhindra kringgående av skatt

Finlands regering och Australiens regering,

[HAR ERSATTS med artikel 6 stycke 1 i konventionen]

[som önskar ingå ett avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och för att förhindra kringgående av skatt,]

Följande artikel 6 stycke 1 i konventionen ersätter den text i ingressen till detta avtal där det nämns att syftet med detta avtal är att undvika dubbelbeskattning:1

(Översättning)

ARTIKEL 6 I KONVENTIONEN – SYFTET MED ETT SKATTEAVTAL SOM OMFATTAS

Som har för avsikt att undanröja dubbelbeskattning beträffande de skatter som omfattas av [detta avtal], utan att skapa förutsättningar för icke-beskattning eller minskad skatt genom skatteflykt eller skatteundandragande (däri inbegripet genom s.k. treaty shopping, som syftar till att personer med hemvist i tredje jurisdiktioner indirekt ska komma i åtnjutande av förmåner enligt [avtalet]);

har kommit överens om följande:

Kapitel I
Avtalets tillämpningsområde

Artikel 1
Personer som omfattas av avtalet

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2
Skatter som omfattas av avtalet

1. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

a) i fråga om Australien:

inkomstskatt, däri inbegripet resursuthyrningskatt (resource rent tax) som enligt den federala australiska lagstiftningen uppbärs i fråga om sådana projekt utanför kusten som hänför sig till utforskning eller utnyttjande av oljeresurser.

b) i fråga om Finland:

1) de statliga inkomstskatterna;

2) inkomstskatten för samfund;

3) kommunalskatten;

4) kyrkoskatten;

5) källskatten på ränteinkomst; och

6) källskatten för begränsat skattskyldig.

2. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som ef- ter undertecknandet av avtalet påförs enligt den federala lagstiftningen i Australien eller lagstiftningen i Finland vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som gjorts i deras lagstiftning i deras egna stater beträffande de skatter på vilka detta avtal tillämpas. Sådant meddelande måste ges inom skälig tid efter dessa ändringar.

3. Vid tillämpningen av artikel 23 utgör skatter som omfattas av detta avtal skatter av varje slag och beskaffenhet som påförs för de avtalsslutande staternas, deras politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning.

4. Vid tillämpningen av artiklarna 25 och 26 är skatter på vilka avtalet tillämpas:

a) i fråga om Australien, skatter av varje slag och beskaffenhet som påförs enligt den federala skattelagstiftning som förvaltas av the Commissioner of Taxation; och

b) i fråga om Finland, skatter av varje slag och beskaffenhet.

Kapitel II
Definitioner

Artikel 3
Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) "Australien", när uttrycket används i geografisk bemärkelse, utesluter alla externa territorier utom:

1) territoriet Norfolkön;

2) territoriet Julön;

3) territoriet Cocos- (Keeling-) öarna;

4) territoriet Ashmore- och Cartieröarna;

5) territoriet Heard- och McDonaldsöarna; och

6) territoriet Korallhavsöarna,

och innefattar de till Australiens (inklusive de i detta stycke specificerade territorierna) territorialgränser gränsande områden beträffande vilka i överensstämmelse med folkrätten för närvarande finns gällande lagstiftning i Australien vilken avser utforskning eller utnyttjande av naturtillgångar på kontinentalsockelns havsbotten och i dess underlag;

b) "Finland" åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen och i dennas underlag samt i vattnen därpå;

c) "person" inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

d) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

e) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

f) "skatt" åsyftar finsk skatt eller australisk skatt allteftersom sammanhanget kräver men den inbegriper inte straffavgift eller ränta som påförs enligt skattelagstiftningen i en avtalsslutande stat;

g) "australisk skatt" åsyftar skatt som tas ut av Australien och som utgör skatt på vilken detta avtal tillämpas enligt artikel 2;

h) "finsk skatt" åsyftar skatt som tas ut av Finland eller dess lokala myndigheter och som utgör skatt på vilken detta avtal tillämpas enligt artikel 2;

i) "behörig myndighet" åsyftar beträffande Australien the Commissioner of Taxation eller dennes befullmäktigade ombud och beträffande Finland finansministeriet eller dess befullmäktigade ombud.

j) "rörelse" inbegriper utövande av fritt yrke eller annan självständig verksamhet;

k) "företag" åsyftar bedrivande av rörelse av varje slag;

l) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

m) "medborgare", beträffande en avtalsslutande stat, åsyftar:

1) fysisk person som har medborgarskap i denna avtalsslutande stat; och

2) bolag som härleder sin status som sådan från den lagstiftning som gäller i denna avtalsslutande stat;

n) "erkänd aktiebörs" åsyftar:

1) the Australian Stock Exchange och annan australisk aktiebörs som har erkänts som sådan enligt australisk lagstiftning;

2) Helsingfors Fondbörs och annan finsk aktiebörs som har erkänts som sådan enligt finsk lagstiftning; och

3) annan aktiebörs om vilken de behöriga myndigheterna har kommit överens.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet vid någon tidpunkt anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas, och den betydelse som uttrycket har enligt tillämplig skattelagstiftning i denna stat äger företräde framför den betydelse uttrycket ges i annan lagstiftning i denna stat.

Artikel 4
Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat":

a) i fråga om Australien, en person som vid tillämpningen av australisk skattelagstiftning har hemvist i Australien; och

b) i fråga om Finland, person som enligt finsk lagstiftning är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning, plats för registrering eller annan liknande omständighet.

Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket också denna stat och politisk underavdelning, lokal myndighet eller offentligrättsligt samfund i denna stat.

2. En person har inte hemvist i en avtalsslutande stat vid tillämpningen av detta avtal om han är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.

3. Då på grund av föregående bestämmelser i denna artikel fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist i enlighet med följande regler:

a) person anses ha hemvist endast i den stat där personen har en bostad som stadigvarande står till personens förfogande; men om personen har en sådan bostad i båda staterna eller om personen inte har en sådan bostad i någondera dem, anses personen ha hemvist endast i den stat med vilken personens personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat centrumet för levnadsintressen finns, anses personen ha hemvist endast i den stat där personen är medborgare;

c) om personen är medborgare i båda staterna eller om personen inte är medborgare i någon av dem, försöker de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse.

4. Då inkomst eller vinst, som fysisk person förvärvar, är undantagen från skatt i en avtalsslutande stat endast därför att denna person enligt denna stats lagstiftning har temporärt hemvist i denna stat, skall ingen skattebefrielse enligt detta avtal medges i den andra avtalsslutande staten i fråga om denna inkomst eller vinst.

5.  Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen ha hemvist endast i den stat där den har registrerats.

Artikel 5
Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" i fråga om ett företag en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken företagets verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad;

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utforskning eller utnyttjande av naturtillgångar; och

g) egendom i Australien som används för lantbruk, betande och skogsbruk.

3. Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än sex månader.

4. Utan hinder av bestämmelserna i styckena 1, 2 och 3, om ett företag i en avtalsslutande stat:

a) bedriver övervaknings- eller konsulteringsverksamhet i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod i samband med byggnads-, anläggnings-, eller installationsverksamhet som pågår i denna andra stat;

b) bedriver verksamhet (däri inbegripet användning av avsevärd utrustning) i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger 90 dagar under en tolvmånadersperiod i utnyttjande eller utforskning av naturtillgångar som är belägna i denna andra stat; eller

c) använder avsevärd utrustning (som är annan än den som nämns i punkt b) i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod,

anses företaget ha fast driftställe i den andra staten och bedriva verksamhet från detta fasta driftställe, såvida inte denna verksamhet begränsas till sådan som anges i stycke 6 och som för företaget är av förberedande eller biträdande art.

