433/1998

I denna lag föreskrivs om bekämpning av insekt- och svampskador på växande träd i skog. Med skog avses ett område på vilket skogslagen tillämpas (1093/1996).

Det i skogsbruksärenden behöriga ministeriet kan även utfärda bestämmelser som avses i 4 § och meddela beslut som avses i 6 § för att förebygga skogsskador som orsakas av bakterier, virus och andra organismer.

Vid lagring av barrträdsvirke på den plats där virket förädlas, på en särskild mätstation, på en flottningsarbetsplats eller på någon annan fast lagringsplats är virkesägaren skyldig att vidta skäliga åtgärder för att hindra att insekter som orsakar skogsskador i väsentlig mån sprids från virket.

I syfte att förebygga insektskador i skog kan det i skogsbruksärenden behöriga ministeriet utfärda bestämmelser om behandlingen av barrvirke som inte fyller dimensionerna för gagnvirke men som kan tjäna som en betydande förökningsplats för skadeinsekter.

I syfte att förebygga svampskador i skog kan ministeriet utfärda bestämmelser om åtgärder som skall vidtas i samband med plantskogsskötsel och avverkning.

Om det förekommer exceptionellt omfattande insekt- eller svampskador i en skog eller det annars finns risk för utbredning eller uppkomst av en omfattande insekteller svampskada, kan det i skogsbruksärenden behöriga ministeriet i syfte att förebygga spridning eller uppkomst av skogsskada ålägga markägarna inom riskområdet att avlägsna ett tillräckligt antal träd från skogen eller att vidta andra åtgärder. Ministeriet kan även ålägga skogscentralen att inleda sådan biologisk bekämpning som kräver snabba åtgärder. Skogscentralen kan då vidta åtgärder även utan att höra markägarna, om hörande inte kan verkställas utan oskäligt dröjsmål. I situationer som avses ovan i detta moment kan ministeriet samtidigt meddela beslut om den tid inom vilken träden skall avlägsnas samt om behandling av de träd som skall avlägsnas.

När en risk som anges i 1 mom. uppstår skall skogscentralen till ministeriet göra framställning om de åtgärder som är nödvändiga för att förebygga att skada uppkommer eller sprids samt en uppskattning av riskområdet och av kostnaderna för åtgärderna.

De kostnader som en markägare orsakas av att han iakttar ett beslut som avses i 6 § 1 mom. ersätts av statsmedel i den mån de överskrider kostnaderna för normal skogsvård eller sedvanlig drivning av virke. Har markägaren försummat att vidta de åtgärder som ålagts honom och har de därför vidtagits på hans bekostnad enligt 9 §, betalas dock ingen ersättning eller också sänks ersättningsbeloppet. Om ersättningen beslutar det i skogsbruksärenden behöriga ministeriet.

Lider markägaren skada av att han iakttar ett beslut enligt 6 § 1 mom., kan ministeriet bevilja honom ett bidrag såsom ersättning för skadan. Bidraget förutsätter att skadan inte ersätts genom någon försäkring och att den är betydande för markägaren.

Den högsta ledningen av och tillsynen över verkställigheten av denna lag utövas av det i skogsbruksärenden behöriga ministeriet.

Skogscentralerna övervakar att denna lag samt bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den iakttas.

Avverkning enligt en föreskrift som meddelats med stöd av denna lag får utföras med avvikelse från 5 och 14 § skogslagen samt bestämmelser som utfärdats med stöd av dem. Skyldigheten enligt 8 § 1 mom. skogslagen att åstadkomma återväxt skall dock iakttas.

Markägaren har rätt och skyldighet att i sin skog vidta åtgärder enligt 5 och 6 § även i fråga om träd för vilka han har överlåtit avverkningsrätten.

Skador vilka förorsakas av sådana insekteller svampskador som spritts från ett skyddsområde enligt naturvårdslagen (1096/1996) eller från ett område som med stöd av naturvårdslagen belagts med åtgärdsförbud ersätts av statens medel. Om ersättningarna bestäms närmare genom förordning.

Det i skogsbruksärenden behöriga ministeriet kan meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna i 2, 3, 5 och 9 § samt bestämmelserna i en sådan förordning som givits med stöd av 14 § 1 mom.