Avtal mellan Finland och Luxemburg för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet
- Avtalspart
- Luxemburg
- Meddelats
SYNTETISERAD TEXT AV KONVENTIONEN OCH AVTALET MELLAN FINLAND OCH LUXEMBURG FÖR UNDVIKANDE AV DUBBELBESKATTNING BETRÄFFANDE SKATTER PÅ INKOMST OCH PÅ FÖRMÖGENHET
I detta dokument presenteras en syntetiserad text för tillämpning av det den 1 mars 1982 undertecknade avtalet mellan Finland och Luxemburg för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet samt protokollen undertecknade den 24 januari 1990 och den 1 juli 2009 (”avtalet”), sådant det lyder anpassat genom den av Republiken Finland och Storhertigdömet Luxemburg den 7 juni 2017 undertecknade multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster (”konventionen”).
Detta dokument har upprättats i samråd med den behöriga myndigheten i Luxemburg, och det innehåller en samsyn om de anpassningar som gjorts i avtalet genom konventionen.
Dokumentet har upprättats på basis av Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019 och Storhertigdömet Luxemburgs ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med ratificeringen den 9 april 2019. Ställningstagandena till konventionen får ändras på det sätt som anges i konventionen. Ändringar i ställningstagandena till konventionen kan ändra på hur konventionen inverkar på avtalet. Republiken Finland ändrade sitt ställningstagande till konventionen genom att återkalla sin reservation mot artikel 9 och genom att lämna notifikationer (Republiken Finlands konsoliderade ställningstagande till konventionen den 27 juni 2023). Dessa ändringar ändrade inte på hur konventionen inverkar på avtalet.
Avtalets och konventionens autentiska författningstexter har företräde och de förblir de tillämpliga författningstexterna. Trots att avtalet såsom det presenteras i denna syntetiserade text för läsbarhetens skull omfattar de ändringar till det ursprungliga avtalet från 1982 som finns i protokollen (undertecknade den 24 januari 1990 och den 1 juli 2009) förblir avtalet från 1982 och protokollen (undertecknade den 24 januari 1990 och den 1 juli 2009) de tillämpliga författningstexterna.
De bestämmelser i konventionen som ska tillämpas på bestämmelserna i avtalet ingår i dokumentets text i lådor i samband med de relevanta bestämmelserna. De lådor som innehåller konventionens bestämmelser har i regel tillfogats i den ordning som de har i OECD:s modellskatteavtal från år 2017.
Texten i konventionens bestämmelser har ändrats så, att terminologin i konventionen har anpassats till terminologin i avtalet (exempelvis ”skatteavtal som omfattas” och ”avtal”, ”avtalsslutande jurisdiktioner” och ”avtalsslutande stater”) för att det ska vara lättare att förstå konventionens bestämmelser. Syftet med den ändrade terminologin är att öka dokumentets läsbarhet, och inte att ändra substansen i konventionens bestämmelser. På motsvarande sätt har det gjorts ändringar i delar av sådana bestämmelser i konventionen som beskriver existerande bestämmelser i avtalet: det beskrivande språket har ersatts med hänvisningar till de existerande bestämmelserna för att öka läsbarheten.
I samtliga fall ska hänvisningar till avtalets bestämmelser eller till avtalet förstås som hänvisningar till avtalet sådant det lyder anpassat genom konventionens bestämmelser, till den del som de ifrågavarande bestämmelserna i konventionen har trätt i kraft.
Inledande av tillämpningen av konventionens bestämmelser
De bestämmelser i konventionen som är tillämpliga på detta avtal träder inte i kraft samma datum som avtalets ursprungliga bestämmelser. Bestämmelserna i konventionen kan tillämpas från olika datum beroende på skatteslaget (skatter som innehålls vid källan eller andra skatter som tas ut) och på de val som Republiken Finland och Storhertigdömet Luxemburg har gjort i sina ställningstaganden till konventionen.
Datum för deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument: Republiken Finland den 25 februari 2019 och Storhertigdömet Luxemburg den 9 april 2019.
Konventionen träder i kraft för Republiken Finlands del den 1 juni 2019 och för Storhertigdömet Luxemburg den 1 augusti 2019.
Genom hela detta dokument ges det detaljerad information om de datum på eller efter vilka respektive bestämmelse i konventionen tillämpas på avtalet.
Hänvisningar
Konventionens författningstexter hittas på webbsidan för konventionens depositarie (OECD):
– på engelska: http://www.oecd.org/tax/treaties/multilateral-convention-to-implement-tax-treaty-related-measures-to-prevent-BEPS.pdf och
Republiken Finlands ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 25 februari 2019, Republiken Finlands konsoliderade ställningstagande som lämnades till depositarien den 27 juni 2023 och Storhertigdömet Luxemburgs ställningstagande som lämnades till depositarien i samband med godkännandet den 9 april 2019 hittas på webbsidan för depositarien för konventionen (OECD): http://www.oecd.org/tax/treaties/beps-mli-signatories-and-parties.pdf
På OECD:s webbplats finns en allmänt tillgänglig jämförelsedatabas gällande konventionen: http://www.oecd.org/tax/treaties/mli-matching-database.htm
Lagen om den multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster har publicerats i Finlands författningssamling 231/2019 https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2019/20190231
Statsrådets förordning om ikraftträdandet av konventionen samt lagen och den svenska konventionstexten (översättning) har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 21-22/2019 https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190021.pdf och https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190022.pdf
Finansministeriets meddelande om återkallande av reservationen mot artikel 9 i konventionen och om lämnande av notifikationer har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 48/2023 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2023/fds20230048.pdf
Finansministeriets meddelande om ikraftträdandet av konventionen i Luxemburg har publicerats i författningssamlingens fördragsserie FördrS 39/2019 https://finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2019/fds20190039.pdf
Det den 1 mars 1982 undertecknade avtalet mellan Finland och Luxemburg för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet har publicerats i Finlands författningssamlings fördragsserie FördrS 18/1983. Länk till den finskspråkiga versionen https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1983/19830018/19830018_2
Det den 24 januari 1990 undertecknade protokollet om ändring av avtalet mellan Finland och Luxemburg för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet har publicerats i Finlands författningssamlings fördragsserie FördrS 60/1992. Länk till den finskspråkiga versionen https://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1992/19920060
Det den 1 juli 2009 undertecknade protokollet om ändring av avtalet mellan Finland och Luxemburg för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet har publicerats i Finlands författningssamlings fördragsserie FördrS 62/2010 https://www.finlex.fi/sv/sopimukset/sopimussarja/2010/20100018.pdf
(Översättning)
Avtal mellan Finland och Luxemburg för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet
Finlands regering och Luxemburgs regering har,
HAR ERSATTS med artikel 6 stycke 1 i konventionen
föranledda av önskan att ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet,
(Översättning)
ARTIKEL 6 I KONVENTIONEN – SYFTET MED ETT SKATTEAVTAL SOM OMFATTAS
Som har för avsikt att undanröja dubbelbeskattning beträffande de skatter som omfattas av [ detta avtal ], utan att skapa förutsättningar för icke-beskattning eller minskad skatt genom skatteflykt eller skatteundandragande (däri inbegripet genom s.k. treaty shopping, som syftar till att personer med hemvist i tredje jurisdiktioner indirekt ska komma i åtnjutande av förmåner enligt [ avtalet ]);
överenskommit om följande:
Artikel 1Personer på vilka avtalet tillämpas
Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.
