207/2008

Om en sökande eller annan sakägare anhåller om att kostnader som enligt 2 § 1 mom. i lagen om stöd för nyskiften (24/1981), nedan stödlagen, betalas av statens medel ska kvarstå som slutlig utgift för staten eller om att lantmäteriavgiften ska sänkas eller inte tas ut, ska förrättningsmännen, om det finns förutsättningar enligt 3 § 2 mom. i stödlagen, göra framställning till jord- och skogsbruksministeriet om storleken av den del av kostnaderna som kvarstår som slutlig utgift för staten eller av den del av lantmäteriavgiften som inte tas ut. Framställningen kan göras innan beslut om nyskiftets förutsättningar och omfattning fattas eller därefter, men före förrättningens avslutningssammanträde.

Uppgifterna i den kostnadsberäkning som avses i 2 mom. ska med beaktande av vilken fas nyskiftet befinner sig i grunda sig på de senaste tillgängliga planerna.

I samband med kostnadsberäkningen ska skilt för sig nämnas beloppet av kostnaderna för röjning av nya odlingar, om beloppet är betydande, de vattenanskaffnings- och avloppsanläggningar som ska byggas och byggnadskostnaderna för dessa samt beloppet av de förrättningskostnader som avses i 207 § 1 mom. i fastighetsbildningslagen (554/1995) och av eventuella andra kostnader.

När stöd beviljas för sådana åtgärder som avses i 2 § 1 mom. i stödlagen och som inte är nödvändiga för sådan vägbyggnad eller sådant torrläggningsarbete på området, som en ändamålsenlig fastighetsstruktur kräver, kan högst 50 procent av kostnaderna för åtgärderna kvarstå såsom slutlig avgift för staten.

För fattande av det beslut som avses i 1 mom. ska förrättningsingenjören tillställa lantmäteribyrån kopior av de till nyskiftesplanen hörande planer som avses i 88 § 1 mom. 1 och 7 punkten i fastighetsbildningslagen. Till planerna ska fogas förrättningsmännens utlåtande om till vem medlen ska utbetalas.

Lantmäteribyrån ska sända det i 1 mom. avsedda beslutet till en person som delägarna i förrättningen har utsett. En kopia av beslutet och av eventuella ändringar till det ska fogas till förrättningshandlingarna och lämnas till Statskontoret.

De belopp som ska återkrävas med stöd av beslut som lantmäteribyrån har fattat enligt 8 § tas ut på det sätt som föreskrivs i förordningen angående debitering, uppbörd och redovisning av vissa statens penningfordringar (559/1967). Statskontoret är dock den myndighet för debitering och uppbörd som avses i 3 § i den förordningen.

Om inte alla i 2 § i stödlagen avsedda medel som beviljats genom lantmäteribyråns beslut har lyfts, ska lantmäteribyrån innan Statskontoret börjar återkräva betalningarna vid behov förordna om verkställande av förrättning, där det utreds hur de lyfta medlen har använts och där det avgörs i vilket förhållande de betalda avgifterna ska återkrävas hos skiftesdelägarna. Vid en sådan förrättning ska bestämmelserna om styckning iakttas.

Lantmäteribyrån ska meddela Statskontoret att den förordnat om verkställande av förrättning enligt 1 mom.

Om utbetalda statsmedel har återkrävts med stöd av 7 § 2 mom. i stödlagen, ska lantmäteribyrån vid behov meddela Statskontoret att uttagandet av de i 10 § nämnda beloppen tills vidare avbrutits och förordna om verkställande av förrättning, där det avgörs vilka ändringar nämnda återkrav föranleder i fråga om kostnadsbeloppet och kostnadernas repartition. Vid en sådan förrättning ska bestämmelserna om styckning iakttas. När förrättningen vunnit laga kraft ska lantmäteribyrån meddela ett nytt beslut om det slutliga beloppet av de statsmedel som används för betalning av kostnaderna och om återkrav av detta belopp.

Återbetalningen av de kostnader som betalats med statens medel börjar det femte året efter det år då lantmäteribyrån fattade beslut, som avses i 8 §.

Om det kapital som skall uppbäras uppgår till högst 350 euro, ska betalningen ske i sin helhet vid följande uppbörd.

I fråga om stöd för nyskiften med statens medel tillämpas dessutom vad som bestäms i statsunderstödslagen (688/2001) om överklagande av statsbidragsmyndighetens beslut och om verkställigheten av beslut.