26.11.1991

KONSUMENTOMBUDSMANNENS (KO) YRKANDE

KO har yrkat att Nykykulta Oy med stöd av konsumentskyddslagen (KSL) 2 kap. 1 § moment samt 2, 3 och 7 § vid vite förbjudes att vid marknadsföring av produkter inom guld och urbranschen

1) ange att priset på en produkt eller produktgrupp har satts ner, genom att använda procentuella nedsättningar eller andra på nedsatt pris hänvisande uttryck, om det som utgångspris vid nedsättelsen har använts produktens riktminutpris eller eljest ett sådant pris, som bolaget inte i verkligheten har uppburit av konsumenterna på samma verksamhetsställe,

2) använda olika uttryck, som betyder realisation, såsom "slutförsäljning av lagret" och "veckor med nedslagna priser", i långvarig kontinuerlig följd, så att denna kedja i verkligheten utgör en fortgående realisation och att eljest använda realisationspåståenden som försäljningsfrämjande medel över två månader i sträck och över tre månader per kalenderår, och

3) framföra påståenden om det egna bolagets förmånliga prisnivå jämfört med andra näringsidkares, såvida inte jämförelsen grundar sig på en tillförlitlig prisundersökning av ett representativt nyttighetsurval, som klart bevisar påståendets sanningsenlighet.

Bolagets verksamhetsställe i Seinäjoki har åtminstone från början av år 1990 under olika benämningar som realisation marknadsfört guld- och urbranschens produkter i en nästan oavbruten följd. Som utgångspris vid beräkning av prisnedsättningarna har bolaget använt varornas riktminutpris.

År 1990 har bolaget från januari till augusti i tidningarna Etelä-Pohjanmaa och Ilkka marknadsfört realisationsaktiviteter, där det bl.a. erbjudits en fortgående rabatt på alla guldkedjor på 50 %.

Hösten 1990 meddelade bolaget i en annons i tidningen EteläPohjanmaa 21.9.1990 att "vi tömmer lagren", varefter det 5.10.1990 började "hela lagrets reparationsförsäljning, rabatterna 30 - 70 %". Rabatten på alla guldkedjor var fortfarande 50 %. Som öppningserbjudande i den förnyade butiken marknadsfördes 24.10.1990 bland annat silverörhängen så här: "rmp 90 380,-, nu 9,-".

Enligt en i tidningen Etelä-Pohjanmaa 1.11.1990 införd annons "Har Nyky-Kulta köpt en av Helsingfors... största diamant-specialaffärer, Timantti-Forum. Eftersom Timantti-Forums lager nu tillhör oss börjar det nu en väldig SLUTFÖRSÄLJNING av hela lagret, fruktansvärda rabatter -40 % -70 %". Som exempel nämnes i annonsen "diamantörhängen av guld 89,-, rmp 369,-". Samtidigt marknadsförde Timantti-Forum sin egen slutförsäljning i Helsingin Sanomat med rabatter på 40 - 70 %.

I en annons i Etelä-Pohjanmaa 9.11.1990 meddelade bolaget att det utvidgade slutförsäljningen så att det förutom TimanttiForums lager nu började "väldig SLUTFÖRSÄLJNING av hela lagret, allt rejält under europriserna, enastående amerikanska rabatter, -40 -70 %."

Enligt annonser, införda i tidningarna Ilkka och Etelä-Pohjanmaa 14.12.1990 har Nyky-Kulta Oy "Till och med 70 % lägre priser än andra guldmedsaffärer i Seinäjoki". Därtill meddelades i annonsen bl.a. att "Bismarck-kedjor inkomna, alla -50 " och erbjöds "alla klockor -60".

Enligt en annons i Pohjalainen 14.1.1991 "Du får nu hos NykyKulta äkta guld och silver fördelaktigare än någon annanstans" och som stöd för påståendet lämnades två prisexempel på armband och örhängen.

