395/1992

Till en odlare betalas år 1992 i enlighet med detta beslut statligt stöd enligt lantbruksinkomstlagen (736/89). Stödet benämns arealtillägg.

I arealtillägg kan betalas högst 850 miljoner mark. Stödets slutliga sammanlagda belopp bestäms av jord- och skogsbruksministeriet med beaktande av andra användningsbehov gällande det anslag som anvisats under moment 30.31.41 i statsbudgeten för 1992.

Med gårdsbruksenhet avses i detta beslut ett av en eller flera lägenheter eller lägenhetsdelar bestående gårdsbrukskomplex som omfattar ett driftscentrum och som hör till samma ägare eller innehavare, gemensamt till samma ägare eller innehavare eller till olika ägare under ett ägarbyte som sker etappvis.

Arealtillägg kan beviljas

En förutsättning för att arealtillägg skall beviljas öppna bolag, kommanditbolag och andelslag är att bolagsmännen i det öppna bolaget, de ansvariga bolagsmännen i kommanditbolaget eller medlemmarna av andelslaget genom att själva delta i arbetet bedriver gårdsbruk. I fråga om aktiebolag förutsätts att mer än hälften av aktiebolagets rösträtt innehas av personer som genom att själva delta i arbetet bedriver gårdsbruk och att dessa personer enligt bolagsordningen har rätt att inom en viss tid inlösa en aktie sedan den med stöd av annat fång än arv, testamente eller avvittring har övergått till någon annan än bolagets aktieägare.

Vid tillämpningen av detta beslut betraktas som makar äkta makar och i 7 § 3 mom. lagen om skatt på inkomst och förmögenhet (1240/88) avsedda personer som lever i äktenskapsliknande förhållanden.

Arealtillägg kan betalas till en odlare som den 30 juni 1992 som ägare, arrendator eller på grund av nyttjanderätt som baserar sig på besittningsavtal enligt lagen om renskötsellägenheter (590/69), på testamente, annat arvsrättsligt fång eller annan åtkomsthandling har besuttit en gårdsbruksenhet som har använts för idkande av lantbruk och vars åkerareal vid nämnda tidpunkt har uppgått till minst 3 och högst 50 hektar.

Grunderna för bestämmande av arealtillägg är de per gårdsbruksenhet uträknade fördelningsenheter som bestäms enligt läget vid utgången av juni månad 1992.

För beviljande av arealtillägg krävs att odlaren eller maken är född 1927 eller senare.

Då det är fråga om en sammanslutning som avses i 3 § 1 mom. 2 eller 3 punkten är en förutsättning för beviljande av arealtillägg att minst en av de odlare som uppfyller kravet på boende eller minst en av bolagsmännen, medlemmarna eller aktieägarna är född 1927 eller senare.

Arealtillägg kan beviljas om odlaren bor på gårdsbruksenheten eller mätt på en farbar väg högst 12 km från gårdsbruksenhetens driftscentrum. Samma gäller bolagsmän i ett öppet bolag, ansvariga bolagsmän i ett kommanditbolag, medlemmar i ett andelslag samt i fråga om ett aktiebolag sådana personer som avses i 3 § 2 mom. andra meningen.

Om lägenheten ägs eller innehas av flera än en person, skall minst en av dessa uppfylla kraven i 1 mom.

Landsbygdsdistriktet kan av särskilda skäl på grundval av ansökan besluta att arealtillägg betalas även till en sådan odlare som inte uppfyller kravet på boende i 1 mom. Förutsättningen är härvid att odlaren bedriver gårdsbruk självständigt och därav får sin huvudsakliga utkomst.

Ifall en odlare vars lägenhet inte uppfyller den definition på gårdsbruksenhet som avses i 2 § på basis av åkerarealen anses betalningsskyldig enligt lagen om exportkostnadsavgift, betalas till honom, med avvikelse från det ovan stadgade, arealtillägg om han bor på högst 12 kilometers avstånd från sina närmaste åkrar.

