20.4.2011

A hade 13.9.2006 hörts som misstänkt vid en förundersökning hos tulldistriktet. I ett 12.3.2007 väckt åtal hade åklagaren yrkat att A skulle dömas till straff för grovt skattebedrägeri begånget under tiden 1.1.2002 - 12.9.2006. Enligt åtalet hade A i avsikt att undgå skatt själv och såsom uppdragsgivare för en annan försummat sin skyldighet att deklarera för cigaretter som han fört in från ett tredje land och en annan stat inom Europeiska unionen. Tingsrätten hade 29.5.2007 med ett laga kraft vunnet domslut dömt A till straff för grovt skattebedrägeri.

Innan tingsrätten hade avkunnat sin dom hade tulldistriktet berett A tillfälle att uttala sig om sådana förslag till beskattning enligt uppskattning och skatteförhöjningar som baserade sig på vad som framkommit vid förundersökningen. A hade 14.9.2007 med två beslut om beskattning enligt uppskattning ålagts att för cigarettkartonger, som han under tiden 1.5.2004-12.9.2006 hade infört från en annan unionsstat, betala tobaksaccis och skattetillägg, samt dessutom en skatteförhöjning om 30 procent.

Förvaltningsdomstolen ansåg att A inte skulle påföras skatteförhöjningar efter att tingsrätten med anledning av samma händelseförlopp hade avkunnat sin laga kraft vunna dom, och befriade A från de skatteförhöjningar som han hade påförts genom besluten om beskattning enligt uppskattning.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det vid påförandet av skatteförhöjningarna hade varit frågan om ett brottmål som avses i artikel 4 i det sjunde tilläggsprotokollet till den Europeiska människorättskonventionen samt att det hade varit frågan om väsentligen samma sak i skattebedrägerimålet och när skatteförhöjningarna påfördes. Eftersom det så kallade ne bis in idem -förbudet som framgår av nämnda artikel tillämpas när det första avgörandet i saken är slutligt och förrän det senare förfarandet har inletts, men inte vid parallella förfaranden, utgjorde förbudet inte något hinder för att påföra skatteförhöjningar sedan tingsrättens beslut hade vunnit laga kraft. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut till den del som beslutet gällde skatteförhöjningarna och återvisade målet till förvaltningsdomstolen för att denna som första instans skulle ta ställning till de yrkanden som gällde skatteförhöjningarnas belopp.

Omröstning 4-1.

Punktskattelagen 32 § 1 mom. 3 punkten
Finlands grundlag 22 §
Europeiska människorättskonventionen artikel 6
Europeiska människorättskonventionen sjunde tilläggsprotokoll artikel 4