Lag om ändring av varumärkeslagen
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
- Ursprunglig publikation
- Häfte 9/2000 (Publicerad 31.1.2000)
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i varumärkeslagen av den 10 januari 1964 ( 7/1964 ) 1 § 1 mom., 4 § 1 mom., 11 § 1 mom., 13 §, 14 § 1 mom. 5, 8 och 9 punkten, 19 § 2 mom., 21 § 1 mom., 56 b § 2 mom., 56 k §, 56 l § 1 mom. samt 57 a §, av dessa lagrum 1 § 1 mom. sådant det lyder i lag 39/1993, 13 § sådan den lyder delvis ändrad i sistnämnda lag, 14 § 1 mom. 5 punkten sådan den lyder i lag 996/1983 samt 14 § 1 mom. 8 och 9 punkten, 21 § 1 mom., 56 b § 2 mom., 56 k §, 56 l § 1 mom. och 57 a § sådana de lyder i lag 1715/1995, samt
fogas till 14 § 1 mom., sådant det lyder delvis ändrat i lag 552/1970 samt i nämnda lagar 996/1983 och 1715/1995, en ny 10 och en ny 11 punkt, till lagen en ny 17 a §, till 52 §, sådan den lyder i sistnämnda lag, ett nytt 2 mom., varvid det nuvarande 2 mom. blir 3 mom., och till 56 b §, sådan den lyder i sistnämnda lag, ett nytt 3 mom. som följer:
1 §
Genom registrering förvärvas ensamrätt till varumärke såsom särskilt kännetecken för att från andras varor skilja sådana varor som utbjuds till salu eller annars tillhandahålls i näringsverksamhet.
4 §
Rätt till varukännetecken enligt 1―3 § innebär att någon annan än innehavaren inte i näringsverksamhet får använda ett därmed förväxlingsbart kännetecken för sina varor, vare sig på varan eller dess förpackning, i reklam eller affärshandlingar eller på något annat sätt, inbegripet muntlig användning. Det som sägs här skall gälla oavsett om varan tillhandahålls eller är avsedd att tillhandahållas här i landet eller utomlands eller om den införs till finskt territorium för att användas, förvaras eller lagras i näringsverksamhet eller för att transporteras vidare till tredje land i detta syfte.
11 §
Författare, utgivare och förläggare av lexikon, handböcker eller andra sådana publikationer som är tryckta eller finns i ett datanät är skyldiga att på begäran av den som innehar ett registrerat varumärke se till att varumärket inte återges i publikationen utan att det framgår att varumärket är registrerat.
13 §
Ett varumärke som registreras skall vara ägnat att särskilja innehavarens varor från andras. Ett märke som uteslutande eller med endast mindre ändring eller tillägg anger varans art, beskaffenhet, mängd, användning, pris eller ursprungsort eller tiden för dess framställande skall inte i och för sig anses ha särskiljningsförmåga. Inte heller ett sådant märke som utgörs enbart av en form som följer av varans art, en form som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett betydande värde skall anses ha särskiljningsförmåga. Vid bedömning av om ett märke har särskiljningsförmåga skall hänsyn tas till alla faktiska omständigheter och särskilt till den tid och omfattning som märket har varit i bruk.
14 §
Varumärke får inte registreras
om märket består av eller innehåller något som är ägnat att uppfattas som en titel på någon annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, såvida titeln är egenartad, eller som kränker någon annans upphovsrätt till sådant verk eller någon annans rätt till fotografisk bild eller skyddat mönster;
om märket kan förväxlas med ett varumärke som skyddas av en internationell registrering som gäller i Finland och som utgående från denna registrering har äldre rätt i Finland,
om märket kan förväxlas med ett gemenskapsvarumärke enligt 57 § som har registrerats på basis av en tidigare ansökan eller som har företräde i Finland enligt artikel 34 eller 35 i den rådsförordning som nämns i 57 §,
om märket kan förväxlas med ett registrerat sortnamn på en växtsort, eller
om det för registreringen föreligger ett sådant hinder som avses i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel.
