451/1995

Om en stor försäkringsförening ämnar bedriva försäkringsrörelse på ett område som är större än det i 2 mom. stadgade verksamhetsområdet eller utanför Finland, skall den ombildas till ett ömsesidigt försäkringsbolag så som stadgas i 8 kap.

Om försäkringsföreningens förvärv av garantiandel gäller i tillämpliga delar vad 3 kap. lagen om försäkringsbolag (1062/79) stadgar om förvärv av garantiandel i ömsesidigt försäkringsbolag.

En försäkringsförening får utan social- och hälsovårdsministeriets tillstånd inneha aktiemajoriteten eller majoriteten av röstetalet för samtliga aktier i ett aktiebolag som bedriver annan rörelse än försäkringsrörelse om bolagets verksamhet kan anses ansluta sig till försäkringsrörelsen eller bolaget är ett bostads- eller fastighetsbolag. Vad som ovan stadgas om aktiemajoriteten och röstetalet för aktier i ett aktiebolag tillämpas även på motsvarande bestämmanderätt i en annan sammanslutning.

Föreningen skall, efter att försäkringsstämman fattat ett beslut som avses i 1 mom., hos social- och hälsovårdsministeriet söka koncession enligt lagen om försäkringsbolag för det tilltänkta försäkringsbolaget och samtidigt söka ministeriets fastställelse av den ändring av stadgarna som den ändrade sammanslutningsformen kräver.

Till ansökan om koncession skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten ( verksamhetsplan ) samt en utredning över bolagets tilltänkta styrelsemedlemmar, verkställande direktör och de aktieägare som enligt 1 kap. 2 § 3 mom. skall lämna en sådan anmälan som avses i 3 kap. 3 § lagen om försäkringsbolag och dessas ägarandelar.

Ministeriet skall när det gäller ansökan om ändring av sammanslutningsform, om det inte anser att ansökan skall avslås utan att vidare material krävs, på föreningens bekostnad kungöra ansökan i den officiella tidningen och underrätta delägarna därom så som föreskrivs i stadgarna, samt i kungörelsen uppmana dem som önskar framföra anmärkningar mot ansökan att göra detta hos ministeriet inom en av ministeriet utsatt tid som får vara högst två månader.

Ministeriet skall bevilja koncession och fastställa ändringen av stadgarna så som 2 kap. 5 § lagen om försäkringsbolag stadgar, om inte den åtgärd som nämns i 1 § inkräktar på de förmåner som försäkringarna avser eller på någon delägargrupps fördel.

För varje räkenskapsperiod skall uppgöras ett bokslut som omfattar resultaträkning, balansräkning, deras bilagor och verksamhetsberättelse.

I försäkringsföreningens bokföring skall utan hinder av vad som stadgas annanstans i lag iakttas stadgandena i detta kapitel samt av social- och hälsovårdsministeriet utfärdade föreskrifter som föranleds av försäkringsverksamhetens speciella karaktär.

Premieansvaret motsvarar kapitalvärdet av de utbetalningar som föranleds av de i gällande försäkringsavtal avsedda framtida försäkringsfallen och av övriga utgifter för dessa försäkringar, minskat med kapitalvärdet av framtida premier och ökat med kapitalvärdet av den ansvarighet som möjligen förorsakas av de försäkringar som förfaller under överenskommen försäkringstid. Om försäkringsavtalets art förutsätter detta kan premieansvaret fastställas till det sammanlagda beloppet av betalda försäkringspremier och för försäkringen krediterade övriga intäkter minskat med inkasserade kostnader för upprätthållande av försäkringsskyddet och förvaltningen av försäkringen enligt försäkringsavtalet.

Har försäkringen beviljats av flera än en försäkringsanstalt på villkor att de ansvarar solidariskt, får oavsett sådana villkor från ansvarsskulden utelämnas den del av ansvarighetens kapitalvärde som enligt avtalet hänför sig till en annan finsk försäkringsanstalt eller ett utländskt EES-försäkringsbolag, förutsatt att detta inte befinner sig i likvidation eller i sådan ställning som avses i 13 kap. 3 § eller i 12 kap. 6 b §. I det sistnämnda fallet eller om det är fråga om ett annat utländskt försäkringsbolag har social- och hälsovårdsministeriet rätt att bestämma huruvida och i vilken mån kapitalvärdet av en annan försäkringsanstalts ansvarighet får utelämnas från ansvarsskulden.