Enligt annonser i Etelä-Pohjanmaa och Pohjalainen 1.2, 8.2. och 10.2.1991 "FÖRDELAKTIGARE ÄN NYKY-KULTA FINNS INTE!" och det lämnades några prisexempel. I annonser i Etelä-Pohjanmaa 15.2 och 19.2.1991 berättade bolaget att "NU GÖR NYKY-KULTA HELA ÅRETS VÄLDIGASTE ERBJUDANDE, ingen annan handelsman kan ens komma i närheten av dessa priser!".

I annonser i tidningarna Pohjalainen 24.2.1991 och Ilkka 4.3.1991 meddelar bolaget följande: "VI HAR KÖPT IMPORTÖRENS HELA LAGER AV CITIZEN OCH SEIKO, NU SKER SLUTFÖRSÄLJNING, ALLA KLOCKOR, ÄVEN DE NYA MODELLERNA -60 -70 %". Dessutom berättades det i annonsen i Ilkka att "Nu valen till ära hela lagret t.o.m. 70 % billigare än andra kandidater".

I tidningarna Pohjalainen 17.3.1991 och Etelä-Pohjanmaa 28.3.1991 berättade bolaget att "NYKY-KULTA SLÅR NU NER PRISERNA! Också Du kan få ur hela lagret med t.o.m. 70 % rabatt". I Pohjalainen 14.1.1991 och Etelä-Pohjanmaa 23.4.1991 berättade bolaget i sina annonser att det började en ombyggnadsslutförsäljning och tillade att "vi börjar slumpa bort alla finnfeelings-smycken med 90 % rabatt på tillverkarens riktpriser." Ombyggnadsslutförsäljningen pågick fortfarande i maj.

1) Yrkandet omfattar förutom procentuella rabatter också tidigare - nu - priser samt sådana uttryck, där ett pris i mark har överstrukits och där det finns med ordet "nu" samt uttrycket "rmp-nu".

Enligt KSL 2 kap. 3 § får priset på en konsumtionsnyttighet ej uppgivas vara nedsatt med ett större belopp än varmed priset faktiskt understiger det pris näringsidkaren tidigare uppburit. Som jämförelsepris får endast användas det pris, som näringsidkaren själv tidigare uppburit på samma driftsställe. Som utgångspunkt för en prisnedsättning får inte användas exempelvis en konkurrerande näringsidkares pris, den allmänna prisnivån eller produktens riktminutpris.

Principen att näringsidkaren inte får i sin prisnedsättningsannonsering använda annat än sitt egett tidigare försäljningspris har bekräftats bl.a. i marknadsdomstolens avgörande 1982:6. I detta avgörande förbjöds det att som grund för en prisjämförelse använda ett pris, som bolaget självt inte hade i verkligheten uppburit.

Bolaget har regelmässigt använt riktminutpriset som utgångspris, varifrån bolagets annonserade rabatter beräknats. Detta framgår redan av bolagets tidningsannonser, där det som jämförelsepris ofta anges varans "rmp.". Exempelvis anges det klart i annonserna i Pohjalainen 14.4.1991 och Etelä-Pohjanmaa 23.4.1991 att den 90-procentliga rabatten på finnfeelingssmycken har beräknats från "tillverkarens riktpris". Det är klart att bolaget inte omedelbart tidigare för ifrågavarande varor tagit de som jämförelsepriser använda högre priserna.

Då bolaget i Etelä-Pohjanmaa annonserade att det köpt hela Timantti-Forums lager och fortsatte "eftersom vi nu har Timantti-Forums hela lager börjar en väldig SLUTFÖRSÄLJNING av hela lagret, enastående rabatter -40 % -70 %", kan man klart observera att bolaget har handlat i strid med regeln i KSL 2 kap. 3 §. Samma förhållande kan fastställas rörande den i Ilkka 14.12.1990 införda annonsen, enligt vilken "Bismarck-kedjor inkomna, alla -50 %". I annonser, som införts i Pohjalainen 24.2.1991 och i Ilkka 4.3.1991 berättade bolaget för sin del att det hade köpt importörens lager av Citizen och Seiko och nu säljer alla klockor, även nya modeller, med 60 - 70 % rabatt.

