481/1990

Till en odlare betalas i enlighet med detta beslut ett egentligt inkomststöd. Stödet benämns arealtillägg.

Med brukningsenhet avses i detta beslut en sådan av en eller flera lägenheter eller lägenhetsdelar bestående gårdsbrukshelhet som sköts från ett och samma driftscentrum.

Vid tillämpningen av detta beslut betraktas som makar äkta makar och i 7 § 3 mom. lagen om skatt på inkomst och förmögenhet (1240/88) avsedda personer som lever i äktenskapsliknande förhållanden.

Arealtillägg kan betalas till en odlare som den 30 juni 1990 som ägare, arrendator eller på grund av nyttjanderätt som baserar sig på besittningsavtal enligt lagen om renskötsellägenheter (590/69), på testamente, annat arvsrättsligt fång eller annan åtkomsthandling har besuttit en brukningsenhet som har använts för idkande av lantbruk och vars åkerareal vid nämnda tidpunkt har uppgått till minst 1 och högst 30 hektar.

Har en odlare år 1989 eller under år 1990 före utgången av juni månad genom köp eller arrende på minst 5 år utökat sin brukningsenhet med så mycket åker att åkerarealen överstiger maximiarealen enligt 1 mom., betalas till honom dock arealtillägg som om köp eller arrendering inte hade ägt rum, såvida övriga förutsättningar för betalning av arealtillägg föreligger.

Grunderna för bestämmande av arealtillägg är de per brukningsenhet uträknade fördelningsenheter som i fråga om åker bestäms enligt läget vid utgången av juni månad 1990 och i fråga om husdjur enligt läget vid utgången av 1989.

Har lägenheten under tiden januari-juni 1990 bytt odlare, får till den nya odlaren betalas arealtillägg på basis av det antal husdjur som fanns på lägenheten vid utgången av 1989 under förutsättning att husdjursproduktion fortfarande bedrivs på lägenheten vid utgången av juni 1990.

En förutsättning för erhållande av arealtillägg är att åkerarealen och husdjuren på brukningsenheten tillsammans utgör minst två fördelningsenheter.

En förutsättning för betalning av arealtillägg är att odlaren eller hans make eller en sådan delägare som avses i 9 § 2 eller 3 mom. är född år 1925 eller senare.

Arealtillägg kan beviljas under förutsättning att odlaren, eller när det är fråga om ett dödsbo eller en sammanslutning, minst en av delägarna i dödsboet eller sammanslutningen är stadigvarande bosatt på brukningsenheten eller på ett avstånd om högst fem kilometer från den åkermark som hör till brukningsenheten. Av särskilda skäl kan avståndet vara något längre.

Tillfällig vistelse borta från brukningsenheten utgör inte något hinder för beviljande av arealtillägg. Frånvaron anses tillfällig om den beror på

Boendekravet anses inte bli uppfyllt om frånvaron oavbrutet pågår längre än sex månader, om inte någon medlem av odlarens familj som deltar i skötseln av brukningsenheten bor på den plats där brukningsenheten är belägen eller i dess närhet.

Arealtillägg betalas inte för en sådan produktionsändringslägenhet om vilken så stadgas i 13 § 1 mom. lagen om styrning av lantbruksproduktionen (446/77), i 5 § 3 mom. lagen om styrning och balansering av lantbruksproduktionen (81/83) samt i 12 § statsrådets beslut om avtal om minskad lantbruksproduktion 1990 (72/90). Om ett sådant avtal om minskad lantbruksproduktion som avses i detta moment har varit i kraft när fördelningsenheterna bestäms utgående från antalet husdjur, betalas inget arealtillägg för enheterna i fråga. Om avtalet har varit i kraft när fördelningsenheterna bestäms utgående från åkerarealen, betalas inget arealtillägg alls.

Arealtillägg betalas inte om åkrarna på brukningsenheten när fördelningsenheterna bestäms utgående från åkerarealen eller senast vid tidpunkten för ansökan berörs av en sådan förbindelse att avstå från jordbruk som avses i 6 § lagen om avträdelsepension (16/74).