Föreningen skall ha betryggande beräkningsgrunder för fastställande av ansvarsskulden. Social- och hälsovårdsministeriet kan kräva bekräftelse på förhand av statistiska metoder och metoder beträffande räntesatser som skall iakttas vid fastställande av ansvarsskulden. Om de krav som ställs på beskaffenheten och tryggandet av ansvarsskulden stadgas närmare genom förordning.

Försäkringsföreningen skall täcka den i 3 § avsedda ansvarsskulden.

De tillgångar som täcker ansvarsskulden skall vara uppbyggda med hänsyn till arten av den försäkringsrörelse som föreningen bedriver så att dess placeringar, vilka skall vara diversifierade och ha lämplig spridning, tryggar tillgångarnas säkerhet, avkastning och realiserbarhet.

En försäkringsförening som bedriver direkt försäkring skall täcka ansvarsskulden med sådana slag av tillgångar som stadgas nedan i denna paragraf och som värderade till gängse värde på sådana grunder social- och hälsovårdsministeriet fastställt räcker till för att täcka ansvarsskulden från vilken följande poster först avdragits:

Ministeriet kan av särskilt skäl tillåta eller föreskriva att vissa tillgångar som hör till täckningen skall värderas avvikande från deras gängse värde.

Täckningen av ansvarsskulden skall med de begränsningar som fastställs genom förordning bestå av

Ministeriet kan på försäkringsföreningens begäran som täckning av ansvarsskulden för en bestämd tid godkänna även andra tillgångar än de som avses i 5 mom.

Vad 1 och 2 samt 8 mom. stadgar gäller också sådana försäkringsföreningar som bedriver enbart återförsäkringsverksamhet.

Ministeriet meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen av denna paragraf.

Anskaffningsutgiften för försäkringsföreningens vid utgången av räkenskapsperioden återstående placeringar skall aktiveras. Anskaffningsutgiften för byggnader skall under sin verkningstid avskrivas enligt plan. Den anskaffningsutgift för placeringar som upptas i balansräkningen skall nedskrivas på ett resultatpåverkande sätt, i det fall att placeringens gängse värde vid räkenskapsperiodens utgång underskrider anskaffningsutgiften eller med stöd av detta moment tidigare gjorda nedskrivningar minskade med anskaffningsutgiften. Om inte social- och hälsovårdsministeriet av särskilt skäl bestämmer annorlunda kan man i fråga om placeringar som skall betraktas som anläggningstillgångar och fordringar låta bli att göra nedskrivningen om värdeminskningen skall anses vara tillfällig. Nedskrivningen skall återföras till anskaffningsutgiften på ett resultatpåverkande sätt, till den del placeringens gängse värde vid utgången av de följande räkenskapsperioderna eventuellt överskrider den nedskrivna anskaffningsutgiften.

Masskuldebrevslån samt andra penning- och kapitalmarknadsinstrument kan upptas i balansräkningen på ett från 1 mom. avvikande sätt, enligt vad social- och hälsovårdsministeriet närmare föreskriver.

Om det gängse värdet av ett jord- eller vattenområde, en byggnad, ett värdepapper eller någon jämförbar nyttighet vid utgången av räkenskapsperioden permanent är väsentligt högre än anskaffningsutgiften, kan i balansräkningen utöver anskaffningsutgiften upptas en uppskrivning som är högst så stor som skillnaden mellan det gängse värdet och anskaffningsutgiften. Om nyttighetens värde har skrivits upp under räkenskapsperioden, skall ett mot uppskrivningen svarande belopp i fråga om en till placeringstillgångarna hänförd nyttighet upptas i resultaträkningen och i fråga om en till anläggningstillgångarna hänförd nyttighet i uppskrivningsfonden bland passiva i balansräkningen.

En nyttighet som överförs från en till placeringstillgångarna eller anläggningstillgångarna hänförlig grupp av placeringar till en annan, skall åsättas det balansvärde som avses i 1-3 mom.