Artikel 2Skatter som omfattas av avtalet
1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och på förmögenhet som påförs för en avtalsslutande stats eller dess lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna uttages.
2. Med skatter på inkomst och på förmögenhet förstås alla skatter, som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom, skatter på sammanlagda beloppet av företags lönebetalningar samt skatter på värdestegring.
3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är:
a) i Finland:
1) den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten;
2) kommunalskatten;
3) kyrkoskatten;
4) sjömansskatten och
5) källskatten;
(nedan "finsk skatt");
b) i Luxemburg:
1) inkomstskatten för fysiska personer (l'impôt sur le revenue des personnes physiques);
2) ) inkomstskatten för sammanslutningar (l'impôt sur le revenue des collectivités);
3) skatten på styrelsearvoden (l'impôt special des tantièmes);
4) förmögenhetsskatten (l'impôt sur la fortune);
5) den kommunala handelsskatten (l'impôt commercial communal); samt
6) den kommunala skatten på sammanlagda beloppet av lönebetalningar (l'impôt communal sur le total des salaires);
(nedan "luxemburgsk skatt").
4. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de betydelsefulla ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning.
Artikel 3Allmänna definitioner
1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:
a) "Finland" åsyftar Republiken Finland och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Republiken Finlands territorium och de till Republiken Finlands territorialvatten gränsande områden, inom vilka Finland enligt finsk lagstiftning och i överensstämmelse med folkrätten äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag;
b) "Luxemburg" åsyftar Storhertigdömet Luxemburg, och åsyftar, då det används i geografisk bemärkelse, Storhertigdömet Luxemburgs territorium;
c) "person" inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;
d) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person;
e) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar företag, som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;
f) "medborgare" åsyftar fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat samt juridisk person och annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;
g) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;
h) "behörig myndighet" åsyftar:
1) i Finland finansministeriet eller dess befullmäktigade ombud;
2) i Luxemburg finansministern eller hans befullmäktigade ombud.
2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet, ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.
Artikel 4Skatterättsligt hemvist
1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Oskiftat dödsbo anses vid beskattning i Finland ha hemvist i Finland om den avlidne enligt bestämmelserna i föregående mening eller i stycke 2 hade hemvist i Finland vid dödsfallet. Uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där.
2. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:
a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);
b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;
c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare;
d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.
3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning.
Se också protokollet av detta fördrag.
Artikel 5Fast driftställe
1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.
2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:
a) plats för företagsledning;
b) filial;
c) kontor;
d) fabrik;
e) verkstad; och
f) gruva, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar.
3. Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än tolv månader.
4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta:
a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;
b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande;
c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;
d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;
e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art;
f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)–e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art.
5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken stycke 6 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna 1 styckena 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges 1 stycke 4 och som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda stycke.
6. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.
7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra.
Artikel 6Inkomst av fast egendom
1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk och skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
2. a) Om inte bestämmelserna i punkterna b) och c) föranleder annat, har uttrycket "fast egendom" den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.
b) Uttrycket "fast egendom" inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång.
c) Skepp och luftfartyg anses inte vara fast egendom.
3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom.
4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag berättigar ägaren av aktierna eller andelarna att besitta bolaget tillhörig fast egendom, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av sådan besittningsrätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.
5. Bestämmelserna i styckena 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.
6. Bestämmelserna i stycke 4 tillämpas även på inkomst på grund av sådan företag tillhörig besittningsrätt som avses i sagda stycke och på inkomst på grund av sådan besittningsrätt i fall då den används vid självständig yrkesutövning.
Artikel 7Inkomst av rörelse
1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.
2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.
3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat dör det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.
4. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat i en avtalsslutande stat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, hindrar bestämmelserna i stycke 2 inte att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Den fördelningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel.
5. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.
6. Vid tillämpningen av föregående stycken bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.
7. Framgår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i andra artiklar i detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.
Artikel 8Sjöfart och luftfart
1. Inkomst genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.
2. Om sjöfartsföretag har sin verkliga ledning ombord på ett skepp, anses ledningen belägen i den avtalsslutande stat där skeppet har sin hemmahamn eller, om någon sådan hamn inte finns, i den avtalsslutande stat där skeppets redare har hemvist. 3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation.
Artikel 9Företag med intressegemenskap
I fall då
a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller
b) samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttages följande.
Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.
(Översättning)
ARTIKEL 17 I KONVENTIONEN – MOTSVARANDE JUSTERINGAR
I fall då en [ avtalsslutande stat ] i inkomsten för ett företag i denna [ avtalsslutande stat ] inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar – inkomst, för vilken ett företag i den andra [ avtalsslutande staten ] beskattats i denna andra [ avtalsslutande stat ], samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda [ avtalsslutande staten ] om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, ska denna andra [ avtalsslutande stat ] genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i [ avtalet ] och de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] ska vid behov överlägga med varandra.
Artikel 10Dividend
1. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas denna andra stat.
2. Dividenden får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar dividenden har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till dividenden får skatten inte överstiga:
a) 5 procent av dividendens bruttobelopp, om den som har rätt till dividenden är ett bolag (med undantag för sammanslutning) som direkt eller indirekt behärskar minst 25 procent av det utbetalande bolagets kapital;
b) 15 procent av dividendens bruttobelopp i övriga fall.
De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet att genomföra dessa begränsningar.
