494/1953

Ung förbrytare må icke dömas till förlust av medborgerligt förtroende eller till ovärdighet att nyttjas i landets tjänst.

Dömes ung förbrytare, som innehar tjänst, till straff för brott, för vilket förlust av medborgerligt förtroende eller ovärdighet att nyttjas i landets tjänst är stadgad såsom bistraff för person, som fyllt tjugoett år, och skall han icke i stöd av 2 kap. 10 § 1 eller 2 mom. strafflagen avsättas, pröve rätten, huruvida han likväl bör dömas även till sistnämnda påföljd.

Fängelsedomstolen äger på grund av i 14 § nämnd undersökning och sedan den dömde beretts tillfälle att vid fängelsedomstolens sammanträde bliva i saken hörd förordna, huruvida straffet till den återstående delen skall verkställas såsom vanligt tukthus- eller fängelsestraff, enligt vad i domen är sagt, eller huruvida den dömde skall utstå det i ungdomsfängelse. Vid fängelsedomstolens sammanträde vare den dömde berättigad att anlita biträde.

Fängelsedomstolens utslag gånge genast i verkställighet, såsom om laga kraft ägande utslag är stadgat.

Fängelsedomstolen må förlänga strafftiden för ung förbrytare, som av densamma förordnats att intagas i ungdomsfängelse, med högst ett år utöver den i domen bestämda tiden, likväl icke efter det att sex månader förflutit från det förordnandet utfärdades.

Fängelsedomstolen må, då sådant med hänsyn till fånges uppfostran och utveckling befinnes lämpligt, på framställning av ungdomsfängelsets direktion eller efter att hava hört direktionen, helt eller till någon del undanröja den förlängning av fånges strafftid, som fängelsedomstolen förordnat.

Har den, som villkorligen frigivits från ungdomsfängelse, förverkat sin frihet på grund av annan orsak än nytt brott, förordne fängelsedomstolen, huruvida han skall återinsättas i ungdomsfängelse för att avtjäna det straff, som för honom återstod, då han frigavs, eller huruvida han skall utstå det återstående straffet såsom vanligt fängelsestraff i allmänt fängelse.

Förordnar fängelsedomstolen, att det återstående straffet skall avtjänas i allmänt fängelse, må den helt eller till någon del undanröja den förlängning av strafftiden, som förorsakats av insättandet i ungdomsfängelse, likväl så, att, ifall det återstående straffet är strängare än det av rätten ådömda straffet, det skall förkortas så, att det med avseende å stränghet motsvarar högst det av rätten ådömda straffet.

Förordnar fängelsedomstolen, att den som utstått straff i ungdomsfängelse ånyo skall insättas i sådant fängelse med anledning av nytt brott, som han begått efter det att straffet för det tidigare brottet ådömdes, skall fängelsedomstolen tillika i stöd av 17 § ånyo fastställa den tid han skall hållas i ungdomsfängelse, likväl så, att i nämnda paragraf avsedd förlängning icke heller i detta fall må överstiga sammanlagt ett år.

Där förordnande meddelas, att den, som återfallit i brott, bör avtjäna sitt straff i allmänt fängelse, skall vid sammanräkning av straffen den del av det tidigare straffet, vilken förbrytaren ej avtjänat i ungdomsfängelset, anses likvärdigt med vanligt fängelsestraff och vad i 20 § 2 mom. stadgats äga motsvarande tillämpning.

Har det nya brottet blivit begånget efter det att brottslingen fyllt tjugoett år, skall fängelsedomstolen förordna, att straffet skall avtjänas i allmänt fängelse.

Varder någon, sedan förordnande om hans intagande i ungdomsfängelse för något brott meddelats, förvunnen att, förrän straffet för detta brott ådömdes, hava begått annat brott, skall vid sammanläggning av straff det honom först ådömda straffet beaktas sådant det var i rättens dom.

Förordnar fängelsedomstolen, att det sammanlagda straffet skall avtjänas i ungdomsfängelse, lände till efterrättelse vad i 17 § är stadgat.

Förordnar fängelsedomstolen, att det sammanlagda straffet skall avtjänas i allmänt fängelse, och har tiden för det tidigare straffet med anledning av insättandet i ungdomsfängelse förlängts, skall fängelsedomstolen förordna, huruvida även den mot förlängningen svarande tiden eller någon del därav skall avdragas från det sammanlagda straffet. I ungdomsfängelse avtjänat straff skall anses likvärdigt med vanligt fängelsestraff.