29.11.2013

På besvär av stadsstyrelsen i H stad hade högsta förvaltningsdomstolen att avgöra om H stad kunde föreläggas att utreda behovet att sanera en fastighet som ungefär fram till år 1957 hade använts som avstjälpningsplats.

När man, förutom bestämmelserna i 8 § 2 mom. och 23 § i förordningen om avfallshantering, som hade trätt i kraft 1.4.1979, samt 37 § i den hälsovårdsstadga (736/1927) som hade utfärdats med stöd av hälsovårdslagen (192/1927) och de juridiska ansvarsgrunder som närmare framgick av det beslut med vilket skyldigheten förelagts, även beaktade att den eventuella föroreningen på den fastighet där staden haft sin avstjälpningsplats enligt vad som framgick av handlingarna i ärendet sannolikt kunde lokaliseras till ett sådant område där avfall deponerats före år 1956, hade NTM-centralen på det sätt som framgick av dess beslut kunnat förelägga H stad att utreda avstjälpningsplatsens storlek och saneringsbehovet.

Miljöskyddslagen 75 § 1 och 2 mom. samt 77 § 1 mom.

Lagen om införande av miljöskyddslagstiftningen 22 § 1 mom.

Avfallslagen (646/2011) 149 § 1 mom.

Avfallslagen (1072/1993) 77 § 2 mom.

Lagen om avfallshantering (673/1978) 8 § 3 och 4 mom., 17 § 1, 2 och 3 mom., 20 §, 21 § 1, 2 och 4 mom., 32 §, 33 § 1 och 4 mom., 45 § 1 mom. och 49 § 1 mom.

Förordningen om avfallshantering (307/1979) 7 §, 8 § 1 och 2 mom. samt 23 §

Hälsovårdslagen (469/1965) 61 § 1 och 2 mom., 64 § 1 och 3 mom. samt 92 §

Hälsovårdsförordningen (55/1967) 76 § 1 mom.

Lagen om hälsovården (192/1927) 20, 22 och 24 §

Hälsovårdsstadgan (336/1927) 1 och 37 § samt 95 § 1 mom.