11.11.2016

En tanzanisk medborgare hade kommit till Finland år 2005 som studerande. Han hade beviljats uppehållstillstånd på grund av studier till juli 2010 och uppehållstillstånd på grund av arbete till maj 2012. Efter det hade sökandens ansökningar om fortsatt uppehållstillstånd avslagits. Migrationsverket hade i april 2014 beslutat att utvisa honom till sitt hemland. Förvaltningsdomstolen hade i november 2014 avvisat hans besvär över Migrationsverkets beslut på den grund att besvären inte gjorts inom utsatt fataljetid. Efter detta hade sökanden inlämnat en ansökan om internationellt skydd på grund av de svårigheter han som homosexuell mötte i sitt hemland.

I högsta förvaltningsdomstolen gällde frågan bland annat om sökanden på grund av sin sexuella läggning hade en välgrundad fruktan för förföljelse i sitt hemland Tanzania eller, om det fanns grundad anledning att förmoda att han där skulle utsättas för en verklig risk att lida allvarlig skada.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det inte var avgörande vid vilken tidpunkt sökanden hade hänvisat till sin homosexualitet då trovärdigheten i hans berättelse bedömdes. Sökandens tidigare uppehållstillstånd på grund av studier och arbete hade inte förutsatt att den sexuella läggningen skulle nämnas. Det var inte förrän ärendet gällande sökandens avlägsnande ur landet bereddes, Migrationsverket fattade beslut om att utvisa sökanden och förvaltningsdomstolen fattade sitt beslut i anslutning till det som risken för att sökanden skulle tvingas återvända till Tanzania blev reell. Därför förelåg i 95 § (301/2004) 2 mom. 3 punkten i utlänningslagen avsedda andra motiverade grunder för att lämna in ansökan om internationellt skydd först efter flera års vistelse i landet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att en persons sexuella läggning är en egenskap som är så grundläggande för identiteten att man inte kan begära personen att avsvära sig den. Med hänvisning till domstolens yttrande i det sammansatta målet X m fl (C-199/12 - C-201/12) kan en person som ansöker om internationellt skydd inte förväntas hemlighålla sin sexuella läggning i ursprungslandet för att undvika förföljelse. En person kan inte heller rimligen förväntas iaktta återhållsamhet i att visa sin sexuella läggning. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att förvaltningsdomstolen inte hade kunnat grunda den juridiska bedömningen av sökandens behov av internationellt beskydd på hans låga profil i förhållande till sin sexuella läggning.

Med beaktande av alla relevanta fakta gällande Tanzania och sökandens personliga förhållanden skulle däremot utredas om sökandens homosexualitet utgör ett sådant hot att han i skenet av sin personliga situation har en välgrundad fruktan att råka ut för förföljelse, eller har grundad anledning att förmoda att han i sitt hemland skulle utsättas för en verklig risk att lida allvarlig skada. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att sökanden inte hade en grundad fruktan för förföljelse eller risk för allvarlig skada.

Utlänningslagen 87, 87 a och 88 § samt 95 § (301/2004)