Detta stycke berör inte bolagets beskattning or vinst av vilken dividenden betalas.
3. Med uttrycket "dividend" förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.
4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till dividenden har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar dividenden har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.
5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta dividend som bolaget betalar, utom i den mån dividenden betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.
Se också protokollet av detta fördrag.
Artikel 11Ränta
1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat, om personen i fråga har rätt till räntan.
2. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligattoner eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.
3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.
4. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och elen som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.
Artikel 12Royalty
1. Om inte bestämmelserna i stycke 2 föranleder annat, beskattas royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, endast i denna andra stat, om personen i fråga har rätt till royaltyn.
2. Royalty, som avses i stycke 3 punkterna b) och c) får beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken · den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till royaltyn får skatten inte överstiga 5 procent av royaltyns bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet att genomföra denna begränsning.
3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slags betalning som mottages såsom ersättning
a) för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripna biograffilm samt film eller band för televisions- eller radiosändning;
b) för nyttjandet av eller för rätten att nyttja patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning;
c) för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.
4. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.
5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är den staten själv, offentligrättsligt samfund, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed förpliktelsen att betala royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.
6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.
Artikel 13Realisationsvinst
1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
2. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av aktie eller annan andel som avses i artikel 6 stycke 4 får beskattas i den avtalsslutande stat där den bolaget tillhöriga fasta egendomen är belägen.
3. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.
4. Vinst på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp eller luftfartyg beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.
5. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i föregående stycken av denna artikel beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.
Artikel 14Självständig yrkesutövning
1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat om han inte i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten. Om han har sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat men endast så stor del av den som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.
2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.
Artikel 15Enskild tjänst
1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19 och 20 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.
2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om:
a) mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga, och
b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt
c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.
3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.
Artikel 16Styrelsearvode
Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
Artikel 17Artister och idrottsmän
1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller av idrottsman, beskattas i denna andra stat.
2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.
Artikel 18Pension
1. Om inte bestämmelserna i artikel 19 stycke 2 föranleder annat, beskattas pension och annan liknande ersättning, som med anledning av tidigare anställning betalas till person med hemvist i en avtalsslutande stat, endast i denna stat.
2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas pension och annan utbetalning enligt lagstiftningen om social trygghet i en avtalsslutande stat endast i denna stat.
Artikel 19Offentlig tjänst
1. a) Ersättning (med undantag för pension) , som betalas av en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, dess offentligrättsliga samfunds eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.
b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist, om arbetet utförs i denna stat och personen
1) är medborgare i denna stat; eller
2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.
2. Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess offentligrättsliga samfunds eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.
3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess offentligrättsliga samfund eller lokala myndigheter.
Artikel 20Studerande
1. Studerande eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant, som har eller omedelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning, beskattas inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att, beloppen härrör från källa utanför denna stat.
2. Studerande vid universitet eller annan anstalt för högre undervisning i en avtalsslutande stat eller affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktikant som har eller omedelbart före vistelse i den andra avtalsslutande staten hade hemvist i den förstnämnda staten och som vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga, beskattas inte i denna andra stat för ersättning som uppbärs för arbete som utförs i denna andra stat, under förutsättning att arbetet har anslutning till hans studier eller utbildning och ersättningen utgör inkomst som är nödvändig för hans uppehälle.
Artikel 21Annan inkomst
1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.
2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.
Artikel 22Förmögenhet
1. Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar och vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
2. Förmögenhet bestående av aktie eller annan andel i bolag, som avses i artikel 6 stycke 4, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar, får beskattas i den avtalsslutande stat där den bolaget tillhöriga fasta egendomen är belägen.
3. Förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
4. Förmögenhet bestående av skepp och luftfartyg som används i internationell trafik samt av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp och luftfartyg, beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.
5. Alla andra slag av förmögenhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar, beskattas endast i denna stat.
Artikel 23Undanröjande av dubbelbeskattning
1. I Finland undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:
a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Luxemburg, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt c) föranleder annat:
1) från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst som betalats i Luxemburg;
2) från skatten på denna persons förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den skatt på förmögenhet som betalats i Luxemburg.
Avräknings beloppet skall emellertid inte i någotdera fallet överstiga den del av skatten på inkomst eller på förmögenhet, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den förmögenhet som får beskattas i Luxemburg.
b) Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal får fysisk person med hemvist i Luxemburg, vilken enligt finsk skattelagstiftning i fråga om de skatter som avses i artikel 2 även anses vara bosatt i Finland, beskattas i Finland. Finland skall emellertid medge avräkning för luxemburgsk skatt som betalats på inkomst eller förmögenhet från finsk skatt enligt bestämmelserna i punkt a). Bestämmelserna i denna punkt tillämpas endast på fysisk person, som är finsk medborgare och inte är luxemburgsk medborgare, för det år under vilket personen i fråga lämnade Finland samt för de därpå följande tre åren.
c) Dividend från bolag med hemvist i Luxemburg till bolag med hemvist i Finland är undantagen från finsk skatt i den mån dividenden skulle ha varit undantagen från skatt enligt finsk skattelagstiftning, om båda bolagen hade haft hemvist i Finland. (FördrS 59–60/1992)
d) Om inkomst, som person med hemvist i Finland förvärvar eller förmögenhet som sådan person innehar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Finland, får Finland likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst eller förmögenhet beakta den inkomst eller förmögenhet som undantagits från skatt.
2. I Luxemburg undanröjs dubbelbeskattning på följande sätt:
HAR ANPASSATS med artikel 5 stycke 2 i konventionen
a) Om person med hemvist i Luxemburg förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Finland, skall Luxemburg, såvida inte bestämmelserna i punkterna b) och c) föranleder annat, undantaga sådan inkomst el1er förmögenhet från skatt.
