906/1998

En arbetslös kan för främjande av hans egna insatser för att skaffa sig arbete och för tryggande av hans utkomst beviljas sysselsättningsstöd. Stödet kan enligt statsbudgeten beviljas en arbetslös för arbetspraktik på en arbetsplats, för inledande och stabilisering av företagsverksamhet, för ökande av arbetsmöjligheterna för deltidsanställda samt för andra sysselsättningsfrämjande åtgärder. Bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av stödet, om dess belopp och varaktighet samt om behandlingen av ärenden som gäller stödet utfärdas genom förordning.

Den som deltar i arbetspraktik enligt denna lag står inte i sådant arbetsavtalsförhållande som avses i 1 § lagen om arbetsavtal (320/1970) till den som ordnar arbetspraktiken eller till arbetskraftsbyrån.

Om ansvaret för arbetarskyddet för den som deltar i arbetspraktik bestäms särskilt.

För olycka som skett i arbetspraktik eller yrkessjukdom som föranletts av arbetspraktik betalas till mottagare av sysselsättningsstöd ersättning av statens medel enligt de grunder som i lagen om olyckfallsförsäkring (608/1948) anges i fråga om olycksfall i arbetet, till den del den skadade inte har rätt till minst lika stor ersättning med stöd av någon annan lag. Det ministerium som behandlar sysselsättningsärenden ordnar gruppansvarsförsäkring för dem som deltar i arbetspraktik.

På statsunderstöd eller stöd som skall återbetalas och som har anvisats eller beviljats av sysselsättningsanslagen skall från utbetalningsdagen betalas årlig ränta enligt den räntefot som avses i 3 § 2 mom. räntelagen (633/1982), ökad med tre procentenheter. Om det belopp som skall återbetalas inte betalas senast på den i beslutet om återkrav utsatta återbetalningsdagen, skall på det försenade beloppet betalas en årlig dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen räknat från återbetalningsdagen.

Ärenden som gäller betalning av ersättning av statens medel med stöd av 17 § 4 mom. behandlas i första instans av statskontoret.