1.10.1992

KONSULTOINTI SILVA KY:S YRKANDEN

Sökanden har med stöd av 1, 2 och 3 § lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet (OtillbFörfL) yrkat att Nunnanlahden Uuni Oy vid vite förbjuds att i sin näringsverksamhet

1. använda s.k. Den Sakkunniges Värdesedlar som innehåller en rekommendation av Sotningsbranschens Centralförbund r.f. samt en hänvisning till sotarnas rekommendation till förmån för svarandens NunnaUgn av täljsten. I rekommendationen erbjuds köparna specialförmåner i form av rabatter,

2. fortsätta att på basen av ett reklamsamarbetsavtal med Sotningsbranschens Centralförbund r.f. bland sotarna sprida en s. k. Värdesedel genom att erbjuda dessa möjlighet att delta i utlottningen av en semesterresa. Semesterresan utlottas bland de Värdesedlar som lett till beställning och utgör alltså en s.k. slumpartad förmån.

Sökanden har dessutom yrkat att svaranden förpliktas ersätta sökandens rättegångskostnader jämte 18 % ränta.

Sökanden verkar som Suomen Vuolukivi Oy:s distriktsrepresentant i sydöstra Finland och marknadsför bl.a. sagda bolags och dess systerbolags Mittakivi Oy:s täljstensugnar och andra täljstensprodukter. Marknadsföringen riktar sig till minuthandelsledet, dvs. handelsmännen, till konsumenterna, dvs. köparna av täljstensugnar samt omfattar olika försäljningskampanjer, presentationer och övriga marknadsföringsåtgärder tillsammans med köpmännen i minuthandelsledet.

Svaranden har för tiden 1.11.1990 - 31.12.1991 slutit ett samarbetsavtal med Sotningsbranschens Centralförbund r.f.

I Sotningsbranschens Centralförbund r.f.:s rundbrev presenteras samarbetsavtalet för medlemmarna i förbundet, dvs. sotarna. Enligt rundbrevet betalar svaranden en betydande ersättning till förbundet för det avtalade samarbetet. Avtalssamarbetet förutsatte bl.a. att sotarna på sina bilar, sotsugare och andra arbetsredskap har svarandens reklamdekaler fästade fram till utgången av år 1991.

Enligt texten i rundbrevet har de sotare som är medlemmar möjlighet ".... om de så önskar inleda ett intensivare samarbete med de lokala säljarna av NunnaUgnar. Varje medlem förhandlar personligen om ett bredare samarbete och om formerna för och omständigheterna i anslutning till detta."

En del av sotarna fungerar de facto som ett slags svarandens lokala försäljare eller försäljningsrepresentanter eller i vart fall i försäljningsuppgifter.

Svaranden har bl.a. i ett rundbrev daterat 19.9.1991 närmat sig "Högt värderade eldstadsexperter" genom en hänvisning till sagda samarbete med förbundet, rekommendationer av sakkunniga, dvs. sotarna osv. I rundbrevet hänvisas till "Den Sakkunniges Värdesedlar". På dessa föreslås att den sotare som mottar dem "...i form av en skriftlig rekommendation kan bekräfta de även i övrigt positiva uppgifter om Nunnaeldstäder som även i övrigt förekommer på fältet och samtidigt 'bevilja' av Nunnaeldstäder en betydande rabatt." Enligt rundbrevet använder kunden Värdesedeln som en del av betalningen för produkten till svarandens återförsäljare eller till svarandebolaget självt.

Rundbrevet presenterar också följande lockbete för att sporra till utdelning av Värdesedlarna: "Utöver våra avtalsförpliktelser lottar vi som en liten lön för mödan ut bland de Värdesedlar som tillsammans med en beställning senast 15.1.1992 kommit in till oss en en veckas semesterresa (för två personer) till Kanarieöarna. Den sotare som har undertecknat den dragna sedeln åker på resa!"

Sotarnas skyldighet att hålla reklamdekalerna synliga och sotarnas på Värdesedeln tryckta rekommendation samt rekommendationen av Sotningsbranschens Centralförbund r.f. om Värdesedlarna i fråga ger målgrupperna, närmast konsumenterna/köparkandidaterna en felaktig bild av att sotningsbranschens Centralförbund r.f. som något slags halvofficiell takorganisation eller åtminstone auktoritet i yrkeshänseende ställer sin sakkunskap bakom rekommendationen av NunnaUgnen.

Texten på Värdesedeln, som presenterar öppna spisar och bakugnar av täljsten, omfattar vilka täljstensugnar som helst och inte speciellt svarandens NunnaUgnar.