(Översättning)
ARTIKEL 5 I KONVENTIONEN – TILLÄMPNING AV METODER FÖR UNDANRÖJANDE AV DUBBELBESKATTNING (Alternativ A)
[ Artikel 23 stycke 2 punkt a i avtalet ] ska inte tillämpas om [ Finland ] tillämpar bestämmelserna i [ avtalet ] för att undanta [ inkomst som förvärvas eller förmögenhet som innehas av en person med hemvist i Luxemburg ] från skatt eller för att begränsa den skattesats med vilken denna inkomst eller förmögenhet får beskattas. I det sistnämnda fallet ska [ Luxemburg ] från skatten på denna persons inkomst eller förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den skatt som betalats i [ Finland ]. Avräkningsbeloppet ska emellertid inte överstiga den del av skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på sådan inkomst eller förmögenhet som får beskattas i [ Finland ].
b) Om person med hemvist i Luxemburg förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i artiklarna 10 och 12 får beskattas i Finland, skall Luxemburg från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den skatt som betalats i Finland. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som uppburits från Finland.
c) Om inkomst, som person med hemvist i Luxemburg förvärvar eller förmögenhet som sådan person innehar, enligt bestämmelse i avtalet är undantagen från skatt i Luxemburg, får Luxemburg likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst eller förmögenhet beakta den inkomst eller förmögenhet som undantagits från skatt.
Se också protokollet av detta fördrag.
Artikel 24Förbud mot diskriminering
1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli före mål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.
2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten.
3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9, artikel 11 stycke 4 eller artikel 12 stycke 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.
4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.
5. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i förevarande artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.
Artikel 25Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse
1
Artikel 25 stycke 1 första meningen i detta avtal HAR ERSATTS med artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen
Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpningen av artikel 24 stycke 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare.
(Översättning)
ARTIKEL 16 I KONVENTIONEN – FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE
Om en person anser att en eller båda [ avtalsslutande staterna ] vidtagit åtgärder som för denne medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i [ detta avtal ], kan denna person, utan att det påverkar personens rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa [ avtalsslutande staters ] interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i någon av de [ avtalsslutande staterna ].
Saken skall framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.
2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet.
3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet. De kan särskilt överlägga i syfte att träffa överenskommelse om fördelningen av inkomst i fall som avses i artikel 9.
4. I det fall att de behöriga myndigheterna träffar sådan överenskommelse, skall de avtalsslutande staterna beskatta inkomsten och medge återbetalning eller avräkning av skatt i enlighet med sådan överenskommelse. Överenskommelsen genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.
5. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående stycken. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission som består av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.
(Översättning)
DEL VI. SKILJEFÖRFARANDE
Artikel 19 i konventionen (Obligatoriskt bindande skiljeförfarande)
1. I fall då:
a) en person enligt [ artikel 25 stycke 1 i detta avtal ] har lagt fram en sak för den behöriga myndigheten i en [ avtalsslutande stat ] i enlighet med anledning av att åtgärder i den ena [ avtalsslutande staten ] eller båda [ avtalsslutande staterna ] för personen medfört beskattning i strid med bestämmelserna i [ avtalet ], och
b) de behöriga myndigheterna inte kan nå överenskommelse för att lösa saken enligt [ artikel 25 stycke 2 i avtalet ] inom en period av två år med början på den dag som anges i [ artikel 19 stycke 8 eller 9 i konventionen ], beroende på vad saken avser (om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] före utgången av denna tidsfrist har enats om en annan tidsfrist i fråga om denna sak och har meddelat den person som har lagt fram saken om sådan överenskommelse),
alla olösta frågor i saken ska, om personen skriftligen begär det, hänskjutas till skiljeförfarande på det sätt som anges i [ del VI i konventionen ], i enlighet med de regler eller förfarandesätt som de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] har kommit överens om enligt bestämmelserna i [ artikel 19 stycke 10 i konventionen ].
2. Om en behörig myndighet har skjutit upp det förfarande vid ömsesidig överenskommelse som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] på grund av att en eller flera samma frågor i saken är anhängiga i domstol eller administrativ besvärsinstans, kommer den tidsfrist som anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] sluta löpa tills antingen ett slutligt beslut har meddelats av domstolen eller administrativa besvärsinstansen eller saken har skjutits upp eller återkallats. Om den person som har lagt fram saken och en behörig myndighet har kommit överens om att skjuta upp förfarandet vid ömsesidig överenskommelse, så slutar den tidsfrist som anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] att löpa till dess att uppskovet har återkallats.
3. Om båda behöriga myndigheterna är eniga om att en person som direkt berörs av saken inte i tid har lämnat väsentliga kompletterande uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt efter att den tidsfrist som bestäms i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] har börjat löpa, ska tidsfristen i [ artikel 19 stycke 1 punkt b i konventionen ] förlängas med sådan tid som motsvarar den tidsperiod som börjar den dag då uppgifterna begärdes och sluter den dag då de lämnades.
4. a) Avseende de frågor som har hänskjutits till skiljeförfarande, ska skiljedomen genomföras genom ömsesidig överenskommelse beträffande den sak som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ]. Skiljedomen är slutlig.
b) Skiljedomen ska vara bindande för båda [ avtalsslutande staterna ] utom i följande fall:
i) om en person som direkt berörs av saken inte godkänner den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen. I sådant fall ska de behöriga myndigheterna inte längre behandla saken. Den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen i saken ska anses inte ha godkänts av en person som direkt berörs av saken om inte någon person som direkt berörs av saken, inom 60 dagar efter den dag då ett meddelande beträffande den ömsesidiga överenskommelsen skickats till personen, återkallar alla frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen från en domstol eller administrativ besvärsinstans eller på annat sätt avslutar ett pågående förfarande vid en domstol eller administrativa förfaranden avseende dessa frågor på ett sätt som överensstämmer med den ömsesidiga överenskommelsen.
ii) om ett slutligt beslut av domstolarna i någon av de [ avtalsslutande staterna ] fastslår att skiljedomen är ogiltig. I sådant fall ska begäran om skiljeförfarande enligt [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] inte anses ha blivit lämnad och skiljeförfarandet ska anses inte ha skett (utom vid tillämpningen av artiklarna 21 (Sekretessen beträffande skiljeförfarande) och 25 (Skiljeförfarandets kostnader) [ i konventionen ]. I sådant fall kan en ny begäran om skiljeförfarande göras utom då de behöriga myndigheterna är överens om att inte tillåta en ny begäran.
iii) om en person som direkt berörs av saken fortsätter rättstvisten i någon domstol eller administrativ besvärsinstans beträffande de frågor som har lösts i den ömsesidiga överenskommelse som genomför skiljedomen.
5. Den behöriga myndighet som tog emot den ursprungliga begäran om ömsesidig överenskommelse såsom anges i [ artikel 19 stycke 1 punkt ai konventionen ], ska inom två kalendermånader från dess mottagande:
a) skicka ett meddelande till den person som har lagt fram saken att den har tagit emot begäran; och
b) skicka ett meddelande om denna begäran, tillsammans med en kopia av begäran, till den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ].
