FördrS 109-110/2002

Avtal mellan Republiken Finlands regering och Ryska federationens regering för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst

SYNTETISERAD TEXT AV KONVENTIONEN OCH AVTALET MELLAN REPUBLIKEN FINLANDS REGERING OCH RYSKA FEDERATIONENS REGERING FÖR ATT UNDVIKA DUBBELBESKATTNING BETRÄFFANDE SKATTER PÅ INKOMST

I detta dokument presenteras en syntetiserad text för tillämpning av det den 4 maj 1996 undertecknade avtalet mellan Republiken Finlands regering och Ryska federationens regering för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt protokollet undertecknat den 14 april 2000 (”avtalet”), sådant det lyder anpassat genom den av Republiken Finland och Ryska federationen den 7 juni 2017 undertecknade multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster (”konventionen”).

Detta dokument har upprättats i samråd med den behöriga myndigheten i Ryska federation, och det innehåller en samsyn om de anpassningar som gjorts i avtalet genom konventionen.

Dokumentet har upprättats på basis av Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Ryska federationens ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 18 juni 2019. Ställningstagandena till konventionen får ändras på det sätt som anges i konventionen. Ändringar i ställningstagandena till konventionen kan ändra på hur konventionen inverkar på avtalet. Även Ryska federationens notifikation den 30 april 2020 som gjorts i enlighet med artikel 35(7)(b) i konventionen har beaktats.

Avtalets och konventionens autentiska författningstexter har företräde och de förblir de tillämpliga författningstexterna. Trots att avtalet såsom det presenteras i denna syntetiserade text för läsbarhetens skull omfattar de ändringar till det ursprungliga avtalet från 1996 som finns i protokollet (undertecknade den 14 april 2000), förblir avtalet från 1996 samt protokollet (undertecknade den 14 april 2000) de tillämpliga författningstexterna.

De bestämmelser i konventionen som ska tillämpas på bestämmelserna i avtalet ingår i dokumentets text i lådor i samband med de relevanta bestämmelserna. De lådor som innehåller konventionens bestämmelser har i regel tillfogats i den ordning som de har i OECD:s modellskatteavtal från år 2017.

Texten i konventionens bestämmelser har ändrats så, att terminologin i konventionen har anpassats till terminologin i avtalet (exempelvis ”skatteavtal som omfattas” och ”avtal”, ”avtalsslutande jurisdiktioner” och ”avtalsslutande stater”) för att det ska vara lättare att förstå konventionens bestämmelser. Syftet med den ändrade terminologin är att öka dokumentets läsbarhet, och inte att ändra substansen i konventionens bestämmelser.

I samtliga fall ska hänvisningar till avtalets bestämmelser eller till avtalet förstås som hänvisningar till avtalet sådant det lyder anpassat genom konventionens bestämmelser, till den del som de ifrågavarande bestämmelserna i konventionen har trätt i kraft.

Inledande av tillämpningen av konventionens bestämmelser

De bestämmelser i konventionen som är tillämpliga på detta avtal träder inte i kraft samma datum som avtalets ursprungliga bestämmelser. Bestämmelserna i konventionen kan tillämpas från olika datum beroende på skatteslaget (skatter som innehålls vid källan eller andra skatter som tas ut) och de val som Republiken Finland och Ryska federationen har gjort i sina ställningstaganden till konventionen.

Datum för deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument: Republiken Finland den 25 februari 2019 och Ryska federationen den 18 juni 2019.

Konventionen träder i kraft för Republiken Finlands del den 1 juni 2019 och för Ryska federationens del den 1 oktober 2019.

Alltigenom detta dokument ges det detaljerad information om de datum på eller efter vilka respektive bestämmelse i konventionen tillämpas på avtalet.