I fråga om Värdesedlarna försöker svaranden synkronisera två förmåner, dels rabatten och dels "den sakkunniges" rekommendation.

Den s.k. sakkunnigrekommendationen baserar sig inte på någon utredning över att NunnaUgnarna är överlägsna t.ex. de eldstensugnar Suomen Vuolukivi Oy tillverkar. Rekommendationen grundar sig helt på avtalet mellan svaranden och Sotningsbranschens Centralförbund r.f. I detta har svaranden förbundit sig att betala en betydande ersättning till förbundet. Påståendet om NuunnaUgnarnas "överlägsenhet" är grundlöst.

Sotningstekniken är helt oberoende av själva eldstaden och gäller enbart skorstenen. Miljöministeriet har publicerat anvisningar om sotning av eldstäder. Ingen av svarandens eldstäder är typgodkänd.

Den enskilda sotaren erbjuds möjlighet att få en av lottning beroende slumpartad förmån, dvs. att vinna en semesterresa till Kanarieöarna. För att sotarna skall kunna delta i utlottningen förutsätts en viss aktivitet i anslutning till utdelningen av värdesedeln. Något penningvederlag av sotarna förutsätts inte men ett deltagande förutsätter vederlag i form av aktivitet.

Sökandens verksamhet som Suomen Vuolukivi Oy:s distriktsrepresentant försvåras av svarandens ovan nämnda marknadsföringsåtgärder, som försätter olika tillverkares täljstensugnar i olikvärdig ställning.

NUNNANLAHDEN UUNI OY:S BEMÖTANDE

Svaranden har yrkat att sökandens yrkanden lämnas utan prövning eller förkastas och att sökanden förpliktas ersätta svarandens rättegångskostnader jämte ränta.

Värdesedeln är inte i bruk och sprids inte längre. Svaranden erbjuder inte längre sotarna en semesterresa som är beroende av lottning. Det förfarande som sökanden yrkar att skall förbjudas idkas inte längre. Det kan inte skada sökanden och ett sådant förfarande som avses i OtillbFörfL riktar sig inte mot sökanden. Avtalet med Sotningsbranschens Centralförbund r.f. har gått ut. Sökanden saknar behov av att en praxis som svaranden inte tillämpar förbjuds. Sökanden är inte heller en sådan näringsidkare som avses i 6 a § lagen om marknadsdomstolen.

Värdesedlar distribuerades i september 1991 per post till sotare tillsammans med broschyrer och dekaler. De skickades ut till 40-50 % av förbundets medlemmar. För utlottning returnerades 14 värdesedlar. Det är alltså fråga om en obetydlig sak som saknar betydelse.

De slutsatser som sökanden dragit för att stöda sina yrkanden är grundlösa.

Den ståndpunkt Sotningsbranschens Centralförbund r.f. intagit framgår av värdesedlarna. Den är inte felaktig. Värdesedlarna har inte förmedlat en felaktig bild till dem som läser värdesedelns budskap. Inom sotningsbranschen torde det vara svårt att hitta en mera sakkunnig instans än sotarna och Sotningsbranschens Centralförbund r.f. Det kan därför varken anses överdrivet, felaktigt, vilseledande eller i övrigt klandervärt att låta förstå att sotarna och Sotningsbranschens Centralförbund r.f. representerar sakkunskap.

Svaranden har inte kompetens att definiera Sotningsbranschens Centralförbund r.f.:s status och har inte heller definierat denna på värdesedlarna. Om förbundet i fråga åtnjuter en sådan "auktoritet" som sökanden låter påskina är det inte en negativ omständighet. Att denna omständighet kan tänkas irritera en konkurrent och just därför försvåra konkurrentens verksamhet varken kan eller får inverka på avgörandet i denna sak.

Det är inte otillbörligt att presentera en viktig omständighet med tanke på bedömningen av kvaliteten hos en produkt. Sotarna har inte ålagts hålla reklamdekalerna synliga. Sotningsbranschens Centralförbund r.f.:s brev ger klart vid handen att förbundet inte tvingar någon sotare till de åtgärder sökanden klandrar. Ännu mindre har svaranden förpliktat sotarna till dessa åtgärder.

Sotarna är inte tvingade att vara svarandens försäljare. Om detta vore fallet vore sotarna en del av svarandens försäljningsorganisation.

Det är inte otillbörligt att i reklammaterial berömma något materials fördelar på ett sådant sätt att förfarandet kan tänkas medföra fördel för också andra som tillverkar produkter av samma material. Texten på värdesedlarna har inte innehållit någonting osant eller vilseledande.