5. a) Varaktigheten av de verksamheter som nämns i styckena 3 och 4 skall beräknas genom att lägga till de perioder under vilka företag med intressegemenskap bedriver verksamhet i en avtalsslutande stat, förutsatt att företagets verksamhet i denna stat är förknippad med den verksamhet som ett företag i intressegemenskap med det bedriver i denna stat.

b)  För att beräkna varaktigheten av verksamheten skall de perioder under vilka två eller mera företag med intressegemenskap bedriver samtidig verksamhet medräknas endast en gång.

c) Enligt denna artikel skall ett företag anses vara i intressegemenskap med ett annat företag om:

1) det ena är direkt eller indirekt kontrollerat av det andra; eller

2) båda är direkt eller indirekt kontrollerade av samma person eller personer.

6. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)–e) i detta stycke,

under förutsättning att sådan verksamhet är för företaget av förberedande eller biträdande art.

7. Utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2, om en person, som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 8 tillämpas, är verksam för ett företag, och:

a) har i en avtalsslutande stat och där regelmässigt använder fullmakt att i väsentlig omfattning förhandla om och sluta avtal i företagets namn; eller

b) tillverkar eller förädlar i en avtalsslutande stat för företaget varor som tillhör företaget,

anses detta företag ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i stycke 6 och är för företaget av förberedande eller biträdande art.

8. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet såsom sådan mäklare eller representant.

9. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

10. De principer som framlagts i föregående stycken av denna artikel tillämpas för att vid tillämpningen av artikel 11 stycke 7 och artikel 12 stycke 5 bestämma om fast driftställe skall anses föreligga utanför båda avtalsslutande staterna och om ett företag, som inte

Kapitel III
Beskattning av inkomst

Artikel 6
Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom, däri inbegripet inkomst av egendom för betande och inkomst av lantbruks- eller skogsbruksegendom som är belägna i Finland, får beskattas i den avtalsslutande staten där denna egendom är belägen.

2. Vid tillämpningen av denna artikel skall uttrycket "fast egendom":

a) i fråga om Australien ha den betydelse som uttrycket har enligt australisk lagstiftning, och uttrycket inbegriper även:

1) arrenderätt och annan andel i eller rätt till mark oavsett om den är brukad eller inte, däri inbegripet rätten att utforska mineralförekomster, olje- eller gaskällor eller andra naturtillgångar och rätten att gräva eller utvinna dessa förekomster eller tillgångar; och

2) rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för utnyttjandet av eller rätten att utforska eller utnyttja mineralförekomst, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning eller utnyttjande av naturtillgångar; och

b) i fråga om Finland avse sådan egendom som enligt finsk lagstiftning utgör fast egendom; uttrycket inbegriper alltid byggnader, tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomster, källor och andra naturtillgångar.

Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Andel eller rättighet som avses i stycke 2 skall anses vara belägen där marken, mineralförekomsten, olje- eller gaskällan, stenbrottet eller naturtillgången är belägen eller där utnyttjandet kan ske.

4. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

5. Om innehav av aktier eller andra rättigheter i bolag, trust eller liknande institution berättigar person att besitta fast egendom som tillhör detta bolag, denna trust eller liknande institution, får inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

6. Bestämmelserna i styckena 1, 3 och 4 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag.

7. Bestämmelserna i stycke 5 tillämpas också på inkomst som ett företag förvärvar genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av den besittningsrätt som nämns i detta stycke.

Artikel 7
Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör, samt med alla andra företag.

3. Vid bestämmande av fast driftställes inkomst medges avdrag för företagets utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripet utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, och som skulle vara avdragsgilla om det fasta driftstället vore en oberoende enhet som betalade dessa utgifter, oavsett om utgifterna uppkommit i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

5. Bestämmelserna i denna artikel berör inte tillämpningen av lagstiftningen i en avtalsslutande stat om bestämmande av skatteskyldigheten av en person, härunder inbegripet bestämmande i fall då de upplysningar som är tillgängliga för den behöriga myndigheten i denna stat inte är tillräckliga för att bestämma den inkomst som skall hänföras till ett fast driftställe, under förutsättning att denna lagstiftning tillämpas, i den mån det är möjligt, i överensstämmelse med principerna i denna artikel.

6. Ingår i inkomst av rörelse inkomst eller vinst som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i denna artikel.

7. Bestämmelserna i denna artikel berör inte tillämpningen av lagstiftningen i en avtalsslutande stat om beskattning av inkomst av försäkringsverksamhet i fråga om person som inte har hemvist där. Om emellertid den vid tiden för undertecknandet av detta avtal i endera avtalsslutande staten gällande lagstiftningen ändras (annat än i mindre omfattning så att ändringen inte påverkar lagstiftningens allmänna karaktär), skall de avtalsslutande staterna överlägga med varandra för att komma överens om nödig ändring av detta stycke.

8. I fall då

a) en person med hemvist i en avtalsslutande stat, antingen direkt eller genom en eller flera truster, är den verklige innehavaren av en andel av inkomst av rörelse i fråga om ett företag vars verksamhet bedrivs i den andra avtalsslutande staten av förvaltaren (trustee) i en trust som inte behandlas som bolag i beskattningen; och

b) denna trustförvaltare i förhållande till detta företag, i enlighet med principerna i artikel 5, skulle ha fast driftställe i denna andra stat,

anses den verksamhet som bedrivs av trustförvaltaren vara rörelse som denna person med hemvist i en avtalsslutande stat bedriver i den andra staten genom fast driftställe, och denna andel av inkomst av rörelse anses vara hänförlig till det fasta driftstället.

Artikel 8
Skepp och luftfartyg

1. Inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i denna stat.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 får inkomst som företag i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg beskattas i den andra avtalsslutande staten, såvitt den är inkomst som förvärvas direkt eller indirekt genom sådan användning av skepp eller luftfartyg som är begränsad uteslutande till platser i denna andra stat.

3. Inkomst på vilken bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inbegriper också sådan inkomst genom användning av skepp eller luftfartyg som härrör från deltagande i en pool eller annat arrangemang för att fördela inkomst.

4. Vid tillämpningen av denna artikel behandlas inkomst förvärvad genom befordran med skepp eller luftfartyg av passagerare, kreatur, post eller varor, vilka tas ombord i en avtalsslutande stat för att lossas på annan plats i denna stat, som inkomst av användningen av skepp eller luftfartyg som är begränsad uteslutande till platser i denna stat. .

Artikel 9
Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital; eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital,

iakttas följande. Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser gäller villkor, som avviker från dem som kan antagas gälla mellan oberoende företag, vilka upprätthåller fullständigt oberoende affärsförbindelser med varandra, får all inkomst, som utan sådana villkor kan antas ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. Bestämmelserna i denna artikel berör inte tillämpningen av lagstiftningen i en avtalsslutande stat om bestämmande av skatteskyldighet av en person, härunder inbegripet bestämmande i fall då de upplysningar som är tillgängliga för den behöriga myndigheten i denna stat inte är tillräckliga för att bestämma den inkomst som skall hänföras till ett företag, under förutsättning att denna lagstiftning tillämpas, i den mån det är möjligt, i överensstämmelse med principerna i denna artikel.

3. I fall då en avtalsslutande stat i enlighet med bestämmelserna i styckena 1 eller 2 i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, vilka upprätthåller fullständigt oberoende affärsförbindelser med varandra, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där, om denna andra stat anser justeringen vara berättigad. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

Artikel 10
Dividend

1. Dividend från bolag som vid beskattning har hemvist i en avtalsslutande får beskattas i den andra avtalsslutande staten om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden är en person med hemvist i denna andra stat.

