HFD:2015:18
- Ämnesord
- Utlänningsärende, Upphörande av flyktingstatus, Fortsatt uppehållstillstånd, Utvisning, Inreseförbud, Afghanistan, Brott
- År för fallet
- 2015
- Meddelats
- Diarienummer
- 3469/1/13
- Liggare
- 290
Migrationsverket hade bestämt att A, som anlänt till Finland som minderårig kvotflykting, skulle förlora sin flyktingstatus samt avslagit A:s ansökan om fortsatt uppehållstillstånd och bestämt att A med anledning av de brott som han gjort sig skyldig till skulle utvisas till sitt hemland och meddelas inreseförbud för fem år.
A:s flyktingstatus hade grundat sig på hans mors utsatta ställning som ensamförsörjare, och A var nu myndig. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att i A:s personliga omständigheter efter att han lämnade Afghanistan och fick flyktingstatus hade inträffat betydande förändringar, vilka gav anledning att förmoda att A rimligen kunde bo i sitt hemland. Dessutom hade säkerhetsförhållanden i A:s hemtrakt förändrats, och han hade inte orsak att frukta att han med anledning av sin etniska bakgrund skulle bli utsatt för omänskligt bemötande i sitt hemland. Följaktligen var A uppenbarligen inte längre i behov av skydd, eftersom de förhållanden under vilka han beviljats flyktingstatus hade upphört att existera. Förändringen i förhållandena var väsentlig och varaktig. Med stöd av 107 § 1 mom. 5 punkten i utlänningslagen kunde A:s flyktingstatus således bestämmas att upphöra.
Vidare ansåg högsta förvaltningsdomstolen att det inte fanns i 54 § 6 mom. i utlänningslagen avsedda grunder att bevilja A uppehållstillstånd på grund av familjeband, och enligt 36 § 1 mom. i utlänningslagen kunde han vägras uppehållstillstånd, eftersom han gjort sig skyldig till brott.
Till följd av de brott som A begått kunde han anses äventyra allmän ordning och säkerhet och de omständigheter som talade för att utvisa honom vägde tyngre än de som talade mot det. Således kunde A med stöd av 149 § 1 mom. 2 punkten i utlänningslagen utvisas till sitt hemland samt med stöd av 150 § 1 mom. i utlänningslagen meddelas inreseförbud för fem år.
Utlänningslagen 107 § 1 mom. 5 punkten, 54 § 1, 2 och 6 mom., 36 § 1 mom., 149 § 1 mom. 2 punkten, 150 § 1 mom. och 146 § 1 mom.
Konventionen angående flyktingars rättsliga ställning artikel 1.C.5
Europeiska unionens direktiv 2004/83/EG artikel 11.1 e och 16.1