11.12.1995

KO mot Helsingin Resort Marketing Oy (tidigare Lomapörssi Oy). Fråga om marknadsföring av "bytessemesteraktier" (timesharing).

Den första sidan i bolagets direktmarknadsföringsbrev omfattade så gott som enbart presentation av utlovade presenter och utlottningar. Konsumenten lovades att efter en presentation av semesteraktielägenheter på ungefär två timmar skulle han få en honom utlottad gåva. Enligt bolagets meddelande skulle den konsument, som kom till presentationstillfället fatta ett eventuellt inköpsbeslut vid ifrågavarande presentationstillställning. Presentationen av lotterier och presenter måste, med hänsyn till det sätt på vilka de angavs, anses dominera bolagets ifrågavarande direktmarknadsföringsbrev. Konsumenten hade svårt att på grund av ifrågavarande brev bedöma presentationstillställningens verkliga karaktär. Bolaget hade, genom att i sin direktmarknadsföring för konsumenterna utforma sin inbjudan till en presentations- och försäljningstillställning för "bytessemesteraktier" på ett sådant sått att redogörelse för presenter och utlottningar dominerade marknadsföringsmaterialet och där löftet om en present placerats som förstahandsanledning till inbjudan, i sin marknadsföring förfarit otillbörligt ur konsumenternas synpunkt.

I bolagets brev gavs konsumenten ett "personligt vinstnummer" och meddelades att konsumenten redan vunnit någon av de i brevet omtalade presenterna. Konsumenten kunde inte genom exempelvis ett telefonsamtal informera sig om vilken gåva han erhållit utan måste för att få den utlovade presenten infinna sig på bolagets presentationstillställning. Bolagets direktmarknadsföringsbrev, där det inte redogjordes för antalet vinster i lotteriet ens för de värdefullaste vinsternas del och ej heller lämnades tillräcklig information om andra för utlottningen centrala förhållanden, var otillbörligt mot konsumenterna.

Den konsument, som köpte en bytessemesterlägenhet fick, då han anslöt sig till bytessystemet, deponera sin semestervecka för senare användning, lämna lägenheten för uthyrning eller använda sin boenderätt på något annat till systemet hörande semestermål. Konsumenten hade emellertid möjlighet att byta sin semestervecka endast under en likvärdig semestertid på en annan semesterort. En konsument, som gick med i bytessystemet fick betala en särskild årsavgift på 400 mark. Vid varje bytestillfälle skulle konsumenten erlägga en bytesavgift på c:a 500 mark. Förutom detta förband sig konsumenten att utöver köpeskillingen erlägga en årlig skötselavgift, vars belopp varierade beroende på semestermålet. Bolagets marknadsföring, enligt vilken den konsument, som köpte bolagets "bytessemesteraktielägenhet", hade kontinuerlig rätt att tillbringa sin semester på olika håll i världen för av bolaget angivet engångspris, var vilseledande.

KSL_2_kap_1_§ och KSL_2_kap_2_§