HD:2008:43
- Ämnesord
- Part - PartsbehörighetRättegångsförfarandet - Avvisande av talanRättskraft
- År för fallet
- 2008
- Meddelats
- Diarienummer
- S2007/528
- Liggare
- 834
- Föredragningsdag
A hade i en talan mot Svenska handelshögskolan yrkat på skadestånd på grund av att den utbildning som högskolan erbjudit honom inte motsvarat det som hade utlovats. Käromålet hade förkastats med en laga kraft vunnen dom. Därefter yrkade A i ett nytt käromål mot staten att staten skulle åläggas att erlägga skadestånd i första hand på den grunden att utbildningschefen för Svenska handelshögskolan hade gett honom felaktig information om utbildningen och i andra hand på den grunden att det betyg han fått över utbildningen bytts ut mot ett annat som uppgav färre studieveckor.
Svenska handelshögskolan ansågs inte ha haft partsbehörighet. Den talan som väckts mot handelshögskolan hade gällt staten som svarande. Eftersom yrkandena i det nya käromålet i sak avsåg samma prestation som A yrkat på i sin tidigare talan, utgjorde den tidigare domen hinder mot att pröva den nya talan. Se KKO:2001:136
Målets handläggning i de lägre domstolarna
Bakgrund
A hade i en tidigare rättegång vid Vasa tingsrätt yrkat att Svenska handelshögskolan skulle åläggas att i skadestånd erlägga honom 56 793,70 euro jämte ränta.
A hade anfört att han hade betalt för att erhålla Bachelor of Tourism Admistration (BTA)-utbildning. Han hade utlovats en lägre akademisk slutexamen men hade inte erhållit sådan examen. Svenska handelshögskolan hade vilselett honom och var skyldig att ersätta den skada som uppstått. Skadeståndsyrkandet baserade sig på inkomstbortfall under två år.
I sitt svaromål hade Svenska handelshögskolan yrkat att käromålet skulle förkastas. A hade inte utlovats någon högskoleexamen. A hade inte erhållit vilseledande information om BTA-utbildningen. Utbildningen var till sitt innehåll akademisk men den utgjorde fortutbildning. Det saknades kausalsamband mellan den påstådda skadan och den påstådda felaktiga informationen.
Vasa tingsrätt hade förkastat käromålet 11.3.2002. Vasa hovrätt hade förkastat A:s besvär 30.6.2003. Hovrättens dom har vunnit laga kraft.
A:s käromål och statens svaromål i Esbo tingsrätt
A yrkade att staten åläggs att erlägga honom
56 793,70 euro eller alternativt 40 000 euro med ränta.
A anförde att han hade varit en av de studeranden vid Svenska handelshögskolan i Vasa som studerat för Bachelor of Tourism Administration-examen (BTA). Enligt marknadsföringen och all övrig information skulle studerandena erhålla en lägre internationellt sett gångbar akademisk examen, det vill säga en högskoleexamen.
A hade dock inte erhållit någon examen. Han hade erhållit ett BTA-betyg. Enligt betyget hade det varit fråga om akademisk fortbildning som berättigade till 120 studieveckor. Senare hade A uppmanats att återlämna betyget. I stället hade han erhållit ett intyg gällande 40 studieveckor. I intyget hade ordet "akademisk" inte längre använts. A hade inte hörts i samband med utbytet av betyg till diplom.
Den utbildningschefen som ansvarat för fortbildningsprogrammet hade sagts upp eftersom han hade grovt brutit mot sin tjänsteplikt genom att ge felaktig information om BTA-utbildningen och dess status, genom att ändra innehållet i utbildningen och genom att retroaktivt skriva ut nya betyg för utbilningen. Genom utbildningschefens förfarande hade Svenska handelshögskolan gjort sig skyldig till sådant fel eller försummelse som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen.
