10.10.1997

Arvlåtaren hade upprättat ett testamente enligt vilket hälften av hennes egendom skulle gå till hennes i livet varande son A:s barn i lika delar och hälften till hennes avlidne son B:s barn i lika delar. A hade godkänt testamentet efter arvlåtarens död. B:s barn påstod att arvlåtaren efter upprättandet av testamentet hade gett A förskott på arv genom att till honom sälja en fastighet för lägre än gängre pris. Därför yrkade de med stöd av 6 kap. 1 § och 8 § 1 mom. ärvdabalken att förskottet skulle avdras från A:s barns andelar.

Frågan om förskottet skulle beaktas skulle avgöras enligt reglerna om tolkning av testamente och inte enligt 6 kap. ärvdabalken. Då i testamentet, som inte ändrats efter fastighetens försäljning, inte ingick bestämmelser om avräknande och då inte heller i övrigt styrkts att testator avsett att fastighetsköpet skulle inverka på skiftandet av kvarlåtenskapen tolkades testamentet så att från den egendom, som tillföll A:s barn, inte skulle göras avdrag på grund av fastighetsköpet.

ÄB 6 kap 1 §ÄB 6 kap 8 § 1 momÄB 11 kap 1 § 1 mom

Hela rättsfallet är i FKKO-registret.