Det sammanlagda beloppet av odlarens beskattningsbara inkomster fås genom sammanräkning av de beskattningsbara inkomster som i olika kommuner fastställts för odlaren och hans make vid kommunalbeskattningen för 1988. Om någondera av dem är delägare i ett eller flera dödsbon som skall beskattas som särskild skattskyldig, i ett öppet bolag eller i ett kommanditbolag, hänförs till det sammanlagda beloppet även den del av deras beskattningsbara inkomster som motsvarar hans andel i dem. Till en minderårigs beskattningsbara inkomster skall också räknas det ovan avsedda sammanlagda beloppet av en förälders eller adoptivförälders beskattningsbara inkomster, om han eller hon svarar för omvårdnaden om den minderårige.

Som sammanlagt belopp av ett dödsbos eller en sammanslutnings beskattningsbara inkomster betraktas det sammanräknade beloppet av de sammanlagda beskattningsbara inkomster som hänför sig till den mest beskattade delägaren och hans make bland de delägare som själva bor på brukningsenheten eller vilkas makar bor på denna.

Om den i 2 mom. avsedda mest beskattade delägaren eller hans make inte arbetar på brukningsenheten, kan lantbruksdistriktet i enskilda fall på basis av skälighetsbedömning medge undantag från vad som sägs i nämnda moment och godkänna att arealtillägget fastställs på grundval av någon annan delägares inkomster.

Om det i 9 § avsedda sammanlagda beloppet av beskattningsbara inkomster är högst 77 500 mk, betalas arealtillägget till fullt belopp per fördelningsenhet. När det sammanlagda beloppet överskrider 115 000 mk, betalas inget arealtillägg.

När det sammanlagda beloppet av inkomsterna överstiger 77 500 mk sänks arealtillägget som följer:

Har odlaren eller hans make vid utgången av år 1989 inte fyllt 35 år, betalas arealtillägget ökat med 40 procent, om det sammanlagda beloppet av de beskattningsbara inkomsterna är högst 77 500 mk. Om det sammanlagda beloppet av de beskattningsbara inkomsterna överstiger 77 500 mk, betalas inte förhöjt arealtillägg, men 50 000 mk av de beskattningsbara inkomsterna lämnas utan avseende.

Till ett dödsbo eller en sammanslutning kan arealtillägget betalas förhöjt på det sätt som avses i 1 mom., om ingen delägare i dödsboet eller sammanslutningen har fyllt 35 år.

Särskilda bestämmelser

Vid beräkningen av antalet fördelningsenheter beaktas en sådan åker som hör till brukningsenheten och som odlats under 1990 års växtperiod eller som annars genom produktionsinsatser använts för lantbruksproduktion eller i enlighet med normalt växelbruk skötts som träda eller som omfattats av ett trädesavtal enligt statsrådets beslut om trädesavtal som ingås år 1989 eller 1990 (863/88 och 43/90). Annan icke beskogad åker på brukningsenheten beaktas i det fall att antalet fördelningsenheter skulle vara mindre om den räknades med.

Arealtillägg betalas inte för åkerarealen på en sådan brukningsenhet från vilken åkermark inom ett avstånd om högst 5 km från det i 2 § avsedda driftscentrumet efter den 31 december 1984 har överlåtits med äganderätt eller utarrenderats för jord- eller skogsbruk eller från vilken åkermark annars överlåtits trots att det hade varit ändamålsenligare att överlåtaren hade fortsatt att odla marken, om överlåtaren vid tidpunkten för bestämmandet av arealtillägget fortfarande är innehavare av brukningsenheten och om åkermarkens areal före överlåtelsen överskrider 30 hektar.

Om en i 2 mom. avsedd överlåtelse har gjorts från en brukningsenhet som alltjämt innehas av överlåtaren och det enligt nämnda moment inte finns några hinder för erhållande av arealtillägg, räknas fördelningsenheterna utgående från den åkerareal som återstår. Fördelningsenheterna får vara högst så många som de skulle ha varit om överlåtelsen inte hade gjorts.