Syftet med marknadsföringsreglerna i KSL är att förhindra osaklig påverkan, som riktar sig mot konsumenternas beslutsfattande samt att trygga att den vid marknadsföringen till konsumenterna lämnade informationen är tillräcklig och korrekt. En väsentlig faktor vid konsumenternas beslutsfattande och köpbeteende är produktens pris. I till konsumenterna riktad marknadsföring användes allmänt uppgifter om priser och prisförändringar, särskilt information om prisnedsättningar eller annat fördelaktigt.

Genom stadgandena i KSL 2 kap. 3 § försöker man skydda konsumenternas beslutsfattande mot olika felaktiga eller konstlade marknadsföringspåståenden beträffande priser. Konstlade prisnedsättningar, exempelvis användning av höga procentuella rabatter, utgör ett effektivt medel för att locka konsumenterna, eftersom inköpsstället ofta väljes på grund av var konsumenten förmodar sig få den största rabatten. En konsument, som blott granskar hur stor den utlovade rabatten är, kan emellertid i verkligheten för samma eller en likvärdig produkt få betala mera än vad han i en annan butik skulle ha betalt för en normalprissatt vara. On konsumenten inte jämför varornas verkliga priser och prisnivån affärerna emellan, är det lätt att vilseleda honom genom att utlova stora rabatter. Detta marknadsföringsmedels effekt ökas även av att den vanlige konsumenten inte så ofta köper i guld- och urbranschen. Därför är hans prismedvetenhet svag och stora rabattsatsers lockande kraft ökar.

De i bolagets tidningsannonser använda uttrycken inger konsumenterna föreställningen att de av bolaget som realisationsförsäljningar marknadsförda försäljningsaktiviteterna till sitt innehåll skulle motsvara "vanliga" realisationer, d.v.s. att bolaget skulle ha tillfälligtvis satt ner priserna. Sett ur konsumentens synpunkt är det emellertid ingalunda fråga om att han genom bolagets "realisationer" skulle kunna köpa varorna förmånligare än tidigare till de av butikerna nedsatta priserna. Bolagets prisnedsättningsannonsering, där de anförda jämförelsepriserna inte grundar sig på av bolaget självt tidigare uppburna priser, är förutom att den är vilseledande, också stridande mot KSL 2 kap. 3 §.

2) Användningen i bolagets marknadsföring av olika uttryck, som avser realisationer, har varit närapå oupphörlig och de av bolaget anordnade realisationsaktiviteterna bildar därför en lång, näranog obruten serie. Bolaget marknadsförde exempelvis alla guldkedjor med 50 % rabatt oavbrutet från januari till augusti 1990. På hösten samma år marknadsförde bolaget först med ombyggnadsförsäljning och sedan med lagerslutförsäljning varorna med 40 - 70 % rabatt. Alla klockor marknadsfördes av bolaget med 60 % rabatt från november 1990 oavbrutet till mars 1991. I mars-april 1991 meddelade bolaget att det lämnade under de anordnade "Nedslagna priser veckorna" och "ettårsfödelsedagen" 70 % rabatt på hela lagret. Den i april påbörjade ombyggnadsslutförsäljningen fortsatte ännu i maj 1991.

Marknadsdomstolen har i sitt avgörande 1989:7 förbjudit användning av slutförsäljning, rea, lagersanering, bortslumpning, lagertömning eller andra uttryck, som betyder realisation, i en långvarig oavbruten kedja. I motiveringarna för avgörandet fastslog marknadsdomstolen bl.a. foljande: "En realisation kan inte fortgå kontinuerligt eftersom de såsom nedsatta angivna priserna då övergår till att vara stadigvarande priser. En realisation kan i verkligheten pågå endast under en kortare tid."