2. Dividenden får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där det bolag som betalar dividenden har hemvist vid beskattning, enligt lagstiftningen i denna stat, men skatten får inte överstiga:

a) 5 procent av dividendens bruttobelopp, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden är ett bolag som direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden;

b) 15 procent av dividendens bruttobelopp i övriga fall,

förutsatt att om tillämplig lag i någondera avtalsslutande staten ändras vid tidpunkten för undertecknandet av detta avtal annat än i ringa mån så att dess allmänna karaktär inte påverkas, skall de avtalsslutande staterna överlägga sinsemellan i syfte att träffa överenskommelse om alla de ändringar i detta stycke som kan anses vara behövliga.

3. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 2 i denna artikel, skall sådan dividend inte beskattas i den avtalsslutande stat där det bolag som betalar dividenden har hemvist vid beskattning om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden är ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten som under en tolvmånadersperiod som slutar på den dag då dividenden anmälas, har ägt aktier som representerar minst 80 procent av röstetalet i det utbetalande bolaget och bolaget som är den verklige innehavaren av förmånen av dividenden:

a) har sitt viktigaste aktieslag noterat på en erkänd aktiebörs som specificeras i stycke 1 punkt n) underpunkt 1) eller 2) i artikel 3 och detta aktieslag omsätts regelmässigt på en eller flera erkända aktiebörser;

b) ägs direkt eller indirekt av ett eller flera bolag vars viktigaste aktieslag är noterat på en erkänd aktiebörs som specificeras i stycke 1 punkt n) underpunkt 1) eller 2) i artikel 3 och detta aktieslag omsätts regelmässigt på en eller flera erkända aktiebörser;

c) uppfyller inte villkor i punkterna a) eller b) i detta stycke men den behöriga myndigheten i den förstnämnda avtalsslutande staten finner att etableringen, förvärvet eller innehavet av det bolag som är den verklige innehavaren av förmånen av dividenden och bedrivandet av dess verksamhet inte har haft som ett av sina huvudsakliga syften att komma i åtnjutande av avtalsförmåner. Den behöriga myndigheten i den första avtalsslutande staten skall överlägga med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten innan den vägrar avtalsförmåner enligt denna punkt.

4. Med uttrycket ”dividend” förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt andra belopp, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget vid beskattning har hemvist behandlas på samma sätt vid beskattningen som inkomst av aktier.

5. Bestämmelserna i styckena 1, 2 och 3 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där det bolag som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

6. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst eller vinst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden inte har hemvist i den andra avtalsslutande staten, utom i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe i denna andra stat, och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat. Detta stycke tillämpas inte i fråga om dividend från bolag som vid tillämpningen av australisk skattelagstiftning har hemvist i Australien och som vid tillämpningen av finsk skattelagstiftning även har hemvist i Finland.

[HAR ERSATTS med artikel 7 stycke 1 i konventionen2]

[7. Skattebefrielse enligt denna artikel medges inte, om det huvudsakliga syftet eller ett av de huvudsakliga syftena hos person som medverkat till tillkomsten eller överlåtelsen av de aktier eller andra rättigheter på grund av vilka dividenden betalas var att erhålla förmån enligt denna artikel genom denna tillkomst eller överlåtelse.]

Artikel 11
Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat, får beskattas i den andra avtalsslutande staten om den verklige innehavaren av förmånen av räntan är en person med hemvist i denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men skatten får inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp.

3. Utan hinder av stycke 2 beskattas ränta som härrör från en avtalsslutande endast i den andra avtalsslutande staten om den verklige innehavaren av förmånen av räntan är en person med hemvist i denna andra stat och om:

a) den som förvärvar räntan är en avtalsslutande stat, en politisk eller administrativ underavdelning eller lokal myndighet i denna stat eller en annan enhet som utför statliga uppgifter i en avtalsslutande stat eller en bank som utövar centralbankfunktioner i en avtalsslutande stat; eller

b) den som förvärvar räntan är ett finansinstitut som är oberoende av betalaren och självständigt avslutar affärer med betalaren. Vid tillämpningen av denna artikel åsyftar uttrycket "finansinstitut" en bank eller ett annat företag som huvudsakligen förvärvar sin inkomst genom att samla in skuldfinansiering på finansmarknaden eller genom att ta emot depositioner mot ränta och genom att använda dessa medel för att bedriva finansieringsverksamhet.

4. Utan hinder av stycke 3, får ränta som nämns i punkt b) i detta stycke beskattas i den stat från vilken den härrör om räntan betalas som en del av arrangemang som omfattar back-to-back lån eller annat arrangemang som ekonomiskt sett är motsvarande och som är avsett att ha samma inverkan som back-to- back lån, men skatten får inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp.

5. Uttrycket "ränta" i denna artikel inbegriper ränta av värdepapper som utfärdats av staten eller av obligationer eller debentures, antingen de säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen de medför rätt till andel i vinst eller inte. Uttrycket inbegriper även ränta av varje slags fordran samt all annan inkomst som enligt skattelagstiftningen i den avtalsslutande stat från vilken inkomsten härrör behandlas på samma sätt vid beskattningen som inkomst av försträckning.

6. Bestämmelserna i styckena 1 och 2, stycke 3 punkt b) och stycke 4 i denna artikel tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av räntan, som har hemvist i en avtalsslutande stat, bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

7. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är person som vid beskattning har hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen personen har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat eller utanför båda avtalsslutande staterna har fast driftställe i samband varmed den skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället finns.

8.    Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren av förmånen av räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den skuld för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren av förmånen av räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

[HAR ERSATTS med artikel 7 stycke 1 i konventionen3]

[9. Skattebefrielse enligt denna artikel medges inte, om det huvudsakliga syftet eller ett av de huvudsakliga syftena hos person som medverkat till tillkomsten eller överlåtelsen av den fordran för vilken räntan betalas var att erhålla förmån enligt denna artikel genom denna tillkomst eller överlåtelse.]

Artikel 12
Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat får beskattas i den andra avtalsslutande staten om den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn är en person med hemvist i denna andra stat.

2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men skatten får inte överstiga 5 procent av royaltyns bruttobelopp.

3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel betalning eller gottskrivning, antingen den är periodisk eller inte, och oavsett hur den betecknas eller beräknas, i den mån den utgår som ersättning för:

a) nyttjandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt, patent, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod, varumärke eller annan liknande egendom eller rättighet;

b) vetenskaplig, teknisk, industriell eller kommersiell kunskap eller upplysning;

c) bistånd som är biträdande och underordnat i förhållande till, och som tillhandahålls för att möjliggöra användningen eller utnyttjandet av egendom eller rättighet som nämns i punkt a) eller kunskap eller upplysning som nämns i punkt b);

d) nyttjandet av eller rätten att nyttja:

1) biograffilm;

2) film eller audio- eller videoband eller disketter eller något annat medel för återgivande och överföring av bild eller ljud för användning i samband med television- eller radiosändning eller annan utsändning;

e)   nyttjandet av eller rätten att nyttja någon del eller alla delar av radiofrekvensspektret i enlighet med vad som specificerats i ett spektrumlicens i fråga om spektret i den avtalsslutande stat från vilken betalning eller gottskrivning härrör; eller

f) helt eller delvis avstående från användning av egendom eller rättighet som avses i detta stycke.

4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tilllämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn, som har hemvist i en avtalsslutande stat, bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

5. Royaltyn anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är person som vid beskattning har hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen personen har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat eller utanför båda avtalsslutande staterna har fast driftställe i samband varmed förpliktelsen att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället finns.