Skadan bestod i att A inte erhållit utlovad lägre högskoleexamen och att han förlorat ett antal studieveckor då hans betyg byttes ut till ett intyg. Skadan utgjordes av den inkomstförlust om två år som åtgår för att erhålla utlovad lägre högskoleexamen. Skadan kunde också beräknas i form av den förlust A lidit genom att han olagligen fråntagits 80 studieveckor i form av betyg för att i stället erhålla ett intyg med endast 40 studieveckor. En studievecka kunde beräknas vara värd 500 euro.
A anförde vidare att yrkandena i detta ärende och grunderna för dessa inte hade avgjorts i det tidigare målet där grunden för skadeståndsyrkandet hade varit det avtalsbrott som Svenska handelshögskolan hade gjort sig skyldig till, medan grunden i detta mål var fel eller försummelse vid myndighetsutövning enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Skadeståndsbeloppet och bevisningen var inte heller desamma. Det alternativa yrkandet på ersättning för 80 förlorade studieveckor på basis av det utbytta betyget var nytt.
Staten motsatte sig käromålet och yrkade att det skulle förkastas.
Staten framförde att ärendet redan hade avgjorts genom en laga kraft vunnen dom och därför inte på nytt kunde upptas till prövning vid domstol. Yrkandena i käromålet och grunderna för dessa var i huvudsak de samma som redan hade handlagts i det ärende som avgjorts i Vasa hovrätt 30.6.2003.
Tingsrätts beslut 8.9.2006
Tingsrätten konstaterade att grunden för A:s skadeståndskrav var densamma som i det tidigare ärendet. I båda fallen var det fråga om den skada som enligt A uppstått till följd av den information som A ansett ha varit missvisande. A skulle därför såsom alternativ rättsgrund i sitt första käromål vid sidan av avtalsbrott även ha kunnat åberopa fel eller försummelse enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Alla faktaomständigheter beträffande Svenska handelshögskolans förfarande som A framfört i detta ärende hade även funnits till hands under det först avgjorda målets handläggning. Även det alternativa skadeståndskravet angående värdet av de förlorade studieveckorna kunde A ha framfört vid Vasa tingsrätt. Hans rätt att framställa dessa krav i en ny rättegång hade därför prekluderats.
På dessa grunder avvisade tingsrätten käromålet.
Saken har avgjorts av tingsdomare Eva-Maria Anderzén.
Helsingfors hovrätts beslut 18.4.2007
Hovrätten konstaterade att rättskraften hos en dom endast sträcker sig till parterna i målet. Svaranden i Vasa tingsrätt hade varit Svenska handelshögskolan, medan talan i detta rättegång hade riktats mot staten. Enligt universitetslagen hade Svenska handelshögskolan självstyrelse. Den var således en skild juridisk person som inte var identisk med staten. Tingsrätten borde därför inte på de grunder som anförts dess beslut ha avvisat käromålet.
Hovrätten upphävde tingsrättens beslut och återförvisade ärendet till tingsrätten.
Saken har avgjorts av hovrättens medlemmar Monika Kuhlefelt, Riitta Rajala och Susanne Möller.
Ändringssökande i Högsta domstolen
Staten beviljades besvärstillstånd.
Staten yrkade i sina besvär att hovrättens beslut upphävs, tingsrättens beslut fastställs och att A:s käromål avvisas.
A bemötte besvären och yrkade att besvären förkastas.
Högsta domstolens avgörande
Skäl
Frågeställning
1. Frågan i Högsta domstolen är huruvida Vasa hovrätts dom 30.6.2003, genom vilken A:s 27.4.2001 anhängiggjorda skadeståndstalan mot Svenska handelshögskolan har förkastats och som vunnit laga kraft, utgör hinder mot att pröva den skadeståndstalan som A nu driver.
2. För det första bör avgöras om den nya talan gäller samma parter som den föregående talan. Frågan är om Svenska handelshögskolan är ett sådant statligt organ som i eget namn kan föra talan i en rättegång, det vill säga om handelshögskolan har partsbehörighet i målet. Om parterna i de båda rättegångarna är desamma bör ännu avgöras om båda käromålen avsåg samma sak.