Enligt de av KO och Handelns Centralutskott utarbetade marknadsföringsanvisningarna rörande realisationer och slutförsäljningar får realisation under ett år pågå under högst tre månader och en oavbruten realisation i högst två månader.

Genom att bestämma realisationens varaktighet har man i anvisningarna försökt åvägabringa en klar och likformig praxis.

Enligt de av KO utarbetade anvisningarna för marknadsföring av specialerbjudanden gäller: "Specialerbjudandens varaktighet skall vara kort, högst en månad. Inom sådana branscher, där prisnivåns förändringar är ringa och lagrets omsättningshastighet långsam, kan specialerbjudanden emellertid få vara längre, högst två månader."

Meningen med en realisation är inte att den skall vara en regelbunden och oavbruten försäljningsfrämjande åtgärd i butiken utan den skall till sin varaktighet vara begränsad och användas då man önskar att snabbt förvandla en del av butikens varusortiment till pengar. De av bolaget sedan början av år 1990 som realisationer marknadsförda olika försäljningsaktiviteterna har till sin längd varit av klart längre varaktighet än vad som är skäligt för en realisation. Bolagets marknadsföring, där konsumenterna genom upprepade prisnedsättningspåståenden ingivits den föreställningen ett det är fråga om en med realisation jämförbar, kortvarig och till prisnivån fördelaktig försäljningshändelse, har varit vilseledande och stridande mot KSL 2 kap. 2 §.

3) Enligt KSL 2 kap. 1 § 1 mom. får vid marknadsföring inte användas förfarande, som strider mot god sed eller eljest är otillbörligt mot konsumenterna. Som ett exempel på marknadsföring, som strider mot god sed, har det i lagens förarbeten anförts påståenden om näringsidkarens förmånliga pris till exempel i förhållande ortens övriga näringsidkares priser, såvida jämförelsen inte grundar sig på ett representativt nyttighetsurval och detta inte framgår av marknadsföringen.

Bolaget har i sin marknadsföring använt bl.a. sådana påståenden om den egna prisnivån som "t.o.m. 70 % lägre priser än i andra guldsmedsaffärer i Seinäjoki" och "Hos Nyky-Kulta får Du nu äkta guld och silver fördelaktigare än någon annanstans". Bolaget har också använt sådana påståenden som "Förmånligare än Nyky-Kulta finns inte", "ingen annan hadelsman kan ens komma i närheten av dessa priser" och "nu valen till ära hela lagret t.o.m. 70 % billigare än andra kandidater!" Bolaget har inte lämnat någon annan grund för ovan nämnda påståenden än genom att i sina tidningsannonser lämna några exempel på varornas försäljningspriser.

KO har i sin avgörandepraxis ansett att en näringsidkare skall kunna visa att i marknadsföringen framförda påståenden är sanningsenliga. Beviset måste vanligtvis grunda sig på en undersökning, som skall vara kompetent genomförd och opartisk. I praktiken bör det ställas förhållandevis stränga fordringar på bevis för sanningsenligheten hos i marknadsföringen gjorda påståenden om prisers förmånlighet och olika presenterade prisjämförelser, eftersom man genom osakliga prisjämförelser lätt kan hos konsumenterna skapa en felaktig föreställning om den prisnivå, som olika näringsidkare tillämpar. Bolaget har i sin marknadsföring framfört flera påståenden om bolagets egen prisnivås fördelaktighet i jämförelse med andra näringsidkares, som inte grundar sig på någon tillförlitlig utredning, exempelvis fågon prisundersökning av ett representativt varuurval. Bolaget har i sin marknadsföring använt sig av mot god sed stridande och ur konsumenternas synpunkt otillbörligt förfarande och marknadsföringen har därför varit stridande mot KSL 2 kap. 1 § 1 mom.