6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn eller mellan dem båda och annan person det betalda eller gottskrivna royaltybeloppet, med hänsyn till det som de betalas eller gottskrivs för, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande betalda eller gottskrivna belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

[HAR ERSATTS med artikel 7 stycke 1 i konventionen4]

[7. Skattebefrielse enligt denna artikel medges inte, om det huvudsakliga syftet eller ett av de huvudsakliga syftena hos person som medverkat till tillkomsten eller överlåtelsen av de rättigheter i fråga om vilka royaltyn betalas var att erhålla förmån enligt denna artikel genom denna tillkomst eller överlåtelse.]

Artikel 13
Överlåtelse av egendom

1. Inkomst eller vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Inkomst eller vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, annan än fast egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller inkomst eller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget).

3. Inkomst eller vinst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom (annan än fast egendom) som är hänförlig till användningen av sådant skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat.

4. Inkomst eller vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av aktier eller likadana andelar i sådan enhet i vilken mera än hälften av värdet av tillgångar, som innehas antingen direkt eller indirekt, är hänförlig till fast egendom belägen i den andra staten, får beskattas i denna andra stat.

5. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i föregående stycken i denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

Artikel 14
Arbetsinkomst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 15, 17 och 18 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under inkomståret av denna andra stat, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där företaget som använder skeppet eller luftfartyget har hemvist.

Artikel 15
Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 16
Artister och idrottsutövare

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7 och 14 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av idrottsutövare, beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsutövare bedriver i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7 och 14, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsutövaren bedriver verksamheten.

Artikel 17
Pension och livränta

1. Om inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, beskattas pension eller livränta som betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat endast i denna stat.

2. Med uttrycket "livränta" förstås ett fastställt belopp, som betalas periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller under en angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa betalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande vederlag i pengar eller pengars värde.

3. Pension som betalas av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter eller ett av dess offentligrättsliga samfund till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, underavdelnings, myndighets eller samfunds tjänst samt pension och annan utbetalning enligt lagstiftningen om social trygghet i en avtalsslutande stat får beskattas i denna stat. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas endast på fysiska personer som är medborgare i den avtalsslutande stat från vilken utbetalningen sker.

4. Underhållsbidrag eller annat understöd som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i den förstnämnda staten.

Artikel 18
Offentlig tjänst

1. a) Lön och annan liknande ersättning (med undantag för pension eller livränta), som betalas av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter eller ett av dess offentligrättsliga samfund till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, underavdelnings, myndighets eller samfunds tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan lön och annan liknande ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om arbetet utförs i denna stat och personen i fråga har hemvist i denna stat och:

1) är medborgare i denna stat; eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. Bestämmelserna i artiklarna 14, 15 och 16 tillämpas på lön och annan liknande ersättning som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter eller ett av dess offentligrättsliga samfund.

Artikel 19
Studerande

Studerande eller affärspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som tillfälligt vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller praktik, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller praktik, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.

Artikel 20
Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2, som en sådan person med hemvist i en avtalsslutande förvärvar som bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.

3. Utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2 i denna artikel, får inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar från källor i den andra avtalsslutande staten och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal, beskattas i denna andra stat.

Artikel 21
Inkomstkälla

1. Inkomst eller vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som enligt en eller flera av artiklarna 6―8 eller artiklarna 10–18 får beskattas i den andra avtalsslutande staten, anses vid tillämpningen av skattelagstiftning i denna andra avtalsslutande stat som inkomst från källa i denna andra avtalsslutande stat.

2. Inkomst eller vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som enligt en eller flera av artiklarna 6―8 el- ler artiklarna 10―18 får beskattas i den andra avtalsslutande staten, anses vid tillämpningen av artikel 22 och skattelagstiftning i den förstnämnda staten som inkomst från källa i den andra avtalsslutande staten.

Kapitel IV
Undanröjande av dubbelbeskattning

Artikel 22
Undanröjande av dubbelbeskattning

1. Om inte bestämmelserna i australisk lagstiftning som vid varje tidpunkt gäller om avräkning från australisk skatt av skatt som betalats i annat land än Australien föranleder annat (vilken lagstiftning inte skall påverka den allmänna princip som anges i denna artikel), avräknas finsk skatt som enligt finsk lagstiftning och i enlighet med detta avtal antingen direkt eller genom avdrag betalats på inkomst som person med hemvist i Australien förvärvat från källa i Finland, från australisk skatt som utgår på denna inkomst.

2. Om inte bestämmelserna i finsk lagstiftning om undanröjande av internationell dubbelbeskattning föranleder annat (vilket inte skall påverka den allmänna princip som anges här), undanröjs dubbelbeskattning i Finland på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna I detta avtal får beskattas i Australien, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, från denna persons finska skatt avräkna ett belopp motsvarande den australiska skatt som betalats enligt australisk lagstiftning och i överensstämmelse med avtalet, beräknad på samma inkomst som den på vilken den finska skatten beräknas.

b) dividend från bolag med hemvist i Australien till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden.

c) om inkomst, som person med hemvist i Finland förvärvar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Finland, får Finland likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.

Kapitel V
Särskilda bestämmelser

Artikel 23
Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden, särskilt såvitt avser hemvist, är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag under samma förhållanden. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge fysiska personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådana personliga avdrag vid beskattningen, sådana skattebefrielser eller skattenedsättningar som medges personer med hemvist i den egna staten.

3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 stycke 1, artikel 11 stycke 8 eller artikel 12 stycke 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten under samma förhållanden är eller kan bli underkastat.

5. Denna artikel skall inte tillämpas på de bestämmelser av lagstiftningen i en avtalsslutande stat som:

a) är avsedda för att förhindra undvikande eller kringgående av skatt;

b) inte möjliggör anstånd med betalning av skatt som uppstår vid överlåtelse av tillgångar, om den därpå följande överlåtelse av dessa tillgångar som förverkligas av cessionären skulle i enlighet med denna avtalsslutande stats lagstiftning falla utanför dess skattejurisdiktion;

c) möjliggör konsolidering av enheter i en grupp och deras behandling i beskattningen såsom en enda enhet under förutsättning att ett bolag som har sitt hemvist i denna stat och vars kapital, helt eller delvis, ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, kan ha tillträde till sådan konsolidering på samma villkor och förutsättningar som andra bolag som har hemvist i den förstnämnda staten.

d) inte möjliggör skattenedsättningar eller skattegottgörelser i fråga om dividend som betalas av bolag som vid beskattning har hemvist i denna stat;

e) möjliggör avdrag på grund av undersöknings- och utvecklingskostnader för därtill beättigade skattebetalare; eller

f) om vilka de avtalsslutande staterna har genom notväxling överenskommit att denna artikel inte tillämpas på dem.

6. I denna artikel inbegriper de bestämmelser av lagstiftning i en avtalsslutande stat som är avsedda för att förhindra undvikande eller kringgående av skatt:

a) åtgärder som är avsedda för att behandla underkapitalisering, vissa dividendarrangemang (dividend stripping) och internprissättning;

b)  regler om kontrollerade utländska bolag, överföringstrusts (transferor trusts) och utländska investeringsfonder; och

c) åtgärder, däri inbegripet säkringsåtgärder, som är avsedda för att säkerställa effektiv uppbörd och indrivning av skatt.

7. Bestämmelserna i denna artikel skall tilllämpas på skatter som anges i artikel 2 stycke 3 i detta avtal.

Artikel 24
Ömsesidig överenskommelse

1.

[Artikel 24 stycke 1 första meningen i detta avtal HAR ERSATTS med artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen]

[Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för denna person medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot detta avtal, kan denna person, utan att detta påverkar denna persons rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där denna person har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 23 stycke 1, i den avtalsslutande stat där denna person är medborgare. ]

Följande artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen ersätter artikel 24 stycke 1 första meningen i detta avtal:5

(Översättning)

ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE

Om en person anser att en eller båda [avtalsslutande staterna] vidtagit åtgärder som för denne medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i [detta avtal], kan denna person, utan att det påverkar personens rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa [avtalsslutande staters] interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i någon av de [avtalsslutande staterna].

