526/1988

Övertar arbetsgivaren sådan rätt till en arbetstagares uppfinning som begränsar arbetstagarens rätt att söka eller få patent på den, anses uppfinningen till denna del vara en sådan uppfinning som är patenterbar i Finland, om inte arbetsgivaren anför sannolika skäl enligt vilka det föreligger hinder för att meddela patent.

Denna lag skall iakttas, om inte något annat har avtalats eller kan anses framgå av anställningen eller av andra omständigheter. Ett avtalsvillkor som strider mot 3 §, 6 § 2 mom., 7 § 1 och 3 mom., 7 a §, 8 § 2 mom. eller 9 § är dock ogiltigt.

Gör en arbetstagare en uppfinning som avses i 4 §, skall han utan dröjsmål skriftligen underrätta arbetsgivaren därom och samtidigt ange uppfinningens innebörd så att arbetsgivaren på grundval därav kan förstå uppfinningen. På arbetsgivarens begäran skall arbetstagaren även meddela sin uppfattning om i vilket samband med anställningen som uppfinningen har kommit till.

Har talan om ersättning inte väckts inom tio år från det arbetsgivaren meddelat att han övertar rätten till uppfinningen, är rätten till talan förverkad. Har patent på uppfinningen sökts, kan talan dock alltid väckas inom ett år från det patent meddelades.

Arbetsgivaren är skyldig att lämna arbetstagaren de upplysningar som behövs för att ersättningen för uppfinningen skall kunna bestämmas, framför allt upplysningar om de patent som sökts och meddelats på uppfinningen samt om tillverkningsmängderna och försäljningspriserna i fråga om alstren av uppfinningen eller de alster som tillverkats i enlighet med den metod som uppfinningen avser.

Arbetstagaren är skyldig att lämna arbetsgivaren nödvändiga upplysningar om uppfinningen och utnyttjandet av den.

Den som till följd av denna lag har fått kännedom om en uppfinning, någon annans affärs- eller yrkeshemlighet eller någon annans ekonomiska ställning får inte olovligen yppa saken för en utomstående.

För att avge utlåtanden i frågor som avser tillämpningen av denna lag finns en uppfinningsnämnd med en ordförande och åtta ledamöter.

Ordföranden och två ledamöter utnämns av statsrådet för viss tid bland personer som inte kan anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen. Ordföranden och en av de nämnda ledamöterna, som samtidigt är vice ordförande, skall ha avlagt examen för domartjänst och vara förtrogna med domarvärv. Den andra ledamoten skall vara tekniskt utbildad samt förtrogen med patentfrågor.

De övriga ledamöterna, som skall vara förtrogna med arbetsförhållanden och uppfinningsverksamhet och av vilka tre företräder arbetsgivarsidan och tre arbetstagarsidan, utnämns av statsrådet för två år i sänder på förslag av respektive organisationer.

För varje ledamot i nämnden utnämner statsrådet en suppleant som skall uppfylla de för ledamoten stadgade behörighetsvillkoren.

Utlåtande av uppfinningsnämnden kan begäras av arbetsgivaren och arbetstagaren samt av domstol när en tvist om en uppfinning har hänskjutits till domstolen. Samma rätt har även patent- och registerstyrelsen, när den behandlar ansökan om patent på uppfinningen.

Nämnden kan även vara skiljedomstol, om arbetsgivaren och arbetstagaren har kommit överens om detta. Härvid iakttas lagen om skiljemannaförfarande (46/28), om inte något annat följer av denna lag.

Kostnaderna för nämndens verksamhet betalas av statens medel. Då nämnden är skiljedomstol, fastställer handels- och industriministeriet ordförandens, ledamöternas och sekreterarens arvoden.

Nämnden skall i nödvändig utsträckning offentliggöra de utlåtanden som kan ha betydelse med tanke på lagens tillämpning i andra liknande fall eller annars ha allmän betydelse. Är ansökan om patent på en uppfinning anhängig, får utlåtandet inte offentliggöras förrän handlingarna är offentliga enligt 22 § patentlagen. I utlåtandena får inte vid offentliggörandet tas in något sådant som skall hållas hemligt.

Närmare föreskrifter om nämnden meddelas av statsrådet.