6. En behörig myndighet ska inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot begäran om ömsesidig överenskommelse (eller en kopia därav från den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ]) antingen:
a) meddela den person som har lagt fram saken att den har tagit emot de uppgifter som är nödvändiga för att utreda saken grundligt; eller
b) begära kompletterande uppgifter från denna person i detta syfte.
7. Om en eller båda de behöriga myndigheterna har enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ] begärt att den person som har lagt fram saken ska lämna kompletterande uppgifter som är nödvändiga för att kunna utreda saken grundligt, ska den behöriga myndigheten som begärde de kompletterande uppgifterna, inom tre kalendermånader efter att ha tagit emot de kompletterande uppgifterna, meddela denna person samt den andra behöriga myndigheten antingen:
a) att den har mottagit de begärda uppgifterna; eller
b) att några av de begärda uppgifterna ännu saknas.
8. Om ingen av de behöriga myndigheterna har begärt kompletterande uppgifter enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ], är den begynnelsedag som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] den tidigare av:
a) den dag då båda behöriga myndigheter har meddelat den person som har lagt fram saken enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt a i konventionen ]; och
b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att den behöriga myndigheten i den andra [ avtalsslutande staten ] har meddelats enligt [ artikel 19 stycke 5 punkt b i konventionen ].
9. Om kompletterande uppgifter har begärts enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ], är den begynnelsedag som avses i [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ] den tidigare av:
a) den senaste dag då de behöriga myndigheter som har begärt kompletterande uppgifter har meddelat den person som har lagt fram saken och den andra behöriga myndigheten enligt [ artikel 19 stycke 7 punkt a i konventionen ]; och
b) den dag som infaller tre kalendermånader efter det att båda behöriga myndigheterna har tagit emot alla uppgifter som någon av de behöriga myndigheterna har begärt av den person som har lagt fram saken.
Om emellertid en eller båda behöriga myndigheterna skickar ett sådant meddelande som avses i [ artikel 19 stycke 7 punkt b i konventionen ], ska ett sådant meddelande behandlas som en begäran om kompletterande uppgifter enligt [ artikel 19 stycke 6 punkt b i konventionen ].
10. De behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] skall genom ömsesidig överenskommelse enligt [ artikel 26 i avtalet ] enas om sättet att tillämpa bestämmelserna i [ del VI i konventionen ], inklusive vilka uppgifter som är nödvändiga för att varje behörig myndighet ska kunna utreda saken grundligt. Sådan överenskommelse ska träffas före den dag då de olösta frågorna i en sak tidigast kan hänskjutas till skiljeförfarande och kan ändras därefter.
12. Utan hinder av övriga bestämmelserna i [ artikel 19 i konventionenska ]
a) en olöst fråga som härrör från ett fall av ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet för den process för skiljeförfarande som föreskrivs i [ konventionen ] inte hänskjutas till skiljeförfarande om ett beslut i denna fråga redan har meddelats av domstol eller administrativ besvärsinstans i någon av de [ avtalsslutande staterna ];
b) skiljeförfarandet avslutas om ett beslut beträffande denna fråga meddelas av allmän domstol eller administrativ besvärsinstans i en av de [ avtalsslutande staterna ], vid någon tidpunkt efter det att begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ].
Artikel 20 i konventionen (Utnämning av skiljemän)
1. [ Artikel 20 stycke 2–4 i konventionen ] ska tillämpas i fråga om [ del VI i konventionen ] om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] kommer överens om andra regler.
2. Följande regler ska styra utnämningen av ledamöter till en skiljenämnd:
a) Skiljenämnden ska bestå av tre ledamöter som är fysiska personer vilka har sakkunskap eller erfarenhet i internationella skattefrågor.
b) Varje behörig myndighet ska utse en ledamot till skiljenämnden inom 60 dagar från dagen för begäran om skiljeförfarande enligt [ artikel 19 stycke 1 i konventionen ]. De två utsedda ledamöterna ska inom 60 dagar från det att den sista ledamoten utsågs utse en tredje ledamot som ska vara skiljenämndens ordförande. Ordföranden ska inte vara medborgare eller ha hemvist i någon av de [ avtalsslutande staterna ].
c) Varje ledamot som utsetts till skiljenämnden ska vara opartisk och oberoende av de [ avtalsslutande staternas ] behöriga myndigheter, skatteförvaltningar och finansministerier samt alla de personer som direkt berörs av fallet (såväl som deras rådgivare) vid tidpunkten för godkännande av utnämningen, upprätthålla sin opartiskhet och sitt oberoende under hela processen och, för en skälig tidsperiod därefter, undvika alla sådana handlingar som kan skada uppfattningen om skiljemännens opartiskhet och oberoende i fråga om processen.
3. Om den behöriga myndigheten i en [ avtalsslutande stat ] inte utser en ledamot till skiljenämnden på det sätt och inom de tidsperioder som anges i [ artikel 20 stycke 2 i konventionen ] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ], ska en ledamot utses på denna behöriga myndighets vägnar av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [ avtalsslutande staterna ].
4. Om skiljenämndens två ursprungliga ledamöter inte utser ordförande på det sätt och inom de tidsperioder som specificeras i [ artikel 20 stycke 2 i konventionen ] eller såsom överenskommits mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ], ska ordföranden utses av den högst rankade tjänstemannen vid Centrum för skattepolitik och skatteförvaltning i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Centre for Tax Policy and Administration av OECD) som är inte medborgare i någon av de [ avtalsslutande staterna ].
Artikel 21 i konventionen (Sekretess vid skiljeförfarande)
1. Uteslutande för tillämpningen av bestämmelserna i [ del VI i konventionen ] och de bestämmelser i [ avtalet ] samt de [ avtalsslutande staternas ] interna lagstiftning som berör utbyte av upplysningar, sekretess och administrativ handräckning, ska ledamöter i skiljenämnden och maximalt tre anställda per ledamot (och blivande skiljemän endast till den del som är nödvändigt för att verifiera deras förmåga att uppfylla de krav som ställs på skiljemän) anses vara personer eller myndigheter för vilka upplysningar kan yppas. Upplysningar som skiljenämnden eller blivande skiljemän har mottagit och upplysningar som de behöriga myndigheterna har mottagit av skiljenämnden ska anses vara upplysningar som utbyts i enlighet med de bestämmelser i [ avtalet ] som berör utbyte av upplysningar och administrativ handräckning.