Saken skall läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot avtalet.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka avgöra saken genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3.   De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte regleras i avtalet.

4.   De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i den mening som avses i föregående stycken.

5.   Vid tillämpningen av stycke 3 av artikel XXII (Konsultation) i Allmänna Tjänstehandelsavtalet, är de avtalsslutande staterna eniga om att utan hinder av nämnda stycke, skall en tvist mellan dem angående frågan om en åtgärd faller under tillämpningsområdet för avtalet eller inte och som kan hänskjutas till Tjänstehandelsrådet i enlighet med nämnda stycke, tvisten så hänskjutas endast om båda avtalsslutande staterna samtycker därtill. Frågor om tolkningen av detta stycke skall avgöras genom tillämpning av stycke 3 i denna artikel eller, om sådant avgörande inte kan träffas, enligt annat förfarande som båda avtalsslutande staterna kommer överens om.

Följande del VI i konventionen tillämpas på detta avtal:6

(Översättning)

DEL VI. SKILJEFÖRFARANDE

Artikel 19 i konventionen (Obligatoriskt bindande skiljeförfarande)

1. I fall då:

a) en person enligt [artikel 24 stycke 1 i detta avtal] har lagt fram en sak för den behöriga myndigheten i en [avtalsslutande stat] i enlighet med anledning av att åtgärder i den ena [avtalsslutande staten] eller båda [avtalsslutande staterna] för personen medfört beskattning i strid med bestämmelserna i [avtalet], och

b) de behöriga myndigheterna inte kan nå överenskommelse för att lösa saken enligt [artikel 24 stycke 2 i avtalet] inom en period av två år med början på den dag som anges i [artikel 19 stycke 8 eller 9 i konventionen], beroende på vad saken avser (om inte de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] före utgången av denna tidsfrist har enats om en annan tidsfrist i fråga om denna sak och har meddelat den person som har lagt fram saken om sådan överenskommelse),

alla olösta frågor i saken ska, om personen skriftligen begär det, hänskjutas till skiljeförfarande på det sätt som anges i [del VI i konventionen], i enlighet med de regler eller förfarandesätt som de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] har kommit överens om enligt bestämmelserna i [artikel 19 stycke 10 i konventionen].

2. Om en behörig myndighet har skjutit upp det förfarande vid ömsesidig överenskommelse som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen] på grund av att en eller flera samma frågor i saken är anhängiga i domstol eller administrativ besvärsinstans, kommer den tidsfrist som anges i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] sluta löpa tills antingen ett slutligt beslut har meddelats av domstolen eller administrativa besvärsinstansen eller saken har skjutits upp eller återkallats. Om den person som har lagt fram saken och en behörig myndighet har kommit överens om att skjuta upp förfarandet vid ömsesidig överenskommelse, så slutar den tidsfrist som anges i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] att löpa till dess att uppskovet har återkallats.

3. Om båda behöriga myndigheterna är eniga om att en person som direkt berörs av saken inte i tid har lämnat väsentliga kompletterande uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt efter att den tidsfrist som bestäms i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] har börjat löpa, ska tidsfristen i [artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen] förlängas med sådan tid som motsvarar den tidsperiod som börjar den dag då uppgifterna begärdes och sluter den dag då de lämnades.

4. a) Avseende de frågor som har hänskjutits till skiljeförfarande, ska skiljedomen genomföras genom ömsesidig överenskommelse beträffande den sak som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen]. Skiljedomen är slutlig.

b) Skiljedomen ska vara bindande för båda [avtalsslutande staterna] utom i följande fall:

i) om en person som direkt berörs av saken inte godkänner den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen. I sådant fall ska de behöriga myndigheterna inte längre behandla saken. Den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen i saken ska anses inte ha godkänts av en person som direkt berörs av saken om inte någon person som direkt berörs av saken, inom 60 dagar efter den dag då ett meddelande beträffande den ömsesidiga överenskommelsen skickats till personen, återkallar alla frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen från en domstol eller administrativ besvärsinstans eller på annat sätt avslutar ett pågående förfarande vid en domstol eller administrativa förfaranden avseende dessa frågor på ett sätt som överensstämmer med den ömsesidiga överenskommelsen.

ii) om ett slutligt beslut av domstolarna i någon av de [avtalsslutande staterna] fastslår att skiljedomen är ogiltig. I sådant fall ska begäran om skiljeförfarande enligt [artikel 19 stycke 1 i konventionen] inte anses ha blivit lämnad och skiljeförfarandet ska anses inte ha skett (utom vid tillämpningen av artiklarna 21 (Sekretessen beträffande skiljeförfarande) och 25 (Skiljeförfarandets kostnader) [i konventionen]. I sådant fall kan en ny begäran om skiljeförfarande göras utom då de behöriga myndigheterna är överens om att inte tillåta en ny begäran.

iii) om en person som direkt berörs av saken fortsätter rättstvisten i någon domstol eller administrativ besvärsinstans beträffande de frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen.

5. Den behöriga myndighet som tog emot den ursprungliga begäran om ömsesidig överenskommelse såsom anges i [artikel 19 stycke 1 punkt a i konventionen], ska inom två kalendermånader från dess mottagande:

a) skicka ett meddelande till den person som har lagt fram saken att den har tagit emot begäran; och

b) skicka ett meddelande om denna begäran, tillsammans med en kopia av begäran, till den behöriga myndigheten i den andra [avtalsslutande staten].

6. En behörig myndighet ska inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot begäran om ömsesidig överenskommelse (eller en kopia därav från den behöriga myndigheten i den andra [avtalsslutande staten]) antingen:

a) meddela den person som har lagt fram saken att den har tagit emot de uppgifter som är nödvändiga för att utreda saken grundligt; eller

b) begära kompletterande uppgifter från denna person i detta syfte.

7. Om en eller båda de behöriga myndigheterna har enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen] begärt att den person som har lagt fram saken ska lämna kompletterande uppgifter som är nödvändiga för att kunna utreda saken grundligt, ska den behöriga myndigheten som begärde de kompletterande uppgifterna, inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot de kompletterande uppgifterna, meddela denna person samt den andra behöriga myndigheten antingen:

a) att den har mottagit de begärda uppgifterna; eller

b) att några av de begärda uppgifterna ännu saknas.

8. Om ingen av de behöriga myndigheterna har begärt kompletterande uppgifter enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen], är den begynnelsedag som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen] den tidigare av:

a) den dag då båda behöriga myndigheter har meddelat den person som har lagt fram saken enligt [artikel 19 stycke 6 punkt a i konventionen]; och

b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att den behöriga myndigheten i den andra [avtalsslutande staten] har meddelats enligt [artikel 19 stycke 5 punkt b i konventionen].

9. Om kompletterande uppgifter har begärts enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen], är den begynnelsedag som avses i [artikel 19 stycke 1 i konventionen] den tidigare av:

a) den senaste dag då de behöriga myndigheter som har begärt kompletterande uppgifter har meddelat den person som har lagt fram saken och den andra behöriga myndigheten enligt [artikel 19 stycke 7 punkt a i konventionen]; och

b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att båda behöriga myndigheterna har tagit emot alla uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt av den person som har lagt fram saken.

Om emellertid en eller båda behöriga myndigheterna skickar ett sådant meddelande som avses i [artikel 19 stycke 7 punkt b i konventionen], ska ett sådant meddelande behandlas som en begäran om kompletterande uppgifter enligt [artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen].

