17.2.2020

Miljöchefen hade godkänt A Ab:s anmälan om kortvarig verksamhet av försöksnatur som gällde termisk återvinning av gjuterisand. Syftet med verksamheten var att under ett års tid behandla sammanlagt 10 000 ton olika former av gjuterisand genom att upphetta sanden till 800 grader. Processen spjälkar de skadliga bindämnena i sanden. Verksamheten skulle ske inomhus, utan användning av vatten och inget avfallsvatten bildas av verksamheten. I verksamheten används varken kemikalier eller olja användas. Utsläppen från verksamheten består av damm och rökgas. Den gjuterisand som används i verksamheten, det damm som bildas och den gasol som används i upphettningen skulle lagras inomhus eller i täta containrar. Enligt anmälan var verksamheten placerad på ett grundvattenområde av klass I.

I miljöskyddslagen ingår inget direkt förbud att placera kortvarig verksamhet av försöksnatur inom et grundvattenområde. Verksamheten i fråga innebar inga sådana i miljöskyddslagen avsedda följder som skulle ha förutsatt miljötillstånd. Miljöskyddslagens bestämmelser hindrade därför inte i utgångsläge den ifrågavarande verksamheten som verksamhet av försöksnatur och utan miljötillstånd. Verksamhetens placering inom ett I klassens grundvattenområde skulle ändå bedömas skilt.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att verksamhetsanmälan inte innehöll en tillräcklig riskanalys av de skadliga ämnena i de rökgaser som bildades i den termiska återvinningsprocessen. Det var därför inte möjligt att utesluta att de eventuella skadliga ämnena med tanke på det ifrågavarande områdets beskaffenhet sprider sig genom luften via jordmånen till grundvattnet. Det var därför inte möjligt att utgående från utredningen i ärendet på ett tillförlitligt sätt bedöma halten av de skadliga bindämnena från gjuterisanden i brandgaserna. Den termiska återvinningen av gjuterisand kunde således orsaka förorening av grundvatten eller risk för det genom luftburet nedfall, och denna risk kunde inte anses betydelselöst liten. Genom de tillståndsbestämmelser som ingick i miljöchefens beslut hade verksamheten inte begränsats på ett sådant sätt att utredning hade blivit onödig.

På ovan nämnda grunder borde miljöchefens beslut och förvaltningsdomstolens beslut, varmed NTM-centralens besvär över miljöchefens beslut hade avslagits, ha upphävts som lagstridiga. Den tidsperiod som föreskrivits för verksamheten hade gått ut, varför det inte längre fanns någon anledning att yttra sig i ärendet.

Miljöskyddslagen 17 § 1 mom., 28 § och 31 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Taina Pyysaari, Pekka Aalto och Jaakko Autio samt miljösakkunnigråden Harri Koivusalo och Olli Malve. Föredragande Irene Mäenpää.