Av åkerarealen på brukningsenheten beaktas vid beräkningen av antalet fördelningsenheter 0,1 fördelningsenheter per 10 hela ar åkermark ända till 7 fördelningsenheter, d.v.s. 7 hela hektar åker. Av en åkerareal på mer än 7, men mindre än 19 hektar beaktas 7 som antalet fördelningsenheter. Av en åkerareal på minst 19, men mindre än 25 hektar beräknas antalet fördelningsenheter genom att en halv fördelningsenhet dras av från 7 fördelningsenheter för varje hel hektar åker varmed åkermarken överskrider 18 ha. Om åkermarken omfattar minst 25 och högst 30 ha, beaktas 3,5 som antalet fördelningsenheter.

Husdjuren på en brukningsenhet beaktas vid beräkningen av antalet fördelningsenheter ända till sammanlagt högst 7 fördelningsenheter som följer:

Husdjur som har hållits i strid med tillståndsstadgandena om styrning av husdjursproduktion eller i strid med avtal som ingåtts på grund av stadgandena om styrning och balansering av lantbruksproduktionen, beaktas inte när fördelningsenheterna beräknas.

Om antalet husdjur vid utgången av 1989 tillfälligt har minskat, kan arealtillägg betalas enligt det genomsnittliga antalet djur under det aktuella året under förutsättning att produktionen är fortgående.

Arealtillägget beräknas så att fördelningsenheterna utgående från åkerareal och husdjur räknas samman och det erhållna antalet fördelningsenheter avrundas med en halv fördelningsenhets noggrannhet nedåt till närmaste hela eller halva fördelningsenhet.

Det antal fördelningsenheter som avrundats enligt 1 mom. multipliceras med det markbelopp som jordbruksstyrelsen har fastställt per fördelningsenhet. Det arealtillägg som har erhållits på detta sätt höjs eller sänks enligt vad som stadgas i 10, 11 och 17 §§.

Ett arealtillägg som beräknats enligt 16 § utgår regionvis höjt så att arealtilläggets belopp inom det område av mellersta Finland som nämns i 18 § är 10 procent och inom norra Finlands södra zon 20 procent, inom mellanzonen 30 procent och inom den norra zonen 50 procent högre än beloppet inom södra Finland.

Inom det skärgårdsområde som avses i 18 § betalas arealtillägget till ett belopp som är 30 procent högre än beloppet inom södra Finland.

Höjningen betalas beroende på inom vilket område eller vilken zon brukningsenhetens driftscentrum är beläget.

Den i 17 § avsedda indelningen i områden och zoner är följande:

Södra Finlands område:

Nylands län och landskapet Åland; Åbo och Björneborgs län utom kommunerna Honkajoki, Jämijärvi, Karvia, Kihniö, Kiikoinen, Kullaa, Lavia, Luvia, Mouhijärvi, Norrmark, Påmark, Sastmola, Siikainen, Suodenniemi, Tavastkyro, Ulvsby och Viljakkala samt städerna Björneborg, Ikalis, Kankaanpää och Parkano; Tavastehus län utom kommunerna Juupajoki, Kuhmalahti, Kuorevesi, Kuru, Längelmäki, Ruovesi, Vilppula och Ylöjärvi, av Tammerfors stad den del som har hört till förutvarande Teisko kommun samt städerna Mänttä, Orivesi och Virdois; i Kymmene län kommunerna Elimäki, Iitti, Pyttis, Veckelax och Virolahti samt städerna Anjalankoski, Fredrikshamn, Kotka, Kouvola och Kuusankoski.

Mellersta Finlands område:

S:t Michels län utom kommunerna Hirvensalmi, Kangasniemi och Pertunmaa; inom Åbo och Björneborgs län kommunerna Jämijärvi, Kiikoinen, Kullaa, Lavia, Luvia, Mouhijärvi, Suodenniemi, Tavastkyro, Ulvsby och Viljakkala samt städerna Björneborg och Ikalis; i Tavastehus län Juupajoki, Kuhmalahti, Kuorevesi, Längelmäki, Ruovesi, Vilppula och Ylöjärvi kommuner, av Tammerfors stad den del som har hört till förutvarande Teisko kommun samt städerna Mänttä och Orivesi; i Kymmene län Jaala, Joutseno, Lemi, Luumäki, Miehikkälä, Parikkala, Rautjärvi, Ruokolahti, Saari, Savitaipale, Suomenniemi, Taipalsaari, Uukuniemi, Valkeala och Ylämaa kommuner samt städerna Imatra och Villmanstrand; i Kuopio län Leppävirta, Maaninka, Siilinjärvi, Tuusniemi och Vehmersalmi kommuner samt städerna Kuopio, Suonenjoki och Varkaus; i Norra Karelens län Kesälahti, Kitee, Liperi och Rääkkylä kommuner samt städerna Joensuu och Outokumpu; i Vasa län kommunerna Alahärmä, Ilmajoki, Jalasjärvi, Jurva, Kauhajoki, Korsholm, Korsnäs, Kuortane, Laihela, Lillkyro, Malax, Maxmo, Nurmo, Närpes, Oravais, Storkyro, Vörå, Ylihärmä, Ylistaro och Östermark samt städerna Kaskö, Kauhava, Kristinestad, Kurikka, Lappo, Nykarleby, Seinäjoki och Vasa; i Mellersta Finlands län kommunerna Hankasalmi, Korpilahti, Kuhmoinen, Laukaa, Muurame och Säynätsalo samt Jyväskylä landskommun och städerna Jyväskylä, Jämsä och Jämsänkoski.

Norra Finlands område:

Den södra zonen:

Inom Tavastehus län Kuru kommun och staden Virdois; inom Kuopio län Juankoski, Kaavi, Karttula, Keitele, Kiuruvesi, Lapinlahti, Nilsiä, Pielavesi, Rautalampi, Rautavaara, Sonkajärvi, Tervo, Varpaisjärvi, Vesanto och Vieremä kommuner samt staden Idensalmi; i Norra Karelens län Eno, Ilomants, Juuka, Kiihtelysvaara, Kontiolahti, Polvijärvi, Pyhäselkä, Tohmajärvi, Tuupovaara, Valtimo och Värtsilä kommuner samt städerna Lieksa och Nurmes; i Vasa län kommunerna Bötom, Evijärvi, Halsua, Himanka, Kaustby, Kelviå, Kortesjärvi, Kronoby, Lappajärvi, Larsmo, Lehtimäki, Lestijärvi, Lochteå, Pedersöre, Perho, Peräseinäjoki, Soini, Storå, Toholampi, Töysä, Ullava, Vetil och Vimpeli samt städerna Alajärvi, Alavus, Etseri, Jakobstad, Kannus och Karleby; i S:t Michels län kommunerna Hirvensalmi, Kangasniemi och Pertunmaa; i Åbo och Björneborgs län kommunerna Honkajoki, Karvia, Kihniö, Norrmark, Parkano, Påmark, Sastmola och Siikainen samt staden Kankaanpää; i Mellersta Finlands län kommunerna Joutsa, Kannonkoski, Karstula, Kinnula, Kivijärvi, Konginkangas, Konnevesi, Kyyjärvi, Leivonmäki, Luhanka, Multia, Petäjävesi, Pihtipudas, Pylkönmäki, Sumiainen, Toivakka, Uurainen och Viitasaari samt städerna Keuruu, Saarijärvi, Suolahti och Äänekoski; i Uleåborgs län kommunerna Alavieska, Haapavesi, Kalajoki, Kempele, Kestilä, Kärsämäki, Limingo, Lumijoki, Merijärvi, Muhos, Nivala, Paltamo, Pattijoki, Piippola, Pulkkila, Pyhäjoki, Pyhäjärvi, Pyhäntä, Rantsila, Reisjärvi, Ristijärvi, Ruukki, Sievi, Siikajoki, Sotkamo, Temmes, Tyrnävä, Vaala, Vihanti och Vuolijoki, städerna Brahestad, Haapajärvi, Kajana, Oulainen och Ylivieska samt Oulunsalo kommun, utom den till norra Finlands mellanzon hörande delen.