Fastän förfarandet inte är speciellt vanligt kan det kan inte anses strida mot god affärssed eller i övrigt vara otillbörligt att bevilja en rabatt och i anslutning till denna komma med en rekommendation av en sakkunnig. Det är inte fråga om någon synkronisering av två förmåner eftersom det inte är fråga om förmåner och inte heller om synkronisering av sådana. Avvikelsen från det normala har uppenbarligen berott på den höga kvaliteten hos svarandens produkter. Det förbund som representerar yrkeskåren har ställt sig bakom denna kvalitet. Avtalet mellan svaranden och sotningsbranschens Centralförbund r.f. avser marknadsföring. Avtalet är som sådant inte ovanligt. Det strider inte mot god affärssed att en juridisk person ger ett rejält erkännande till en produkt eller sin rekommendation till förmån för någon produkt eller tillverkare.

Påståendet att sakkunnigrekommendationen inte är baserad på "någon utredning om NunnaUgnarnas överlägsenhet i förhållande till t.ex. de ugnar Suomen vuolukivi Oy tillverkar" håller inte streck. Sotarens rekommendation baserar sig på en utredning som sotaren har skaffat eller som har tillställts honom. En rekommendation är alltid till sin karaktär ett subjektivt uttryck för åsikter. I huvudsak beslutar den som ger rekommendationen vad han grundar sin rekommendation på.

Svaranden har inte i sitt marknadsföringsmaterial behövt redovisa för den utredning givarna av rekommendationen använt eftersom utredningen härstammar från Sotningsbranschens Centralförbund r.f. och är den rekommenderande sotarens privatsak. Utredningens form, art och omfattning saknar relevans. Varje sotare har haft rätt att ge en rekommendation. Det är inte svaranden som har gett en rekommendation. Svaranden har inte i sin marknadsföring anfört att dess produkter är bättre än Suomen Vuolukivi Oy:s produkter.

Sökanden anför att rekommendationen enbart grundar sig på avtalet mellan svaranden och Sotningsbranschens Centralförbund r.f., på basen av vilket svaranden har förbundit sig att betala förbundet en betydande ersättning. Ersättningen har betalats för tjänster i anslutning till marknadsföringen, och inte för rekommendationen. Det har varit fråga om ett reklamsamarbete, vilket framgår av det rundbrev Sotningsbranschens Centralförbund r.f. sänt ut. Ersättningens storlek saknar betydelse. Ersättningen kan inte anses representera något större förmögenhetsvärde. Ersättningen har också omfattat att centralförbundet har givit värdefull sakkunnigrespons i anslutning till sotningen och utvecklingen av de produkter svaranden tillverkar samt i fråga om brandsäkerheten.

Svarandens marknadsföringsåtgärder försätter inte olika tillverkares täljstensugnar i olikvärdig ställning. Att olika tillverkares täljstensugnar reellt är i olikvärdig ställning beror inte på marknadsföringsåtgärder utan på produktutveckling och produktion.

OtillbFörfL 3 § avser en situation då en förmånstagare säljer, köper, beställer eller på annat sätt betalar vederlag. Den sotare som givit en rekommendation och fått en förmån har inte sålt, köpt eller beställt någonting. Något vederlag av sotarna har inte förutsatts. Något vederlag har inte heller förutsatts av Sotningsbranschens Centralförbund r.f., som inte deltagit i utlottningen. Rättsregeln i 3 § OtillbFörfL är inte avsedd att tillämpas på ett sådant sätt att om A beställer en produkt får B, som inte säljer, köper, beställer och inte heller betalar vederlag en slumpartad förmån fastän inte A har vetat att B får förmånen i fråga.

KONSUMENTOMBUDSMANNENS (KO) STÄLLNINGSTAGANDE

KO har meddelat att han tar upp ärendet för bedömning med stöd av konsumentskyddslagen. KO har senare meddelat att det inte finns skäl till att vidta åtgärder i saken med stöd av konsumentskyddslagen eftersom svaranden upphört att med hjälp av sotarna till konsumenterna dela ut värdesedlar-rabattkuponger.

KONSULTOINTI SILVA KY:S TILLÄGGSYRKANDEN

Efter det att den muntliga förberedelsen i ärendet avslutats har sökanden tillställt marknadsdomstolen en tilläggsskrivelse och i den bl.a. yrkat att marknadsdomstolen förbjuder svaranden att påstå att täljsten i fråga om sin värmelagrings- och värmeöverföringsförmåga är ett överlägset material, att NunnaUgnen är miljövänlig och att nyttokoefficienten för en täljstensugn är av 90 % klass. De nya yrkandena grundar sig på annat marknadsföringsmaterial än de ursprungliga yrkandena, som grundade sig på svarandens broschyr "Ren värme".