2. De behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] ska säkerställa att skiljenämndens ledamöter och deras anställda skriftligen, innan de börjar deras verksamhet i skiljeförfarandet, går med på att behandla alla upplysningar som berör skiljeförfarandet i enlighet med de skyldigheter rörande sekretess och tystnadsplikt som beskrivs i de bestämmelser i [ avtalet ] som avser utbyte av upplysningar och handräckning samt i enlighet med tillämpliga lagar i de [ avtalsslutande staterna ].
Artikel 22 i konventionen (Lösning av en sak före skiljeförfarandets slut)
Vid tillämpningen av [ del VI i konventionen ] och de bestämmelser i [ avtalet ] som föreskriver att saker ska lösas genom ömsesidig överenskommelse, ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse samt skiljeförfarandet i fråga om en sak avslutas om vid någon tidpunkt efter det att en begäran om skiljeförfarande har lämnats in och innan skiljenämnden har meddelat sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]:
a) de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] träffar en ömsesidig överenskommelse för att lösa saken; eller
b) den person som har lagt fram saken återkallar begäran om skiljeförfarande eller begäran om ömsesidig överenskommelse.
Artikel 23 i konventionen (Typ av skiljeförfarande)
1. Om inte de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] ömsesidigt kommer överens om andra regler ska följande regler tillämpas i fråga om skiljeförfarande enligt [ del VI i konventionen ]:
a) När en sak har lagts fram för skiljeförfarande ska den behöriga myndigheten i varje [ avtalsslutande stat ], senast den dag som har överenskommits, till skiljenämnden lämna över ett förslag till beslut som behandlar alla olösta frågor i saken (med beaktande av alla överenskommelser som tidigare träffats i saken mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]). Förslaget till beslut ska, för varje justering eller liknande fråga i saken, begränsas till en fördelning av specifika penningbelopp (till exempel av inkomst eller kostnad) eller, om det preciseras, den högsta skattesats som har använts enligt [ avtalet ]. Om de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] inte har nått en överenskommelse i en fråga som berör förutsättningarna för tillämpningen av en bestämmelse i [ avtalet ] (härefter en "tröskelfråga"), såsom huruvida en fysisk person har hemvist eller status som fast driftställe, kan de behöriga myndigheterna lägga fram alternativa förslag till beslut beträffande frågor vars avgörande är beroende av utfallet i sådana tröskelfrågor.
b) Den behöriga myndigheten i varje [ avtalsslutande stat ] kan även lämna in stöddokument med dess ståndpunkter för övervägande av skiljenämnden. Varje behörig myndighet som lägger fram ett förslag till beslut eller ett stöddokument med dess ståndpunkter, ska lämna en kopia till den andra behöriga myndigheten senast den dag då förslaget till beslut eller stöddokumentet med dess ståndpunkter ska ha lämnats. Varje behörig myndighet får även, senast den dag som har överenskommits, lämna in ett svar till skiljenämnden avseende det förslag till beslut eller stöddokument med ståndpunkter som har lämnats av den andra behöriga myndigheten. En kopia av alla svar ska lämnas till den andra behöriga myndigheten senast den dag då svaret ska ha lämnats.
c) Skiljenämnden ska såsom sitt beslut välja ett av de förslag till beslut som har lagts fram av de behöriga myndigheterna avseende varje fråga och alla tröskelfrågor och ska inte lämna någon grund eller annan förklaring till beslutet. Skiljedomen antas med enkel majoritet av ledamöterna i skiljenämnden. Skiljenämnden ska skriftligen meddela sin skiljedom till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]. Skiljedomen ska inte ha något prejudicerande värde.
5. Innan skiljeförfarandet påbörjas ska de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] säkerställa att varje person, och deras rådgivare, som har lagt fram saken skriftligen samtycker till att inte yppa till andra personer några uppgifter som tagits emot under processen för skiljeförfarande, från någon behörig myndighet eller från skiljenämnden. Om den person som har lagt fram saken, eller någon av dennes rådgivare, vid någon tidpunkt efter att begäran om skiljeförfarande har lagts fram och innan skiljenämnden har meddelat sitt beslut till de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ] väsentligt bryter mot överenskommelsen om tystnadsplikt ska förfarandet vid ömsesidig överenskommelse enligt [ avtalet ] som omfattas samt skiljeförfarandet enligt [ del VI i konventionen ] avslutas i fråga om denna sak.
Artikel 25 i konventionen (Skiljeförfarandets kostnader)
I ett skiljeförfarande enligt [ del VI i konventionen ] ska avgifter och utgifter av ledamöterna i skiljenämnden samt alla kostnader som de [ avtalsslutande staterna ] i samband med skiljedomsförfarandet har ådragit sig, bäras av de [ avtalsslutande staterna ] på ett sätt som bestäms genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de [ avtalsslutande staterna ]. I avsaknad av en sådan överenskommelse ska varje [ avtalsslutande stat ] bära sina egna utgifter och kostnader för den ledamot i skiljenämnden som den har utsett. Kostnaden för skiljenämndens ordförande och andra utgifter för skiljeförfarandet ska bäras av de [ avtalsslutande staterna ] i lika delar.
Artikel 26 i konventionen (Förenlighet)
2. En olöst fråga som härrör från sådan sak beträffande ömsesidig överenskommelse som annars är inom tillämpningsområdet av det skiljeförfarande som anges i [ del VI i konventionen ], ska inte hänskjutas till skiljeförfarande om frågan faller inom en sakfråga för vilken en skiljenämnd eller ett liknande organ har tidigare bildats i enlighet med en bilateral eller multilateral konvention som föreskriver obligatoriskt bindande skiljeförfarande av olösta frågor som härrör från en sak beträffande ömsesidig överenskommelse.
3. [ Inget ] i [ del VI i konventionen ] ska påverka fullgörandet av de mer omfattande förpliktelser i fråga om skiljeförfarande av olösta frågor som uppkommer i samband med en ömsesidig överenskommelse som följer av andra konventioner till vilka de [ avtalsslutande staterna ] är eller kommer att bli parter.
Artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen (Saker som kan bli föremål för skiljeförfarande)
I enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen formulerar Republiken Finland följande reservationer beträffande tillämpningsområdet av de saker som kan bli föremål för skiljeförfarande enligt bestämmelserna i del VI i konventionen:
1. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] de saker i vilka ingår tillämpning av interna regler mot undvikande av skatt i någon [ av de avtalsslutande staterna ]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser mot undvikande av skatt 27–30 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), 6 a § 9 mom. och 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) samt lagen om beskattning av delägare i utländska bassamfund (1217/1994). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.
2. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] de saker vilka omfattar ett förfarande för vars del den skattskyldige eller en person som agerar på dennes vägnar har konstaterats av en domstol skyldig till skattebedrägeri eller annat brott i någon [ av de avtalsslutande staterna ]. I fråga om Finland avses med interna bestämmelser 29 kap. 1–4 § i strafflagen (39/1889). Reservationen omfattar senare ändringar i dessa bestämmelser samt nya bestämmelser för att ersätta dessa bestämmelser. Finland notifierar depositarien om senare ändringar i dessa bestämmelser och om ersättande bestämmelser.
3. Republiken Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] frågor beträffande inkomst eller förmögenhet, om dubbelbeskattning inte förekommer. Dubbelbeskattning betyder att båda [ avtalsslutande staterna ] har för samma inkomst eller förmögenhet påfört skatter som ger upphov till antingen tilläggsbetalning av skatt, utvidgning i skattskyldigheten eller annullering eller minskning av förluster som skulle kunna användas för att kvitta beskattningsbara vinster.
4. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ]
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), de fall där den beskattningsbara händelsen har skett före referensdatum,
b) i fråga om alla andra skatter de fall vilka berör skatter som tas ut under skatteperioder som har börjat före referensdatum.
Det i denna reservation avsedda referensdatumet är den senaste av följande:
i) den dag då man börjar tillämpa konventionen i båda [ avtalsslutande staterna ] avseende den ifrågavarande skatten,
ii) den 1 januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien har delgett sådan återkallande av en reservation eller en notifikation som leder till att [ del VI i konventionen ] är tillämplig i fråga om båda [ avtalsslutande staterna ]; och
iii) avseende ett fall som skulle omfattas av tillämpningsområdet för skiljeförfarande efter det att man har börjat tillämpa [ del VI i konventionen ] i fråga om båda [ avtalsslutande staterna ] på grund av återkallande av en reservation som avses i artikel 28 stycke 2 eller artikel 19 stycke 12 [ i konventionen ], den första januari efter det då sex kalendermånader har förflutit från den dag då depositarien delgett sådan återkallande av en reservation.
5. Finland förbehåller sig rätten att lämna utanför tillämpningsområdet av [ del VI i konventionen ] alla de saker i vilka en ansökan har lämnats på grund av konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (90/436/EEG) - såsom den lyder förändrad – eller på grund av andra dokument som har godkänts av Europeiska unionens medlemsstater eller på grund av nationella bestämmelser för att verkställa dessa.
Artikel 26 (FördrS 61–62/2010)Utbyte av upplysningar
1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är förutsebart väsentliga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller för förvaltning eller verkställande av de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som påförs för de avtalsslutande staternas eller deras lokala myndigheters räkning, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot detta avtal. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artiklar 1 och 2.
2. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit på grund av stycke 1 skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits i dessa staters interna rättsordning och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som nämns i stycke 1, eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter, eller uppser ovannämnd verksamhet. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.
3. Bestämmelserna i stycken 1 och 2 anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att:
a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna eller i den andra avtalsslutande staten;
b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten;
c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn.
4. Om en avtalsslutande stat ber om upplysningar enligt denna artikel, skall den andra avtalsslutande staten använda sina medel för informationssökning för att inhämta dessa upplysningar, fastän denna andra stat kanske inte behöver dessa upplysningar för sina egna skattemässiga ändamål. Skyldigheten enligt bestämmelserna i den föregående satsen är underkastad begränsningar i stycke 3, men dessa begränsningar kan under inga omständigheter anses berättiga en avtalsslutande stat att vägra att förmedla upplysningar endast därför att den inte har nationellt intresse i fråga om sådana upplysningar.
5. Under inga omständigheter kan bestämmelser i stycke 3 anses tillåta att en avtalsslutande stat vägrar att förmedla upplysningar på begäran endast därför att upplysningarna är i besittning av en bank, annan penninginrättning, förmedlare, representant eller god man eller därför att upplysningarna berör egendomsandelar i en person.
Artikel 27Handräckning vid indrivning av skatter
1. De avtalsslutande staterna lämnar varandra handräckning för att delge och indriva skatter som avses i artikel 2, däri inbegripet förskott på samt förhöjning av dessa skatter liksom även ränta, kostnad och bötesavgifter som inte har karaktären av straff, vilka utgår i anslutning till dessa skatter.
2. På framställning av en avtalsslutande stat tryggar den andra avtalsslutande staten, i enlighet med bestämmelserna i lag eller administrativ praxis som gäller för indrivning av egen skatt, indrivningen av skattefordran som avses i stycke 1, under förutsättning att skattefordringen är lagakraftvunnen. Sådan skattefordran anses inte åtnjuta förmånsrätt i den stat till vilken framställningen har riktats, och denna stat är inte skyldig att vidtaga verkställighetsåtgärder vilka saknar rättslig grund i bestämmelse i lag eller i administrativ praxis i den stat som gjort framställningen.
3. Den avtalsslutande stat som drivit in katt enligt bestämmelserna i stycke 2 är ansvarig för det indrivna beloppet gentemot den stat som begärt indrivningen.
4. I fall då skattefordran som avses i stycke 1 inte är lagakraftvunnen, kan en avtalsslutande stat för att säkerställa sin rätt begära att den andra avtalsslutande staten i enlighet med lagstiftningen i denna andra stat vidtager säkringsåtgärder. Bestämmelserna i andra meningen av stycke 2 tillämpas på motsvarande sätt på sådana åtgärder.
5. Bestämmelserna i artikel 26 stycke 1 tillämpas även på upplysningar som på grund av förevarande artikel lämnats till den stat till vilken framställningen om handräckning riktats.
6. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sätten att tillämpa denna artikel.
Se också protokollet av detta fördrag.
Artikel 28Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän
Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska företrädare eller konsulära tjänstemän.
