21.12.2011

Energimarknadsverket hade ansett att den prissättning som Gasum Oy under 2006 och 2007 hade tillämpat vid försäljning av naturgas som bolaget var skyldigt att leverera inte hade varit skälig med hänsyn till vad som föreskrivs i 4 kap. 1 § 1 mom. i naturgasmarknadslagen. Energimarknadsverket hade bestämt att Gasum Oy från den räkenskapsperiod som började 1.1.2008 skulle ändra prissättningen av den naturgas som bolaget var skyldigt att leverera så, att medeltalet av bolagets årliga rörelsevinstprocenter från rörelsemässig försäljning av naturgas inte översteg 2,5 procent under en granskningsperiod som omfattade de tre närmast kommande åren. Enligt Energimarknadsverkets beslut hade Gasum Oy fritt kunnat prissätta sina produkter, om bara prissättningen som helhet var skälig.

När Energimarknadsverket fattade sitt beslut hade den leveransskyldighet som bestäms i 4 kap. 1 § 1 mom. i naturgasmarknadslagen omfattat all den naturgas som Gasum Oy sålde i egenskap av säljare av naturgas, oberoende av produktbenämningen. Med hänsyn till vad som bestäms i 4 kap. 1 § 1 mom. i naturgasmarknadslagen hade en bedömning av i vilken omfattning bolaget var leveransskyldigt kunnat göras utan att det varit nödvändigt att utreda i vilken mån energikällor som eventuellt utgjorde alternativ till naturgas var tillgängliga för kunderna.

Enbart den omständigheten att Energimarknadsverket hade bedömt skäligheten av Gasum Oy:s prissättning av sin naturgasförsäljning som en helhet eller bedömt den utifrån rörelsevinstprocenten innebar inte att Energimarknadsverkets bedömningsförfarande skulle ha varit felaktigt. Energimarknadsverket hade kunnat göra skälighetsbedömningen på de grunder som till denna del framgick av Energimarknadsverkets beslut, förutsatt att verket genom att göra så på behörigt sätt hade kunnat beakta och även hade beaktat de grunder för bedömning av prissättningens skälighet som framgick av naturgasmarknadslagens förarbeten.

Energimarknadsverket hade ansett att en rörelsevinstprocent som motsvarade en nivå på 2,5 procent kunde betraktas som övre gräns för en skälig prissättning vid försäljning av naturgas. Denna rörelsevinstprocent motsvarade den högsta nivån i det variationsintervall för en skälig täckningsbidragsprocent som presenterats i en sakkunnigutredning som Gasum Oy hade lämnat till Energimarknadsverket. Enligt utredningen hade de olika risker som var förknippade med Gasum Oy:s verksamhet beaktats när denna nivå bestämdes. Enligt Energimarknadsverkets beslut motsvarade Gasum Oy:s rörelsevinstprocent till den del som det nu var fråga om bolagets täckningsbidragsprocent. Därför och med beaktande i övrigt av den utredning som lämnats i ärendet kunde Energimarknadsverkets beslut till den del som i beslutet hade bedömts de risker som var förknippade med Gasum Oy:s verksamhet inte anses innebära att slutsatsen hade varit felaktig, även om beslutet varit bristfälligt motiverat.

Med stöd av den behörighet som Energimarknadsverket hade enligt naturgasmarknadslagen hade Energimarknadsverket kunnat bestämma att Gasum Oy skulle korrigera sin prissättning av naturgas, som hade konstaterats stå i strid med 4 kap. 1 § 1 mom. i naturgasmarknadslagen. Energimarknadsverket hade kunnat bestämma att Gasum Oy:s prissättning skulle rättas på det sätt som framgick av beslutet.

Naturgasmarknadslagen 4 kap. 1 § 1 mom. och 7 kap. 1 § 2 mom. och 2 § 1 mom. (1293/2004)