1421/1991

År 1992 präglas vårt liv av två viktiga minnen. Vi firar självständighets-75-årsjubileum, och samma år blir det 350 år sedan hela Bibeln utkom på finska. År 1991 firades vår svenska Bibels 450-årsjubileum. I samband med det nationella jubileumsåret är det skäl att erinra sig grundpelarna i vårt andliga och själsliga liv, tron på Guds omsorg och beredskapen att arbeta för en självständig nation.

Bibeln är grunden för den kristna kyrkan och alla kristnas tro. Dess aldrig sinande andliga budskap har fått sitt uttryck i kyrkans tro och liv. Kyrkans och de kristnas trostolkning har öppnat Bibelns levande och mäktiga budskap för alla generationer. Bibelns andliga kapital har skapat förutsättningar för nationens utveckling, uppkomsten och stärkandet av dess kultur samt en höjd andlig nivå hos medborgarna. I Bibeln betonas att det mänskliga livets alla behov skall beaktas. Jesus säger: "Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun." (Matt. 4:4).

En Bibel på det egna språket är av stor betydelse också för den enskilda individen. Tron föds när man läser och lyssnar till Bibelns ord. Dess djupa livsvisdom skapar även grunden för en livsåskådning som bejakar kärleken till nästan. En personlig läsning av Bibeln och ett böneliv är centrala element i den kristna kampen. Hela nationens framtid bygger på en sund utveckling hos individen. "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig" (Ps. 119:105).

Självständighetsjubileumsåret firas i en tid då Finland står inför stora frågor som berör hela Europa. De förändringar som det rådande utvecklingsskedet i vår världsdel för med sig påverkar djupt hela vår nationella livsstil. Vårt rika kristna arv från väst och öst har visat sin kraft då hållfastheten hos grunden för vårt folks värderingar har prövats. Historiska erfarenheter visar att ett i själsligt och andligt avseende rikt folk kan förbli helt och ta ansvar även för utvecklingen i världen. "Må folken tacka dig, o Gud, må alla folk tacka dig. Må folkslagen glädja sig och jubla, ty du dömer folken rätt, och du leder folkslagen på jorden" (Ps. 67:4-5).

Regeringen har med iakttagande av gammal kristlig sed beslutat att allmänna tacksägelse-, bot- och böndagar år 1992 skall högtidlighållas under fyra söndagar, den 19 januari, den 10 maj, den 20 september och den 18 oktober, samt till ämne för predikan på dessa böndagar fastställt bifogade texter. Medborgarna i republiken uppmanas att delta i dessa gemensamma gudstjänster samt att även i hemmen fördjupa sig i den kristna trons eviga sanningar. Det åligger alla som det vederbör att tillkännage detta beslut och övervaka dess efterlevnad.

fattas

Böndagarnas texter

1992

1. Böndagen

Ps. 67: 2-5: Gud vare oss nådig och välsigne oss, han låte sitt ansikte lysa och ledsaga oss, för att man på jorden må känna din väg, bland alla hedningar din frälsning. Må folken tacka dig, o Gud, må alla folk tacka dig. Må folkslagen glädja sig och jubla, ty du dömer folken rätt, och du leder folkslagen på jorden.

Ps. 119: 130-133: När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt de enfaldiga. Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud. Vänd dig till mig och var mig nådig, som rätt är mot dem som har ditt namn kärt. Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt bli mig övermäktig.

1 Kor. 12:12-13: Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka.

2. Böndagen

Ps. 119: 105-108: Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. Jag har svurit och hållit det: att ta din rättfärdighets lagar i akt. Jag är mycket plågad. Herre, behåll mig vid liv efter ditt ord. Låt min muns frivilliga offer behaga dig. Herre, och lär mig dina lagar.

5 Mos. 8: 3: Ja, han tuktade dig och lät dig hungra, och han gav dig manna att äta, en mat som du förut inte visste om och som inte heller dina fäder visste om, för att han skulle lära dig förstå att människan lever inte endast av bröd utan att hon lever allt det som utgår av Herrens mun.

Luk. 11: 27-28: När han sade detta hördes en kvinna i mängden ropa: "Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat." Men han svarade: "Säg hellre: saliga de som hör Guds ord och tar vara på det."

3. Böndagen

1 Krön. 16:8-10: Tacka Herren, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken. Sjung till hans ära, lovsäg honom, tala om alla hans under. Beröm er av hans heliga namn. Må de glädja sig av hjärtat, de som söker Herren.

Kol. 3: 16-17: Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.

1 Tim. 6: 17-19: Säg åt dem som är rika i denna världen att inte vara högmodiga och inte bygga sitt hopp på något så osäkert som rikedom, utan på Gud, som rikligt skänker oss allt vi behöver. Säg åt dem att göra gott, att skaffa sig en rikedom av goda gärningar, att vara frikostiga och dela med sig. Så kan de samla en skatt som är en god grund för den kommande tiden och vinna det verkliga livet.

4. Böndagen

Ps. 119: 41-44: Må din nåd komma över mig, Herre, din frälsning efter ditt tal, så kan jag ge den svar, som smädar mig, ty jag förtröstar på ditt ord. Ryck inte sanningens ord så helt och hållet bort från min mun, ty jag hoppas på dina domar. Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.

Fil. 4: 8-9: Och så, mina bröder: det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och att som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta. Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er.

Luk. 22: 24-27: Sedan kom de att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste. Då sade han till dem: "Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare. Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren. Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare."