Lag om ändring av lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet
- Type of statute
- Lag
- Date of Issue
- Original publication
- Booklet 175/2010 (Published 30.12.2010)
Text of original statute
Amendments and corrections are made to the up-to-date statute, not to the statute’s original text. Corrections are also published in the PDF version of the statute in the Statute Book.
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet ( 75/2004 ) 8 § 1 mom., 14 § 1 mom., 15 § 2 mom., 20 § 2 mom., 23 § 1 mom. 1 punkten, 24 § 2 mom., 25 och 26 §, 27 § 1 och 3 mom. samt 28 § 1 och 3 mom., sådana de lyder i lag 1217/2009, som följer:
8 §
Säkerhets- och kemikalieverket utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser och beslut som har utfärdats med stöd av den samt planerar, styr och utvecklar övervakningen. Säkerhets- och kemikalieverket ska också lämna de underrättelser till Europeiska kommissionen som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet.
14 §
Säkerhets- och kemikalieverket ska utarbeta ett riksomfattande övervakningsprogram för att styra och samordna verkställandet av tillsynen enligt denna lag. I programmet ska definieras de kontroller som ska utföras och kontrollfrekvenser i fråga om olika typer av kontrollobjekt samt presenteras en riksomfattande provtagningsplan. I programmet ska också fastställas grunderna för riskanalys i fråga om olika typer av kontrollobjekt samt metoderna för uppföljning av genomförandet av programmet.
15 §
I den kommunala tillsynsplanen ska hänsyn tas till det riksomfattande övervakningsprogram som Säkerhets- och kemikalieverket utarbetat. En översyn av tillsynsplanen ska göras vart tredje år och även annars då detta anses behövligt.
20 §
Staten ersätter de kostnader kommunen orsakas av utförandet av sådana kontroller, provtagningar, undersökningar och utredningar inom produktsäkerhetstillsynen som enligt lag uteslutande hör till Säkerhets- och kemikalieverkets uppgifter och som Säkerhets- och kemikalieverket har styrt till kommunen.
23 §
Om en konsumtionsvara eller konsumenttjänst är farlig för hälsa eller egendom, kan
Säkerhets- och kemikalieverket eller någon annan myndighet som avses i 12 § förbjuda en näringsidkare att tillverka eller utföra, saluföra, sälja eller på annat sätt i samband med näringsverksamhet överlåta den samt förbjuda annan tjänsteleverantör att överlåta den för att användas av personer som kan jämställas med konsumenter; Säkerhets- och kemikalieverket eller någon annan myndighet som avses i 12 § kan samtidigt ålägga näringsidkaren att på ett effektivt sätt omedelbart dra tillbaka de farliga konsumtionsvarorna från marknaden samt ålägga en näringsidkare eller annan tjänsteleverantör som tillhandahåller tjänsten i fråga att se till att farliga konsumenttjänster inte i fortsättningen tillhandahålls konsumenter,
24 §
I de fall där regionförvaltningsverket eller den kommunala tillsynsmyndigheten inte enligt 23 § 2 mom. har rätt att meddela förbud enligt 1 mom. i den paragrafen, ska verket eller myndigheten underrätta Säkerhets- och kemikalieverket om det temporära förbud som den har meddelat enligt 1 mom. i denna paragraf inom 14 dagar från det att förbudet meddelades.
25 §
Om en konsumtionsvara eller konsumenttjänst kan medföra allvarlig fara för hälsan, kan Säkerhets- och kemikalieverket och tullmyndigheten förutom att meddela förbud enligt 23 § dessutom förbjuda export eller transport genom landet av konsumtionsvaran eller en vara som används i samband med konsumenttjänsten.
Säkerhets- och kemikalieverket kan meddela ett förbud enligt 1 mom. även temporärt, om det är uppenbart att konsumtionsvarorna eller de andra varor som avses i momentet kan medföra omedelbar fara för hälsan.
26 §
Om de förbud och ålägganden som nämns i 22―25 § inte kan anses tillräckliga, kan Säkerhets- och kemikalieverket eller tullmyndigheten eller en i 12 § avsedd annan myndighet bestämma att en vara som en näringsidkare eller annan tjänsteleverantör har i sin besittning eller en vara som konsumenten har lämnat tillbaka till näringsidkaren med stöd av 27 eller 28 § ska förstöras eller, om detta inte anses ändamålsenligt, besluta om andra åtgärder beträffande varan.
27 §
Då Säkerhets- och kemikalieverket eller en i 12 § avsedd annan myndighet med stöd av 23 § har meddelat ett förbud beträffande en konsumtionsvara, kan verket eller myndigheten ålägga en näringsidkare att i fråga om sådana konsumtionsvaror som konsumenten redan har i sin besittning vidta åtgärder genom vilka den fara som hänför sig till konsumtionsvaran kan avvärjas och konsumentens rättsliga ställning tryggas.
Säkerhets- och kemikalieverket eller en i 12 § avsedd annan myndighet kan meddela ett åläggande enligt 1 mom. även om ett förbud som avses i 23 § inte kan meddelas på grund av att de ifrågavarande konsumtionsvarorna inte längre finns hos näringsidkaren och om det finns vägande skäl att meddela åläggandet.
28 §
Då Säkerhets- och kemikalieverket eller en i 12 § avsedd annan myndighet med stöd av 23 § har meddelat ett förbud beträffande en konsumenttjänst, kan verket eller myndigheten ålägga en näringsidkare eller annan tjänsteleverantör att i fråga om sådana konsumenttjänster som konsumenten redan har i sin besittning vidta åtgärder genom vilka den fara som hänför sig till konsumenttjänsten kan avvärjas och konsumentens rättsliga ställning tryggas.
Säkerhets- och kemikalieverket eller en i 12 § avsedd annan myndighet kan meddela ett åläggande enligt 1 mom. även om ett förbud som avses i 23 § inte kan meddelas på grund av att konsumenttjänsterna i fråga inte längre utförs av näringsidkaren eller tjänsteleverantören och om det finns vägande skäl att meddela åläggandet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
RP 173/2010
EkUB 27/2010
RSv 200/2010
Helsingfors den 21 december 2010
Republikens PresidentTARJA HALONENNäringsministerMauri Pekkarinen