Hänvisningar

Konventionens autentiska författningstexter hittas på webbsidan för konventionens depositarie (OECD):

– på engelska: http://www.oecd.org/tax/treaties/multilateral-convention-to-implement-tax-treaty-related-measures-to-prevent-BEPS.pdf och

– på franska: http://www.oecd.org/fr/fiscalite/conventions/convention-multilaterale-pour-la-mise-en-oeuvre-des-mesures-relatives-aux-conventions-fiscales-pour-prevenir-le-BEPS.pdf

Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Ryska federationens ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 18 juni 2019 samt Ryska federationens notifikation den 30 april 2020 som gjorts i enlighet med artikel 35(7)(b) i konventionen hittas på webbsidan för depositarien för konventionen (OECD): http://www.oecd.org/tax/treaties/beps-mli-signatories-and-parties.pdf

På OECD:s webbplats finns en allmänt tillgänglig jämförelsedatabas gällande konventionen: http://www.oecd.org/tax/treaties/mli-matching-database.htm

Lagen om den multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster har publicerats i Finlands författningssamling 231/2019 https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2019/20190231

Statsrådets förordning om ikraftträdandet av konventionen samt lagen och den svenska konventionstexten (översättning) har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 21-22/2019 https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190021.pdf och https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190022.pdf

Finansministeriets meddelande om ikraftträdandet av konventionen i Ryska federationen har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 66/2019 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190066.pdf

Det den 4 maj 1996 undertecknade avtalet mellan Republiken Finlands regering och Ryska federationens regering för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och det den 14 april 2000 undertecknade protokollet om ändring av avtalet mellan Republiken Finlands regering och Ryska federationens regering för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 110/2002 https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2002/20020039.pdf

(Översättning)

Avtal mellan Republiken Finlands regering och Ryska federationens regering för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst

Republiken Finlands regering och Ryska federationens regering,

[ERSATT med artikel 6 stycke 1 i konventionen]

[som önskar ingå ett avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst,]

Följande artikel 6 stycke 1 i konventionen ersätter den text i ingressen till detta avtal där det nämns att syftet med detta avtal är att undvika dubbelbeskattning:1

(Översättning)

ARTIKEL 6 I KONVENTIONEN – SYFTET MED ETT SKATTEAVTAL SOM OMFATTAS

Som har för avsikt att undanröja dubbelbeskattning beträffande de skatter som omfattas av [detta avtal], utan att skapa förutsättningar för icke-beskattning eller minskad skatt genom skatteflykt eller skatteundandragande (däri inbegripet genom s.k. treaty shopping, som syftar till att personer med hemvist i tredje jurisdiktioner indirekt ska komma i åtnjutande av förmåner enligt [avtalet]);

har kommit överens om följande:

Artikel 1
Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2
Skatter som omfattas av avtalet

1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst som påförs i en avtalsslutande stat, oberoende av för vilka myndigheters räkning eller av det sätt på vilket skatterna tas ut.

2. Med skatter på inkomst förstås alla skatter som utgår på inkomst i dess helhet eller på delar av inkomst, däri inbegripet skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom.

3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:

a) i Ryssland:

1) skatten på inkomst för företag och organisationer; och

2) inkomstskatten för fysiska personer;

(nedan ’’rysk’’ skatt);

b) i Finland:

1) de statliga inkomstskatterna;

2) inkomstskatten för samfund;

3) kommunalskatten;

4) kyrkoskatten;

5) källskatten på ränteinkomst; och

6) källskatten för begränsat skattskyldig;

(nedan ’’finsk skatt’’).

4. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3
Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) ’’Ryssland’’ åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Ryska federationen-Rysslands territorium, häri inbegripet dess inre vatten och territorialhav, luftrummet ovanför dessa samt kontinentalsockeln och den ekonomiska zonen där Ryska federationen-Ryssland i överensstämmelse med federationens lagstiftning och folkrätten har suveräna rättigheter och utövar jurisdiktion; uttrycken ’’Ryssland’’ och ’’Ryska federationen’’ har samma betydelse;

b) ’’Finland’’ åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dess underlag samt i vattnen därpå;

c) ’’en avtalsslutande stat’’ och ’’den andra avtalsslutande staten’’ åsyftar Ryssland eller Finland, alltefter som sammanhanget kräver;

d) ’’person’’ inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

e) ’’bolag’’ åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;

f) ’’internationell trafik’’ åsyftar transport som bedrivs av en person med hemvist i en avtalsslutande stat, utom då transporten sker uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

g) ’’behörig myndighet’’ åsyftar:

1) i Ryssland finansministeriet eller dess befullmäktigade ombud;

2) i Finland finansministeriet, dess befullmäktigade ombud eller den myndighet som finansministeriet förordnar att vara behörig myndighet.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

Artikel 4
Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ’’person med hemvist i en avtalsslutande stat’’ person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för registrering eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.

2. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse och bestämmer det sätt på vilket avtalet skall tillämpas på denna person.

Artikel 5
Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ’’fast driftställe’’ en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken verksamheten för en person med hemvist i en avtalsslutande stat helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket ’’fast driftställe’’ innefattar särskilt:

a) plats för ledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad; och

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar.

3. Plats för byggnads-, anläggnings-, sammansättnings- eller installationsverksamhet eller övervakningsverksamhet i samband därmed utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår under en tidsperiod som överstiger tolv månader. Användningen av installation eller borrplattform eller skepp för att utforska eller utnyttja naturtillgångar utgör fast driftställe endast om användningen pågår under en tidsperiod som överstiger sex månader.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses nedan angivna verksamheter som en person med hemvist i en avtalsslutande stat bedriver i den andra avtalsslutande staten inte bedrivna från ett fast driftställe i denna andra stat:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av personen tillhöriga varor;

b) innehavet av ett personen tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett personen tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annan persons försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för personen;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för personen bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)−e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 6 tillämpas, är verksam för en annan person samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i denna andra persons namn, anses denna andra person − utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 2 − ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna andra person bedriver för den förstnämnda personen. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i stycke 4 och som − om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet − inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda stycke.

6. En person anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.

Artikel 6
Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripet inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Om inte bestämmelserna i punkterna a) och b) föranleder annat, har uttrycket ’’fast egendom’’ den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen:

a) uttrycket ’’fast egendom’’ inbegriper dock alltid byggnad, tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång;

b) skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.

4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast egendom, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som används vid företagsverksamhet eller självständig yrkesutövning.

Artikel 7
Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som en person i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte personen bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om personen bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får personens inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om en person med hemvist i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit en fristående person, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med den person till vilken driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för ledning och allmän förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för personen.

5. Ingår i inkomst av rörelse inkomst som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i denna artikel.

Artikel 8
Inkomst av internationell transport

1. Inkomst som en person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i denna stat.

2. Inkomst, som en person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom användning, underhåll eller uthyrning av container (häri inbegripet släpvagn, pråm och motsvarande utrustning för transport av container) för varutransport, beskattas endast i denna stat, utom då containern används för varutransport uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten.

3. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell transportorganisation.

Artikel 9
Justering av inkomst

1. I fall då

a) en person med hemvist i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller äger del i denna persons kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl en person med hemvist i en avtalsslutande stat som en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital,

iakttas följande.

Om mellan personers i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende personer, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit den ena personen men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit denna person, inräknas i denna persons inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för en person med hemvist i denna stat inräknar − och i överensstämmelse därmed beskattar − inkomst, för vilken en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten av den förstnämnda staten hävdas vara sådan som skulle ha tillkommit personen med hemvist i denna förstnämnda stat om de villkor som avtalats mellan personerna hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende personer, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där, om denna andra stat anser justeringen vara berättigad. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

Artikel 10
Dividend

1. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat. Dividenden får beskattas även i den avtalsslutande stat där det bolag som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren är den verklige innehavaren av förmånen av dividenden får skatten inte överstiga:

a) 5 procent av dividendens bruttobelopp, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden är ett bolag (med undantag för sammanslutning) som direkt innehar minst 30 procent av kapitalet i det bolag som betalar dividenden och det investerade utländska kapitalet överstiger etthundratusen Förenta staternas dollar (USD 100 000) eller dess motvärde i de avtalsslutande staternas myntslag vid den tidpunkt då dividenden förfaller till betalning;

b) 12 procent av dividendens bruttobelopp i övriga fall.

2. Så länge fysisk person bosatt i Finland är berättigad till skattegottgörelse i fråga om dividend som bolag bosatt i Finland har betalat, beskattas dividend från bolag med hemvist i Finland till person med hemvist i Ryssland, utan hinder av bestämmelserna i stycke 1, endast i Ryssland, om mottagaren är den verklige innehavaren av förmånen av dividenden.