Tillfällig frånvaro från boningsorten utgör inget hinder för beviljande av arealtillägg. Frånvaron anses tillfällig, om den beror på

Kravet på boende anses inte uppfyllt om frånvaron från gårdsbruksenheten pågår längre än sex månader i en följd, ifall inte någon sådan medlem av odlarens familj som deltar i skötseln av gårdsbruksenheten bor på gårdsbruksenheten eller i närheten av den.

Arealtillägg betalas inte för en lägenhet som omfattas av ett produktionsändringsavtal enligt 4 § lagen om styrning av lantbruksproduktionen (446/77), ett avtal om minskad lantbruksproduktion enligt lagen om styrning och balansering av lantbruksproduktionen (81/83), ett sådant i 9 § lagen om balansering av lantbruksproduktionen (1261/89) avsett avtal om avstående från odling av åkerväxter som gäller hela lägenhet, dock inte ett trädesavtal, eller som berörs av en sådan förbindelse om nedläggning av lantbruksproduktion som avses i 6 § lagen om avträdelsepension (16/74).

Det sammanlagda beloppet av odlarens beskattningsbara inkomster fås genom sammanräkning av de beskattningsbara inkomster som i olika kommuner fastställts för odlaren och maken vid kommunalbeskattningen för 1990. Om någondera av dem är delägare i ett eller flera dödsbon, öppna bolag eller kommanditbolag som skall beskattas som särskild skattskyldig, hänförs till det sammanlagda beloppet även del av deras beskattningsbara inkomster som motsvarar deras andel i dem, till den del som inkomsterna inte ingår i odlarens eller makens skattepliktiga inkomst.

Makens inkomster beaktas inte om äktenskapet ingåtts efter år 1990. Till en minderårigs beskattningsbara inkomster skall också räknas det ovan avsedda sammanlagda beloppet av en förälders eller adoptivförälders beskattningsbara inkomster, om han eller hon svarar för omvårdnaden om den minderårige.

Då lägenheten ägs eller innehas av flera än en person, betraktas som sammanlagt belopp av de beskattningsbara inkomsterna det sammanräknade beloppet av de sammanlagda beskattningsbara inkomster som hänför sig till den mest beskattade delägaren och hans make bland de delägare som själva eller vilkas makar bor på gårdsbruksenheten eller på 12 kilometers avstånd från enhetens driftscentrum.

Om den i 3 mom. avsedda mest beskattade delägaren eller hans make inte arbetar på gårdsbruksenheten, kan landsbygdsdistriktet i enskilda fall på basis av skälighetsbedömning medge undantag från vad som sägs i nämnda moment och godkänna att arealtillägget fastställs på grundval av någon annan delägares inkomster.

Om det i 11 § avsedda sammanlagda beloppet av beskattningsbara inkomster är högst 90 000 mark, betalas arealtillägget till fullt belopp per fördelningsenhet. När det sammanlagda beloppet överskrider 150 000 mark, betalas inget arealtillägg.

När det sammanlagda beloppet av inkomsterna överstiger 90 000 mark sänks arealtillägget som följer:

Om odlaren eller odlarens make förvärvat sin första äganderättslägenhet 1984 eller senare och om odlaren eller maken är född 1954 eller senare betalas arealtillägget ökat med 40 procent. Dessutom förutsätts att odlarens och makens sammanlagda beskattningsbara inkomster uppgår till högst 90 000 mark. Om det sammanlagda beloppet av de beskattningsbara inkomsterna överstiger 90 000 mark, betalas inte förhöjt arealtillägg, men 60 000 mark av de beskattningsbara inkomsterna lämnas utan avseende.

Då det är fråga om en sammanslutning som avses i 3 § 1 mom. 2 eller 3 punkten kan arealtillägget betalas förhöjt på det sätt som avses i 1 mom., om sammanslutningen har förvärvat sin första äganderättslägenhet 1984 eller senare och om varje delägare i sammanslutningen som bor på lägenheten är född 1954 eller senare.

