Lag om ändring av lagen angående stämpelskatt
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 6 augusti 1943 angående stämpelskatt ( 662/43 ) 99 §, sådan den lyder ändrad genom lagar av den 6 augusti 1982, den 11 juli 1986 och den 1 november 1991 (617/82, 542/86 och 1322/91), samt
fogas till lagen nya 50 b och 50 d §§ och, i stället för den 90 § som upphävts genom lag av den 15 augusti 1980 (608/80), en ny 90 § som följer:
50 b §
Stämpelskatt som stadgas i 47 § skall inte betalas för
sådant bevis på andel i masskuldebrevslån som bjudits ut till allmänheten för teckning,
innehavarskuldsedlar som utfärdats av en depositionsbank eller av ett sådant filialkontor som ett utländskt kreditinstitut som tar emot depositioner av allmänheten har i Finland, eller av centralkassan för arbetslöshetskassorna,
innehavarskuldsedlar då de inlämnas till sådan i 47 § 1 mom. avsedd inrättning eller kassa som idkar lånerörelse och som på basis av avtal utan dröjsmål vidareförmedlar skuldsedeln till ett samfund som inte hör till samma koncern som inrättningen eller kassan.
50 d §
En skuldsedel som upprättats i den ordning som avses i lagen om statens konsolideringsgarantier (529/93) är befriad från stämpelskatt för utfärdande av fordringsbevis.
90 §
Om ett förhållande eller en åtgärd har givits ett innehåll eller en form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syfte, eller om någon annan åtgärd har vidtagits i uppenbar avsikt att undgå stämpelskatt, skall vid beskattningen och debiteringen förfaras i enlighet med sakens egentliga natur eller syfte.
99 §
Finansministeriet kan av särskilda skäl på ansökan och på de villkor som det bestämmer sänka eller helt avlyfta stämpelskatt, skatteförhöjning, skattetillägg, dröjsmålsränta och restavgift som betalts eller som skall betalas.
Skattestyrelsen avgör ärendet, om det belopp som befrielsen eller återbäringen gäller är högst 300 000 mark. Finansministeriet kan dock överta avgörandet av ett principiellt viktigt ärende.
Skatteuppbördsmyndigheten kan av särskilda skäl på ansökan bevilja uppskov med betalningen av debiterad stämpelskatt. Skattestyrelsen kan av särskilda skäl överta avgörandet av ett uppskovsärende. Skatteuppbördsmyndigheten och skattestyrelsen beviljar uppskov på de villkor som finansministeriet bestämmer. Finansministeriet kan likaså överta avgörandet av ett uppskovsärende. Ministeriet bestämmer härvid uppskovsvillkoren i det beslut det meddelar med anledning av ansökan.
I beslut som har meddelats med stöd av denna paragraf får ändring inte sökas genom besvär.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
Stadgandena i 50 b § 2 punkten tillämpas även på fordringsbevis som utfärdats innan lagen har trätt i kraft.
RP 30/93
StaUB 30/93
Helsingfors den 28 juni 1993
Republikens President MAUNO KOIVISTOMinister Mauri Pekkarinen