14.2.1996

CLOETTA AB:S YRKANDEN

Sökanden har yrkat att Huhtamäki Oy vid vite förbjuds att fortsätta vägra leverera produkterna Mintstång och Lakritspipa till sökanden. Sökanden har yrkat att förbudet förordnas att gälla till den 31.12.1996. Sökanden har också yrkat att svaranden åläggs att ersätta sökandens rättegångskostnader med 198 198 mark jämte laglig ränta.

Cloetta AB och Huhtamäki Oy har redan under c. 30 års tid idkat samarbete gällande lakritsproduktion. Samarbetet har gällt bl.a. produkterna Mintstång och Lakritspipa. Enligt det avtalsbaserade samarbetet har svaranden som legotillverkare tillverkat och levererat produkterna till sökanden för försäljning på den svenska, norska, danska och isländska marknaden under namnet Cloetta.

Svaranden har i telefaxbrev av den 14.9.1994 till sökanden meddelat att tillverkningen av bl.a. produkterna Mintstång och Lakritspipan kommer att upphöra fr.o.m. årsskiftet 1995/1996. Svaranden hade alltså meddela att man endast med tre och en halv månaders uppsägningstid kommer att upphöra med de på ett långvarigt avtalsförhållande baserade leveranserna av bl.a. produkten Lakritspipa. Som grund för upphörande av leveranserna uppgavs produktrationalisering. Svaranden har emellertid samtidigt på marknaden lanserat en egen motsvarande produkt vid namnet Lakrifun.

Sökanden accepterade inte svarandens meddelande om upphörande av leveranserna. Det var omöjligt för sökanden att med så kort varsel söka en ersättande lakritstillverkare. Emedan svaranden år 1988 hade uppsagt det av parterna år 1980 ingångna skriftliga avtalet, hade leveranserna av de ifrågavarande produkterna fortsatt som tidigare ända tills svaranden oväntat den 14.9.1994 i nämnda telefaxbrev till sökanden hade meddelat att leveranserna upphör.

Det redan på 1960-talet existerade avtalsförhållandet mellan parterna hade fr.o.m. år 1989 fortsatt tillsvidare på legotillverkningsbasis. Sökanden hade inte kunnat bereda sig på upphörandet av det sagda avtalsförhållandet med så kort varsel. Så sent som år 1993 hade svarandens representant meddelat, att man inte hade för avsikt att göra ändringar i dåvarande ordning gällande legotillverkningen av produkterna ens på så lång sikt som 3-5 år. Svaranden hade emellertid inte bara initierat ändringar under år 1994, utan sagt upp hela samarbetsförhållandet vid utgången av år 1994. Den som orsak meddelade produktrationaliseringen kan inte utgöra den faktiska grunden för upphörande av leveranserna, emedan svaranden samtidigt lanserat en motsvarande lakritspipa på marknaden.

Den ovannämnda vägran att leverera sagda lakritsprodukter utgör missbruk av dominerande marknadsställing, då svaranden utan sakskäl avstått från affärsförhållandet. Svarandens marknadsandel gällande produkterna ifråga är näst intill 100 procent. Produktionstekniken i fråga är i sig inte omöjlig att bygga upp på annat håll, men därtill krävs tid och omfattande investeringar, särskilt gällande Lakritspipan. Mintstång är ej heller en standardprodukt som var och en sötsakstillverkare kunde börja producera. Det var helt omöjligt att bygga upp en sådan teknik under den korta tiden mellan svarandens ovannämnda meddelande och årsskiftet. Det har ur sökandens synpunkt varit otillbörligt att svaranden med en så kort uppsägningstid sagt upp det långvariga, redan på 1960-talet mellan parterna existerade avtalet. Sökanden har strävat till att finna en sötsakstillverkare som skulle kunna leverera motsvarande lakritsprodukter, men strävandena har inte lett till resultat.

Svarandens roll i parternas nämnda samarbete har varit enbart att tillverka produkterna i enlighet med sökandens direktiv och beställningar. Produkterna har sålts under sökandens varumärke. Försäljningen av produkterna har varit beroende av sökandens marknadsföringsåtgärder.