Vid beräkningen av antalet fördelningsenheter beaktas en sådan åker som hör till gårdsbruksenheten och som odlats under 1992 års växtperiod eller som annars genom produktionsinsatser använts för lantbruksproduktion eller i enlighet med normalt växelbruk skötts som träda eller för vilken betalas trädespremie enligt statsrådets beslut om trädesavtal och trädespremie (43/90, 25/91 och 66/92).

Fördelningsenheterna utgående från åkerarealen bestäms enligt följande:

Husdjuren på en gårdsbruksenhet beaktas vid beräkningen av antalet fördelningsenheter ända till sammanlagt 12 fördelningsenheter som följer:

Om det sammanlagda antalet fördelningsenheter för husdjur inom regionerna 1 och 6 som nämns i 20 § är mindre än två och det sammanlagda antalet inom regionerna 2-5 mindre än tre, betalas inget arealtillägg för husdjurs del.

Husdjur som har hållits i strid med tillståndsstadgandena om styrning av husdjursproduktion eller i strid med avtal som ingåtts på grund av stadgandena om styrning och balansering av lantbruksproduktionen, beaktas inte när fördelningsenheterna beräknas.

Om antalet husdjur den 30 juni 1992 tillfälligt har minskat, kan arealtillägg betalas enligt det genomsnittliga antalet djur år 1991 under förutsättning att produktionen är fortgående.

Arealtillägg betalas inte till en producent som på grund av statsrådets beslut om avtal om minskad lantbruksproduktion 1992 (64/92, ändr. 300/92) har helt avstått från lantbruksproduktionen. Har producenten på grundval av ovan nämnda beslut avstått endast från någon produktionsgren, betalas inte arealtillägg för de djur eller den åker som avståendet gäller.

Arealtillägget beräknas så att fördelningsenheterna utgående från åkerareal och husdjur räknas samman och det erhållna antalet fördelningsenheter avrundas med en fördelningsenhets noggrannhet nedåt till närmaste hela fördelningsenhet.

Det antal fördelningsenheter som avrundats enligt 1 mom. multipliceras med det markbelopp som jordbruksstyrelsen har fastställt per fördelningsenhet. Det arealtillägg som har erhållits på detta sätt höjs eller sänks enligt vad som stadgas i 12, 13 och 19 §§.

Ett arealtillägg som beräknats enligt 18 § utgår regionvis höjt så att arealtilläggets belopp inom den region 4 som nämns i 20 § (Mellersta Finland) är 10 procent och inom regionen 3 (Norra Finlads södra zon) 20 procent, inom regionen 2 (Norra Finlands mellanzon) 30 procent och inom regionen 1 (Norra Finlands norra zon) 50 procent högre än beloppet inom regionen 5 (Södra Finland)

Inom den region 6 (skärgården) som avses i 20 § betalas arealtillägget till ett belopp som är 30 procent högre än beloppet inom regionen 5 (Södra Finland)

Höjningen betalas beroende på inom vilken region gårdsbruksenhetens driftscentrum är beläget.

Den i 19 § avsedda indelningen i regioner är följande:

Region 1 (Norra Finlands norra zon):

I Lapplands län kommunerna Enare, Enontekis, Kittilä, Kolari, Muonio, Pelkosenniemi, Salla, Savukoski, Sodankylä och Utsjoki.

Region 2 (Norra Finlands mellanzon):

I Uleåborgs län kommunerna Haukipudas, Hyrynsalmi, Ii, Karlö, Kiiminki, Kuivaniemi, Kuusamo, Pudasjärvi, Puolanka, Suomussalmi, Taivalkoski, Utajärvi, Yli-Ii och Ylikiiminki, städerna Kuhmo och Uleåborg samt de delar av Oulunsalo kommun som ligger inom Ylikiiminki kommun; i Lapplands län Keminmaa, Pello, Posio, Ranua, Simo, Tervola och Övertorneå kommuner, Rovaniemi landskommun samt städerna Kemi, Kemijärvi, Rovaniemi och Torneå.