3. Bestämmelserna i dessa stycken berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken dividenden betalas.

4. Med uttrycket ’’dividend’’ förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där det bolag som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i den mån dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt som utgår på bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

Artikel 11
Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat, om personen i fråga är den verklige innehavaren av förmånen av räntan.

2. Med uttrycket ’’ränta’’ förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte, om den verklige innehavaren av förmånen av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

4. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är en myndighet som bildats där eller en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala räntan uppkommit, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

5. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren av förmånen eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren av förmånen om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12
Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat, om personen i fråga är den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn.

2. Med uttrycket ’’royalty’’ förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk (häri inbegripet datorprogram, videokassett, biograffilm samt film eller band för televisions- eller radiosändning), patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

4. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är en myndighet som bildats där eller en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

5. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren av förmånen eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren av förmånen royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13
Vinst på grund av överlåtelse av egendom

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av aktie eller annan andel i bolag vars tillgångar huvudsakligen består av fast egendom som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

3. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket en person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.

4. Vinst, som en person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat.

5. Vinst, som en person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av container (däri inbegripet släpvagn, pråm och motsvarande utrustning för transport av container) som används för varutransport, beskattas endast i denna stat, utom då containern används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten.

6. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i föregående stycken av denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

Artikel 14
Inkomst av självständig yrkesutövning

1. Inkomst, som en fysisk person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat om han inte i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten. Om han har sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat men endast så stor del av den som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.

2. Uttrycket ’’fritt yrke’’ inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

Artikel 15
Inkomst av enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19 och 20 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel beskattas ersättning som uppbärs av en person med hemvist i en avtalsslutande stat endast i denna stat om ersättningen betalas för:

a) arbete, som utförs i den andra avtalsslutande staten i samband med byggnads-, anläggnings-, sammansättnings- eller installationsverksamhet eller övervakningsverksamhet i samband därmed, eller användningen av installation eller borrplattform eller skepp för den tidsperiod som verksamheten eller användningen inte utgör fast driftställe i denna andra stat enligt artikel 5 stycke 3; eller

b) arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik; eller

c) tekniska tjänster som direkt står i samband med användningen av en rättighet eller egendom som ger upphov till en royalty som avses i artikel 12 stycke 2, om tjänsterna utförs som en del av ett avtal som berättigar till att använda rättighet eller egendomen.

Artikel 16
Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17
Inkomst som förvärvas av artister och sportutövare

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av underhållningsartist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av sportutövare, beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som underhållningsartist eller sportutövare bedriver i denna egenskap, inte tillfaller underhållningsartisten eller sportutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där underhållningsartisten eller sportutövaren bedriver verksamheten.

Artikel 18
Pension och livränta

1. Pension och annan förmån, oavsett om den är periodisk eller utgår i form av engångsersättning, som betalas enligt socialförsäkringslagstiftningen i en avtalsslutande stat, eller enligt en allmän ordning för social trygghet som gäller i en avtalsslutande stat, eller livränta, som härrör från denna stat, beskattas endast i denna stat.

2. Med uttrycket ’’livränta’’ förstås i denna artikel ett fastställt belopp som betalas periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller under en angiven eller fastställbar tidrymd och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa betalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde (annat än arbete som utförts).

Artikel 19
Offentlig tjänst

1. Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en myndighet eller ett offentligrättsligt samfund som bildats i en avtalsslutande stat till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna myndighets eller detta samfunds tjänst, beskattas endast i denna stat.

2. Ersättning som avses i stycke 1 beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om arbetet utförs i denna stat och personen

a) är medborgare i denna stat; eller

b) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

3. Bestämmelserna i artiklarna 15 och 16 tillämpas på ersättning som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en myndighet eller ett offentligrättsligt samfund som bildats i en avtalsslutande stat.

Artikel 20
Betalningar till studerande och praktikanter

1. Studerande, affärslärling eller praktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller praktik, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller praktik, under förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna stat.