NYKYKULTA OY:S BEMÖTANDE

Bolaget har yrkat att ansökan skall förkastas.

KO har av någon anledning tagit bolagets affär i Seinäjoki som en nagel i ögat. Redan på våren 1990, då KO:s lokala representant meddelade konsumentinformation till grundskoleelever, nämnde vederbörande Nykykulta Oy som exempel på brottslig marknadsföring. Detta illustrerar den opartiska inställningen hos KO:s representat. I huvudstadsregionen får företag inom branschen i sin reklam använda sig av förfaranden, som Nykykulta Oy skulle ha vid vite upphört med. Exempel finns i Helsingin Sanomat, Iltalehti och andra rikstidningar. Även den lokale konkurrenten i Seinäjoki får annonsera och i sin reklam använda sig av förfaranden, som enligt KO för Nykykulta Oy bör föranleda straffansvar.

Då ärendet avgöres bör hänsyn tagas till i branschen rådande allmänna marknadsföringspraxis.

1) Bolaget har för en del varor använt riktminutpriset som det meddelade utgångspriset. Om riktminutpriset har använts, har det för varorna tidigare upppburits sådant pris. I annonsen om de av bolaget försålda Finnfeelingssmyckena angavs det att det var fråga om tillverkarens riktpris, eftersom bolaget inte tidigare sålt ifrågavarande varor. Det var fråga om blott ett varuparti.

I den 14.12.1990 införda annonsen, där det bl.a. sades att "Bismarck-kedjor inkomna alla -50 %", annonserades det blott att ett visst parti kommit in. I bolagets affärer har det hela tiden funnits Bismarck kedjor liksom också Citizen och Seiko klockor till salu. Enligt de 24.2. och 4.3.1991 införda annonserna "vi köpte importörens hela lager av Citizen och Seiko, nu sker slutförsäljning, alla klockor, även de nya modellerna, -60 -70 %". De nämnda annonserna avsåg information om att bolaget hade köpt inportörens hela kvarvarande lager då ifrågavarande importör slutade importera klockor.

Bolagets procentuella rabatter grundar sig på fakta och de har inte i något skede syftat till att föra konsumenten bakom ljuset. Den av bolaget använda annonseringsstilen har främjat konsumenternas prisjämförelser. Före köpbeslutet går den, som köper guldsmedsvaror, i flera butiker och gör sina prisjämförelser. Detta förbättrar konsumentens rättssäkerhet och ger möjlighet till de fördelaktigaste anskaffningarna.

2) Bolaget har grundat sitt verksamhetsställe i Seinäjoki i september 1989 och i Nurmo i april 1990. Affären i Seinäjoki har fått utvidgade lokaler i oktober 1990 och bolaget har flyttat till egna lokaler i maj 1991. Ehuru bolaget har verkat i södra Österbotten i blott två år är alla annonserade ombyggnads- och öppningsförsäljningar verkliga. Bolaget har bytt lokaler i Seinäjoki, förutom vid öppnandet två gånger, och därtill grundat en butik i Nurmo. Alla ombyggnadsförsäljningar har varit verkliga och haft till ändamål att snabbt minska lagret före flyttningen. Bolaget har också utnyttjat affärernas födelsedagar. Det är ett normalt marknadsföringsmedel. Bolaget har också köpt aktiestocken i aktiebolaget New-Time Oy, i vilket sammanhang Timantti-Forums lager överfördes till bolaget. Det är helt naturligt att bolaget då försöker att i sin marknadsföring snabbt omvandla lagret till pengar, eftersom lagren genom affären skulle bli överstora företagsekonomiskt sett. De av bolaget marknadsförda ombyggnadsförsäljning, öppningsförsäljning, slutförsäljning av lagret o. dyl. skall inte tolkas som vilseledande av konsumenten, eftersom de alla grundar sig på faktiska händelser.