Region 3 (Norra Finlands södra zon):

I Tavastehus län Kuru kommun och staden Virdois; i Kuopio län Juankoski, Kaavi, Karttula, Keitele, Kiuruvesi, Lapinlahti, Nilsiä, Pielavesi, Rautalampi, Rautavaara, Sonkajärvi, Tervo, Varpaisjärvi, Vesanto och Vieremä kommuner samt staden Idensalmi; i Norra Karelens län Eno, Ilomants, Juuka, Kiihtelysvaara, Kontiolahti, Polvijärvi, Pyhäselkä, Tohmajärvi, Tuupovaara, Valtimo och Värtsilä kommuner samt städerna Lieksa och Nurmes; i Vasa län kommunerna Bötom, Evijärvi, Halsua, Himanka, Kaustby, Kelviå, Kortesjärvi, Kronoby, Lappajärvi, Larsmo, Lehtimäki, Lestijärvi, Lochteå, Pedersöre, Perho, Peräseinäjoki, Soini, Storå, Toholampi, Töysä, Ullava, Vetil och Vimpeli samt städerna Alajärvi, Alavus, Etseri, Jakobstad, Kannus och Karleby; i S:t Michels län kommunerna Hirvensalmi, Kangasniemi och Pertunmaa; i Åbo och Björneborgs län kommunerna Honkajoki, Karvia, Kihniö, Norrmark, Parkano, Påmark, Sastmola och Siikainen samt staden Kankaanpää; i Mellersta Finlands län kommunerna Joutsa, Kannonkoski, Karstula, Kinnula, Kivijärvi, Konginkangas, Konnevesi, Kyyjärvi, Leivonmäki, Luhanka, Multia, Petäjävesi, Pihtipudas, Pylkönmäki, Sumiainen, Toivakka, Uurainen och Viitasaari samt städerna Keuruu, Saarijärvi, Suolahti och Äänekoski; i Uleåborgs län kommunerna Alavieska, Haapavesi, Kalajoki, Kempele, Kestilä, Kärsämäki, Limingo, Lumijoki, Merijärvi, Muhos, Nivala, Paltamo, Pattijoki, Piippola, Pulkkila, Pyhäjoki, Pyhäjärvi, Pyhäntä, Rantsila, Reisjärvi, Ristijärvi, Ruukki, Sievi, Siikajoki, Sotkamo, Temmes, Tyrnävä, Vaala, Vihanti och Vuolijoki, städerna Brahestad, Haapajärvi, Kajana, Oulainen och Ylivieska samt Oulunsalo kommun, utom den till norra Finlands mellanzon hörande delen.

Region 4 (Mellersta Finland):

S:t Michels län utom kommunerna Hirvensalmi, Kangasniemi och Pertunmaa; i Åbo och Björneborgs län kommunerna Jämijärvi, Kiikoinen, Kullaa, Lavia, Luvia, Mouhijärvi, Suodenniemi, Tavastkyro, Ulfsby och Viljakkala samt städerna Björneborg och Ikalis; i Tavastehus län Juupajoki, Kuhmalahti, Kuorevesi, Längelmäki, Ruovesi, Vilppula och Ylöjärvi kommuner, av Tammerfors stad den del som har hört till förutvarande Teisko kommun samt städerna Mänttä och Orivesi; i Kymmene län Jaala, Joutseno, Lemi, Luumäki, Miehikkälä, Parikkala, Rautjärvi, Ruokolahti, Saari, Savitaipale, Suomenniemi, Taipalsaari, Uukuniemi, Valkeala och Ylämaa kommuner samt städerna Imatra och Villmanstrand; i Kuopio län Leppävirta, Maaninka, Siilinjärvi, Tuusniemi och Vehmersalmi kommuner samt städerna Kuopio, Suonenjoki och Varkaus; i Norra Karelens län Kesälahti, Kitee, Liperi och Rääkkylä kommuner samt städerna Joensuu och Outokumpu; i Vasa län kommunerna Alahärmä, Ilmajoki, Jalasjärvi, Jurva, Kauhajoki, Korsholm, Korsnäs, Kuortane, Laihela, Lillkyro, Malax, Maxmo, Nurmo, Närpes, Oravais, Storkyro, Vörå, Ylihärmä, Ylistaro och Östermark samt städerna Kaskö, Kauhava, Kristinestad, Kurikka, Lappo, Nykarleby, Seinäjoki och Vasa; i Mellersta Finlands län kommunerna Hankasalmi, Korpilahti, Kuhmoinen, Laukaa, Muurame och Säynätsalo samt Jyväskylä landskommun och städerna Jyväskylä, Jämsä och Jämsänkoski.

