Förordning om ändring av förordningen om allmänna vägar
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
- Ursprunglig publikation
- Häfte 131/1995 (Publicerad 8.11.1995)
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
På föredragning av trafikministern
upphävs i förordningen den 30 december 1957 om allmänna vägar ( 482/57 ) 21 §, 49 § 4 mom., 50 § 3 mom. samt 53, 55 och 65 §§, av dessa lagrum 53 § sådan den lyder i förordning av den 30 januari 1981 (115/81) och 55 § sådan den lyder delvis ändrad genom förordning av den 28 oktober 1988 (910/88), samt
ändras 7 och 8 §§, 9 § 2 mom., 15 och 16 §§, 17 § 2 mom., 26 § 2 mom., rubriken för 4 kap. samt 35, 36, 46, 47, 54 och 68 §§, av dessa lagrum 8 §, 17 § 2 mom. och 35 § sådana de lyder i förordning av den 17 februari 1995 (199/95), 9 § 2 mom. sådant det lyder i nämnda förordning av den 30 januari 1981, 36 och 54 §§ sådana de lyder delvis ändrade genom sistnämnda förordning, 46 § sådan den lyder delvis ändrad genom förordning av den 31 maj 1991 (871/91) och 47 § sådan den luaer i sistnämnda förordning, som följer:
7 §
Har en kommun med stöd av 95 § 1 mom. lagen om allmänna vägar beslutat åta sig att delvis eller helt svara för väghållningskostnaderna för en viss allmän väg, skall detta meddelas i kommunens utlåtande eller, om framställningen har gjorts av kommunen, i framställningsskriften.
8 §
Har framställningen inte förfallit på det sätt som stadgas i 6 § 2 mom., kan vägverkets centralförvaltning, sedan utlåtanden av den regionala miljöcentralen, förbundet på landskapsnivå och kommunen samt eventuell annan nödvändig utredning inkommit, förordna att en vägplan skall göras upp för den väg som framställningen avser.
Finner vägverkets centralförvaltning att den i framställningen avsedda vägen inte skulle ha de förutsättningar som anges i 7 eller 8 §§ lagen om allmänna vägar eller att ekonomiska möjligheter att genomföra vägföretaget vid förevarande tidpunkt eller i övrigt uppenbarligen inte föreligger, kan vägverkets centralförvaltning förordna att undersökningen med anledning av framställningen skall framskjutas till en senare tidpunkt eller besluta att framställningen skall förfalla. Har såväl kommunen som förbundet på landskapsnivå förordat framställningen, skall vägverkets centralförvaltning underställa trafikministeriet beslutet om att framställningen skall förfalla.
9 §
Angår framställningen en allmän väg för vilken kommunen är väghållare, skall kommunen höras.
15 §
Om en vägplan som har varit framlagd i kommunen behöver ändras eller en alternativ vägplan upprättas så att vägens sträckning avviker från den tidigare planen, skall beträffande den alternativa eller ändrade planen iakttas vad som stadgas i 14 §.
16 §
Gäller en vägplan anläggning av en kortare väg eller i övrigt byggande av en sådan väg som inte nämnvärt ändrar trafikförhållandena på orten, kan ett enklare förfarande iakttas än vad som föreskrivs i 13 och 14 §§. Om vägplanen inte läggs fram till allmänt påseende i kommunen enligt 14 §, skall dock fastighetsägaren eller fastighetsinnehavaren på något annat sätt beredas tillfälle att framställa påminnelser.
17 §
En vägplan för vägförbättring fastställs av vägverkets centralförvaltning. Om likväl kommunen eller förbundet på landskapsnivå i väsentliga punkter är av annan mening beträffande vägplanen än vägverket, eller om vägens sträckning i samband med förbättringen kommer att ändras så att huvuddelen av den gamla vägen måste bibehållas som allmän väg, skall planen underställas trafikministeriet. Av särskilda skäl kan en förbättringsplan även i andra fall av vägverkets centralförvaltning underställas trafikministeriet.
26 §
Har statsrådet fastställt sträckningen för en ny järnväg och innefattar beslutet om järnvägsbygget ett inlösningstillstånd för sådan anläggning av ny väg eller sådan vägförbättring som avses i 1 mom., fastställer Banförvaltningscentralen efter överenskommelse med vägverkets centralförvaltning vägplanen för det nämnda vägarbetet utan hinder av vad som i detta kapitel stadgas om vägplan.
4 kap. Om indragning av allmän väg
35 §
Ett ärende som gäller indragning av en allmän väg kan anhängiggöras av vägverkets centralförvaltning eller av kommunen. Kommunen skall ge in sin framställning till vägverkets centralförvaltning. Vägverkets centralförvaltning skall innan den gör framställning till trafikministeriet inhämta utlåtande i ärendet av förbundet på landskapsnivå samt höra kommunen, om denna inte har gjort framställningen eller förenat sig om den.
36 §
Angående indragning av en väg i sådana fall som avses i 33 § 1 mom. lagen om allmänna vägar fattas beslut av trafikministeriet. Vägen upphör att vara allmän väg vid ingången av det i beslutet fastställda kalenderåret, om inte något annat följer av beslutet. Av ett beslut som gäller indragning av allmän väg skall framgå huruvida den indragna vägens område skall användas för något annat vägändamål. Beslutet skall särskilt delges kommunen och förbundet på landskapsnivå.
46 §
Upphör en väg med stöd av 33 § 2 mom. lagen om allmänna vägar att vara allmän väg, kan i vägplanen förordnas att vägens område eller en del därav skall användas för andra vägändamål. Om ett sådant förordnande saknas i vägplanen, kan väghållningndyndigheten genom sitt beslut bestämma att området skall användas för andra ändamål. Detta beslut skall fattas innan den förbätndade vägen upplåts för allmän trafik i enlindet med 24 §, varvid användningen av ondådet för vägändamål samt vägrätten upphör enligt 33 § 2 mom. lagen om allmänna vndar.
47 §
Beslut om indragning av ett biområde fattas av väghållningsmyndigheten. I beslutet skall anges vid vilken tidpunkt vägrätten till biområdet upphör.
54 §
Om en kommun såsom väghållare drar försorg om byggandet av en allmän väg skall den, sedan vägbeslutet har givits och vägverket har underrättat kommunen om det, utarbeta och för godkännande tillställa vägdistriktet ett program för utförande av vägdrbetet. Samtidigt skall kommunen hos vägdistriktet ansöka om ett sådant förskott på ersättning av kostnaderna för vägbygget som avses i 94 § 3 mom. lagen om allmänna vgdar.
68 §
Över ansökningar och framställningar om ändring av enskild väg till allmän väg och indragning av allmän väg skall vägverkets centralförvaltning årligen göra ett sammandrag och sända detta jämte sin egen framställan och de i ärendet tillkomna handlingarna till trafikministeriet.
Av särskilda skäl kan vägverkets centralförvaltning även göra sin framställan enligt 1 mom. separat.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996.
Helsingfors den 3 november 1995
Republikens PresidentMARTTI AHTISAARI Trafikminister Tuula Linnainmaa