99/1993

Denna lag gäller ersättning för skada som en produkt har orsakat på person eller på sådan egendom som är avsedd för enskild användning eller konsumtion och som den skadelidande huvudsakligen har använt på ett sådant sätt.

Stadgandena om produkter gäller även elektricitet.

Lagen gäller inte

Skadestånd skall betalas för skador som har uppstått till följd av att en produkt inte har varit så säker som det kunde förväntas. Produktens säkerhet skall bedömas med hänsyn till den tidpunkt när den sattes i omlopp, dess förutsebara användning, marknadsföringen av produkten, bruksanvisningar och övriga omständigheter.

Den skadelidande skall bevisa skadan, säkerhetsbristen och orsakssambandet mellan säkerhetsbristen och skadan.

Skadeståndsskyldiga enligt denna lag är

Vad som sägs i 1 mom. 3 punkten tillämpas inte vid import mellan stater som har ratificerat den i Lugano den 16 september 1988 undertecknade konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, i den utsträckning som en dom till förmån för den skadelidande på grund av ratificeringen kan verkställas mot den som är skadeståndsskyldig enligt 1 mom. 1, 2 eller 4 punkten.

Framgår det inte av produkten vem som har tillverkat eller framställt den, är var och en som har satt produkten i omlopp på samma sätt som en tillverkare ansvarig för skada som produkten orsakar, om han inte inom en skälig tid efter att den skadelidande har framställt krav på ersättning eller på något annat sätt begärt en sådan anvisning, anvisar den skadelidande en ansvarig enligt 5 § eller den som har erbjudit honom att köpa produkten. Detsamma skall gälla för en importerad produkt även om den ansvarige enligt 5 § 1 mom. 1 eller 4 punkten framgår av produkten, om den som enligt 5 § är importör inte framgår av produkten.

Den som har tillverkat eller framställt en delprodukt är inte heller ersättningsskyldig, om han visar att säkerhetsbristen berodde på utformningen av den produkt i vilken delprodukten har införlivats eller på anvisningar av den tillverkare som har beställt produkten.

Ersättningsskyldighet enligt denna lag bortfaller då egendom drabbas av skada som är högst 2 350 mark. Beloppet kan ändras genom förordning, om det finns skäl för det på grund av den ekonomiska och monetära utvecklingen.

Den som vill ha ersättning enligt denna lag skall väcka talan inom tre år från den dag då han fick eller borde ha fått kännedom om att skadan hade visat sig, om säkerhetsbristen och om den ersättningsskyldige.

Den som har importerat en produkt till Finland är skyldig att bistå den skadelidande med översättning av ersättningskravet till ett främmande språk. Lämnar importören inte sådant bistånd, är han skyldig att betala ersättning till den skadelidande för nödvändiga kostnader för översättningen. Bistånds- och ersättningsskyldigheten gäller också den som senare sätter produkten i omlopp, om han inte inom skälig tid efter begäran av den som kräver ersättning uppger vem som är importör.

Har en försäkringsgivare med stöd av patientskadelagen (585/86), trafikförsäkringslagen (279/59), lagen om olycksfallsförsäkring (608/48), lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/81) eller en läkemedelsskadeförsäkring betalt en ersättning som den skadelidande med stöd av denna lag hade rätt att kräva av den ersättningsskyldige, inträder försäkringsgivaren inte i den skadelidandes rätt.