Lag om ändring av lagen om ersättning för brottsskador av statsmedel
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 21 december 1973 om ersättning för brottsskador av statsmedel ( 935/73 ) 3 § 1 mom., 5 § 1 punkten, 7 och 10 §§, 17 § 3 mom. samt 19 § 1 och 2 mom., av dessa lagrum 3 § 1 mom. och 19 § 2 mom. sådana de lyder i lag av den 23 december 1981 (973/81), 5 § 1 punkten samt 7 och 10 §§ sådana de lyder i lag av den 20 januari 1984 (63/84) och 19 § 1 mom. sådant det lyder i lag av den 13 februari 1987 (133/87), samt
fogas till 5 §, sådan den lyder i nämnda lag av den 20 januari 1984, ett nytt 2 mom., till lagen en ny 10 a § och före denna en ny mellanrubrik samt till lagen en ny 27 a § som följer:
3 §
Från ersättning som utges enligt denna lag skall avdras vad sökanden på grund av samma skada har fått eller uppenbart har rätt att få med stöd av någon annan lag.
5 §
Till den som lidit personskada utges ersättning
för sjukvårdskostnader och andra av skadan orsakade utgifter, för sveda och värk samt för lyte eller annat varaktigt men;
Som personskada ersätts också lidande som har orsakats genom ett brott mot frihet eller genom ett i 20 kap. strafflagen nämnt brott.
7 §
Engångsersättning som på grund av ett och samma skadefall betalas till den som lidit personskada får, med beaktande av avdragen enligt 3 §, inte överstiga 250 000 mark.
10 §
Ersättning som utges på grund av ett och samma skadefall till den som lidit sakskada eller i 8 a § nämnd annan skada får, med beaktande av avdragen enligt 3 §, inte överstiga 125 000 mark.
Ersättning för rättegångskostnader
10 a §
Har ärendet behandlats vid domstol, skall den ersättningsberättigade till den del det prövas vara skäligt ersättas för kostnaderna för de behövliga åtgärder som han har vidtagit för att få sin rätt till ersättning fastställd.
Ersättning för kostnaderna betalas dock inte till den del sökanden får ersättning för dem med stöd av någon annan lag eller en frivillig försäkring eller genom att motparten som förlorat målet har betalt ersättning för dem till sökanden.
17 §
Fördröjs avgörandet i ersättningsärendet, betalas förskottsersättning till sökanden, om hans rätt till ersättning är uppenbar.
19 §
Ersättningssökandens rätt till skadestånd av den som ansvarar för skadan övergår till staten den dag då statskontoret har beslutat betala ersättning och högst till den del ersättning enligt beslutet skall utges. Till staten övergår på motsvarande sätt sökandens rätt att få ersättning av motparten för kostnader som nämns i 10 a §.
En fordran som grundar sig på statens regressrätt indrivs i den ordning som stadgas i lagen om verkställighet av bötesstraff (318/63). Indrivning får inte ske förrän det domstolsutslag genom vilket den för skadan ansvarige har förpliktats att betala ersättning har vunnit laga kraft. Om beviljande av befrielse eller lättnad från skyldighet att betala ersättning som staten har rätt till enligt denna paragraf gäller dessutom vad som stadgas i lagen om avgiftsbefrielse (529/80).
27 a §
De belopp som nämns i 7 och 10 §§ justeras genom förordning för tre år i sänder så att de motsvarar förändringen i penningvärdet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
På brott som har begåtts innan denna lag träder i kraft skall 3 § 1 mom. inte tillämpas. I övrigt skall lagen tillämpas också på ersättning av skada som har orsakats genom ett brott som har begåtts innan lagen träder i kraft, om inte statskontoret har fattat ett slutligt avgörande i saken före ikraftträdandet. Ersättning för sveda och värk som har orsakats genom ett brott som har begåtts innan denna lag har trätt i kraft ersätts dock endast om den som söker ersättning också genom samma brott har orsakats någon annan personskada som skall ersättas.
Regeringens proposition 178/90
Lagutsk. bet. 10/90
Stora utsk. bet. 151/90
Helsingfors den 14 december 1990
Republikens President Mauno KoivistoJustitieminister Tarja Halonen