Om en uppskrivning visar sig vara obefogad skall den uppskrivning som upptagits i resultaträkningen korrigeras på ett resultatpåverkande sätt och den uppskrivning som har upptagits i uppskrivningsfonden skall återföras.

Uppskrivningsfonden får användas endast för överföring till försäkringsföreningens grundfond, och även i sådana fall endast om fonden består av uppskrivningar av placeringar som hänför sig till anläggningstillgångarna. När uppskrivningar återförs skall det kapital som har avsatts till fonden i motsvarande mån minskas med det belopp som återförs. Om föreningens grundfond har ökats genom användning av uppskrivningsfonden och det kapital som har avsatts till fonden inte kan minskas med det belopp som återförs, skall ett motsvarande belopp upptas som en minskning av det egna fria kapitalet.

I en bilaga till balansräkningen skall balanspostsvis uppges placeringarnas anskaffningsutgift och gängse värde.

Social- och hälsovårdsministeriet meddelar närmare föreskrifter om fastställande av gängse värde och anskaffningsutgift för placeringar samt om framställningssättet för byggnadsavskrivningar enligt plan.

I resultaträkningen eller balansräkningen eller i bilaga till dessa skall lämnas följande uppgifter:

Med försäkringsföreningens verksamhetskapital avses det belopp med vilket försäkringsföreningens tillgångar anses överstiga föreningens skulder och andra därmed jämförbara förbindelser. Tillgångar, skulder och förbindelser definieras och uppskattas med beaktande av deras art enligt de grunder som bestäms av social- och hälsovårdsministeriet.

En stor försäkringsförenings eget kapital skall utgöra minst hälften av försäkringsföreningens garantibelopp enligt 3 §. På de villkor som social- och hälsovårdsministeriet bestämmer skall vid tillämpningen av denna paragraf sådant av försäkringsföreningen upptaget lån som har sämre förmånsrätt än försäkringsföreningens övriga förbindelser jämställas med eget kapital.

Utdelning av överskott får inte överstiga det sammanlagda beloppet av överskottet enligt fastställd balansräkning för den senaste räkenskapsperioden och försäkringsföreningens övriga fria egna kapital, med avdrag av det underskott som balansräkningen utvisar samt det belopp som enligt 3 § eller stadgarna skall överföras till reservfonden eller annars hållas inne. Utdelning av överskott är förbjuden om försäkringsföreningens eget kapital understiger det minimibelopp som stadgas i 2 kap. 5 § 3 mom. eller 10 a kap. 4 §. Med eget kapital jämställs härvid inte sådant av försäkringsföreningen upptaget lån som avses i 10 a kap. 4 §.

Penninglån får beviljas en medlem av försäkringsföreningens styrelse eller förvaltningsråd eller verkställande direktör endast inom gränserna för det fria egna kapitalet enligt den fastställda balansräkningen för den senaste räkenskapsperioden och förutsatt att lånet har borgen som har ställts av en depositionsbank som beviljats koncession i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller annan betryggande säkerhet. Detsamma gäller lån till den som är make eller syskon till ovan nämnd person eller med honom i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller i sådant svågerlag att den ena är gift med den andras syskon.

För att säkerställa en sund och fungerande ekonomisk konkurrens som är fri från skadliga konkurrensbegränsningar i försäkringsföreningarnas verksamhet skall i tillämpliga delar iakttas 14 a kap. lagen om försäkringsbolag.

På social- och hälsovårdsministeriet ankommer att övervaka att försäkringsföreningarna är verksamma enligt lag, sina stadgar och god försäkringssed.

Ministeriet skall verkställa granskning av föreningarna så ofta och i den omfattning som tillsynen förutsätter.

Till social- och hälsovårdsministeriets granskningsrätt hör att granska en försäkringsförenings rörelse och övriga verksamhet i dess lokaler samt delta i de sammanträden vid vilka beslutanderätten i ärenden som granskningen gäller utövas, dock inte i beslutsfattandet.