Sökanden hade redan under 1960-talet idkat produktion av lakritspipor genom ett dotterbolag. Efter beslutet att upphöra med lakritsproduktionen på dotterbolagets anläggningar söktes en utomstående tillverkare för produkterna. Ett avtal gällande produkttillverkning gjordes med Huhtamäki Oy. Även svaranden hade redan på 1960-talet produktion av lakritspipor. Svarandens ifrågavarande produktionsprocess avvek emellertid från processen på sökandens dotterbolag, varför en del av sökandens maskiner då förflyttades till svarandens anläggningar. Den lakritspipa som svaranden började tillverka för sökanden, var identisk med den produkt som tidigare tillverkades av sökandens dotterbolag. Svarandens ifrågavarande produktion började år 1967.

Då svaranden i december 1988 sänt förenämnda uppsägningsbrev till sökanden, hade brevet mottagits och godkänts av sökandens dåvarande verkställande direktör som vid den tiden höll på att avgå från sin post. Det är sannolikt att han inte berättat om saken för andra i sökandens organisation, då parternas samarbete gällande produkterna i fråga fortgick som tidigare. Denna omständighet hade lett till att man inom sökandebolagets organisation hade uppfattat saken så att uppsägningen i själva verket inte alls hade ägt rum. Parternas avtalsförhållande har efter uppsägningen av det skriftliga avtalet fortsatt konkludent till dess leveranserna upphörde vid årsskiftet 1994/1995.

Lakritspipan anses t.ex. i Sverige vara en säregen och från andra lakritsprodukter avvikande produkt. För sökanden är lakritspipan en viktig produkt, som sökanden t.ex. år 1994 sålt för 6,4 miljoner mark i de nordiska länderna. Produkten har såväl för sökanden som svaranden varit ekonomiskt framgångsrik. Svaranden har inte framhållit något sakskäl för upphörande av leveranserna av ifrågavarande produkter.

Svaranden har i praktiken hundraprocentig marknadsandel gällande lakritspipor, och svaranden har alltså en dominerande ställning på marknaden. Lakritspiporna utgör sin egen relevanta marknad, emedan det inte finns motsvarande produkter på marknaden. Vid bestämmande av den relevanta marknaden bör uppmärksamhet fästas vid produkternas egenskaper, pris och bruk. Om produkternas egenskaper är desamma, hör produkterna till samma marknad. Den relevanta marknaden har i konkurrensrätten definierats snävt. Om två produkter är endast begränsat utbytbara, utgör de inte samma marknad.

Då de ovannämnda lakritsprodukterna är speciella till sin produktionsteknik och till sin utformning, måste man utgå ifrån att några egentliga ersättande varor inte finns, utan varorna i fråga bör anses utgöra den relevanta marknaden. Den primära målgruppen för produkterna är barn och unga i åldern 5-19 år. Den viktigaste orsaken till att dessa kunder köper Lakritspipan är, vid sidan av den goda smaken, just dess speciella, roliga utformning, påminnande om en pipa. Produkten köps just för dessa egenskapers skull, och inte som vilken som helst sötsak. Ovannämnda vägran att leverera lakritsprodukterna i fråga utgör missbruk av dominerande marknadsställning, då svaranden utan sakskäl avstått från affärsförhållandet. Svarandens förfarande är särskilt grovt, då man beaktar att svaranden genom sina distributionsföretag inlett försäljning av ovannämnda produkter under namnet Lakrifun i de nordiska länderna.

Svarandens förfarande har lett till att sökandens möjligheter att distribuera dylika produkter i praktiken har blivit omöjliga. Genom att vägra leverera ifrågavarande lakritsprodukter utestänger svaranden sålunda Cloetta AB från den finska marknaden. Följden blir att svaranden p.g.a. monopolställning kan prissätta sina varor godtyckligt, till skada för konsumenterna.

Svarandens förfarande, som aviserats i telefaxbrevet av den 14.9.1994, strider mot konkurrensbegränsningslagen och sålunda även mot lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet. Svarandens förfarande är även i övrigt stridande mot sistnämnda lag. Även om man inte skulle anse svarandens förfarande strida mot konkurrensbegränsningslagen, t.ex. därför att en dominerande marknadsställning inte skulle existera, uppfyller förfarandet i sig rekvisit i lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet. Det otillbörliga förfarandet utgörs av det faktum att svaranden såsom en teknisk tillverkare har upphört med leveranserna av produkterna med för kort varsel.