10. De behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] skall genom ömsesidig överenskommelse enligt [artikel 24 i avtalet] enas om sättet att tillämpa bestämmelserna i [del VI i konventionen], inklusive vilka uppgifter som är nödvändiga för att varje behörig myndighet ska kunna utreda saken grundligt. Sådan överenskommelse ska träffas före den dag då de olösta frågorna i en sak tidigast kan hänskjutas till skiljeförfarande och kan ändras därefter.

12. Utan hinder av övriga bestämmelserna i [artikel 19 i konventionen ska]

a) en olöst fråga som härrör från ett fall av ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet för den process för skiljeförfarande som föreskrivs i [konventionen] inte hänskjutas till skiljeförfarande om ett beslut i denna fråga redan har meddelats av domstol eller administrativ besvärsinstans i någon av de [avtalsslutande staterna];

b) skiljeförfarandet avslutas om ett beslut beträffande denna fråga meddelas av allmän domstol eller administrativ besvärsinstans i en av de [avtalsslutande staterna], vid någon tidpunkt efter det att begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna].

Artikel 20 i konventionen (Utnämning av skiljemän)

1. [Artikel 20 stycke 2—4 i konventionen] ska tillämpas i fråga om [del VI i konventionen] om inte de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] kommer överens om andra regler.

2. Följande regler ska styra utnämningen av ledamöter till en skiljenämnd:

a) Skiljenämnden ska bestå av tre ledamöter som är fysiska personer vilka har sakkunskap eller erfarenhet i internationella skattefrågor.

b) Varje behörig myndighet ska utse en ledamot till skiljenämnden inom 60 dagar från dagen för begäran om skiljeförfarande enligt [artikel 19 stycke 1 i konventionen]. De två utsedda ledamöterna ska inom 60 dagar från det att den sista ledamoten utsågs utse en tredje ledamot som ska vara skiljenämndens ordförande. Ordföranden ska inte vara medborgare eller ha hemvist i någon av de [avtalsslutande staterna].

c) Varje ledamot som utsetts till skiljenämnden ska vara opartisk och oberoende av de [avtalsslutande staternas] behöriga myndigheter, skatteförvaltningar och finansministerier samt alla de personer som direkt berörs av fallet (såväl som deras rådgivare) vid tidpunkten för godkännande av utnämningen, upprätthålla sin opartiskhet och sitt oberoende under hela processen och, för en skälig tidsperiod därefter, undvika alla sådana handlingar som kan skada uppfattningen om skiljemännens opartiskhet och oberoende i fråga om processen.

3. Om den behöriga myndigheten i en [avtalsslutande stat] inte utser en ledamot till skiljenämnden på det sätt och inom de tidsperioder som anges i [artikel 20 stycke 2 i konventionen] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna], ska en ledamot utses på denna behöriga myndighets vägnar av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [avtalsslutande staterna].

4. Om skiljenämndens två ursprungliga ledamöter inte utser ordförande på det sätt och inom de tidsperioder som specificeras i [artikel 20 stycke 2 i konventionen] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna], ska ordföranden utses av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [avtalsslutande staterna].

Artikel 21 i konventionen (Sekretess vid skiljeförfarande)

1. Uteslutande för tillämpningen av bestämmelserna i [del VI i konventionen] och de bestämmelser i [avtalet] samt de [avtalsslutande staternas] interna lagstiftning som berör utbyte av upplysningar, sekretess och administrativ handräckning, ska ledamöter i skiljenämnden och maximalt tre anställda per ledamot (och blivande skiljemän endast till den del som är nödvändigt för att verifiera deras förmåga att uppfylla de krav som ställs på skiljemän) anses vara personer eller myndigheter för vilka upplysningar kan yppas. Upplysningar som skiljenämnden eller blivande skiljemän har mottagit och upplysningar som de behöriga myndigheterna har mottagit av skiljenämnden ska anses vara upplysningar som utbyts i enlighet med de bestämmelser i [avtalet] som berör utbyte av upplysningar och administrativ handräckning.

2. De behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] ska säkerställa att skiljenämndens ledamöter och deras anställda skriftligen, innan de börjar deras verksamhet i skiljeförfarandet, går med på att behandla alla upplysningar som berör skiljeförfarandet i enlighet med de skyldigheter rörande sekretess och tystnadsplikt som beskrivs i de bestämmelser i [avtalet] som avser utbyte av upplysningar och handräckning samt i enlighet med tillämpliga lagar i de [avtalsslutande staterna].

Artikel 22 i konventionen (Lösning av en sak före skiljeförfarandets slut)

Vid tillämpningen av [del VI i konventionen] och de bestämmelser i [avtalet] som föreskriver att saker ska lösas genom ömsesidig överenskommelse, ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse samt skiljeförfarandet i fråga om en sak avslutas om vid någon tidpunkt efter det att en begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna]:

a) de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] träffar en ömsesidig överenskommelse för att lösa saken; eller

b) den person som har lagt fram saken återkallar begäran om skiljeförfarande eller begäran om ömsesidig överenskommelse.

Artikel 23 i konventionen (Typ av skiljeförfarande)

1. Om inte de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] ömsesidigt kommer överens om andra regler ska följande regler tillämpas i fråga om skiljeförfarande enligt [del VI i konventionen]:

a) När en sak har lagts fram för skiljeförfarande ska den behöriga myndigheten i varje [avtalsslutande stat], senast den dag som har överenskommits, till skiljenämnden lämna över ett förslag till beslut som behandlar alla olösta frågor i saken (med beaktande av alla överenskommelser som tidigare träffats i saken mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna]). Förslaget till beslut ska, för varje justering eller liknande fråga i saken, begränsas till en fördelning av specifika penningbelopp (till exempel av inkomst eller kostnad) eller, om det preciseras, den högsta skattesats som har använts enligt [avtalet]. Om de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] inte har nått en överenskommelse i en fråga som berör förutsättningarna för tillämpningen av en bestämmelse i [avtalet] (härefter en "tröskelfråga"), såsom huruvida en fysisk person har hemvist eller status som fast driftställe, kan de behöriga myndigheterna lägga fram alternativa förslag till beslut beträffande frågor vars avgörande är beroende av utfallet i sådana tröskelfrågor.

b) Den behöriga myndigheten i varje [avtalsslutande stat] kan även lämna in stöddokument med dess ståndpunkter för övervägande av skiljenämnden. Varje behörig myndighet som lägger fram ett förslag till beslut eller ett stöddokument med dess ståndpunkter, ska lämna en kopia till den andra behöriga myndigheten senast den dag då förslaget till beslut eller stöddokumentet med dess ståndpunkter ska ha lämnats. Varje behörig myndighet får även, senast den dag som har överenskommits, lämna in ett svar till skiljenämnden avseende det förslag till beslut eller stöddokument med ståndpunkter som har lämnats av den andra behöriga myndigheten. En kopia av alla svar ska lämnas till den andra behöriga myndigheten senast den dag då svaret ska ha lämnats.

c) Skiljenämnden ska såsom sitt beslut välja ett av de förslag till beslut som har lagts fram av de behöriga myndigheterna avseende varje fråga och alla tröskelfrågor och ska inte lämna någon grund eller annan förklaring till beslutet. Skiljedomen antas med enkel majoritet av ledamöterna i skiljenämnden. Skiljenämnden ska skriftligen meddela sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna]. Skiljedomen ska inte ha något prejudicerande värde.

