15.3.2024

Ansökan gällde dispens från fridlysningen av järv för att döda tre järvar i en situation där en del av det område ansökan gällde ingick i ett Natura 2000-område för vilket nämnda djurart det vill säga järven är en skyddsgrund. Finlands viltcentral beviljade dispens för att döda en järv.

Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade till EU-domstolens stadgade rättspraxis och konstaterade att det inte i Natura-bedömningen får finnas glapp och den bör innehålla fullständiga, exakta och slutliga konstateranden och slutsatser med vilka man kan skingra allt vetenskapligt grundat tvivel om det planerade projektets konsekvenser för ifrågavarande område. Bedömningen kan inte anses vara sakenlig om till exempel uppdaterad information om arterna saknas.

I den av sökanden inlämnade Natura-bedömningen ingick osäkerhet om järvstammens storlek och populationsstruktur inom Natura 2000-området samt om konsekvenserna av elimineringen av järvindivider. Ur Finlands viltcentrals beslut framgick inte att den när beslutet fattades hade haft tillgång till sådan kompletterande och uppdaterad information som skulle ha avlägsnat bristerna i bedömningen och misstankarna om dispensens konsekvenser. När man ytterligare beaktade att järven är en fåtalig djurart, gav endast det faktum, att dispens med avvikelse från ansökan hade beviljats för att döda bara en individ, inte anledning att bedöma bristerna i Natura-bedömningen på ett annat sätt.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Finlands viltcentral inte utgående från Natura-bedömningen och den information man hade till hands hade kunnat försäkra sig om att inte dispensen på ett betydande sätt försämrade de naturvärden som låg till grund för skyddet av Natura-2000 området. Det fanns följaktligen inte behov att bedöma förutsättningarna för dispens enligt jaktlagen.

Jaktlagen 9 §, 37 § 3 mom., 41 § 1 mom.

Naturvårdslagen (1096/1996) 65 § och 66 § 1 mom.

Rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet) art. 6.3

EU-domstolens dom i målet C-441/17, Europeiska kommissionen v. Polen, ECLI:EU:C:2018:255

Se HFD 2020:31

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen och Joni Heliskoski. Föredragande Satu Sundberg.