För reklambudskapet har det inte använts någon oavbruten kedja. Bl.a. under tiden 9.3. - 4.5.1990 har det inte införts några realisationsannonser.

3) Bolaget har i sin marknadsföring använt sig av "aggresiv" reklam, där det använts olika uttryck om bolagets förmånlighet. Uttrycken grundar sig inte på någon tillförlitlig och omfattande undersökning. Underlag har varit den "feedback", som erhållits av bolagets kundkrets. Kunderna har gjort prisjämförelser i branschens övriga butiker. Åtminstone enligt konsumentens mening är påståendena sanningsenliga. Bolaget har aldrig genomfört produktvisa specificerade prisjämförelser utan har genom reklamen försökt sporra konsumenten att göra prisjämförelser och observera att det i affärerna i branschen finns olika prissättningsmetoder.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Nykykulta Oy marknadsför guld- och urbranschens varor.

1) Bolaget har i olika tidningar under tiden 15.1.1990 14.4.1991 låtit införa flera tiotal annonser, i vilka det anges att varornas och varugruppernas priser satts ner med användning av bl.a. procentuella nedsättningar samt som jämförelsepriser överstrukna priser och riktminutpriser. Så fanns i exempelvis den i tidningen Ilkka 4.3.1990 införda annonsen texten "platta guldhalsband från överstruket pris 350,- NU 115,-" och 14.12.1990 "klackring 550,- NU 165,-, Bismarck kedjor inkomna alla -50 %". I tidningen Pohjalainen har det 24.2.1991 annonserats "VI KÖPTE IMPORTÖRENS HELA LAGER AV CITIZEN OCH SEIKO, NU SLUTFÖRSÄLJNING AV ALLA KLOCKOR, ÄVEN NYA MODELLER -60 -70 %". I tidningen Etelä-Pohjanmaa har det 14.4.1991 erbjudits "ALLA Finnfeelingssmycken -90 % RABATTERNA FRÅN TILLVERKARENS RIKTMINUTPRIS... ÖRHÄNGEN RMP 190,- NU 19,-".

Bolaget har meddelat att en del av de i annonserna förekommande rabattprocenterna har räknats från importörens eller tillverkarens riktminutpriser. Bolaget har inte visat att det skulle ha tillämpat de som grund för de procentuella prisnedsättningarna använda priserna eller de överstrukna eller "tidigare" jämförelsepriserna.

Enligt KSL 2 kap. 3 § får priset på en konsumtionsnyttighet ej uppgivas vara nedsatt med ett större belopp än varmed priset faktiskt understiger det pris näringsidkaren tidigare uppburit.

I regeringens proposition beträffande konsumentskyddslagstiftning (1977/8) uttalas det i de stadganderelaterade motiveringarna för 2 kap. 3 § bl.a. följande: "Näringsidkare får inte uppge, att priset på vara eller tjänst är nedsatt, trots att det pris som uppbärs för nyttigheten skulle underskrida priset hos en konkurrerande näringsidkare, om han inte själv tidigare har utbjudit samma vara eller tjänst till ett högre pris än det som uppgivits vara nedsatt. Det kommer således inte i fråga att jämföra priset med den allmänna prisnivån eller med riktpris. Näringsidkare kan inte heller på den grund uppge, att priset är nedsatt, att ett högre pris för samma vara eller tjänst har uppburits i en annan rörelse som ägs av samma näringsidkare, utan nedsättningen bör avse pris som tidigare uppburits för vara eller tjänst på samma driftsställe. ... Såsom jämförelsepris bör betraktas det pris, till vilket nyttigheten omedelbart tidigare utbjudits åt konsumenterna."

Marknadsdomstolen har i sitt avgörande 1989:7 förbjudit användning i marknadsföringen i samband med annonsering beträffande prisjämförelser av uttrycket riktminutpris eller rmp om sådant jämförelsepris, som inte i verkligheten uppbäres av konsumenterna för liknande nyttighet. I sitt avgörande 1989:14 förbjöd marknadsdomstolen angivande vid realisationsreklam av varornas priser som nedsatta från sådana priser, som inte tidigare hade uppburits för sådana varor. I motiveringarna för avgörandet fastställdes det bl.a. "Vid realisationsannonsering skall jämförelsepriset vara det pris, för vilket varan har försålts i rörelsens samma driftsställe omedelbart före det realisationen började".

Svaranden har inte visat att den skulle ha, innan realisationen borjade, sålt annonserade produkterna till det som jämförelsepris angivna högre priset. Marknadsföringen har varit vilseledande.

2) Bolaget har i annonser, som införts i olika tidningar 15.1.1990 - 14.4.1991, använt bl.a. följande uttryck: "Årtiondets PRISFEST", "PRISBRAK", "VI TÖMMER LAGREN", "SLUTFÖRSÄLJNING av hela lagret", "Det pågår en äkta SLUTFÖRSÄLJNING i amerikansk stil", "SLUTFÖRSÄLJNINGENS SLUTSKRÄLL", "VÄLDIG STOR SLUTFÖRSÄLJNING HELA LAGRET UNDER EUROPRISER" och "Veckor med nedslagna priser...".

Olika annonser med hänvisning till realisationer har med regelbundna mellanrum publicerats i flera tiotal. Så har de exempelvis under tiden 24.10. - 14.12.1990 införts varje vecka och 14.1. - 14.4.1991 näranog varje vecka.

I sitt avgörande 1989:7 har marknadsdomstolen förbjudit användning av slutförsäljning, rea, lagersanering, bortslumpning, lagertömning eller andra uttryck, som betyder realisation, i en långvarig oavbruten kedja. I motiveringarna för avgörandet uttalas bl.a.: "Annonserna ger den bilden att det är fråga om realisationer, där varorna säljes till ett pris, som är förmånligare än tidigare. En realisation kan inte fortgå kontinuerligt eftersom de såsom nedsatta angivna priserna då övergår till att vara stadigvarande priser. En realisation kan i verkligheten pågå endast under en kortare tid."

De regler om säsong- och inverteringsslutförsäljningars varaktighet, som tidigare fanns i lagen, har upphört år 1978. Realisationernas acceptabla varaktighet kan i någon mån variera bransch- och produktvis. Omständigheterna, exempelvis säsongförändringar, kan också inverka på den acceptabla längden på realisationer. En övervakning av att schematiska tidsperioder rörande realisationernas varaktighet iakttages är besvärlig och oändamålsenlig. Marknadsdomstolen anser att det inte finns anledning att binda den acceptabla varaktigheten hos en kontinuerlig eller den kalenderårliga ralisationstiden vid något schematiskt antal månader.

Den tid, som svarandens realisationer pågått, har klart överskridit den tid, som är acceptabel såväl för kontinuerlig realisation som för den kalenderårliga realisationstiden. Svarandens marknadsföring har varit vilseledande.

3) I bolagets i skilda tidningar införda annonser har det funnits bl.a. följande texter: (Etelä-Pohjanmaa 24.10.1990) "Hos Nykykulta finns stadens lägsta priser...vi slår länets bästa öppningserbjudanden i bordet", (Etelä-Pohjanmaa 9.11.1990) "Och ånyo ytterligare prisexempel, som präktigt understiger andra Seinäjokiguldsmeders inköpspriser", (Ilkka 14.12.1990) "Till och med 70 % lägre priser än i andra guldsmedsaffärer i Seinäjoki. ...Här är exempel på Seinäjokis hederligt billigaste priser inom guldsmedsbranschen", (Etelä-Pohjanmaa 14.12.1990) "Julklapparna får Du hos Nykykulta t.o.m. 70 % billigare än i de andra guldsmedsaffärerna i Seinäjoki... Nyky-Kulta är hederligt billigast .... Här är exempel påSeinäjokis hederligt billigaste priser inom guldsmedsbranschen", (Pohjalainen 14.1.1991) "Från Nyky-Kulta får Du nu äkta guld och silver fördelaktigare än någon annanstans", (Pohjalainen 10.2.1991) "FÖRDELAKTIGARE ÄN NYKY-KULTA FINNS INTE!", (EteläPohjanmaa 15.2. och 19.2.1991) "INGEN ANNAN HANDELSMAN KAN ENS KOMMA I NÄRHETEN AV DESSA PRISER!" och (Etelä-Pohjanmaa 12.3.1991) "Nu valen till ära hela lagret t.o.m. 70 % billigare än andra kandidater!".

