6.7.2007

Kommunikationsverkets överklagade beslut gällde skäligheten av kopplingsavgifterna för ett bolags abonnentförbindelseprodukter samt den högsta tillåtna ersättningen.

Kommunikationsverkets tidigare beslut om prissättning av kopplingsavgifterna för bolagets abonnentförbindelseprodukter hindrade inte Kommunikationsverket att ge det beslut som överklagats, eftersom Kommunikationsverket i sina beslut hade utvärderat bolagets taxor under olika tidsperioder utgående från tillgängliga uppgifter om bolagets kostnader vid varje enskild utvärderingstidpunkt.

I sitt beslut om betydande marknadsinflytande hade Kommunikationsverket ålagt bolaget skyldigheter i anslutning till prissättningen vid uthyrning av abonnentförbindelse. Kommunikationsverket hade behörighet att bedöma huruvida bolagets prissättning av kopplingsavgifterna för abonnentförbindelseprodukter var kostnadsorienterad eller inte.

Enligt 37 § 3 mom. i kommunikationsmarknadslagen får det högsta pris som avses i 1 mom. 3 punkten i samma paragraf fastställas endast i undantagsfall, om priset för nyttjanderätten klart överstiger den allmänna prisnivån eller om det annars behövs för att tillgodose syftet med nyttjanderätten. Motsvarande villkor för beslut om den högsta möjliga ersättningen ställs inte i 86 § 3 mom. i samma lag.

Kommunikationsverkets rätt att med stöd av 84 § 1 mom. i kommunikationsmarknadslagen pröva om företagets verksamhet är effektiv är inte begränsad så, att kommunikationsverket vore skyldigt att anföra särskilda grunder för att få utreda om ett teleföretags verksamhet är effektiv.

Enligt utredningen i ärendet var kopplingen av en abonnentförbindelse en mycket likartad arbetsuppgift och de förhållanden under vilka abonnentförbindelserna kopplades mycket likartade i olika teleföretag, med undantag av restidens inverkan när förbindelserna installerades. Den arbetstid för koppling av förbindelsen som bolaget använde som prissättningsgrund översteg avsevärt den medelarbetstid som andra teleföretag använde för kopplingen. Bolaget hade inte lagt fram någon utredning som skulle ha visat att de förhållanden under vilka kopplingen utfördes eller andra omständigheter som var oberoende av bolagets egna åtgärder skulle ha avvikit från förhållandena och omständigheterna i andra bolag. Kommunikationsverket hade kunnat bedöma effektiviteten av bolagets verksamhet genom att jämföra bolagets arbetstider med uppgifter som kommunikationsverket hade samlat om arbetstider som andra bolag använde för koppling och i sitt beslut om ersättningens maximibelopp som mått på arbetstiden i en effektiv verksamhet använda sig av medelarbetstiderna i andra teleföretag.

Kommunikationsmarknadslagen (393/2003) 18, 24, 37, 84 och 86 §