Enligt lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet kan förbudsansökan gällande otillbörligt förfarande handläggas endast av marknadsdomstolen. Sökanden har också på grund av svarandens avtalsbrott anhängiggjort skadestånstalan vid allmän underrätt och fört saken på grund av missbruk av dominerande marknadsställning till konkurrensverkets behandling. Bägge dessa instansers kompetens baserar sig på tvingande lagstadganden. Det finns inget hinder för att saken behandlas samtidigt i olika instanser.

HUHTAMÄKI OY:S BEMÖTANDE

Svaranden har yrkat att ansökan avvisas på den grund att saken med stöd av 7 § lagen om konkurrensbegränsningar gällande missbruk av dominerande marknadsställning anhängiggjorts i konkurrensverket och på grund av avtalsbrott vid Åbo tingsrätt. För den händelse att saken emellertid skulle prövas i marknadsdomstolen, har svaranden bestritt sökandens talan och yrkat att ansökan måtte förkastas. Svaranden har yrkat att sökanden åläggs att ersätta svarandens rättegångskostnader med 110 982 mark jämte laglig ränta.

Svaranden anser att åtminstone till den del saken anhängiggjorts vid Åbo tingsrätt och konkurrensverket föreligger lis pendens verkan, varför ärendet bör avvisas i marknadsdomstolen, och i vilket fall som helst borde konkurrensverkets avgörande inväntas förrän det slutliga beslutet fattas.

Huhtamäki Oy och Cloetta AB har sedan många år tillbaka haft ett nära samarbete, vilket samarbete inte endast gällde lakritsprodukter. Samarbetet var såtillvida ömsesidigt att även svaranden sålde sökandens produkter i Finland. I slutet av 80-talet och i början av 90-talet började förhållandet mellan parterna förändras. Sökanden var missnöjd med svarandens säljprestationer av sökandens produkter i Finland, och svaranden ville inte på lång sikt endast fungera som legotillverkare för sökanden utan ville själv sälja och marknadsföra sina egna produkter. Nedkörningen av samarbetet konkretiserades från svarandens sida, då bolaget den 14.12.1988 meddelade sökanden att man uppsäger samarbetsavtalet av den 2.10.1980 i enlighet med sagda avtals § 14. I sitt uppsägningsbrev meddelade svaranden att avtalet utgår den 31.12. 1989 och ingen ny treårsperiod träder i kraft den 1.1.1990. Uppsägningsbrevet kvitterades såsom mottaget och godkänt av sökandens dåvarande verkställande direktör.

Såsom en påföljd av uppsägningen av samarbetsavtalet bildade sökanden ett dotterbolag i Finland med namnet Oy Cloetta Ab, registrerat i handelsregistret den 20.12.1989. När sökanden sedermera påbörjade ett samarbete med Fazer fusionerades nämnda dotterbolag den 31.12.1991 med Fazer Mazetti Oy. I Sverige verkar sökanden och Fazer tillsammans inom bolaget Cloetta-Fazer Produktions AB. Under år 1993 förvärvade svaranden den svenska sötsakstillverkaren Ahlgr‚ns AB, varefter formen på samarbetet ånyo upptogs till diskussion mellan parterna.

Medels telefax daterat den 14.9.1994 meddelade svaranden, att man på grund av rationaliseringsåtgärder nu definitivt den 31.12.1994 ämnar upphöra med tillverkningen av vissa Cloetta-produkter, bl.a. produkterna Cloetta Mintstång och Cloetta Lakritspipa. Redan tidigare hade man mellan parterna bl.a. vid ett möte den 9.1.1993 diskuterat upphörandet av ifrågavarande tillverkning. Sökanden var redan innan bolaget mottog svarandens nämnda telefax, medveten om att samarbetet gällande produkterna i fråga förr eller senare helt kommer att upphöra. Efter uppsägningen av samarbetsavtalet fortsatte svaranden som legotillverkare för sökanden av bl.a. produkterna Mintstång och Lakritspipa. Avtalet har inte förlängts konkludent, utan man har därefter muntligt överenskommit säsongvis om leveranser av nämnda produkter. I ljuset av sagda fakta ter sig inte svarandens den 14.9.1994 daterade telefax-meddelande som oskäligt eller på annat sätt avtalsstridigt, då man i god tid meddelat att svaranden av rationaliseringsskäl ämnar upphöra med tillverkningen av sagda produkter.