5. Innan skiljeförfarandet påbörjas ska de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] säkerställa att varje person, och deras rådgivare, som har lagt fram saken skriftligen samtycker till att inte yppa till andra personer några uppgifter som tagits emot under processen för skiljeförfarande, från någon behörig myndighet eller från skiljenämnden. Om den person som har lagt fram saken, eller någon av dennes rådgivare, vid någon tidpunkt efter att begäran om skiljeförfarande har lagts fram och innan skiljenämnden har meddelat sitt beslut till de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna] väsentligt bryter mot överenskommelsen om tystnadsplikt ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse enligt [avtalet] som omfattas samt skiljeförfarandet enligt [del VI i konventionen] avslutas i fråga om denna sak.

Artikel 25 i konventionen (Skiljeförfarandets kostnader)

I ett skiljeförfarande enligt [del VI i konventionen] ska avgifter och utgifter av ledamöterna i skiljenämnden samt alla kostnader som de [avtalsslutande staterna] i samband med skiljedomsförfarandet har ådragit sig, bäras av de [avtalsslutande staterna] på ett sätt som bestäms genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de [avtalsslutande staterna]. I avsaknad av en sådan överenskommelse ska varje [avtalsslutande stat] bära sina egna utgifter och kostnader för den ledamot i skiljenämnden som den har utsett. Kostnaden för skiljenämndens ordförande och andra utgifter för skiljeförfarandet ska bäras av de [avtalsslutande staterna] i lika delar.

Artikel 26 i konventionen (Förenlighet)

2. En olöst fråga som härrör från sådan sak beträffande ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet av det skiljeförfarande som anges i [del VI i konventionen], ska inte hänskjutas till skiljeförfarande om frågan faller inom en sakfråga för vilken en skiljenämnd eller ett liknande organ har tidigare bildats i enlighet med en bilateral eller multilateral konvention som föreskriver obligatoriskt bindande skiljeförfarande av olösta frågor som härrör från en sak beträffande ömsesidig överenskommelse.

3. [Inget] i [del VI i konventionen] ska påverka fullgörandet av de mer omfattande förpliktelser i fråga om skiljeförfarande av olösta frågor som uppkommer i samband med en ömsesidig överenskommelse som följer av andra konventioner till vilka de [avtalsslutande staterna] är eller kommer att bli parter.

Artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen (Saker som kan bli föremål för skiljeförfarande)

I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Republiken Finland följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen:

1. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] de saker i vilka ingår tillämpning av interna regler mot undvikande av skatt i någon [av de avtalsslutande staterna]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser mot undvikande av skatt 27–30 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), 6 a § 9 mom. och 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) samt lagen om beskattning av delägare i utländska bassamfund (1217/1994). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.

2. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] de saker vilka omfattar ett förfarande för vars del den skattskyldige eller en person som agerar på dennes vägnar har konstaterats av en domstol skyldig till skattebedrägeri eller annat brott i någon [av de avtalsslutande staterna]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser 29 kap. 1–4 § i strafflagen (39/1889). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.

3. Republiken Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] frågor beträffande inkomst [ ], om dubbelbeskattning inte förekommer. Dubbelbeskattning betyder att båda [avtalsslutande staterna] har för samma inkomst [ ] påfört skatter som ger upphov till antingen tilläggsbetalning av skatt, utvidgning i skattskyldigheten eller annullering eller minskning av förluster som skulle kunna användas för att kvitta beskattningsbara vinster.

4. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen]

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), de fall där den beskattningsbara händelsen har skett före referensdatum,

b) i fråga om alla andra skatter de fall vilka berör skatter som tas ut under skatteperioder som har börjat före referensdatum.

Det i denna reservation avsedda referensdatumet är den senaste av följande:

i) den dag då man börjar tillämpa konventionen i båda [avtalsslutande staterna] avseende den ifrågavarande skatten,

ii) den 1 januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien har delgett sådan återkallande av en reservation eller en notifikation som leder till att [del VI i konventionen] är tillämplig i fråga om båda [avtalsslutande staterna]; och

iii) avseende ett fall som skulle omfattas av tillämpningsområdet för skiljeförfarande efter det att man har börjat tillämpa [del VI i konventionen] i fråga om båda [avtalsslutande staterna] på grund av återkallande av en reservation som avses i artikel 28 stycke 2 eller artikel 19 stycke 12 [i konventionen], den första januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien delgett sådan återkallande av en reservation.

5. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [del VI i konventionen] alla de saker i vilka en ansökan har lämnats på grund av konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (90/436/EEG) - såsom den lyder förändrad – eller på grund av andra dokument som har godkänts av Europeiska unionens medlemsstater eller på grund av nationella bestämmelser för att verkställa dessa.

I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Australien följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen :

1. Australien förbehåller sig rätten att utanför tillämpningsområdet för [del VI i konventionen] lämna samtliga saker till den del som de omfattar tillämpning av de allmänna bestämmelserna om undvikande av skatt i del IVA i lagen om beskattning av inkomst från 1936 och i 67 § i lagen om beskattning av naturaförmåner från 1986. Australien förbehåller sig också rätten att utsträcka utelämnandet av Australiens allmänna bestämmelser om undvikande av skatt utanför tillämpningsområdet till alla bestämmelser genom vilka dessa bestämmelser ersätts, ändras eller uppdateras. Australien notifierar depositarien om alla sådana bestämmelser som medför betydande ändringar.

Artikel 25
Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är förutsebart väsentliga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller för förvaltning eller verkställande av de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som nämns i artikel 2 stycke 4, i den mån beskattningen enligt den inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1.

2. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit på grund av stycke 1 skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt denna stats interna lagstiftning och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som nämns i stycke 1, eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter, eller uppser ovannämnd verksamhet. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.

3. Bestämmelserna i stycken 1 och 2 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

4. Om en avtalsslutande stat ber om upplysningar enligt denna artikel, skall den andra avtalsslutande staten använda sina medel för informationssökning för att inhämta dessa upplysningar, fastän denna andra stat kanske inte behöver dessa upplysningar för sina egna skattemässiga ändamål. Skyldigheten enligt bestämmelserna i den föregående satsen är underkastad begränsningar i stycke 3, men dessa begränsningar kan under inga omständigheter anses berättiga en avtalsslutande stat att vägra att förmedla upplysningar endast därför att den inte har nationellt intresse i fråga om sådana upplysningar.

5. Under inga omständigheter kan bestämmelser i stycke 3 anses tillåta att en avtalsslutande stat vägrar att förmedla upplysningar endast därför att upplysningarna är i besittning av en bank, annan penninginrättning, förmedlare, representant eller god man eller därför att upplysningarna berör egendomandelar i en person.

Artikel 26
Handräckning vid indrivning av skatter

1. De avtalsslutande staterna skall bistå varandra vid indrivning av skattefordringar. Sådant bistånd begränsas inte av artikel 1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träffa överenskommelse om tillämpningen av denna artikel.

2. Med uttrycket "skattefordran" förstås i denna artikel en fordran på ett belopp avseende skatter som nämns i artikel 2 stycke 4, om denna beskattning inte strider mot detta avtal eller mot något annat instrument till vilket de avtalsslutande staterna är parter, samt ränta, administrativa sanktioner och kostnader för indrivning eller säkringsåtgärd som hänför sig till sådant belopp.

3. När en skattefordran i en avtalsslutande stat är verkställbar enligt denna stats lagstiftning och då gäldenären enligt lagstiftningen i denna stat saknar rätt att vid denna tidpunkt förhindra dess indrivning, skall denna skattefordran, på begäran av den behöriga myndigheten i denna stat, erkännas för indrivning av den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten. Denna skattefordran skall drivas in av den andra staten enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning om verkställighet och indrivning som om denna vore en av dess egna skattefordringar.

