13.8.2009

Ett bolag tillhandahöll paketresor åt sina kunder till ett totalpris i vilket det ingick tjänster som bolaget skaffat av en tredje part samt reseledar- och guidetjänster som bolaget själv utförde. I totalpriset ingick alla bolagets omkostnader och även dess rabatter, såsom fribiljetter från flygbolag och friplatser på hotell, samt bolagets vinstmarginal. När totalpriset delades upp så att de av bolaget utförda reseledar-guidetjänsterna skildes åt från den övriga delen, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att man vid beräkningen av skattegrunden för reseledar-guidetjänsterna skulle beakta den del av rabatterna som hänförde sig till dessa tjänster. Rabatterna skulle alltså hänföras först till totalpriset och därefter en del av dem till de reseledar-guidetjänster som hade särskilts från totalpriset.

När reseledar-guidetjänstens andel av totalpriset särskiljs från totalpriset, finns det enligt Europeiska gemenskapens domstols rättspraxis i praktiken två olika sätt att göra detta. Det ena sättet baserar sig på marknadsvärdet och det andra på de faktiska kostnaderna. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att oberoende av vilket alternativ som används får skattegrunden inte vara högre än det pris som i verkligheten uppbärs hos kunderna för tjänsten i fråga. Eftersom sistnämnda omständighet förblev oklar när skattegrunden i detta ärende hade beräknats på basis av kostnaderna, upphävde högsta förvaltningsdomstolen förvaltningsdomstolens och Koncernskattecentralens beslut och återvisade ärendet till Koncenskattecentralen för ny handläggning. Efterbeskattning för räkenskapsperioderna 1.1.-31.12.2001, 1.1.-31.12.2002 och 1.1.-31.12.2003.

Mervärdesskattelagen 1 §, 71 § 9 punkten, 73 § 1 mom. Och 80 §
Sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) artikel 26
Europeiska gemenskapernas domstols dom i målen C-308/96 och C-94/97, Madgett och Baldwin samt C-291/03, My travel