Svaranden har yrkat att de nya yrkanden som framställts i tilläggsskrivelsen lämnas utan prövning. En prövning förutsätter en ny förberedelse och också KO:s utlåtande. De nya yrkandena anknyter inte på något sätt till de ursprungliga yrkandena.

Vid huvudförhandlingen av ärendet 25.5.1992 har marknadsdomstolen med stöd av 7, 10 och 17 § lagen om marknadsdomstolen samt rättegångsbalken 14:2 lämnat de yrkanden som framställts i den tilläggsskrivelse som inkommit efter den muntliga förberedelsen utan prövning.

MOTIVERINGEN TILL MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Sökanden Konsultointi Silva Ky och svaranden Nunnanlahden Uuni Ky marknadsför vardera bl.a. ugnar och spisar tillverkade av täljsten.

Svaranden har slutit ett samarbetsavtal daterat 8.11.1990 med Sotningsbranschens Centralförbund r.f.. Avtalet var i kraft 1.11.1990-31.12.1991. Avtalet syftade i första hand till att förbundets medlemmar skulle marknadsföra svarandens täljstensugnar och -spisar. Svaranden betalade en ekonomisk ersättning till förbundet. Svaranden lät enligt avtalet trycka reklamdekaler för sotarnas bilar och för sotsugarna. Dekalerna tillställdes förbundets medlemmar. I avtalet har förbundet bl.a. tillåtit svaranden att i sin reklam använda uttrycket "Också sotarna rekommenderar NunnaUgnen". I avtalet har Sotningsbranschens Centralförbund r.f. förbundit sig att inte marknadsföra produkter som härstammar från något annat företag som tillverkar täljstensugnar.

Sotningsbranschens Centralförbund r.f. har till sina medlemmar sänt ett informationsbrev rubricerat "Avtalet mellan förbundet och Nunnanlahden Uuni Oy". I brevet anförs följande: "Avsikten med samarbetet är att Nunnanlahden Uuni Oy:s täljstensugnar skall bli kända för fastighetsägarna. Avsikten är inte att förbundets medlemmar skall bli ugnsförsäljare utan det är fråga om ett reklamsamarbete. Samarbetet förpliktar inte förbundets medlemmar till annat än att hålla dekalen på bilarna och sotsugarna." I brevet har förbundet hoppats att förbundsmedlemmarna förhåller sig positivt till reklamsamarbetet och på detta sätt stöder förbundets verksamhet. I brevet har hänvisats till den ekonomiska ersättning som svaranden betalar till förbundet. I brevet har dessutom konstaterats bl.a. att "förbundet kan inte tvinga någon till detta samarbete".

På basen av samarbetsavtalet har svaranden till förbundets sotarmedlemmar sänt ett brev daterat 19.9.1991. Brevet innehåller bl.a. följande text: "Vår marknadsundersökning ger vid handen att de som överväger att skaffa eller byta eldstad sätter ett högt värde på någon sakkunnigs utlåtande i saken. När det gäller eldstäder är Du sotare ovedersägligt en sakkunnig. Inom ramen för vårt samarbetsavtal och i samförstånd med Sotningsbranschens Centralförbund har vi för ert bruk framställt bifogade "Den Sakkunniges Värdesedlar". Med hjälp av dessa kan Du i form av en skriftlig rekommendation bekräfta de även i övrigt positiva uppgifterna på fältet om Nunnaeldstäder och samtidigt "bevilja" köparen av Nunnaeldstäder en betydande rabatt."

I kuvertet har tillsammans med brevet sänts kuponger "Den Sakkunniges Värdesedlar". I det vänstra övre hörnet förekommer omnämnandet "...också sotarna rekommenderar NunnaUgnen". Kupongen erbjuder köparen av NunnaUgnen en specialförmån av 500 eller 300 mark. På kupongen konstateras dessutom bl.a. följande: "I egenskap av sakkunnig i fråga om eldstäder har jag lätt att rekommendera äkta Nunnaspisar och -bakungnar". Under detta förekommer texten: Sotningsbranschens Centralförbund r.f. I kupongens nedre kant finns bl.a. plats för datum, sotarens underskrift och förmånstagarens underskrift.

