Lag om ändring av 7 och 11 kap. konsumentskyddslagen
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med riksdagens beslut
ändras 7 kap. 16 § konsumentskyddslagen av den 20 januari 1978 ( 38/78 ), sådan den lyder ändrad genom lagar av den 23 maj 1986 och den 8 januari 1993 (385/86 och 85/93), samt
fogas till 7 kap. 13 §, sådan den lyder i nämnda lag av den 23 maj 1986, ett nytt 2 mom. och till 11 kap., sådant det lyder i lag av den 5 januari 1994 (16/94), en ny 1 e § som följer:
7 kap. Konsumentkrediter
13 §
Om säljaren återtar varan eller om köpet annars hävs enligt ett avtal mellan säljaren och konsumenten, kan konsumenten också gentemot den kreditgivare som finansierat köpet åberopa att en uppgörelse företagits på grund av återtagandet eller att köpet hävts. Konsumenten har dock inte sådan rätt, om
kreditgivaren i tid och på ett tydligt sätt har meddelat konsumenten att säljaren inte har någon rätt att återta varan eller någon annan rätt att disponera över avtalet och, om föremålet för köpet är en vara som enligt lag skall registreras, kreditgivaren har antecknats i registret som ägare, eller
kreditgivaren annars kan visa att konsumenten kände till begränsningarna i säljarens rättigheter.
16 §
Om kreditgivaren på grund av konsumentens betalningsdröjsmål eller något annat brott mot avtalet, enligt avtalet har rätt att kräva betalning av en post som annars inte har förfallit, att återta den sålda varan eller att göra någon annan särskild påföljd gällande, får kreditgivaren åberopa nämnda rättighet endast om
betalningen har dröjt åtminstone en månad och fortfarande är utestående och det försenade beloppet vid engångskredit utgör minst tio procent eller, om däri ingår flera poster, minst fem procent av det ursprungliga kreditbeloppet eller kreditpriset vid nyttighetsbunden kredit eller, om det omfattar kreditgivarens hela resterande fordran, eller
konsumenten gör sig skyldig till något annat avtalsbrott som är väsentligt.
Kreditgivaren har dock inte rätt att göra en i 1 mom. nämnd påföljd gällande, om det är fråga om dröjsmål med betalningen och dröjsmålet orsakas av konsumentens sjukdom eller arbetslöshet eller av någon annan därmed jämförbar omständighet som inte beror av honom, utom då detta med beaktande av dröjsmålets längd och andra omständigheter vore uppenbart oskäligt gentemot kreditgivaren.
Om kreditgivaren med stöd av avtalsvillkor som avses i 1 mom. kräver betalning av poster som annars inte hade förfallit till betalning, skall avdrag göras enligt 12 § 2 mom. när kreditgivarens fordran räknas ut. Kravet på återbetalning får göras gällande tidigast fyra veckor eller, om konsumenten tidigare har fått anmärkning om dröjsmålet eller något annat avtalsbrott, tidigast två veckor efter det ett meddelande om kravet på återbetalning lämnats eller sänts till konsumenten. Om konsumenten inom denna tid betalar det försenade beloppet eller rättar till ett annat avtalsbrott, förfaller uppsägningen.
11 kap. Särskilda stadganden
1 e §
En näringsidkares fordran som grundar sig på att en konsumtionsnyttighet överlåts till konsumenten eller att en kredit beviljas honom preskriberas efter tre år från det näringsidkaren fullgjorde sin prestationsskyldighet eller, om konsumenten har beviljats anstånd med betalningen eller kredit, från att betalningen skulle erläggas eller krediten förföll till betalning. Fordran preskriberas dock senast efter den tid som anges i 1 § förordningen om preskription i fordringsmål och om offentlig stämning på borgenärer.
Preskriptionstiden avbryts när näringsidkaren kräver konsumenten på betalning eller påminner honom om den eller när konsumenten betalar en del av fordran eller betalar ränta eller kostnader för den. Vid preskriptionstidens avbrott börjar en ny tre års preskriptionstid löpa. Om en tvist uppstår om preskriptionstiden har avbrutits eller inte, skall näringsidkaren bevisa sitt påstående.
Vad som i denna paragraf stadgas tillämpas inte på en fordran om vars preskription något annat stadgas särskilt.
Denna lag träder i kraft den 1 september 1994.
Denna lag tillämpas på avtal som ingås efter att lagen trätt i kraft.
RP 13/94
EkUB 16/94
Nådendal den 28 juni 1994
Republikens President Martti Ahtisaari Justitieminister Anneli Jäätteenmäki