(Översättning)
ARTIKEL 7 I KONVENTIONEN – FÖRHINDRANDE AV AVTALSMISSBRUK (PPT-bestämmelse)
Utan hinder av bestämmelserna i [ avtalet ] ska en förmån enligt [ avtalet ] inte ges i fråga om en inkomst eller förmögenhetstillgång, om det med hänsyn till alla relevanta fakta och omständigheter rimligen kan antas att ett av de huvudsakliga syftena med det arrangemang eller den transaktion som direkt eller indirekt resulterade i denna förmån var att få denna förmån, utom då det fastställs att det under dessa omständigheter skulle vara förenligt med ändamål och syfte av de relevanta bestämmelserna i [ avtalet ] att förmånen ges.
Artikel 29Undantagande av vissa bolag från avtalets tillämpningsområde
Detta avtal tillämpas inte på holdingbolag (sociétés holding) som avses i särskild luxemburgsk lagstiftning, för närvarande lagen (Ioi) den 31 juli 1929 och förordningen (arrêté grand-ducal) den 17 december 1938. Avtalet tillämpas inte på inkomst, som person med hemvist i Finland förvärvar från sådant holdingbolag, och inte heller på aktier eller andra andelar i sådant bolag, vilka sådan person innehar.
Artikel 30Ikraftträdande
1. De avtalsslutande staternas regeringar meddelar varandra att de konstitutionella förutsättningarna för detta avtals ikraftträdande uppfyllts.
2. Avtalet träder i kraft trettio dagar efter dagen för det senare av de meddelanden som avses i stycke 1 och dess bestämmelser tillämpas:
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari 1980 eller senare;
b) i fråga om övriga skatter på inkomst och skatter på förmögenhet, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari 1980 eller senare.
Artikel 31Upphörande
Detta avtal förblir i kraft till dess det uppsägs av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan, då fem år förflutit från dagen för avtalets ikraftträdande, på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom underrättelse senast sex månader före utgången av ett kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla:
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare;
b) i fråga om övriga skatter på inkomst och skatter på förmögenhet, på skatter som bestäms för skatteår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.
Som skedde i Luxemburg den 1 mars 1982 i två exemplar på finska och franska språken, vilka båda texter har lika vitsord.
Protokoll
Vid undertecknandet i dag av avtalet mellan Finland och Luxemburg för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet har undertecknade överenskommit om följande. bestämmelser som utgör en integrerande del av avtalet:
1. Till artikel 4 stycke 1
Andra meningen i detta stycke anses inte hindra Luxemburg att beskatta delägare i oskiftat dödsbo med hemvist i Finland för hans andel av det oskiftade dödsboets inkomst eller förmögenhet i enlighet med intern luxemburgsk lag och bestämmelserna i avtalet.
2. Till artikel 10 stycke 2
Vid tillämpningen av detta stycke anses indirekt delägarskap föreligga då ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat tillsammans med ett eller flera bolag med hemvist i denna stat behärskar minst 25 procent av kapitalet i ett bolag med hemvist i den andra staten, under förutsättning att det förstnämnda bolaget behärskar mer än 50 procent av kapitalet i det andra bolaget eller de andra bolagen med hemvist i den förstnämnda staten.
3. Till artikel 23 stycke 1
Om ett oskiftat dödsbo med hemvist i Finland behandlas som en särskild skattskyldig vid beskattning i Finland, skall Finland från skatten på det oskiftade dödsboets inkomst eller förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomst eller förmögenhet som betalats i Luxemburg på delägarens andel av det oskiftade dödsboets inkomst eller förmögenhet. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av den finska skatten på inkomst eller förmögenhet, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den förmögenhet som får beskattas i Luxemburg.
4. Till artikel 27 stycke 1
Förskott på skatt indrivs i den stat hos vilken handräckning begärts endast om förskottet hänför sig till tidrymd eller tidrymder för vilka motsvarande slutlig skatt redan påförts den skattskyldige.
5. Till artikel 27 stycke 2
Vid tillämpningen av detta stycke anses skattefordran ha vunnit laga kraft, även om tiden för användandet av extraordinära rättsmedel i Finland inte har gått ut.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.
Som skedde i Luxemburg den 1 mars 1982 i två exemplar på finska och franska språken, vilka båda texter har lika vitsord.
Fotnoter
- 1.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 6 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2021,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Storhertigdömet Luxemburg tillämpa artikel 6 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Storhertigdömet Luxemburg, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 februari 2020.
- 2.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar republiken Finland tillämpa artikel 17 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2021,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Storhertigdömet Luxemburg tillämpa artikel 17 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Storhertigdömet Luxemburg, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 februari 2020.
- 3.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 5 stycke 2 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2021,
samt
I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Storhertigdömet Luxemburg tillämpa artikel 5 stycke 2 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Storhertigdömet Luxemburg, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 februari 2020.
- 4.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2021,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Storhertigdömet Luxemburg tillämpa artikel 16 stycke 1 första meningen i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Storhertigdömet Luxemburg, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 februari 2020.
- 5.
I enlighet med artikel 36 stycke 1 blir bestämmelserna i del VI (Skiljeförfarande) tillämpliga på detta avtal i fråga om saker som lagts fram för den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat den 1 augusti 2019 eller därefter.
I enlighet med artikel 36 stycke 2 i konventionen tillämpas bestämmelserna i del VI (Skiljeförfarande) på detta avtal i fråga om saker som lagts fram för den behöriga myndigheten i en avtalsslutande stat före den 1 augusti 2019 endast till den del som de behöriga myndigheterna i båda avtalsslutande staterna är överens om att del VI ska tillämpas på denna särskilda sak.
De saker som enligt bestämmelserna i del VI kan bli föremål för skiljeförfarande begränsas dock av de reservationer som gjorts av avtalsslutande staterna i enlighet med artikel 28 stycke 2 punkt a i konventionen. Dessa reservationer presenteras i slutet av denna låda.
- 6.
I enlighet med artikel 35 stycke 1 och 3 i konventionen börjar Republiken Finland tillämpa artikel 7 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Republiken Finland, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 januari 2021,
och
I enlighet med artikel 35 stycke 1 i konventionen börjar Storhertigdömet Luxemburg tillämpa artikel 7 stycke 1 i konventionen på detta avtal
a) i fråga om skatter som innehålls vid källan på belopp som betalas till eller gottskrivs personer som inte har hemvist (nonresidents), om den händelse som ligger till grund för dessa skatter inträffar på eller efter den 1 januari 2020, och
b) i fråga om alla andra skatter som tas ut av Storhertigdömet Luxemburg, på skatter som tas ut för skatteperioder som börjar på eller efter den 1 februari 2020.