Om försäkringsföreningen underlåter att iaktta lag, sina stadgar eller av social- och hälsovårdsministeriet med stöd av denna lag utfärdade föreskrifter, om föreningen förfarit i strid med god försäkringssed eller om det i föreningens verksamhet har uppdagats missbruk kan social- och hälsovårdsministeriet ge försäkringsföreningen en anmärkning, uppmana föreningen att rätta till saken inom utsatt tid eller förbjuda föreningen att fortsätta med det förfarande som ministeriet anser vara felaktigt.

En stor försäkringsförening vars verksamhetskapital underskrider det garantibelopp som föreskrivs i 10 a kap. 3 §, eller en försäkringsförening vars egna kapital inte uppfyller minimikraven i 2 kap. 5 § 3 mom. eller 10 a kap. 4 §, skall omedelbart till social- och hälsovårdsministeriet för godkännande överlämna en plan avseende kortfristig finansiering.

Social- och hälsovårdsministeriet kan omhänderta egendom som tillhör föreningen eller förbjuda föreningen att överlåta eller pantsätta sådan egendom om

Om de rättigheter som tillkommer försäkringsföreningsinspektionen och dess företrädare gäller i tillämpliga delar vad 4 § 3 mom. och 5 § 2 mom. stadgar om social- och hälsovårdsministeriets rättigheter.

En försäkringsförening skall träda i likvidation och upplösas, om den inte uppfyller de i 2 eller 10 a kap. fastställda kraven som nämns i 12 kap. 6 a § 2 mom. inom tre månader efter det att saken anmälts till föreningsstämman. Social- och hälsovårdsministeriet har dock rätt att förlänga fristen till högst ett år, om inte de försäkrade förmånerna därigenom äventyras.

En stiftare, styrelsemedlem eller medlem av förvaltningsrådet och verkställande direktören är skyldiga att ersätta skada som de i sitt uppdrag uppsåtligen eller av vållande har orsakat föreningen. Detsamma gäller skada som genom överträdelse av denna lag, stadgarna eller försäkringsgrunderna åsamkats en delägare eller någon annan.

Den som

skall om inte gärningen är ringa eller strängare straff stadgas i någon annan lag, för försäkringsföreningsbrott dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som

5 a) i strid med ett av social- och hälsovårdsministeriet med stöd av 1 kap. 2 § 3 mom. givet förbud förvärvar garantiandelar;

skall om inte gärningen är ringa eller strängare straff stadgas i någon annan lag, för försäkringsföreningsförseelse dömas till böter.

Den som vid fullgörande av i denna lag stadgade uppdrag eller som medlem av annat än i denna lag stadgat organ i föreningen eller på basis av 2 mom. har fått veta något om försäkringsföreningens eller någon annans ekonomiska ställning eller någon persons hälsotillstånd eller en affärs- eller yrkeshemlighet är skyldig att hålla det hemligt, såvida inte den till vars fördel skyldigheten att hemlighålla uppgiften stadgats ger sitt samtycke till att den röjs.

Utan hinder av 1 mom. har försäkringsföreningen och social- och hälsovårdsministeriet rätt att överlämna uppgifter som omfattas av försäkringshemligheten till åklagar- och förundersökningsmyndigheter för utredning av brott, till finansinspektionen, till andra myndigheter som övervakar finansmarknaden och till myndigheter som enligt någon annan lag har rätt att få ovan nämnda uppgifter. Dessutom har försäkringsföreningen och social- och hälsovårdsministeriet rätt att överlämna uppgifter som omfattas av försäkringshemligheten till försäkringsföreningens revisor.

Utöver vad 2 mom. stadgar får social- och hälsovårdsministeriet använda uppgifter som omfattas av försäkringshemligheten endast för att

Den som olovligt röjer i 10 § 1 mom. avsedda uppgifter skall om gärningen inte är ringa eller strängare straff stadgas i någon annan lag för olovligt röjande av försäkringshemlighet dömas till böter.

För brott som nämns i 1 mom. får åtal inte väckas av allmän åklagare om målsäganden inte anmält brottet till åtal.

Social- och hälsovårdsministeriet kan i fråga om återförsäkring och turistassistans meddela av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet följande närmare föreskrifter samt bevilja av försäkringsrörelsens art eller det ovan nämnda avtalet föranledda undantag från stadgandena i denna lag.