9.6.1998

Oy Kongskilde Juko Ltd mot Pel-Tuote Oy och verkställande direktör Pakka Lappalainen. Den av svarandebolaget tillverkade och marknadsförda stensamlingsmaskinen var vad funktionsprincipen beträffar liknande den av sökanden tillverkade stensamlingsmaskinen. Flera delar i maskinen var närapå likadana och maskinerna påminde utseendemässigt i hög grad om varandra. Lappalainen hade tidigare under flera år samarbetat med sökanden beträffande försäljnng av stensamlingsmaskiner och självständigt skött bl.a. försäljningen av reservdelar. Han hade inom ramen för detta samarbete också deltagit i sökandens stensamlingsmaskiners produktutveckling. Sensamlingsmaskinernas funktionsprinciper var allmänt kända inom branschen. En yrkeskunnig person kunde genom att plocka sönder en maskin och med delarna som modell konstruera och bygga en sådan maskin. Sökanden hade inte patent eller andra ensamrätter på de tekniska lösningar, som användes vid tillverkning av stensamlingsmaskiner. Lappalainen hade på grund av sin yrkeskunskap kunnat tillverka den av svarandebolaget marknadsförda stensamlingsmaskinen. Vid konstruktionen och tillverkningen av svarandenas stensamligsmaskin hade det inte använts sökandebolagets maskins ritningar eller annat sökanden tillhörligt motsvarande material. Svarandebolagets maskin var också i vissa delar annorlunda än sökandebolagets stensamlingsmaskin. Svarandena hade inte otillbörligt efterliknat sökandens stensamlingsmaskin. Svarandena hade inte vid konsturuktionen eller tillverkningen av sin maskin utnyttjat sökandens affärshemligheter och ej heller tekniska förebilder eller anvisningar. Svaranden hade ej heller visats ha orättmätigt använt sökandens kundregister. Svarandebolaget hade salufört sökandens stensamlingsmaskiner och dess delar och svarandebolaget hade i tidningsannonser nämnt sökandens maskins namn bland namnen på saluförda produkter. Svarandena hade inte otillbörligt använt namnet på sökandens maskin och ej heller eljest hänvisat på sökandens ifrågavarande produkt vid marknadsföringen av sin egen produkt. Svarandebolaget hade inte förebragt tillförlitligt bevis för att den av svaranden marknadsförda stensamlingsmaskinen vore effektivare än andra stensamlingsmaskiner på marknaden och ej heller att man vid användning av svarandens maskin finge absolut renare stenar än vid användning av andra på marknaden befintliga stensamlingsmaskiner. Ehuru svarandebolagets maskin erhållit nyttighetsmönster, var maskinens tekniska lösningar inte skyddade av egentliga patent. Svarandebolaget hade genom att i sin marknadsföring använda uttrycken "effektivaste" och "samlar de absolut renaste stenarna" samt genom att hänvisa till patent förfarit i strid mot god affärssed. Förbudet meddelades inte för Lappalainen personligen. OtillbFörfL 1 §