Svenska handelshögskolans partsbehörighet
3. Enligt vedertagna principer inom civilprocessrätten gäller som allmänt krav att den som uppträder som part i tvistemål skall äga civilrättslig rättsförmåga, det vill säga rättslig förmåga att förvärva rättigheter och åläggas förpliktelser i eget namn. Således har offentligrättsliga rättssubjekt såsom staten samt dess självständiga inrättningar, exempelvis Folkpensionsanstalten, partsbehörighet. Sådana statliga ämbetsverk eller inrättningar som ingår i statens förvaltningsorganisation men som inte utgör självständiga rättssubjekt saknar däremot partsbehörighet. I ett mål som gäller ett sådant ämbetsverk eller en sådan inrättning är det staten som uppträder som part medan statens talan kan föras av ifrågavarande ämbetsverk eller inrättning.
4. Svenska handelshögskolan är ett i universitetslagen (645/1997) avsett universitet, vars rättsliga ställning i statens organisation regleras genom nämnda lag. Enligt 2 § 1 mom. universitetslagen har universiteten självstyrelse. Av regeringens proposition med förslag till universitetslagen (RP 263/1996 rd s. 8 - 9 och 12) framgår att självstyrelsen avser att trygga forskningens och undervisningens frihet och oavhängighet. Universiteten har rätt att själva, genom sina egna organ, bestämma om undervisningens innehåll och omfattning. Dessutom innebär universitetens självstyrelse en administrativ autonomi i förvaltningen av den forskning och undervisning som bedrivs. Således tillsätter universiteten själva sina egna förvaltningsorgan samt utnämner sina tjänstemän. I de frågor som omfattas av självstyrelsen fattas besluten av universitetens egna förvaltningsorgan och inte av statens förvaltningsmyndigheter.
5. Universitetens självstyrelse innebär emellertid inte för närvarande att universiteten skulle vara autonoma beträffande sin ekonomi och förmögenhet. I dessa avseenden är universiteten räkenskapsverk inom ramen för statsbudgeten. De medel som universiteten förvaltar är statens medel. Detta innebär att ett universitet inte är behörigt att uppträda som part i mål som gäller dessa medel. Av specialbestämmelserna i universitetslagen om vissa där nämnda universitet och vissa tillgångar följer en del undantag från denna regel. Dessa medför att vederbörande universitet även innehar säregendom som är föremål för separat förvaltning och att ifrågavarande universitet i eget namn företar rättshandlingar och för talan om sådan egendom. Några undantag av detta slag gäller emellertid inte beträffande Svenska handelshögskolan.
6. I detta fall har A genom sin tidigare talan mot Svenska handelshögskolan framställt ett krav på skadestånd. Det har således varit fråga om ett förmögenhetsrättsligt yrkande som gällt universitetets ekonomi. På grund av det som anförts ovan har Svenska handelshögskolan inte varit behörigt att inneha partsställning i ett sådant mål. Svaranden i målet har varit staten, som företrätts i rättegången av Svenska handelshögskolan.
Är det fråga om samma sak
7. En fråga som avgjorts genom en laga kraft vunnen dom kan inte bli föremål för ny prövning genom en ny talan. Även om hovrätten inte har tagit ställning till om A:s nya talan borde ha lämnats utan prövning på denna grund, upptar Högsta domstolen, för att undvika dröjsmål, frågan till omedelbar prövning.
8. Den tidigare talan i Vasa tingsrätt har baserat sig på att den Bachelor of Tourism Administration(BTA)-utbildning som Svenska handelshögskolan har erbjudit A inte har motsvarat det som högskolan hade utlovat i sin marknadsföring av utbildningen. Enligt A hade Svenska handelshögskolan vilselett honom och var på grund av detta skyldig att ersätta honom den skada som uppstått. Ersättningsyrkandet om 337 680 mark (56 793,70 euro) har grundat sig på ett inkomstbortfall under de två år, som behövts för att erhålla en examen som enligt A utlovats.
