HFD:2003:11
- Ämnesord
- Förorening av miljön, Föreskrift i syfte att hindra förorening, Utsläpp i miljön, Olägenhet för landskapet, Avfall, Mark- och stensubstansavfall, Nedskräpning av miljön, Återvinning eller behandling av avfall, Allmän omsorgsplikt vid avfallshantering, Förvaltningstvång, Förbud, begränsningar och andra bestämmelser enlig avfallslagen, Anhängiggörande av ärende som gäller en bestämmelse som avses i 21 eller 57 § avfallslagen
- År för fallet
- 2003
- Meddelats
- Diarienummer
- 1152/3/02
- Liggare
- 492
Mark- och stensubstans i gårdsbruksenheten S, som var deponerad nära gränsen till granngården A, orsakade inte utsläpp i miljön och någon risk för utsläpp var inte heller sannolik. Oberoende av om deponeringsplatsen på annat sätt medförde skada eller olägenhet för annans egendom eller hade andra negativa konsekvenser, ansågs deponeringsplatsen inte orsaka en sådan förorening av miljön som definieras i 3 § 1 mom. 1 punkten miljöskyddslagen. Den kommunala miljövårdsmyndigheten, som hade behandlat ärendet på yrkande av ägaren till gårdsbruket A, kunde därför inte med stöd av 85 § miljöskyddslagen meddela ägaren till gårdsbruket S en föreskrift att snygga upp och återställa deponeringsområdet.
Deponeringsplatsen utgjordes åtminstone delvis av avfall enligt avfallslagen. För en eventuell tillämpning av avfallslagen skulle ärendet i fortsättningen behandlas hos den kommunala miljövårdsmyndigheten.