12.1.2022

Byggnadsnämnden stiftade på ansökan byggnadsservitut i anslutning till ett småhusbygge på ett detaljplaneområde. De stiftade servituten berättigade sökanden som var innehavare till tomten att bland annat sträcka den invid tomtgränsen placerade byggnadens tak och tjälisolering till den tomt servitutet hade stiftats till.

Ur nämndens beslut framgick att byggnadsservituten inte grundade sig på ett avtal mellan parterna, utan servituten hade ansetts behövliga för att genomföra detaljplaneenligt byggande. Eftersom stiftande av byggnadsservitut utan avtal mellan parterna är möjligt endast för de servitutstyper som uppges i 159 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen, vilket inte nu var fallet, kunde nämnden inte besluta om servituten utan att parterna skriftligt hade avtalat om dem.

Byggnadsservituten är underkastade principen om typtvång och andra servitut än de som nämns i 80 § i markanvändnings- och byggandsförordningen kan inte stiftas som byggnadsservitut. Av principen om typtvång följer att ur det servitutsavtal som ligger till grund för stiftandet av servituten tillräckligt detaljerat ska framgå vilken typ av servitut som parterna har avtalat att stifta.

Ur utredningen i ärendet framgick inte att parterna på ovan nämnt sätt på ett detaljerat sätt hade avtalat om de servitut som nämndes i byggnadsnämndens beslut. Följaktligen fanns det inte förutsättningar för att stifta byggnadsservituten.

Markanvändnings- och bygglagen 158 § 1 och 2 mom. och 159 § 1 mom.

Markanvändnings- och byggförordningen 80 §

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen, Jaakko Autio och Robert Utter. Föredragande Petri Hellstén.