546/1990

De i 7 § barnskyddslagen avsedda skolpsykologernas och skolkuratorernas arbete skall i mån av möjlighet ordnas på ett sätt som passar de lokala förhållandena samt i relation till elevantalet och de tjänster som står till buds. Skolpsykologerna och skolkuratorerna skall i huvudsak arbeta i skolan.

Skolpsykologen och skolkuratorn skall i egenskap av sakkunniga inom sitt område delta i planeringen och utvecklandet av skolsamfundets verksamhet och av den undervisning och fostran som ges där.

Skolpsykologen och skolkuratorn skall samarbeta med eleven, elevens föräldrar, de personer som vårdar och fostrar eleven, skolsamfundet och skolväsendet, social-, hälso- och sjukvårdsmyndigheterna samt andra myndigheter.

I den vårdplan som gäller ett omhändertaget barn eller ett barn som placerats i vård som ordnats såsom stödåtgärd inom öppenvården skall dessutom antecknas målet och syftet med placeringen, ordnandet av särskilt stöd och särskild hjälp för barnet, dess föräldrar och dem som vårdar och fostrar barnet samt hur samarbetet med barnets föräldrar och andra barnet närstående personer skall genomföras och kontakten med dessa personer upprätthållas ävensom hur eftervården skall ordnas.

Vården och omsorgen om barnet skall ordnas och barnet skall behandlas så, att dess personliga integritet respekteras. Vården och omsorgen om barnet skall dessutom ordnas så, att avståndet till den plats där barnet är placerat inte utgör hinder för upprätthållandet av kontakt med personer som är viktiga för barnet.

Då ett barns vård ordnas i enlighet med 11 § 2 mom. barnskyddslagen och i samarbete med hälso- och sjukvårdsmyndigheterna på grund av att barnet lider av allvarlig mental störning skall vården ges i en familj, ett familjehem eller vid en vårdenhet som är avsedd för barn eller familjer och som i så hög grad som möjligt påminner om ett hem och uppfyller de krav som rehabiliteringen av barnet ställer.

Då för ett barn eller en ung person har ordnats familjevård utom hemmet såsom stödåtgärd inom öppenvården, såsom vård utom hemmet eller såsom eftervård får fosterföräldern ersättning för kostnaderna för barnets eller den unga personens vård och uppehälle ( kostnadsersättning ). Kostnadsersättningen per kalendermånad för ett barn eller en ung person är minst 1 400 mark och högst det dubbla beloppet. Kostnadsersättningens minimibelopp kan sänkas, om särskilda skäl därtill föreligger.

Kostnadsersättningen omfattar ersättning för de normala utgifterna för barnets eller den unga personens mat, boende, fritidssysselsättningar, personliga behov och annat underhåll samt de dispositionsmedel som enligt 6 e § skall ställas till barnets eller den unga personens eget förfogande. Kostnadsersättningen omfattar även ersättning för de normala kostnader för hälso- och sjukvård som inte ersätts med stöd av annan lagstiftning.

Utöver de kostnader som omfattas av kostnadsersättningen ersätts även de särskilda kostnader för terapi och hälso- och sjukvård samt studier som barnets eller den unga personens individuella behov förutsätter. Dessutom kan särskilda kostnader för barnets eller den unga personens semester och särskilda fritidssysselsättningar eller för utrustning som fritidssysselsättningen kräver eller andra särskilda fortlöpande kostnader eller särskilda kostnader av engångsnatur ersättas upp till det maximibelopp som nämns i 1 mom.

Ersättning betalas även för de nödvändiga kostnaderna för inledandet av vården ( startersättning ) per barn eller ung person är högst lika stor som det åttafaldiga beloppet av den i 1 mom. nämnda kostnadsersättningens minimibelopp.

För familjevård betalas på grundvalen av den tid som används för vården och de krav vården ställer i arvode ( vårdarvode ) för ett barn eller en ung person per kalendermånad minst 1 000 mark och högst ett belopp som är

Om barnet eller den unga personen kräver rikligt med vård eller särskild uppmärksamhet eller omsorg kan vårdarvodets i 1 mom. avsedda maximibelopp höjas till högst det dubbla per barn eller ung person per kalendermånad.

Vårdarvode betalas inte till den som sköter sitt eget barn eller till den som har vägrat ta emot arvodet. På grundvalen av den tid som används för vården eller av annan särskild orsak kan i vårdarvode betalas ett belopp som understiger det i 1 mom. nämnda minimibeloppet.

Om ett barn eller en ung person har placerats i vård utanför hemmet såsom stödåtgärd inom öppenvården, såsom vård utom hemmet eller såsom eftervård, skall varje kalendermånad i syfte att hjälpa barnet eller den unga personen att klara sig på egen hand reserveras medel till ett belopp som motsvarar minst 30 procent av barnets eller den unga personens inkomster, ersättningar eller tillgodohavanden enligt 29 § socialvårdslagen (710/82) (medel för eget hushåll). Barnbidrag beaktas dock inte då beloppet räknas ut.

Om barnet eller den unga personen inte får sådana egna inkomster eller ersättningar eller har sådana egna tillgodohavanden som avses i 29 § socialvårdslagen eller om de är otillräckliga, skall han av kommunen få de medel som behövs för att han skall klara sig på egen hand, dock högst ett belopp som är åtta gånger så stort som den i 6 a § 1 mom. nämnda kostnadsersättningens minimibelopp.

De i 6 a-6 b §§ avsedda markbeloppen justeras kalenderårsvis med anledning av de ändringar som skett i landets allmänna lönenivå och i enlighet med det löneindex som årligen fastställs för tillämpandet av 9 § lagen om pension för arbetstagare (395/61). De justerade beloppen avrundas uppåt till närmast följande mark.

I de fall som avses i 6 c § skall varje kalendermånad med beaktande av barnets ålder och uppväxtmiljö, ställas till barnets eller den unga personens förfogande som följer:

Dispositionsmedel ges inte under den tid barnet eller den unga personen själv kan försörja sig.

I familjevårdsavtalet skall avtalas om

Familjevårdsavtalet skall justeras om vårdtiden eller vårdens innehåll ändras och även annars då det finns skäl att göra det.

Länsstyrelsen kan av särskilda skäl bevilja en barnskyddsanstalt tillstånd att avvika från stadgandena i denna paragraf.

När ett barn placeras i vård utom hemmet eller ett barn placeras i vård som ordnats såsom stödåtgärd inom öppenvården skall iakttas vad som stadgas i 9 § 1 och 3 mom. lagen om verkställighet av beslut som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt (523/75).

Som ett i 18 § 2 mom. barnskyddslagen avsett synnerligen vägande skäl för förlängning av tiden för brådskande omhändertagande kan betraktas att avgörandet av ärendet kräver ett synnerligen omfattande utredningsarbete, till exempel om det finns skäl att anta att barnet har utsatts för misshandel eller sexuellt utnyttjande, eller om antalet personer som skall höras enligt 17 § 1 mom. barnskyddslagen är stort.

Socialnämnden skall för den som tagit emot barnet för vård klarlägga vilka rättigheter och skyldigheter han har ^[1] samt stöda vårdaren genom att ordna nödvändiga stödfunktioner i syfte att främja barnets vård och fostran med särskilt beaktande av vad som stadgas i 13 § barnskyddslagen.