Bolaget har meddelat att de ovan nämnda uttalandena rörande dess prisers förmånlighet grundar sig på "Feedback", som erhållits från kundkretsen. Påståendena om förmånligheten grundar sig alltså inte på några fastställda fakta.

I bolagets annonser har den allmänna prisnivån hos dess marknadsförda varor jämförts med prisnivån hos andra näringsidkare i branschen. I annonseringen har det givits bild av att priset på de av bolaget marknadsförda produkterna är avsevärt förmånligare än priserna hos andra inom samma bransch verksamma näringsidkare.

I regeringens proposition beträffande konsumentskyddslagstiftning fastslås det i de stadganderelaterade motiveringarna för 2 kap. 1 § bl.a. följande: "Med stöd av stadgandet skulle man även kunna förbjuda påståenden om näringsidkarens förmånliga pris till exempel i förhållande till ortens övriga näringsidkares priser ifall jämförelsen inte grundar sig på ett representativt nyttighetsurval och detta inte framgår ..."

Marknadsdomstolen har i motiveringarna för avgörandena 1988:8 och 1988:9 uttalat bl.a. "Vid jämförande reklam accentuerar kravet på att de omständigheter som presenteras är sanna; man bör kunna visa att de uppgifter man framför ostridigt är sanna. En i marknadsföringen presenterad jämförelse bör ge en riktig bild av föremålen för jämförelsen."

Ett i marknadsföringen gjort påstående om allmän förmånlighet kan höggradigt påverka efterfrågan på varan. Svaranden har inte visat någon faktautredning om de marknadsförda varornas prisers fördelaktighet i jämförelse med av andra näringsidkare inom guldsmeds- och urmakeribranschen marknadsförda produkter.

Genom att använda på fördelaktighet hänvisande obevisade uttryck har svaranden förfarit otillbörligt mot konsumenterna.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Marknadsdomstolen finner rättvist att med stöd av KSL 2 kap. 1 § 1 mom., 2, 3 och 7 § vid ett vite av etthundratusen (100 000) mark förbjuda Nykykulta Oy att vid marknadsföring av guldsmeds- och urmakeribranschens produkter

1) ange att priset på en produkt eller produktgrupp har satts ner, genom att använda procentuella nedsättningar eller andra på nedsatt pris hänvisande uttryck, om det som utgångspris vid nedsättelsen har använts produktens riktminutpris eller eljest ett sådant pris, som ej av konsumenterna i verkligheten har tidigare uppburits på samma verksamhetsställe,

2) använda slutförsäljning av lagret, veckor med nedslagna priser eller andra uttryck, som betyder realisation, i långvarig kontinuerlig följd, eller upprepade gånger så att realisationstiden under ett kalenderår blir långvarig och

3) framföra obevisade påståenden om bolagets egna prisnivås fördelaktighet i jämförelse med andra näringsidkares.

Förbuden skall iakttagas genast.

Yrkanden i vidare utsträckning förkastas.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Kurri, Pöyhönen, Aaltonen, Antila-Rantanen, Henriksson, Luukko, Maijala och Ollikainen