2.7.2009

T hade som säkerhet för R:s skulder ställt en pant till K och I samt en generell borgen till N. År 1993 inleddes företagssanering för T och konkursförfarande mot R. Efter att R:s konkurs hade inletts gjorde T på grund av sina säkerhetsutfästelser avbetalningar på R:s skulder till K, I och N på det sätt som hade bestämts i saneringsprogrammet. T yrkade med stöd av sin regressrätt utdelning i R:s konkurs.

I konkursstadgan som skulle tillämpas i målet fanns inte några bestämmelser om hur utdelningen ska fördelas mellan en borgenärs fordran och en borgensfordran. Med stöd av 2 § lagen om den ordning i vilken borgenärer skall få betalning ansågs fordringarna ge rätt till lika betalning. Eftersom T enligt saneringsprogrammet endast betalade av på K:s, I:s och N:s fordringars kapital, hade borgenärerna inte rätt att på nytt rikta T:s betalningar att gälla de efterställda räntorna i R:s konkurs.