28.3.1980

KONSUMENTOMBUDSMANNENS YRKANDE OCH KONKURSSIPESIEN LOPPUUNMYYNTI OY:S BEMÖTANDE

KO har i ansökan som inkomtill marknadsdomstolen den 24 oktober 1979 anfört att Konkurssipesien Loppuunmyynti Oy enligt handelsregistret i huvudsak bedriver import av beklädnads och lädervaror, inköp av restpartier, inköp av företag som försatts i konkurs och parti och detaljhandel med till branschen hörande varor. Bolagets firmanamn bibringar konsumenterna uppfattningen att bolaget kontinuerligt säljer konkursbons restpartier eller varulager och att försäljningen av varorna sker så snabbt som möjligt och till förmånligare priser än normalt. I verkligheten realiserar bolaget inte alls varulager från konkursbon eller ens varor som köpts av konkursbon. Trots detta har bolaget i sin reklam på framträdande sätt använt sitt firmanamn, ibland som sådant och ibland genom att använda uttrycken "konkursbonas slutförsäljning" eller "konkursbonas försäljning". Även i det fall det vore fråga om varor som kommer från ett konkursbo säljes dessa inte för konkursboets utan för egen räkning sedan bolaget först inköpt dem. Bolagets firmanamn ger en vilseledande bild av dess verksamhet och namnets användning i marknadsföringen vilseleder konsumenterna. På grund härav har KO yrkat att marknadsdomstolen med stöd av 2 kapitlet 2 § KSL vid vite förbjuder Konkurssipesien Loppuunmyynti Oy att i sin marknadsföring använda firmanamnet i dess nuvarande form.

Konkurssipesien Loppuunmyynti Oy har i sitt bemötande invänt att fråga om börbud att använda registrerad firmabeteckning inte faller unde marknadsdomstolens behörighet. Till stöd för sitt påstående har bolaget hänvisat till firmalagen och ansett, att ett sådant mål kan behandlas endast vid Helsingfors rådstuvurätt. På denna grund har bolaget begärt att marknadsdomstolen måtte lämna KO:s yrkanden utan prövning. För den händelse att ansökan likväl skulle tagas upp till prövning har bolaget bestridit att det i sin marknadsföring skulle ha använt firmanamnet på ett vilseledande sätt. I bolagets reklam har firmanamnet på intet sätt använts framträdande. Ej heller har det i reklamen påståtts, att försålda varor härstammade från konkursbon. Ännu så länge har mängden varor som kommer från konkursbon varit ringa i bolagets verksamhet, men det har skaffat olika restpartier för kontinuerlig försäljning. Bolaget har emellertig grundats med den verksamhetsid‚n, att det skulle komma att köpa hela konkursbons varulager eller åtminstone ansenliga varupartier från konkursbon eller andra restpartier. Att genast skaffa varupartier från konkursbon är inte möjligt utan endast sedan lång tid förlutit. Omedelbart efter det att konsumentombudsmannen hade meddelat sin uppfattning, att det enligt hans mening vore vilseledande att använda bolagets firmanamn, har bolaget frivilligt ändrat sina annonser så att det i dem alla entydigt framgår ursprunget hos de varor som bolaget säljer. Efter detta kan det i ingen händelse uppstå några vilseledande associationer hos konsumenterna bertäffande varornas ursprung. Med hänsyn till detta har bolaget yrkat, att KO:s förbudsyrkande förkastas. Enligt bolagets uppfattning kunde i ingen händelse något vitesföreläggande komma i fråga.

Under målets skriftliga förberedelse och muntliga behandling i marknadsdomstolen har ytterligare anförts bland annat följande.