9. I den nya talan har A i första hand yrkat att staten åläggs att till honom erlägga 56 793,70 euro enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Grunden för detta yrkande har varit att Svenska handelshögskolans utbildningschef hade gett felaktig information om BTA-utbildningen, med den påföljden att A inte hade erhållit utlovad examen. I andra hand har A yrkat på 40 000 euro i skadestånd på den grunden att Svenska handelshögskolan hade avdragit studieveckor från hans betyg. Det sistnämnda yrkandet har sin grund i den ekonomiska förlust som A uppskattat att hade förorsakats honom av att studieveckorna avdragits från betyget.
10. Det tidigare käromålet och förstahandsyrkandet i den nya talan grundar sig på samma händelseförlopp och samma faktiska omständigheter, nämligen Svenska handelshögskolans handlande i fråga om den information som lämnats om den ifrågavarande utbildningen, vilket enligt A inneburit att han inte hade fått en sådan utbildning och examen som han borde ha fått. I sin tidigare talan har A i sak hävdat att Svenska handelshögskolan inte presterat vad han enligt avtal hade rätt att förutsätta, medan den nya talan har grundats på att Svenska handelshögskolan förfarit på ett sätt som medför ansvar enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Den rättsliga kvalificeringen är en annan, men de faktiska omständigheter som yrkandena grundar sig på är desamma.
11. Det sekundära yrkande som i andra hand framförts i den nya talan gäller åter frågan om A gått förlustig studieveckor i samband med att antalet studieveckor i det betyg som han erhållit reducerats då Svenska handelshögskolan hade bytt ut betyget mot ett nytt. Till grund också för detta yrkande ligger påståendet om att A inte hade fått en sådan utbildning som utlovats honom. I jämförelse med det yrkande som framförts i första hand är det således i sak fråga om ett alternativt yrkande som är mindre till beloppet.
12. I avgörandet HD 2001:136 var det fråga om huruvida en laga kraft vunnen dom genom vilken ett käromål hade förkastats utgjorde hinder mot att pröva en ny talan mellan samma parter. I det förkastade käromålet hade kärandena yrkat på en penningprestation med stöd av ett avtal som enligt domen i målet inte var bindande. Därefter yrkade kärandena i ett nytt käromål på samma penningbelopp i ersättning för att avtalet inte var bindande. Eftersom det nya yrkandet i sak avsåg samma prestation utgjorde den tidigare domen hinder mot att pröva den nya talan. I domskälen ansåg Högsta domstolen att kärandena vid handläggningen av det nya käromålet inte hade rätt att åberopa sådana omständigheter som de hade kunnat göra gällande redan vid handläggningen av det tidigare käromålet.
13. Med hänsyn till det som anförts i punkt 10 ovan avser yrkandena även i det nu aktuella fallet i sak samma prestation som A yrkat på redan i sin tidigare talan. Båda käromålen gäller ett skadeståndskrav för inkomstbortfall under två år och grundar sig på samma faktiska förhållanden. Inte heller andrahandsyrkandet avviker till grunden från det yrkande A framställt i sin tidigare talan, även om beloppet är mindre. De omständigheter som åberopats till stöd för den nya talan kunde A ha åberopat i den tidigare rättegången.
14. På dessa grunder finner Högsta domstolen att den sak som avses i A:s aktuella talan redan har avgjorts av Vasa hovrätt 30.6.2003 genom ovan nämnda dom, varför den tidigare domen utgör hinder mot att pröva den nya talan.
Beslut
Hovrättens beslut upphävs och det slut tingsrätten kommit till i sitt avgörande skall stå fast.
Saken har avgjorts av presidenten Pauliine Koskelo, justitieråden Eeva Vuori, Kari Kitunen, Pertti Välimäki och Juha Häyhä. Föredragande Pirkko Loukusa.