5.4.2006

Socialnämnden i X kommun hade placerat A hos fosterfamilj som stödåtgärd sommaren 2002 på grund av A:s utvecklingsstörning och A:s föräldrars oförmåga att ta hand om A.

I och med att A:s föräldrar hade flyttat till staden Y ändrades 1.7.2003 A:s hemkommun till staden Y. Socialnämnden i kommunen X fattade beslut om omhändertagande av A och fortsatt placering i fosterfamiljen 21.6.2005.

Enligt barnskyddslagens 45 § 1 mom är en kommun skyldig att ordna familje- och individinriktat barnskydd för de personer som har sin hemort i kommunen. Utan hinder av detta skall den kommun där behovet av att omhänderta barnet och ordna vård utom hemmet har uppstått svara för att vården av barnet utom hemmet ordnas och för kostnaderna för detta.

Förutsättningarna för omhändertagande och placering utom hemmet hade förelegat redan under den tid då barnet bodde i kommunen X. Förvaltningsdomstolen konstaterade att staden Y hade ansvaret för fattande av beslut om omhändertagande och placering av A eftersom hans hemkommun hade varit staden Y vid tidpunkten för omhändertagandet.

Barnskyddslagens 45 § 1 momentet lämnar dock möjlighet för den kommun där behovet av omhändertagandet uppstått att fatta beslut om omhändertagande. Förvaltningsdomstolen ansåg att även socialnämnden i kommunen X kunnat fatta beslut i ärendet speciellt med tanke på att socialnämnden då även kunnat fatta beslut om A:s placering och för kostnaderna för detta.

45 § 1 mom barnskyddslagen

Vunnit laga kraft.