1434/2001

Fastighetsförrättningsavgiften skall till sin storlek motsvara de totala kostnader som fastighetsförrättningen orsakar staten eller kommunen (självkostnadsvärde) . För förrättningar av samma slag kan fastställas en avgift av samma storlek även i sådana fall där de totala kostnaderna för enskilda förrättningar avviker från varandra.

Fastighetsförrättningsavgiften fastställs som arbetsersättning eller förrättningsersättning. Den fastighetsförrättningsavgift som uppbärs för förrättningen kan fastställas dels som arbetsersättning, dels som förrättningsersättning.

Arbetsersättningen fastställs på grundval av den arbetstid som använts för förrättningen, de genomsnittliga lönekostnaderna samt, i enlighet med vad som närmare bestäms genom förordning av statsrådet, på grundval av de övriga kostnader som orsakas lantmäteriverket eller kommunen för verkställandet av förrättningen.

Förrättningsersättningen fastställs enligt förrättningsslag till jämnstort belopp på grundval av de genomsnittliga totala kostnader som förrättningarna orsakar.

Av särskilda skäl kan, på det sätt som bestäms genom förordning av statsrådet, bestämmas att fastighetsförrättningsavgift inte skall fastställas eller att avgiften fastställs till ett mindre belopp än vad som anges ovan.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas närmare bestämmelser om de avgifter som fastställs med stöd av 3 §. Avgifterna för fastighetsförrättningar, som verkställs på förordnande av kommunens fastighetsregisterförare, fastställs dock på samma grunder i en fastighetsförrättningsavgiftstaxa, om vilken kommunfullmäktige beslutar.

Fastighetsförrättningsavgift bestäms inte heller för

Fastighetsförrättningsavgiften för en fastighetsförrättning fastställs och uppbärs efter att förrättningen har vunnit laga kraft. För andra åtgärder eller uppdrag fastställs och uppbärs en fastighetsförrättningsavgift efter att åtgärden eller uppdraget har genomförts.

Innan den slutliga fastighetsförrättningsavgiften fastställs kan kostnaderna för utförda arbeten eller en sådan andel av fastighetsförrättningsavgiften (avbetalning) som motsvarar den uppskattade omfattningen av den genomförda delen av en oavslutad förrättning fastställas och uppbäras. Om den slutliga fastighetsförrättningsavgiften skall fastställas som en förrättningsersättning, kan det dock bestämmas att den avbetalning som uppbärs för en avslutad förrättning är lika stor som den slutliga fastighetsförrättningsavgiften. Avbetalningsbeloppet kan vara högst lika stort som den slutliga fastighetsförrättningsavgiften.

Av den som har ansökt om förrättningen och av andra sakägare kan förskott på fastighetsförrättningsavgiften (förskottsavgift) uppbäras och säkerhet fordras för betalningen av fastighetsförrättningsavgiften enligt vad som bestäms genom förordning av statsrådet. Angående förskottsavgiften gäller vad som i 8 § föreskrivs om fastighetsförrättningsavgift.

En fastighetsförrättningsavgift som uppburits till ett för stort eller oriktigt belopp återbärs och på den betalas en ränta enligt den i 3 § 2 mom. räntelagen (633/1982) avsedda räntefoten, minskad med två procentenheter.

I fråga om fastighetsförrättningsavgiften gäller lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961). Grundbesvär som avses i lagen anförs hos behörig förvaltningsdomstol.

Närmare bestämmelser om övriga omständigheter när det gäller uppbörd och verkställigheten i övrigt av denna lag utfärdas genom förordning av statsrådet.