2.9.2022

B avled år 2016. Till det arv som B lämnade A och de övriga arvtagarna hörde två i Kanada belägna fastigheter. Enligt skattelagarna i Kanada hade de två av B ägda fastigheterna överlåtits på grund av B:s frånfälle. Därför skulle B:s dödsbo betala inkomstskatt åt den kanadensiska staten. I Kanada utgör hälften av det sammanlagda beloppet av de överlåtelsevinster som anses ha influtit från fastigheterna, skattepliktig inkomst. B:s dödsbo hade betalat inkomstskatten år 2017. I den arvsbeskattning som verkställdes i Finland räknades fastigheterna till B:s tillgångar.

Frågan gällde om den inkomstskatt som dödsboet betalat åt den kanadensiska staten på de överlåtelsevinter som ansågs ha influtit vid B:s frånfälle var en sådan skatt som enligt 4 § 2 mom. i lagen om skatt på arv och gåva har betalats i en främmande stat för vilken avräkning kan göras på den arvsskatt som debiteras i Finland.

Den arvsbeskattning som i Finland fastställdes för A baserade sig enligt 9 § 1 mom. i lagen om skatt på arv och gåva på fastigheternas gängse värde det vill säga fastigheternas sannolika överlåtelsepriser, och i Kanada utgjorde grunden för inkomstskatten den sammanlagda överlåtelsevinst som ansågs ha influtit från fastigheterna. En del av arvsskatten i Finland riktade sig därmed till samma del av värdet på de i Kanada befintliga fastigheterna, vilken i Kanada varit föremål för inkomstbeskattning.

Den skatt som B:s dödsbo betalat i Kanada var enligt artikel 13.1 i avtalet mellan Finland och Kanada för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst, en sådan kanadensisk skatt som Kanada hade rätt att uppbära. I Finland uppbärs ingen sådan inkomstskatt från vilken den kanadensiska skatten kunde avräknas. Ur inkomstskatteavtalet och dess förarbeten framgick ändå Kanadas och Finlands syfte att undvika dubbelbeskattning.

Syftet med 4 § 2 mom. i lagen om skatt på arv och gåva är att utvidga beskattningens territoriella tillämpningsområde och samtidigt garantera tillräckliga bestämmelser för att undvika internationell dubbelbeskattning. Enligt bestämmelsens ordalydelse är en förutsättning för avräkning av utländsk skatt, att det är fråga om skatt som i en främmande stat betalts för samma arv som den arvsskatt som ska betalas i Finland. Dess villkor uppfylldes i ärendet. Däremot framgår varken ur nämnda bestämmelse eller dess förarbeten att den skatt som betalats i den främmande staten uttryckligen ska vara arvsskatt, eller att skatt som i en främmande stat betalats för samma arv inte kan avskrivas om den skattskyldige i den främmande staten istället för arvtagarna har varit arvlåtarens dödsbo.

Med hänvisning till ovan nämnda ansåg högsta förvaltningsdomstolen att den inkomstskatt som B:s dödsbo betalat den kanadensiska staten kunde avräknas från den arvsskatt som i Finland har fastställts för A i arvsbeskattningen efter B.

Lagen om skatt på arv och gåva 4 § 1 mom. 2 punkten och 2 mom. samt 9 § 1 mom.

Avtal mellan Finland och Kanada för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst art. 2.1, art. 13.1 och art. 21.2a

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Vesa-Pekka Nuotio, Anne Nenonen, Tero Leskinen och Toni Kaarresalo. Föredragande Katja Syväkangas.