I svarandens ovannämnda brev till sotarna fanns inte anvisningar för utdelning av kupongerna. Sotarna har delat ut kupongerna enligt eget gottfinnande.

De "värdesedlar" sotarna delat ut utgör klart svarandens marknadsföring. Kunden använder "värdesedeln" som en del av betalningen för produkten till återförsäljaren eller fabriken.

Kupongen innehåller en rekommendation av såväl Sotningsbranschens Centralförbund r.f. och den sotare som undertecknat kupongen till förmån för de ugnar svaranden marknadsför. Rekommendationen har baserat sig på reklamsamarbetsavtalet mellan svaranden och förbundet. Enskilda sotare har inte fått ersättning för att ge rekommendationen. Sotarna har fritt kunnat bestämma om de delar ut kupongen eller inte.

Sökanden har inte ens påstått att kupongen innehåller osanna eller vilseledande uppgifter om NunnaUgnen. Det utlåtande sotaren i egenskap av sakkunnig i fråga om eldstäder givit är en allmän rekommendation och den innehåller inte någon jämförelse t.ex med de täljstensugnar sökanden marknadsför. På kupongen presenteras inte heller några andra uppgifter som ger en vilseledande eller felaktig bild av den rekommendation den sotare som undertecknat kupongen eller förbundet givit. En beviljad rabatt begränsar inte rätten att allmänt rekommendera en produkt.

Marknadsdomstolen anser att svaranden genom att utdela värdesedlarna i fråga inte i och för sig förfarit i strid med god affärssed eller otillbörligt med hänsyn till sökanden.

I brevet 19.9.1991 som svaranden riktat till sotarna konstateras bl.a.: "Vi tror att du gärna förmedlar kunskap om en pålitlig produkt. Den kontinuerligt ökade förekomsten av produkten är ägnad att underlätta Ditt eget arbete. Utöver våra avtalsförpliktelse lottar vi som en liten lön för mödan ut bland de Värdesedlar som tillsammans med en beställning senast 15.1.92 kommit in till oss en en veckas semesterresa (för två personer) till Kanarieöarna. Den sotare som har undertecknat den dragna sedeln åker på resa! Värdesedlarna är gångbart mynt i handeln med våra ugnar från denna stund till utgången av detta år."

OtillbFörfL 3 § 1 mom. lyder: "I näringsverksamhet får icke utlovas av lottning beroende eller eljest slumpartad förmån, vars erhållande förutsätter försäljning, köp eller beställning av nyttighet eller vederlag i övrigt".

I regeringens proposition till lag om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet konstateras i detaljmotiveringen till 3 § bl.a. följande: "Det kan inte anses överensstämma med god sed i affärsförbindelser att t.ex. återförsäljares eller annat distributionsleds affärsverksamhet påverkas sålunda, att erhållande av slumpartad förmån förutsätter försäljning av nyttigheter som tillverkas eller förmedlas av den som utlovat förmånen eller av näringsidkare som anvisats av denna. Enligt stadgandet vore det sålunda förbjudet att anordna sådana tävlingar där pris utlottas bland dem som nått ett visst försäljningsresultat."

Att ge en värdesedel är en marknadsföringsåtgärd. För att få delta i utlottningen av resan har sotaren varit tvungen att dela ut "värdesedlar". Deltagande i utlottningen har också för utsatt att den kund som fått "värdesedeln" har returnerat den till "Nunnaförsäljaren" då kunden köpt en NunnaUgn. Ett deltagande i utlottningen har alltså förutsatt att en NunnaUgn sålts. Sotaren har deltagit i försäljningen genom att dela ut "sedlar" samt rekommendera svarandens spisar och ugnar.

Marknadsdomstolen anser att svarandens marknadsföring när det gäller lottningsarrangemanget har stridit mot 3 § OtillbFörfL.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen prövar med stöd av 3 och 6 § OtillbFörfL vid ett vite av etthundratusen (100 000) mark riktigt förbjuda Nunnanlahden Uuni Oy att vid marknadsföringen av täljstensspisar och -ugnar genom lottning utlova de sotare som deltar i marknadsföringen en semesterresa, som förutsätter handel med en spis eller ugn.

Förbudet skall iakttas omedelbart.

Svaranden Nunnanlahden Uuni Oy förpliktas ersätta Konsultointi Silva Ky:s rättegångskostnader med yrkade sextontusen (16 000) mark jämte sexton (16) procent ränta från den dag detta utslag delges.

Yrkandena förkastas i övrigt.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Henriksson, Mäkinen, P., Wirilander, Maijala, Ollikainen, Tala och Luukko