4. När en skattefordran i en avtalsslutande stat enligt dess lagstiftning kan bli föremål för säkringsåtgärder i syfte att säkerställa indrivningen skall denna skattefordran, på begäran av den behöriga myndigheten i denna stat, erkännas för vidtagande av säkringsåtgärder av den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten. Den andra staten skall vidta åtgärder för säkerställande av denna skattefordran enligt bestämmelserna i dess lagstiftning som om denna vore en av dess egna skattefordringar. Detta gäller även om skattefordringen vid tidpunkten då sådana åtgärder vidtas inte är verkställbar i den förstnämnda staten eller gäldenären har rätt att förhindra dess indrivning.

5. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 3 och 4 skall en skattefordran som erkänns av en avtalsslutande stat enligt punkt 3 eller 4 inte i denna stat beröras av tidsfrister eller åtnjuta någon förmånsrätt som gäller för en skattefordran enligt lagstiftningen i denna stat på grund av fordringens art. En skattefordran som erkänts av en avtalsslutande stat enligt punkt 3 eller 4 skall inte heller åtnjuta förmånsrätt som gäller för denna skattefordran enligt lagstiftningen i den andra avtalsslutande staten.

6. Mål eller ärende som rör förekomsten, giltigheten eller beloppet av en skattefordran i en avtalsslutande stat skall inte anhängiggöras vid domstolar eller administrativa myndigheter i den andra avtalsslutande staten.

7. Om, efter det att en begäran gjorts av en avtalsslutande stat enligt punkt 3 eller 4 men innan den andra avtalsslutande staten drivit in och överfört skattebeloppet till den förstnämnda staten, skattefordringen upphör att vara

a)  i fall som avses i punkt 3, en skattefordran i den förstnämnda staten som är verkställbar enligt denna stats lagstiftning och som gäldenären enligt lagstiftningen i denna stat saknar rätt att vid denna tidpunkt förhindra indrivningen av, eller

b) i fall som avses i punkt 4, en skattefordran i den förstnämnda staten som enligt dess lagstiftning kan bli föremål för säkringsåtgärder i syfte att säkerställa indrivningen,

skall den behöriga myndigheten i den förstnämnda staten snarast underrätta den behöriga myndigheten i den andra staten om detta och i enlighet med vad den andra staten bestämmer skall den förstnämnda staten antingen vilandeförklara eller återkalla sin begäran.

8. Bestämmelserna i denna artikel medför inte skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna eller i den andra avtalsslutande staten;

b) vidta åtgärder som står i strid mot allmänna hänsyn (ordre public);

c) lämna bistånd om den andra avtalsslutande staten inte uttömt alla rimliga möjligheter till indrivning eller säkringsåtgärder som finns tillgängliga enligt dess lagstiftning eller administrativa praxis;

d)    lämna bistånd i fall där den administrativa bördan för denna stat uppenbart inte står i proportion till den nytta som står att vinna för den andra avtalsslutande staten.

e)   lämna bistånd om denna stat anser att de skatter för vilka bistånd bes fastställas i strid med allmänt gällande beskattningsprinciper.

Artikel 27
Medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer medlemmar av diplomatisk beskickning eller konsulat.

Följande artikel 7 stycke 1 i konventionen ersätter artikel 10 stycke 7 i detta avtal, artikel 11 stycke 9 i detta avtal och artikel 12 stycke 7 i detta avtal:7

(Översättning)

ARTIKEL 7 I KONVENTIONEN – FÖRHINDRANDE AV AVTALSMISSBRUK (PPT-bestämmelse)

Utan hinder av bestämmelserna i [avtalet] ska en förmån enligt [avtalet] inte ges i fråga om en inkomst [ ], om det med hänsyn till alla relevanta fakta och omständigheter rimligen kan antas att ett av de huvudsakliga syftena med det arrangemang eller den transaktion som direkt eller indirekt resulterade i denna förmån var att få denna förmån, utom då det fastställs att det under dessa omständigheter skulle vara förenligt med ändamål och syfte av de relevanta bestämmelserna i [avtalet] att förmånen ges.

Kapitel VI
Slutbestämmelser

Artikel 28
Ikraftträdande

1. De avtalsslutande staterna meddelar varandra skriftligt på diplomatisk väg att deras interna förutsättningar för ikraftträdandet av detta avtal uppfyllts. Avtalet träder i kraft trettionde dagen efter dagen för det senare av meddelanden och dess bestämmelser tillämpas:

a) i Australien:

1) i fråga om skatt som innehålls vid källan från inkomst som förvärvas av person som inte har hemvist i Australien, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter den dag då avtalet träder i kraft eller senare;

2) i fråga om annan australisk skatt, på inkomst eller vinst från inkomstår som börjar den 1 juli det kalenderår som följer närmast efter den dag då avtalet träder i kraft eller senare;

b) i Finland:

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

c) i fråga om artikel 25 från och med den dag då detta avtal träder i kraft.

Utan hinder av bestämmelserna i punkterna a) och b), tillämpas artikel 26 från och med den dag varom det har överenskommits genom notväxling på diplomatisk väg.

2. Avtalet mellan Finland och Australien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst, som undertecknats i Canberra den 12 september 1984 (nedan "1984 års avtal") sådant det lyder ändrat genom protokoll som undertecknats i Canberra den 5 november 1997 upphör att vara tillämpligt beträffande skatter på vilka detta avtal tillämpas enligt bestämmelserna i stycke 1. 1984 års avtal upphör att gälla vid den sista tidpunkt då det enligt den föregående bestämmelsen i detta stycke är tillämpligt.

Artikel 29
Upphörande

Detta avtal förblir i kraft utan tidsbegränsning men vardera avtalsslutande staten kan, då fem år förflutit från dagen för ikraftträdandet av avtalet, skriftligt på diplomatisk väg säga upp avtalet genom underrättelse härom, senast sex månader före utgången av ett kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att vara tillämpligt:

a) i Australien:

1) i fråga om skatt som innehålls vid källan från inkomst som förvärvas av person som inte har hemvist i Australien, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

2) i fråga om annan australisk skatt, på inkomst eller vinst från inkomstår som börjar den 1 juli det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

a) i Finland:

1) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

2) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Melbourne den 20 november 2006 i två exemplar på finska och engelska språken, varvid båda texter har lika vitsord.

Protokoll

Vid undertecknandet i dag av avtalet mellan Finlands regering och Australiens regering för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och för att förhindra kringgående av skatt (nedan "avtalet") har undertecknade kommit överens om följande tilläggsbestämmelser som utgör en integrerande del av avtalet:

1. Med hänsyn till den allmänna tillämpningen av avtalet

a)  Bestämmelserna i detta avtal anses inte på något sätt begränsa tillämpningen av de bestämmelser av lagstiftning i en avtalsslutande stat som är avsedda för att förhindra undvikande eller kringgående av skatt.

b) Bestämmelserna i detta avtal anses inte på något sätt förhindra tillämpningen av bestämmelserna i artikel 26 på utbyte av sådana upplysningar som har existerat före ikraftträdandet av detta avtal.

2. Till artiklarna 4, 17 och 18

Uttrycket "offentligträttsligt samfund" åsyftar alla juridiska enheter av offentlig karaktär som bildats i enlighet med lagstiftningen i en avtalsslutande stat och i vilken endast staten själv, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter är delaktiga, och i fråga om Finland inbegriper uttrycket Finlands Bank, Helsingfors universitet och Folkpensionsanstalten.

3. Till artikel 5 stycke 7

De avtalsslutande staterna konstaterar att uttrycket "i väsentlig omfattning förhandla" har inkluderats i texten på Australiens begäran för att avlägsna all osäkerhet om att ett fast driftställe anses ha tillkommit i sådana fall då avtal har förhandlats av en representant i en stat men de är formellt slutna i den andra staten genom undertecknandet i denna andra stat.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.