18.2.2014

Migrationsverket hade ansett att sökanden, som var från södra Somalia, till följd av det allmänna säkerhetsläget i sitt hemland var i behov av sådant alternativt skydd som avses i 88 § 1 mom. 3 punkten i utlänningslagen. Migrationsverket hade dock tillämpat uteslutningsklausulen i 88 § 2 mom. 2 punkten och inte beviljat sökanden status som alternativt skyddsbehövande, eftersom sökanden misstänktes ha gjort sig skyldig till ett grovt brott i Finland.

Vid tillämpningen av uteslutningsklausulen ska man utgå från ordalydelsen i 88 § 2 mom. 2 punkten i utlänningslagen, "grundad anledning att misstänka". Detta ansågs innebära bevisning på en nivå som inte förutsätter att personen döms för brottet, anses ha gjort sig skyldig till brottet eller ens att åtal väcks mot honom eller henne för brottet, men som överstiger den nivå som ett blott och bart antagande innebär. I princip förutsätter nämnda lagrum i utlänningslagen även starkare bevisning än förundersökningslagen, enligt vilken förundersökning ska inledas när det finns "skäl att misstänka" att ett brott har begåtts. Vid bedömningen av om villkoret att det finns "grundad anledning att misstänka" i ett enskilt fall kan anses vara uppfyllt redan i förundersökningsskedet eller om det minst förutsätts att saken av polisen har överförts till åtalsprövning, ska hänsyn tas till bland annat individuella omständigheter, såsom arten av det misstänkta brottet samt den fara som detta medför för allmän ordning och säkerhet.

Utlänningslagen 87 § 1 mom., 88 § 1 och 2 mom., 88 a § 1 mom. och 89 §

Flyktingkonventionen (FördrS 77/1968) artikel 1 F

Europeiska unionens direktiv 2004/83/EG