HFD:2015:16
- Ämnesord
- Markanvändning och byggande, Planeringsbehov på strandområde, Undantag, Ersättande byggande, Behörighet, NTM-central, Kommunal myndighet, Existerande bostadsbyggnad, Byggplats
- År för fallet
- 2015
- Meddelats
- Diarienummer
- 2560/1/13
- Liggare
- 193
Miljönämnden hade beviljat A och hans medparter undantag för att utan en sådan plan som avses i 72 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen på samma fastighet uppföra två fritidshus, en bastu, gäststuga, en byggnad som var en kombinerad bastu och gäststuga samt ett skjul. Enligt ansökan om undantag bildade de planerade byggnaderna var sin helhet. Till helhet 1 hörde ett fritidshus samt den kombinerade gäststugan och bastun. Till helhet 2 hörde ett fritidshus samt en bastubyggnad, en gäststuga och ett skjul. Avsikten var att när dessa byggnader uppfördes riva de två fritidshus samt den gäststuga, den bastu och det skjul som redan fanns på fastigheten. Förvaltningsdomstolen upphävde nämndens beslut till den del som det gällde helhet 2.
Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra om miljönämnden hade haft behörighet att bevilja undantag från planeringsbehovet på strandområdet till den del som det var fråga om helhet 2.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att 171 § 2 mom. 1 punkten i markanvändnings- och bygglagen gäller ersättning av en byggnad på en existerande byggplats. Enligt denna bestämmelse och dess förarbeten kan ett sådant ersättande byggande som avses i nämnda lagrum inte leda till att det uppstår en ny byggplats. På den fastighet som var byggplats hade man först byggt en liten fritidsbostad och senare en större. Dessa hade gemensamma ekonomibyggnader. På fastigheten fanns således en existerande byggplats för fritidshus och på denna två fritidsbostäder. Om det bygge som ansökan gällde skulle ha genomförts, skulle på fastigheten ha uppstått två separata byggplatser för fritidshus, med egna fritids- och ekonomibyggnader. När det gällde bygget av helhet 2 var det således inte fråga om sådant ersättande byggande som avses i 171 § 2 mom. 1 punkten i markanvändnings- och bygglagen. Följaktligen hade det inte varit miljönämnden, utan den regionala NTM-centralen som till denna del varit behörig att bevilja undantag från planeringsbehovet, varför nämndens beslut skulle upphävas och undanröjas.
Markanvändnings- och bygglagen 72 § 1 mom. och 171 § 2 mom. 1 punkten
Se även HFD 2014:130, HFD 2014:158 och HFD 2014:181