KO har ansett att Konkurssipesien Loppuunmyynti Oy:s uppfattning, enligt vilken det vore möjligt att inskrida gentemot användning av firmanamn endast med hänvisning till firmalagen, inte kan vara riktig. Då användningen av firmanamnet gör marknadsföringen stridande mot KSL, måste marknadsdomstolen ha behörighet att förbjuda dess användning i den utsträckning KSL så fordrar. Endast marknadsdomstolen kan avgöra om användning av firmanamnet i något fall strider mot KSL. Genom att med användning av firmanamnet marknadsföra konsumtionsförnödenheter som inte härrör från konkursbon eller inte längre tillhör kunkursbon använder svarandebolaget sitt firmanamn på vilseledande sätt i konsumentskyddslagens mening. Även i det fall det meddelades i reklamen, att varorna inte härrörde från konkursbon, är detta endast ägnat att åstadkomma ytterligare förvirring. Vilseledande är vidare det, att det i verkligheten inte alls är fråga om någon slutförsäljning. Användning av ifrågavarande firmanamn måste därför förbjudas med stöd av KSL. Beslutet om förbud bör förstärkas med vite, men svarandebolaget kan lämnas några månaders tid för de åtgärder som förbudet föranleder.

Konkurssipesien Loppuunmyynti Oy har ansett, att firmalagen i jämförelse med KSL är en speciallag, varför målet måste avgöras enligt denna, inte enligt konsumentskyddslagen. Frågan huruvida användningen av ett firmanamn är vilseledande även med hänsyn till konsumenterna skall avgöras med stöd av firmalagen och det kan endast ske vid Helsingfors rådstuvurätt. Bolaget har i sin marknadsföring meddelat konsumenterna, att dess namn är Konkurssipesien Loppuunmyynti Oy. Då bolagets verksamhetsid‚ ännu delvis inte förverkligats har det dessutom meddelat, att dess varor inte härrör från konkursbon. Båda uppgifterna är sanningsenliga, varför bolaget inte har lämnat några sådana vilseledande uppgifter, vars lämnande marknadsdomstolen vore behörig att förbjuda. För det fall att ärendet tages upp till behandling och förbud utfärdas bör bolaget erhålla 18 månaders frist för att vidtaga de åtgärder som förbudet föranleder och bestämmas att beslutet måste iakttagas först efter denna tidpunkt.

MOTIVERINGAR FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Det av KO framställda förbudsyrkande grundar sig på den omständigheten att Konkurssipesien Loppuunmyynti Oy i sin marknadsföring av konsumentförnödenheter till konsumenter

har förfarit i strid mot 2 kapitlet 2 § KSL. Att ta upp ett sådant yrkande till prövning falle enligt 7 § samma kapitel under marknadsdomstolens behöringhet.

Marknadsdomstolen finner det utrett att Konkurssipesien Loppuunmyynti Oy har för konsumenter marknadsfört olika konsumtionsförnödenheter och vid marknadsföringen använt firmanamnet Konkurssipesien Loppuunmyynti Oy. Förfarandet har givit konsumenterna uppfattningen att det vore fråga om slutförsäljning av varor tillhöriga konkursbon och därför om erbjudanden som vore fördelaktigare än normalt. Eftersom de saluförda varorna likväl inte tillhört något konkursbo och försäljningen inte inneburit någon slutförsäljning har tillvägagångssättet vid marknadsföringen lämnat konsumenterna vilseledande uppgifter.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Den framsällda invändningen angående marknadsdomstolens behörighet förkastas såsom i lag ogrundad.

Vid prövningen av ärendet finner marknadsdomstolen rättvist att med stöd av 2 kapitlet 2 § och 7 § 1 momentet KSL vid vite om 50 000 mark förbjuda Konkurssipesien Loppuunmyynti Oy att efter den 30 juni 1980 fortsätta eller upprepa marknadsföring till konsumenter av konsumtionsförnödenheter annat än sådana som tillhör konkursbon och därvid använda firmanamnet Konkurssipesien Loppuunmyynti Oy.

Närvarande: Takala, ordförande, Valkonen, viceordförande, Kivivuori, Aaltonen, Mustonen, Heiniö, Tammilehto, Ollikanen och Vasara.