Handels- och industriministeriets beslut om förnödenheter som innehåller vinylkloridmonomer och är avsedda att komma i beröring med livsmedel
- Typ av författning
- Beslut
- Meddelats
- Uppdaterad författning
- 263/1992
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
Handels- och industriministeriet har med stöd av 5 § förordningen den 15 mars 1991 om förnödenheter som kommer i beröring med livsmedel (539/91) bestämt:
1 §Tillämpningsområde
Detta beslut gäller förekomsten av vinylkloridmonomer i och möjlig migration från förnödenheter som beretts med vinylkloridpolymerer eller sampolymerer, nedan förnödenheter, som är avsedda att i färdigt skick komma i beröring med livsmedel eller som är i beröring med livsmedel och är avsedda för det ändamålet.
2 §Förnödenhetens egenskaper
Förnödenheter får inte innehålla vinylkloridmonomer i större mängder än de som fastställts i bilaga I.
Förnödenheter får inte till livsmedel, som är eller har varit i beröring med sådana förnödenheter, överföra någon vinylklorid som kan spåras med den metod som stämmer överens med kriterierna i bilaga II.
3 §Ikraftträdande
Detta beslut träder i kraft den 1 maj 1992 och gäller tills vidare.
Helsingfors den 20 mars 1992
Minister Pertti SalolainenÖverinspektör Juhani Paakkanen
BILAGA I
HÖGSTA TILLÅTNA HALT VINYLKLORIDMONOMER I FÖRNÖDENHETER
Ett milligram per kilogram i slutprodukten.
BILAGA II
KRITERIER FÖR METODEN ATT BESTÄMMA VINYLKLORIDHALTEN I FÖRNÖDENHETER OCH ATT BESTÄMMA VINYLKLORID SOM UTLÖSTS FRÅN FÖRNÖDENHETER
1. Halten vinylklorid i förnödenheter och halten vinylklorid som utlösts från förnödenheter till livsmedel bestäms genom gaskromatografi med 'headspace'-metoden.
2. För att bestämma vinylklorid som utlösts från förnödenheter till livsmedel skall detektionsgränsen vara 0,01 mg/kg.
3. Vinylklorid som utlösts från förnödenheter till livsmedel bestäms i princip i livsmedlen. När det i vissa livsmedel av tekniska skäl visar sig omöjligt att göra bestämningen, kan det tillåtas att bestämning sker med simulatorer för just dessa livsmedel.