10.5.1983

Sedan en äkta man fått anledning att betvivla sitt faderskap, hade det verkställtsen blodundersökning om vilken utlåtande hade avgetts efter ungefär 5 månader (12.8.1976). Kännedom om undersökningsresultatet, vilket uteslöt faderskap, hade mannen likväl fått först ungefär 2 1/2 månad efter det utlåtandet avgavs och några månader före sin död. Då han inte tidigare hade vidtagit åtgärder för att få reda på undersökningsresultatet, hade han inte längre vid sin död haft sådant synnerligen vägande skäl till att talan väckts sentida, som avsågs i 35 § 3 mom. lagen 5.9.1975 om faderskap. Då mannen gått förlustig sin talerätt i fråga om upphävande av faderskapet, förkastades talan som väckts av hans i 36 § lagen om faderskap åsyftade rättsinnehavare.

Var och en av en äkta mans i 36 § lagen om faderskap åsyftade rättsinnehavare har en självständig rätt att väcka talan. För den skull skall, då sådana rättsinnehavare väcker talan om upphävande av faderskap, såsom svarande instämmas även rättsinnehavare som inte har förenat sig om talan.