2. Studerande vid universitet, högskola eller annan läroanstalt för högre undervisning i en avtalsslutande stat, affärslärling eller praktikant som har eller omedelbart före vistelse i den andra avtalsslutande staten hade hemvist i den förstnämnda staten och som vistas utan avbrott i den andra avtalsslutande staten under tidsperiod som inte överstiger 183 dagar, beskattas inte i denna andra stat för ersättning som uppbärs för arbete som utförs i denna andra stat, under förutsättning att arbetet har anslutning till hans studier eller utbildning och ersättningen utgör inkomst som är nödvändig för hans uppehälle.

Artikel 21
Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

Artikel 22
Undanröjande av dubbelbeskattning

1. I Ryssland undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:

Om person med hemvist i Ryssland förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Finland, skall det belopp av skatt på denna inkomst som skall betalas i Finland avräknas från skatten i Ryssland på denna persons inkomst. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga beloppet av skatt som beräknats för inkomsten i enlighet med rysk lagstiftning.

2. I Finland undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Ryssland, skall Finland, såvida inte bestämmelsen i punkt b) föranleder annat, från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst som betalats i Ryssland. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av skatten på inkomst, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Ryssland.

b) Dividend från bolag med hemvist i Ryssland till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar dividenden.

c) Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal får fysisk person med hemvist i Ryssland, vilken enligt finsk skattelagstiftning i fråga om de skatter som avses i artikel 2 även anses vara bosatt i Finland, beskattas i Finland. Finland skall emellertid medge avräkning för rysk skatt som betalats på inkomst från finsk skatt enligt bestämmelserna i punkt a). Bestämmelserna i denna punkt tillämpas endast på finsk medborgare.

d) Om inkomst, som person med hemvist i Finland förvärvar, som sådan person innehar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Finland, får Finland likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som undantagits från skatt.

Artikel 23
Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat eller juridisk person och sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i denna stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare, juridisk person eller sammanslutning i denna andra stat under samma förhållanden, särskilt såvitt avser hemvist, är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna samt på statslös person med hemvist i en avtalsslutande stat.

2. Beskattningen av fast driftställe, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av person med hemvist i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag.

3. Denna artikel anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.

4. Person med hemvist i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annan person i samma ställning och med hemvist i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastad.

5. Bestämmelserna i denna artikel anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge medborgare, juridisk person eller sammanslutning i den andra avtalsslutande staten sådana skatteförmåner som enligt särskilda överenskommelser medges medborgare, juridisk person eller sammanslutning i en tredje stat.

Artikel 24
Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1.

[Artikel 24 stycke 1 första meningen i detta avtal ERSÄTTS med artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen]

[Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 23 stycke 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare.]

Följande artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen ersätter artikel 24 stycke 1 första meningen i detta avtal:2

(Översättning)

ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE

Om en person anser att en eller båda [avtalsslutande staterna] vidtagit åtgärder som för denne medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i [detta avtal], kan denna person, utan att det påverkar personens rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa [avtalsslutande staters] interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i någon av de [avtalsslutande staterna].

Saken skall läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka avgöra saken genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. I det fall att de behöriga myndigheterna träffar överenskommelse, skall de avtalsslutande staterna påföra skatt och medge återbetalning eller avräkning av skatt i enlighet med sådan överenskommelse. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i den mening som avses i föregående stycken.

Artikel 25
Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte till upplysningar som hänför sig till personer som avses i artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.

2. Bestämmelserna i stycke 1 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn.

Artikel 26
Särskilda privilegier vid beskattningen

1. Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i multilaterala eller bilaterala överenskommelser tillkommer medlemmar av diplomatisk beskickning eller konsulat.

2. Avtalet tillämpas inte på internationell organisation, dess organ eller tjänsteman eller på person som är medlem av tredje stats diplomatiska beskickning eller konsulat och som vistas i en avtalsslutande stat samt som i fråga om inkomstskatter inte i någondera avtalsslutande staten blir behandlad som person med hemvist där.

Följande artikel 7 stycke 1 i konventionen tillämpas på och ersätter bestämmelser i detta avtal:3

(Översättning)

ARTIKEL 7 I KONVENTIONEN – FÖRHINDRANDE AV AVTALSMISSBRUK (PPT-bestämmelse)

Utan hinder av bestämmelserna i [avtalet] ska en förmån enligt [avtalet] inte ges i fråga om en inkomst [ ], om det med hänsyn till alla relevanta fakta och omständigheter rimligen kan antas att ett av de huvudsakliga syftena med det arrangemang eller den transaktion som direkt eller indirekt resulterade i denna förmån var att få denna förmån, utom då det fastställs att det under dessa omständigheter skulle vara förenligt med ändamål och syfte av de relevanta bestämmelserna i [avtalet] att förmånen ges.