17 a §
Gäller en ansökan flera varor, kan en del av dessa på sökandens begäran avskiljas till en eller flera ansökningar i enlighet med vad som bestäms närmare genom förordning. Som ansökningsdag för dessa ansökningar anses ansökningsdagen för den ursprungliga ansökan. Om en del varor i den ursprungliga ansökan har prioritet som har erhållits före ansökningsdagen, följer prioriteten dessa varor vid delningen.
Det som bestäms om ansökan i 1 mom. gäller i tillämpliga delar också registrering.
19 §
Anser registermyndigheten att det finns hinder för att bifalla ansökan även efter det yttrande har avgetts, skall ansökan avslås till den del det finns hinder för att bifalla den, om det inte finns anledning att sätta ut en ny tid.
21 §
Sedan en invändning har gjorts skall registermyndigheten upphäva registreringen till den del det finns ett hinder för den. När ett beslut om upphävning av en registrering har vunnit laga kraft skall beslutet kungöras.
52 §
Det som bestäms i 1 mom. skall tillämpas på motsvarande sätt, om registermyndigheten från gemenskapsvarumärkesbyrån, som nämns i 57 §, får ett meddelande om en ansökan om gemenskapsvarumärke eller om en i 57 a § avsedd ansökan om registrering av varumärke i Finland.
56 b §
Om den som innehar den internationella registreringen inte i det yttrande som han avgett med anledning av registermyndighetens meddelande enligt 1 mom. har framfört några sådana omständigheter med stöd av vilka varumärket kan anses uppfylla registreringskraven enligt denna lag, skall registermyndigheten fatta ett beslut enligt vilket den internationella registreringen inte gäller eller gäller endast delvis i Finland.
Om den som innehar den internationella registreringen inte inom utsatt tid har avgett sitt yttrande med anledning av registermyndighetens meddelande enligt 1 mom., träder den internationella registreringen inte i kraft i Finland. Om nämnda meddelande endast gällde en del varor med internationell registrering, träder den internationella registreringen i kraft i Finland för de varor som meddelandet inte gällde.
56 k §
Förnyelse, överlåtelse och avförande av en internationell registrering samt en licens som har meddelats registermyndigheten och som hänför sig till registreringen skall kungöras.
56 l §
Ändring i ett beslut av registermyndigheten kan sökas av den som har ansökt om internationell registrering och av den som innehar en internationell registrering och som har begärt att registreringen skall gälla i Finland, om beslutet har gått honom emot eller saken har lämnats därhän.
57 a §
En begäran som gäller omvandling av ett gemenskapsvarumärke eller omvandling av en ansökan till en ansökan om nationellt varumärke och som gemenskapsvarumärkesbyrån har tillställt ämbetsverket behandlas som en nationell ansökan under förutsättning att sökanden
betalar fastställda avgifter,
ger registermyndigheten en översättning till finska eller svenska av en begäran om omvandling jämte bilaga vilka har lämnats in på ett främmande språk,
meddelar den adress på vilken sökanden kan nås i Finland, och
lämnar in en beskrivning av varumärket.
En ansökan som har gjorts genom omvandling anses ha samma ansökningsdag, prioritet eller företräde i Finland som gemenskapsvarumärket eller ansökan.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.
Denna lag tillämpas med undantag för 21 § 1 mom. också på varumärken som registrerats före lagens ikraftträdande.
Bestämmelserna i denna lag tillämpas med undantag för 13 §, 14 § 1 mom. 5 punkten och 19 § 2 mom. på ansökningar om varumärkesregistrering som är anhängiga vid ikraftträdandet.
RP 133/1999
EkUB 11/1999
RSv 82/1999
Helsingfors den 21 januari 2000
Republikens President MARTTI AHTISAARIHandels- och industriminister Erkki Tuomioja