28.12.2016

Frågan gällde huruvida gambiern A, som gjort spelaravtal med ett fotbollssällskap som spelar i Finska Tvåan, det vill säga på tredje högsta serienivå, kunde anses vara en i 77 § 1 mom. 2 punkten avsedd yrkesmässig idrottare som beviljas annat uppehållstillstånd för arbete.

Enligt statsrådets beslut om riktlinjer för de allmänna villkoren beträffande anlitandet av utländsk arbetskraft kan professionalismen påvisas genom att två av följande kriterier uppfylls: utbildning på en institution för utbildning i idrott, medlemskap i en idrottsförening, yrkesmässig arbetshistoria inom idrotten eller utkomst från arbete inom idrotten. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att man vid tillämpningen av de riktgivande kriterierna som framgår ur statsrådets beslut ska beakta att de olika kriterierna inte nödvändigtvis har samma tyngd i alla enskilda fall. Då beviljande av uppehåll prövas ska därför en helhetsbedömning tillämpas där alla de i saken avgörande omständigheterna beaktas. Det centralaste elementet då en idrottares yrkesmässighet bedöms är i utgångsläge det att han får sin utkomst av idrotten. Ifall förutsättningarna för utövandet av yrkesmässig idrott i övrigt saknas, räcker det inte nödvändigtvis endast med att ett arvode som tryggar utkomsten betalas.

A erhöll enligt sitt spelaravtal för att spela fotboll ett arvode som tryggade hans utkomst. Enligt den utredning som förelåg i ärendet och enligt sin arbetsgivare hade A förutsättningar att verka som yrkesmässig fotbollsspelare. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg med beaktande av ärendet som en helhet att det var frågan om i utlänningslagen avsedd yrkesmässig idrott.

Utlänningslagen 71 § och 77 § 1 mom. 2 punkten