Artikel 27
Avtalets ikraftträdande

1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra att de konstitutionella förutsättningarna för ikraftträdandet av detta avtal uppfyllts.

2. Avtalet träder i kraft femtonde dagen efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 och dess bestämmelser tillämpas:

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare;

b) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare.

3. Den dag då detta avtal träder i kraft upphör följande överenskommelse och avtal mellan Republiken Finlands regering och Socialistiska rådsrepublikernas Förbunds regering att vara tillämpligt i fråga om de skatter på vilka avtalet tillämpas enligt bestämmelserna i stycke 2;

a) överenskommelsen mellan Republiken Finlands Regering och Socialistiska Rådsrepublikernas Förbunds Regering om lufttrafikföretags och deras personals ömsesidiga befrielse från skatter och socialskyddsavgifter som undertecknats i Helsingfors den 5 maj 1972; och

b) avtalet mellan Republiken Finlands regering och Socialistiska rådsrepublikernas förbunds regering för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och därtill hörande protokoll som undertecknats i Moskva den 6 oktober 1987.

1972 års överenskommelse upphör att vara tillämpligt från de första tidpunkter, då detta avtal tillämpas enligt bestämmelserna i stycke 2, även i fråga om sådana skatter och avgifter på vilka detta avtal inte tillämpas.

Artikel 28
Avtalets upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess det sägs upp av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då fem år förflutit från dagen för ikraftträdandet av avtalet, på diplomatisk väg säga upp avtalet genom skriftlig underrättelse härom senast sex månader före utgången av ett kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att vara tillämpligt:

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;

b) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.

Som skedde i Helsingfors den 4 maj 1996 i två exemplar på finska, ryska och engelska språken, vilka alla tre texter har lika vitsord. I fall av meningsskiljaktighet om tolkning skall den engelskspråkiga texten användas.

Protokoll (3.12.2002/1039)

Följande bestämmelser utgör en integrerande del av avtalet mellan Republiken Finlands regering och Ryska federationens regering för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst som undertecknats i Helsingfors den 4 maj 1996 (nedan ’’avtalet’’):

Artikel 5 stycke 3 och artikel 15 stycke 3

I fall då byggnads-, anläggnings-, sammansättnings- eller installationsverksamhet som en person med hemvist i en avtalsslutande stat bedriver i den andra avtalsslutande staten inleds före den 1 januari 2003, fortsätter tillämpningen av artikel 4 stycke 2 och artikel 11 stycke 2 punkt a i avtalet mellan Republiken Finlands regering och Socialistiska rådsrepublikernas förbunds regering för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst som undertecknats i Moskva den 6 oktober 1987 och av stycke 1 i protokollet därtill.

Protokoll om ändring av avtalet mellan Republiken Finlands regering och Ryska federationens regering för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst

Republiken Finlands regering och Ryska federationens regering,

som önskar ingå ett protokoll om ändring av det i Helsingfors den 4 maj 1996 undertecknade avtalet mellan Republiken Finlands regering och Ryska federationens regering för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst (nedan ’’avtalet’’),

har kommit överens om följande:

Artikel I

Artikel 5 stycke 3 av avtalet tas bort och ersättas med följande kapitel:

- - -

Artikel II

Protokollet av avtalet tas bort och och ersättas med följande kapitel:

- - -

Artikel III

1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra att de konstitutionella förutsättningarna för ikraftträdandet av detta protokoll har uppfyllts.

2. Protokollet träder i kraft trettionde dagen efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 och dess bestämmelser tillämpas:

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då protokollet träder i kraft eller senare;

b) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer

närmast efter det då protokollet träder i kraft eller senare.

Som skedde i Helsingfors den 14 april 2000 på finska, ryska och engelska språken, vilka alla texter har lika vitsord. I fall av meningsskiljaktighet om tolkning skall den engelskspråkiga texten användas.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.