Mellanzonen:

I Uleåborgs län kommunerna Haukipudas, Hyrynsalmi, Ii, Karlö, Kiiminki, Kuivaniemi, Kuusamo, Pudasjärvi, Puolanka, Suomussalmi, Taivalkoski, Utajärvi, Yli-Ii och Ylikiiminki, städerna Kuhmo och Uleåborg samt de delar av Oulunsalo kommun som ligger inom Ylikiiminki kommun; i Lapplands län Keminmaa, Pello, Posio, Ranua, Simo, Tervola och Övertorneå kommuner, Rovaniemi landskommun samt städerna Kemi, Kemijärvi, Rovaniemi och Torneå.

Den norra zonen:

I Lapplands län kommunerna Enare, Enontekis, Kittilä, Kolari, Muonio, Pelkosenniemi, Salla, Savukoski, Sodankylä och Utsjoki.

Skärgårdsområdet:

I Nylands, Kymmene, Tavastehus, S:t Michels, Kuopio, Norra Karelens, Mellersta Finlands och Vasa län samt i Uleåborgs län, med undantag av dess till norra Finlands mellanzon hörande delar, de av jordbruksstyrelsen godkända delarna av skärgården; i Åbo och Björneborgs län kommunerna Houtskär, Iniö, Korpo, Nagu och Velkua samt av de övriga kommunerna inom Åbo och Björneborgs län de av jordbruksstyrelsen godkända delarna av skärgården; i landskapet Åland kommunerna Brändö, Föglö, Kumlinge, Kökar, Sottunga och Vårdö samt av de övriga kommunerna inom landskapet Åland de av jordbruksstyrelsen godkända delarna av skärgården. En lägenhet som inte står i fast förbindelse med allmän väg, anses vara belägen i skärgården.

Bestämmelser om förfarande

Arealtillägg beviljas på ansökan. Jordbruksstyrelsen beslutar om ansökningstiden och informationen därom till de sökande. Ansökan skall tillställas lantbruksnämnden i den kommun där brukningsenhetens driftscentrum är beläget.

Har en ansökan tillställts lantbruksnämnden efter utgången av den tid som jordbruksstyrelsen har utsatt och kan förseningen anses ha skett av godtagbar orsak, kan lantbruksdistriktet ge lantbruksnämnden tillstånd att bevilja arealtillägg utan hinder av att ansökningen är försenad.

Ankommer avgörandet av saken inte på den lantbruksnämnd hos vilken ansökan har inlämnats, skall lantbruksnämnden sända ansökningen, försedd med anteckning om tiden för dess mottagande, och sådana tillgängliga beskattningsuppgifter som behövs för behandlingen av ärendet till den lantbruksnämnd som beslutar om arealtillägget.

Om beviljande av arealtillägg beslutar den lantbruksnämnd som avses i 19 §. Nämnden betalar även arealtillägget till dem som är berättigade därtill från det av staten använda postgirokonto som jordbruksstyrelsen bestämmer. Arealtillägg betalas till mottagaren eller på det postgirokonto eller bankkonto som mottagaren i sin ansökan eller annars skriftligen har bestämt.

Har en sökande fått arealtillägg utan grund eller till högre belopp än honom skulle ha kunnat beviljas enligt detta beslut, skall i fråga om återkrav av överbetalt belopp iakttas vad som stadgas i lagen om handhavande av utdelnings- och övervakningsuppgifter beträffande lantbruksstödet (88/71).

De uppgifter som enligt detta beslut ankommer på lantbruksdistriktet och lantbruksnämnden sköts i landskapet Åland av länsstyrelsen och kommunstyrelsen eller av de kommunala nämnder som tillsatts för dessa uppgifter. Den som är missnöjd med ett beslut av kommunstyrelsen eller nämnden får söka ändring i det hos länsstyrelsen i Ålands län inom trettio dagar från delfåendet av beslutet.

Närmare föreskrifter och ikraftträdande

Närmare föreskrifter om verkställigheten av detta beslut meddelas av jordbruksstyrelsen.

Detta beslut träder i kraft den 6 juni 1990 och det gäller arealtillägg som betalas för år 1990.