Svaranden anser, att konkurrensbegränsningslagen inte äger tillämpning då de påstådda konkurrensbegränsningarna endast kan ha sin verkan utanför Finland. De lakritsprodukter svaranden tillverkat för sökanden har exporterats från Finland och sålts i Sverige, Norge, Danmark och Island. Produkterna har varit inpackade i förpackningar med text endast på de skandinaviska språken, vilket gjort dem osäljbara i Finland.

Då man bedömer huruvida en producent har en dominerande marknadsställning eller inte, bör man definiera den relevanta marknaden. I det här faller är den relevanta marknaden ostridigt lakritsprodukter. Lakritsprodukter är i hög grad substituerbara. Tanken att lakritspipor skulle i sig själva och separat utgöra den relevanta marknaden är absurd. Försäljningen av lakritspipor utgör endast ca 1 procent av den totala lakritsmarknaden i Finland. Svaranden är inte ens den största lakritstillverkaren i Finland. I Sverige och övriga länder är svarandens andel av lakritsmarknaden mycket liten. Marknaden är särskilt splittrad i jämförelse med många andra marknader i sötsaksbranschen, och ingen av de finska lakritstillverkarna har en dominerande marknadsställning. Då svaranden inte har en dominerande marknadsställning, kan bolaget följaktligen inte heller missbruka denna position.

Svaranden har inte utan orsak underlåtit att tillverka och leverera ifrågavarande lakritsprodukter till sökanden. Gällande produkten Lakritspipa fanns ett detaljerat samarbetsavtal, som i behörig ordning uppsades. Sökanden har varit medveten om att leveranserna av Lakritspipan förr eller senare helt kommer att upphöra. Sökanden och svaranden har varit jämbördiga parter, som har haft på ett avtal baserat affärsförhållande gällande bl.a. lakritsprodukter. Sökanden har inte varit i subordinerad ställning i förhållande till svaranden, och svaranden har inte t.ex. favoriserat en i samma distributionsled som sökanden befintlig konkurrent på sökandens bekostnad.

Både konkurrensbegränsningslagen och lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet och de lagar som föregått dessa, har stiftats förutom för att skydda de inblandade parternas intressen även för att skydda allmänt intresse. Man har traditionellt haft en lag som förbjuder konkurrensbegränsningar och en lag som förbjuder otillbörligt förfarande i näringsverksamhet. För att skydda dessa två olika rättsgoda, har man skapat två separata övervaknings- och sanktionssystem. För tryggandet av parternas rättsskydd och av processekonomiska skäl bör dessa två olika förfaranden inte sammanblandas.

Sökanden har varit medveten om upphörandet av tillverkningen och leveranserna av bl.a. produkten Lakritspipa, och bolaget har haft tillräckligt med tid att påbörja en egen produktion eller skaffa andra underleverantörer. Det stora antalet lakritsproducenter visar att tröskeln för att komma in på lakritsmarknaden är låg. Produktionskapacitet för tillverkning av motsvarande produkter kan uppbringas på annat håll. Tillverkningen av Lakritspipor kräver ingen speciell know-how eller några speciella investeringar jämfört med tillverkningsmaskiner för andra lakritsprodukter. Det är helt enkelt fråga om lakritsstänger, som böjs till formen av en pipa. Av historiska skäl har olika tillverkare valt att tillverka olika former av lakritsprodukter. Lakritspipan åtnjuter inte något immaterialrättsligt eller annat skydd, som skulle utgöra hinder för tillverkning hos annan legotillverkare. Sökanden har kontaktat alternativa leverantörer och antagligen har bolaget redan hittat en alternativ leverantör/ legotillverkare av motsvarande produkter.

KONSUMENTOMBUDSMANNENS (KO) STÄLLNINGSTAGANDE

Konsumentombudsmannen har meddelat att han inte ämnar vidtaga åtgärder med anledning av ärendet.

BEVISNING

Vid marknadsdomstolens sammanträde den 27.11.1995 har på sökandens begäran hörts Cloetta AB:s verkställande direktör och styrelsemedlem Benny Hegbart, och som av sökanden åberopade vittnen Cloetta AB:s f.d. marknadsföringsdirektör Kurt Gunnar Hagström och marknadsföringsdirektör Paul-Erik Toivo, samt av svaranden åberopade vittnen Huhtamäki Oy:s direktör Kalle Kalevi Juhani Tanhuanpää och marknadsföringsdirektör Pekka Juhani Silvennoinen. Vittnesberättelserna berör huvudsakligen det avtalsrättsliga förhållandet mellan parterna. Vittnesberättelserna har upptagits i ett skilt protokoll.

GRUNDERNA FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Sökandebolaget, Cloetta AB idkar tillverkning, försäljning och marknadsföring av sötsaker. Svarandebolaget, Huhtamäki Oy idkar också genom sin Leaf benämnda division tillverkning, försäljning och marknadsföring av sötsaker.

Svaranden har i ett till sökanden den 14.9.1994 tillställt telefaxbrev meddelat att svaranden småningom men definitivt till slutet av år 1994 upphör med på avtal baserad tillverkning av bl.a. produkterna Cloetta Mintstång och Cloetta Lakritspipa för sökanden. Som grund för upphörandet att tillverka nämnda produkter har i brevet angetts bl.a. produktrationalisering.

Parterna har redan på 1960-talet haft på avtal baserat samarbete angående tillverknig och marknadsföring av sötsaksprodukter. Parterna har i ett avtal av den 2.10.1980 bl.a. överenskommit att sökandebolaget i Sverige marknadsför lakritsprodukter tillverkade av svarandebolagets dåvarande division Hellas. Svaranden har uppsagt detta skriftliga avtal år 1988. Parternas samarbete angående nämnda lakritsprodukter har emellertid även efter uppsägningen fortsatt såtillvida, att leveranserna gällande dessa lakritsprodukter har överenskommits muntligt för ett år i sänder.

Marknadsdomstolen konstaterar att det faller utanför marknadsdomstolens kompetens att tolka parternas avtal eller eljest pröva det avtalsrättsliga förhållandet mellan parterna. Marknadsdomstolen kan ej heller tillämpa konkurrensbegränsningslagen.

Sökandebolagets med stöd av 1 § lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet framställda yrkande grundar sig på den omständigheten att svaranden, genom att upphöra med de på ett långvarigt avtalsförhållande baserade leveranserna av nämnda lakritsprodukter inom en för kort uppsägningstid, har förfarit i strid med nämnda lagstadgande. Sökanden har också ansett att emedan svaranden har en dominerande marknadsställning gällande tillverkning av nämnda lakritsprodukter, svaranden ej utan grundat skäl skulle ha haft rätt att vägra leverera ifrågavarande lakritsprodukter till sökanden under sagda förhållanden.

Marknadsdomstolen anser att prövningen av sökandens yrkande till alla delar förutsätter en bedömning av det avtalsrättsliga förhållandet mellan parterna. Marknadsdomstolen kan inte till denna del taga ställning till ärendet. Till den del ärendet gäller påstått missbruk av dominerande marknadsställning har ärendet prövats av vederbörande myndighet, som tillämpar konkurrensbegränsningslagen. Denna myndighet har inte ansett att svaranden genom att vägra fortsätta leverera nämnda lakritsprodukter till sökanden, skulle ha förfarit i strid med konkurrensbegränsningslagen.

På ovannämnda grunder anser marknadsdomstolen, att svaranden genom att vägra fortsätta att leverera produkterna Mintstång och Lakritspipan till sökanden inte har visats ha förfarit i strid med god affärssed eller eljest otillbörligt mot sökanden.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Ansökan avvisas till den del den grundar sig på konkurrensbegränsningslagen och till den del den förutsätter prövning av det avtalsrättsliga förhållandet mellan parterna. I övrigt finner marknadsdomstolen rättvist att förkasta Cloetta AB:s ansökan.

Cloetta AB åläggs att ersätta Huhtamäki Oy:s rättegångskostnader med yrkade etthundratiotusen niohundraåttiotvå (110 982) mark. På beloppet skall erläggas dröjsmålsränta från det en månad förflutit från marknadsdomstolens utslag. Den årliga dröjsmålsräntan är sju procentenheter högre än den av Finlands Bank fastställda referensräntan, som gäller vid ifrågavarande tidpunkt.

Ärendet har avgjorts av Meriluoto, Mäkinen, Häyhä, Henriksson, Maijala, Ollikainen, Reinamo och Sario