Statsrådets förordning om rehabiliteringsverksamhet för krigsinvaliders makar och änkor samt krigsänkor
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
- Uppdaterad författning
- 39/2002
- Ursprunglig publikation
- Häfte 7/2002 (Publicerad 29.1.2002)
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från social- och hälsovårdsministeriet, föreskrivs med stöd av 7 c § lagen den 13 maj 1988 om statsbudgeten (423/1988), sådant detta lagrum lyder i lag 689/2001:
1 §
Till rehabilitering kan godkännas en person som behöver rehabilitering och:
vars make har skadats eller insjuknat till följd av krigen 1939–1945 så att hans invaliditetsgrad enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/1948) är minst 50 procent. Ytterligare förutsätts att makarna bor tillsammans. Intagning av en krigsinvalid för institutionsvård hindrar dock inte rehabilitering av maken;
vars make som skadats eller insjuknat till följd av de förhållanden som avses i 1 punkten har dött år 1976 eller därefter, om makens invaliditetsgrad vid hans död har varit minst 40 procent; och
vars make har dött eller försvunnit till följd av krigen 1939–1945 och som får försörjningspension enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst. Ytterligare förutsätts att personen i fråga har försörjt minst ett barn som har varit berättigat till försörjningspension. En person som på nytt har blivit berättigad till försörjningspension när ett senare ingånget äktenskap blivit upplöst kan inte godkännas till rehabilitering.
Vid val av personer som skall rehabiliteras skall företräde ges sådana i 1 mom. 1 punkten avsedda personer vars make har en invaliditetsgrad på 100 procent. Deras rehabilitering kan vid behov upprepas årligen.
2 §
En anstaltsrehabiliteringsperiod varar två veckor. Om rehabiliteringen sker på krigsinvalidernas brödra- eller sjukhem, rehabiliteringssjukhus eller diakonissanstalten i Uleåborg varar rehabiliteringsperioden dock tre veckor.
En dagrehabiliteringsperiod varar 10 dagar. Om dagrehabiliteringen sker på krigsinvalidernas brödra- eller sjukhem, rehabiliteringssjukhus eller diakonissanstalten i Uleåborg varar rehabiliteringsperioden dock 15 dagar.
Öppen rehabilitering kan omfatta en serie på högst 15 behandlingstillfällen. Kostnaderna för behandlingsserien får inte överstiga 500 euro per rehabiliteringsklient, dock så att kostnaderna för öppen rehabilitering som ges i hemmet får inte överstiga 750 euro per rehabiliteringsklient.
3 §
Statskontoret väljer på basis av ansökningar de personer som skall rehabiliteras. Till ansökan skall bifogas ett läkarintyg som visar behovet av rehabilitering. Till en ansökan om öppen rehabilitering skall bifogas en remiss eller en kopia av den.
4 §
Anstaltsrehabilitering och dagrehabilitering ges på sådana rehabiliteringsanstalter som Statskontoret godkänt. Öppen rehabilitering kan ges av serviceproducenter och självständiga yrkesutövare som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990).
Statskontoret betalar kostnaderna för rehabiliteringen direkt till rehabiliteringsanstalterna, serviceproducenterna och de självständiga yrkesutövarna.
5 §
Utgifterna för rehabiliteringen ersätts av det anslag som i statsbudgeten för år 2002 reserverats för ändamålet under moment 33.22.56.
6 §
Statskontoret ger vid behov närmare anvisningar om tillämpningen och verkställigheten av denna förordning.
7 §
Denna förordning träder i kraft den 31 januari 2002 och gäller till och med den 31 december 2002.
Genom denna förordning upphävs social- och hälsovårdsministeriets förordning den 25 januari 2001 om rehabiliteringsverksamhet för krigsinvaliders makar och änkor samt krigsänkor (43/2001).
Helsingfors den 17 januari 2002
Omsorgsminister Osmo SoininvaaraJurist Karoliina Korte