Region 5 (Södra Finland):

Nylands län och landskapet Åland; Åbo och Björneborgs län utom kommunerna Honkajoki, Jämijärvi, Karvia, Kihniö, Kiikoinen, Kullaa, Lavia, Luvia, Mouhijärvi, Norrmark, Påmark, Sastmola, Siikainen, Suodenniemi, Tavastkyro, Ulvsby och Viljakkala samt städerna Björneborg, Ikalis, Kankaanpää och Parkano; Tavastehus län utom kommunerna Juupajoki, Kuhmalahti, Kuorevesi, Kuru, Längelmäki, Ruovesi, Vilppula och Ylöjärvi, av Tammerfors stad den del som har hört till förutvarande Teisko kommun samt städerna Mänttä, Orivesi och Virdois; i Kymmene län kommunerna Elimäki, Iitti, Pyttis, Veckelax och Virolahti samt städerna Anjalankoski, Fredrikshamn, Kotka, Kouvola och Kuusankoski.

Region 6 (skärgårdsområdet):

I Nylands, Kymmene, Tavastehus, S:tMichels, Kuopio, Norra Karelens, Mellersta Finlands och Vasa län samt i Uleåborgs län, med undantag av dess till norra Finlands mellanzon hörande delar, de av jordbruksstyrelsen godkända delarna av skärgården; i Åbo och Björneborgs län kommunerna Houtskär, Iniö, Korpo, Nagu och Velkua samt av de övriga kommunerna inom Åbo och Björneborgs län de av jordbruksstyrelsen godkända delarna av skärgården; i landskapet Åland kommunerna Brändö, Föglö, Kumlinge, Kökar, Sottunga och Vårdö samt av de övriga kommunerna inom landskapet Åland de av jordbruksstyrelsen godkända delarna av skärgården. En lägenhet som inte står i fast förbindelse med allmän väg, anses vara belägen i skärgården.

Arealtillägg beviljas på ansökan. Jordbruksstyrelsen beslutar om ansökningstiden och informationen därom till de sökande. Ansökan skall tillställas lantbruksnämnden i den kommun där gårdsbruksenhetens driftscentrum är beläget.

Har en ansökan tillställts lantbruksnämnden efter utgången av den tid som jordbruksstyrelsen har utsatt och kan förseningen anses ha skett av godtagbar orsak, kan lantbruksnämnden bevilja arealtillägg utan hinder av att ansökningen är försenad.

Ankommer avgörandet av saken inte på den lantbruksnämnd hos vilken ansökan har inlämnats, skall lantbruksnämnden sända ansökningen, försedd med anteckning om tiden för dess mottagande, och sådana tillgängliga beskattningsuppgifter som behövs för behandlingen av ärendet till den lantbruksnämnd som beslutar om arealtillägget.

Om beviljande av arealtillägg beslutar den lantbruksnämnd som avses i 21 §. Nämnden betalar även arealtillägget till dem som är berättigade därtill från det av staten använda postgirokonto som jordbruksstyrelsen bestämmer. Arealtillägg betalas till mottagaren eller på det postgirokonto eller bankkonto som mottagaren i sin ansökan eller annars skriftligen har bestämt.

Har en sökande fått arealtillägg utan grund eller till ett högre belopp än vad som skulle ha kunnat beviljas honom enligt detta beslut, skall i fråga om återkrav av det överbetalda beloppet iakttas vad som stadgas i lagen om handhavande av utdelnings- och övervakningsuppgifter beträffande lantbruksstödet (88/71).

Närmare föreskrifter om verkställigheten av detta beslut meddelas av jordbruksstyrelsen.

Detta beslut träder i kraft den 13 maj 1992.